En suverän film
Titel Hidden life
Regi Terrence Malick
Medverkande Bruno Graz, Michal Nyquist August Diehl Valerie Pachner Tobias Moretti
Svensk distribution SF
Betyg Mästerverk
I själva verket man borde inte recensera en Terrence Malick film men bar njuta av den. Forto är päreket och landskap den rytmen som förkommer i naturen och dess vackra sätt har sällan presenteras på ett sådan bra och utmärk sätt får vårt minnet till dem andra verk av regissören även om det förkommer andra bilder som är dramatiska kanske lika välgjorda men som blir förskräckliga för oss dem Leni Riefenstahl ”Viljan triumf ” som var ett ytterst välgjord hyllning till parti dagar i Numenberg , som ville uppskatta den agrar ideologi av nazismen. Det är början på den men det blir allt värre allt kraftigare och allt brutal som den historia som utvecklas i de vackra alperna men en passion som kommer att bli mycket lik den av Jesus. Det är historia om den österrikiska bonde en vanlig människa en väl ansedd och trevlig medlem i hans samhället gift med ett vackert kvinnan som precis som honom är en människan med smutsiga händer av den enkelt anledningen att hon arbetar hård med jorden. Det är en värld den i vilken huvudpersonen bonde Franz Jägerstätter spelade i hans livs stor roll av August Diehl som är nästan pastoral idyllisk och det finns ingenting som verkar ge ett slags klimat av problem för honom och för den unga fru Franziska spelade mycket bra med ett stark inlevelsen av Valerie Pachner förutom modernitet. Franz hade tydligt avsats sig modernitet när han sålde en motorcykel och modernitet är nazismen med sitt hat sin våldsbenägna ideologi som verkar slå mot allt som Franz har om käraste. Det är en av stora förtjänster i filmen är hur nazisterna är presenterade visligen enfaldiga och populistiska människor men inte helt onda som borgmästaren Karl Markovics i den fotografi Jörg Widmer lyckas att vara både modern och lik den som har varit höjdpunkten i den tyska film historia expressionismen. den klippningen som presenteras av Rehman Nizar Ali visar serier av långa tagningar som tillhöter oss att kunna se olika detaljer inte minst i den komplicerade relation som finns mellan Franz och den katolska kyrkan. Om by präst Tobias Moretti försöker att hjälpa Franz och Franziska (det ses mycket tydligt i den scen i vilken han medlar mellan dem andra barnet by och Jägerstätter familjen) det finns trots den mäktiga barocka arkitektur en känsla av utsatthet mot nazismen som ses tydligt i den roll Bishop Joseph Fliessen som spelas av Michael Nyqvist. Det är en stark roll karismatisk men den säger mycket lite eftersom den kan säga bara lite grand och det känslan som den medger är en av uppgivenhet som konstatera med den av nazisterna och deras kalla borgar. I att början med och Malick som är huvudsakligen en av dem regissörer som arbetar mest med drömmer och symbolik ger den realistiska och vardagliga version av Werner Herzog ”Wojciech” med Frans militär dressyr och den sällskap som han har med en annan av dem personer som nazister vill inte beblandas med den enfaldig och nästan clown artig Valdian spelade av Franz Rogowski. Det är en roll som kontrastera inte bara med nazisterna men även med den av antinazistaren som mjölnaren gestaltad av Johannes Krisch som käns upphestad Franz men hjälper inte honom till fullo. Det är mycket ti filmen som ör osatt efetrsom dels Franz är en bygg människan men även en människan med ett stark känslan för heder och samvete samt ett stark ärlighet. Detta vra för nazisterna kvalitet som endast bönder fortfarande besikta i den Tyska riket som vra en av dem modernaste länder i världen. Det som är slående är hur alla dem olika auktoreter försöker att övertala och lyckas rent logisk och dialektisk Franz från den psykologen som kommer till borgen Herder mycket väl spelade av Matthias Schoenaerts av som demolera rent logisk till domaren i militär domstol (det verkar osannolike med Franz kommer att tas enda upp till Berlin Luben spelade mycket väl tyvärr i hans sista roll av Bruno Gannz. Det är en lektion i skådespeleri som verkar komma från Dreyers ”Jean D’Arc” men Franz som tittar inte på honom till advokaten Frederich Felman spelade på ett briljant nästan komedi törning av Alexander Fehling mera känd för hans briljanta roller som ger ett viktigt argument den av överlevande. Filmen har många starka intensiva stunder och bilder som är viktiga . Förutom djur naturen även föremål spelar en roll den oroväxande tåg som gjorde förintelsen möjlighet till militär bilar och inte minst den kanon som finns i fästning som är ett rysk pansarvärn pjäs. Många bra regissörer skulle inte hålla samma uppmärksamhet mot en enstaka föremål och det materialisera hur pass lika diktaturerna är. Det finns ytligare någonting annat och det är den studier om dressering och straff som tar plats i ett ”vanlig” fängelse med ett sadistisk fångvaktaren spelade av Benno Steinegger vilken skulle tyvärr passa bra även i våra demokrati , och i slut verkar vara den enda som är berörd en adels fantastisk film som man måste bara se
Robert Fogelberg Rota