En film om mänsklig ensamhet
Titel Moj jutarnji smeh (2019)
Regi Marko Dordjevic
Medverkande Filip Djuric
Svensk distribution 10 Balkan film festivalen
Betyg A
Få regissörer som jag har sett har lyckas att vara så djup obehagliga som Marko Dordjevic som presentera ett verk om alienation om svårigheter att kunna passa i ett normal känslormesig liv. Dejan spelade av Filip Djuric är en ung män med ett mycket bra utbildning som historier läraren vid ett gymnasiet lagom vackert men sliter helt full av en hatisk förställ de till amma ett mycket bra utbildning som historier läraren vid ett gymnasiet lagom vackert men sliter helt full . En film sållande till det som är omgivningen. Det som är slående med fotografi av Stefano Milosavljevic är att producera en grå väld utan någon skönhet när mycket av den väsentliga dialogen ses inte. Det naturlig användning av långa tagningar i miljöer i som är väldigt kalla och passera . det skulle verkar och det är även så att allting har passerat förbi. Det ses tydligt i den scen i vilken Dejan i början bråkar med modern nya pojkvän Rajko spelade av ett sliten Bratislav Slavkovic. Denne får en av världens utskällningar från ingenting vilken resultera i att det bli ännu mera skrik och en hatisk ställning. Modern Radica spelade av Jasna Djuricic försöker att hålla samma den svåra läget med allting går dålig utan att någon kan få någonting positiv på grund av den hatiska ställning som insveper hela filmen en ställning som blir allt svårare. Det ses i den scen i vilken Radica tar Dejan till Milos en övertygande Nebojsa Glogovac. Denne är en psykolog politiker som bör precis som alla i utkanten av staden och där får vi en ännu större utsållningar. Både klippningen av marko Djordjevic skådespeleri och ljudet dämpas med denna icke dramatiker får den dramatiska. Allt från italienska neorealismen. Cinemaverite, brittisk diskbänkrealism och rumänska nya vågen blir ännu mer komplicerade strakare i någonting som får oss nära människor som omständigheterna har kasta till samhällets botten . det ses ännu mera med kaca den kvinnan spelade av Ivana Vukovic med vilken Dejan har ett reaktion . Den är smärtfyllt och även kärlek blir full. Snö är för mig ett metafor av ett tragisk situation som ges av allting som är alla dem tragedier inklusive COVID 19 som har drabbat en stad och även en landsbygget i Serbien som blir allt mer periferisk en film som går direkt till att få en moralisk etnisk världen mera än en estetisk.
Robert Fogelberg rota