En utmärk hyllning till Akira Kurosawa
Titten Dog Island
Regi Wes Anderson
Medverkande röster Bryan Cranston Harvey Keitel F. Murray Abraham Koyu Rankin
Svensk distribution UP
Betyg A
Få regissörer har enligt mig varit så still rena visionärer och roliga som wes Anderson och nu ger han en verk som är precis i hand still som är animerade med inte som Disney men som en no teatern skådespel . Filmen är som vanligt i Wes Anderson historier delade i ett prolog om en krig mellan människor samurajer och hundar i vilken en pojken får sympati för hundar och sen med ett snabbt klippning det tas till våra egna dagar eller i ett kommande framtid i vilken en påhittade stad lik Tokyo har en borgmästaren som vill deportera alla hundar eftersom dem har sjukdomar och då möter vi dem riktiga samurajer som är fyra hundar som slås mot några puder sådan och den som är chefen är ett hund som har varit herrelös Chief. Det är trots att det är en hund både i röster och inte minst i rörelserna entravesti på Toshiro Mifunes roll mest av allt två stycke den sten hårda polisen och den som den ronin i . Bryan Cranston . vilken är en av dem absolut bästa prestationer i film historia. Hundarna hårda tillvaro får plötsligt ett vändning när Atari mycket väl spelade av Koyu Rankin en tolv årig som är brorsson och myndig under den fantasiska borgmästaren kobayasky spelade av Kunichi Nomura som talar i japanska medan vårt fyrbenta vänner bör talar en fläckfri amerikanska engelska. Detta skapar en rolig kontrast. Det som pojken skall söka och trots mormor som är en riktig yakuza brottsligt som skall ge ett from av demokratisk den hund som har försvarat honom och har varit den första att ha blivit deporterade på ett ön full av soppor men även full av rester av 1900 talet och 2000-talet industriella utopi med ett sport handledning som man har uppenbarligen aldrig använt sig av eller man har använt sig enbart några gånger utan någon som helst betydelse och forsknings anstalt i vilken några hundar har utsatts av Kobayaski klan av många grymma experimenter. Tyvärr tycker jag att filmen inte blir ett stor mästerverk som ”Grand Budaspest hotell” eftersom människor är adels frö mycket av några karikatyrer men dem är åtminstone lite roliga men dem får aldrig utveckas. Visligen är inte alla människor onda eftersom det finns den lilla grabben som påminner rätt mycket om många barn skådespelaren som man har kunnat skåda i många japanska filmer men även en snäll vetenskap män och hans älskade assistent samt en grupp gymnasietid i vilken det finns den extremt uppkäftiga amerikanska utbyttes studenten Tarcy Walker som inte har enbart en Julia Davis frysyr men även samma revolutionär ställlning spelade av Greta Gerwig som spela den mycket bra dem andra kvinnliga figurer är Tilda Swindon ger rösten till Orace ett rolig och trendig fransk bulldoger och även ingen mindre än Yoko Ono som kan se på tv och F. Murray Abraham som Sankt Berads Jupiter . vilken har sällkap av en annan veteran
Orm skådesplaren och samma kan sägas om den kraffull Harvey Keitel Gondo som är chefen frö dem ihemska hundar spalade . Den resan runt ön med dem special styrkor som håller på att följa hundar och pojken är för mig helt fantastisk med Chief spelade mycket bra av Bryan Cranston som blir mer och mer i rollen som ett intelligent och sympatisk hund.D et samma kan sägas av brodern Duke som seplas med stark militärisk röst av Jeff Goldblum Chief får en flickvän som har Scarlett Johanssons röst Nuparg en pekines som är visligen bra men är en omväxling till många av Scarlett roller som har varit mera actions inriktade. Även dem andra hundar som är alla alfa hanar spelas med extremt bra röst av Rex Edward Norton , King med Bob Balaban e minsBoss den mest fega vars röst är den av inget mindre än Bill Murray Scenerna är suveräna tills man kommer till slutet vilken är abrupt musiken för vilken ansvara Alexandre Desplat som borde
Fått ett Oscar fungera bra och den utmärka hyllning är den till Kurosawas filmer i den bemärkelse att man har tagit dem stämning dem atmosfärer typiska av den i ett kraftfull bearbetning med sitt eget still lekfull fantasi full och teatralisk Tristan Oliver påminner just om den japanska klassiska måleri med sina vackra färger . Inte teatern som konvention men som ett medel för att sätta fantasi i rörelserna att skapa känslor- Visligen en japan som är en önskebild av dem västerlänningar som ser på den men för den inte minst rolig och helt sevärd.
Robert Fogelberg Rota