bra piakresk intrig men adels frö lite psykologi

Måtte kraften vara med ..
Ttittel Rouge One
Regi Gareth Edwards

medverkande Madd Miklesen Diego luna Felicity Jonens Forest Whitaket
svensk distribution Sonny Diseny
betyg B minus

Få sagor har haft sådan genomslagkraft som star wars och nu i .. går vi tillbaka till ursprunget. Början av filmen är i sig imponerade eftersom vi ser den som för mig är filmens stora belåtenhet Geeln Erso som spelas utmärk av Madd mikesen som ger kalss och pondus till denna roll. Det är i huvudsakligen berättelsen om en kvinnan Jyn rso som spelas mycket bra av Felicity Jones.Visa stunder är så riktiga så värkliga och inte minst så hjärtskäarande att dem är bland dem starkaste scener jag har någonsisn sätt. Det verkar för mig ett faktum att Gareth Edwards är mycket duktig i dem två ytlihter det rent av super komiska och den adels tragiska kanske med undtag för det som vi skulle kunna betäcka för den normla den lätta och inte minst den psykologiska
 tTotsatt filmern är väldigt pikaresk och respektera den originella urspurget i verket men den delen av historia är mycket seriös på grund av två dessa två karaktärer med en till den av Forest Whitaker i rollen som den gallna och fantasiska revolutionär Sawa Gerrea.. vilken är den av den starka rebeblen som går mot allt och alla och är i en av dem bästa roller någonsin av denna enorma skådeseplarenav Greig Fraser … filmen är också utmärk när det gäller foto för vilken ansavra och samma kan sägas av klippningen John Gilroy påminner om dem första i den akter. problemet är exessen av aktion vilken försöker även att vara den av ett krigs filmen men går aldrig i djupet. Dem slag i ett salgs mellanöster öken stad är roliga men aldrig full av allvarla och mest av allt det skanas precis som i några av bövarna vilken i denna fall är den av Ben Mendelsohn vilken är aldrig trövärdig som generalen Orson Krennicoch är för mig adles för lik dem bövar som var vanliga i dem första jams Bond filmern vilken fokuserade sig mera på att spela gallen n att spela bra. Diego Luna som hans solo föregångaren Casidor Ador r bra men inte så pass bra att hans roll blir aldrig kraftig och mest av allt blir aldrig så mäktig och strak som jag hade aldrig och velat förvänta mig precis som en annan figur den av Alan Tudyk i rollen som robotten K230 vilken är visligen mycket rolig men inte så djup eller rättare sagt som så många andra adels för ytlig. denna ytlighet är i sig ett form som verkar bara typisk i hela filmen. Visligen det finns effektet och mjöler samt denna återkoppligen men filmen går lite för snabbt lite för enklet och inte minst lite för lätt en film som kunde ha blivit verkligen mycket bättre men lyckas inte att kunna komma till den typ av model som kunde ha gjort denna film till mycket bättre och mer kraftig än det som det blev. En bra tillfälle som kunde inte respektera

Roberto Fogelberg Rota

Årtes värsta filmen

En lite mystantrpoisk film av en lite skitunge

titel Världesn ende

regi Xavier Donald

Medverkande Vincent Casell . Gaspar Ilier , Natalie Bayer

svensk distribution.scanbox...

betyg F

Jag älskar homosexuella film skaparen som lyckas att genom deras personliga erfaren att säga så mycket även mot dem som kommer från andra sexuella läggningar med xavier Doland visar ytligare en gång att han är utan tveckan den tråkigaste och mest òverskatade smt irriterade sjàlv referenrande filmskapren i hela vàrldesn. Historia är den av den HIV sjuka och döende Louis geatat av Gaspar Ullier som skall komma till hans barndomes trakter. Ullier är mycket svag aldrig närvarande och aldrig interesnat och han verkar drunkar ett fotografi av Andråe Turpin som är mycket irriterade överxtetiserade i ett myriader av ljus och av bilder som påminner stark i ett mycket snabbt klippningn av en 1980 talet pop video klip. Trots att familjen historia är mycket undertornade xavier Doland väljer den stora drma och ett artificiel bild språk som när det gäller modern som spelas mycket dålig av Natalie bayer vilken har ett yterst grotesk mask som påminner stark och en tranvesti som prostituera sig för äldre långtrade chöufferer den enda som är värre är sister spalde av Lea Sédoux. Denna skådeselaresnak som är onekligen vackert och briljant i många roller som i den remake av Louis Bunell klassiker ”en kammarjungfru dagbok” lyckas bara att ge ett svag och falk roll som är lika flaks som tatoeringar som hon har. Familjen avslustas att en helt okändbart Marion Clotinard som är mitt favorit skådeseplerksa som lyckas enbart att ge ett savg dålig och helt ointeressnat roll. Fillmen skulle ha varit ett pina för ögat om det inte vara för några magiska scener som louis samlag men en annan kille dem sceen i vilken han påminner om det början i ett slum men även den roll av Antonine som spelas av Vincent casell. Hans teatraliska spel still passar utmärk i en roll som är svårt hårt och påminner stark om Don juan men den Don Juan som är hungrig för liv. Fast det finns ingeting att vara hungrig det finns alltid några skriv i ett famjlie vart ingeting fungera. Hans nervositet göt rollen till ett titan. En film som man borde ladda näre

Robert Fogelberg Rota

Rebecca Zlotowski

Intervju med Rebecca Zlotowski

Skulle du kunna säga mig hur du fick iden till denna film?

Den föddes huvudsakligen från en passion som jag har för spiritismen och en vänskap med Natalie Portham. Jag ville berätta en historia som hade att göra med ämnet spiritism. Det som inspirerade mig var medierna, systrana Ford, och i allmänhet gillar jag seanser och dessa unga kvinnor, som fanns på riktigt. Det finns tre personer systrarna Ford och ett annat medium, som är Wictoria Hwoddol. Hon var den första kvinna, som använde sig av spiritism för politiska syften. En annan inspiration var att möta en filmproducent. Det var Bernard Natal, en rumänsk jude, som var mycket viktig för den franska filmindustrin. Han blev senare fråntagen sitt franska medborgarskap och dog i koncentrationslägret i Auschwitz. Han hade producerat Abel Ganges “Napoleon”  och ”Les croixes de guere” han var lite som Dreyfus. Han var otroligt betydelsefull för den franska filmen och han var aktiv i filmens svåra övergång mellan stumfilm och ljudfilm.

Jag känner Natalie Portman sedan längre hon är gift med en fransman. Hon är mycket filmintresserad och aktiv inom filmen. Hon uppskattar mina tidigare verk.  Jag utnyttjade vår vänskap och hon ville göra en film i Frankrike, som utspelas1943. Hennes roll är verkligen den av en illegal flyktning, vi vet inte var hon befinner sig. Hon är en överlevare av stora mått. Hon är inte amerikanska i filmen men hon måste hemlighålla sin identitet. Det är första gången som Natalie spelar i Frankrike. Hennes syster gestaltas av skådespelerskan Lily-Rose Depp rollen är en person, som inte är mycket känd. Hon har inte haft stora roller tidigare. Man skulle inte lägga så stor vikt på systers roll. Natalie föreslog Lily-Rose Depp, som är mycket lik Natalie. Hon var mycket bra. Hon är duktig på franska. så hon var tvungen att ha en brytning medan Natalie var tvungen att ta bort sin brytning. Natalie var den som förstod rollens stora potential. Hon hade bra möjligheter och kändiskap på grund av sin far. Hon har en gåva som ironiskt nog är mycket lik den av karaktären. Den skådespelare, som spelar professorn är en polsk skådespelare Jerzy Rogulski. Junkler är tysk och spelas av David Bennent. De ger känslan av att Paris under 1930-talet hade olika språk och kulturer, som man kände av. Pierre Salvadori är en känd regissör, som är mycket folkkär. Det var mycket bra. Louis Garall fick en komisk roll.

På vilka platser spelade du in filmen?

Vi har spelat in i Bouvais och sen i Paris. Villan i södra Frankrike var fin men lite ödslig. Inspirationen var ”Hotell Mexikan” med Louise Brooks och en tanke på 30 talets Hollywood. Det var i en förort i Paris, som vi hittade Andre’ Korbens villa. Vi har arbetat mycket för att få den rätta stämningen. Villan ägdes av arkitekter och verkade vara en ungkarlslya. Huvudrollsinnehavaren hade haft sexuella erfarenheter av män under sin tid vid fronten.

Jag har understryckt det i några scener. Den med diktamen, som Rose Depp gör, som full av temat om ungkarlars sexliv under kriget. Jag har varit tvungen att klippa bort en del. Dessa scener skulle ha överskuggat Korbens förhållande med ett trauma från första världskriget och en del promiskuösa relationer liksom kärlekstriangel mellan Korben och systrarna samt några av huvudtemana liksom seanserna och utanförskapet.

Skulle du kunna beskriva seans scenerna?

När det gäller spöket ser man att han var en soldat fast jag skulle ha det som en hemlighet, men inte som tematik i filmen. Jag har tagit dessa scener för att kunna visa hur första världskriget har påverkat det franska samhället. Scenerna kan också personifiera en slags påminnelse av det som var ödet för karaktären Korbens förebild. Trots att Korbens var soldat med meriter blev han utlämnad till nazisterna. Den text som läses av Laura Barlow är av Flaubert.

Skulle du kunna berätta för mig om de tekniska hjälpmedel, som du har använt dig av under filmens inspelning?

När det gäller kamera utrustningen har vi haft en Hary 66, som ger samma känsla som råfilmen man hade få scener i Revernat, Strar wars  och några scener i Misson impossible. Jag var tvungen att byta hard disk var tionde minut, som på 1930 talet. Vi hade diskussioner med producenterna och skådespelarna om vi skulle använda oss av  film 35 millimeters eller 16 millimeters film och om vi skulle ha  olika kameror eventuellt en redkamera. Till sist bestämde vi oss för att använda oss av Hary 66 . Det var genialiskt man skulle ha en mycket modern bild för en film  om en annan epok och hade många teman. När det gäller ljuset jag har använt mig huvudsakligen av naturligt ljus och en del spot light för att understryka ljuset.

Vilket var motagandet som filmen fick i Frankrike?

Många gillade att jag gav upprättelse åt Bernard Natal som var en stor gestalt inom den franska filmen. Alla stora tidningar tyckte om filmen oavsett dess politiska färg. Det melankoliska i filmen överskuggade den glamourösa casting, som inte så många av publiken noterade. På filmfestivalen i Toronto fick filmen svalt mottagande nästan fientligt. Det var amerikanarna, som inte gillade filmen, ett franskt projekt, som inte var banalt det fanns en annan ton. Amerikannarna kunde inte förstå den. Många fann likheter med dagens samhälle. Vi gillade att man såg det och fick förståelser för vårt samhälet var det finns mycket populism och homofobi. Det finns tyvärr många paralleller.  Den stora allmänheten gillade filmen men en del höger inriktade gillade inte filmens politiska budskap. Den kända filmtidningen Chies du Cinema har varit ljum. Alla tyckte att filmen var mycket välspelad, men en del hade svårt att förstå personligheterna. Det finns enligt några för många teman och några tyckte att tre människoöden är för många.

Kan du säga något om den nakna scenen med Natalie Portman?

Jag var inte så nöjd. Min idé var att efter alla kontakter med de döda skulle Laura Barlow möta solen och värmen vid havet. Vi hade tänkt att vi skulle använda oss av en stand in men Natalie envisades med att hon ville göra allting själv.  Det var inte ett sätt att inte vara för vågad, jag var lite för anständig. Fast jag fick mycket beröm för scenen och många drog likheter mellan Natalie i “Planetarium” och “Birgit Bardot i Luc Godards “Föraktet”. Jag känner mig bara smickrad.  Hela filmen kostade 7 milioner euro vilken inte är så mycket för dessa super stars.

Skulle du kunna berätta för mig något om skådespelerskan Amira Casar som spelar Eva Said?

Känd men inte så mycket. Hon gestaltar den stora fiktiva stjärnan Eva Said, som  skulle vara arabiska hon skulle vara någonting positivt eller exotisk men inte längre idag.

Roberto Fogelberg Rota

Jultomte som ungdoms brotslig

Knäpp eletrisk och intelligent

Titel Bad Santa

Regi Mark Waters

Medverkade Billy Bob Thornton , Brian Cox Olctavia Spenser. Christina Rene Hendricks

Svensk distribution scanbox

Betyg B

Få amerikanska komedier har varit så kaxiga som Bad Santa men Bad Santa 2 är mycket vassare och när jag ser den jag tänker lite grand på den skinande som finns mellan stridsvangar från första världs kriget och dem som finns idag. Jag använder denna jämförelse av en enkel anledning det är en typ av humor son vill frostar rätt mycket som är lågt ifrån finnes men så himla rolig och även mera än det. Den nyligen bortkommen Nobel pristagaren i litteratur Dario Fo gjorde men lite ”snällare” samma typ av humor för att angripa några slags laster av medelklassen och det är samma som görs av. I början ser vi i en av dem många voice over som är helt roliga som säger hur hans liv har varit och tänker på självmoder. Den rollen av den spinkiga William Stoke (mycket väl splade av Billy Bob Thornton isk även på grund av det som han lyckas att göra en riktig Don Juna och trots den bryska temperament  ett snäll mäniskan som är både varmt och humoristisk.   Det komiska och här har vi en av dem många komiska delar när kr en bil ser en vackert kvinnan och gör en olika. Sen kommer hans evige vän den ytterst sympatiska och naiva glada överviktig som hälsar honom. Han har med sig ett brev från Jakob och naturligt viss små skurken skall igen sig ta på sig joltomtes dräkt för att lyckas at göra en stor stöld och resa till Chicago. Denna gången och nu har vi den första samhällets kritik stöldenskall ske på en center för hemlösa som driver ett slags julkampanj. Jul är inte längre ett kristen helgtid eller för allt del även en familjer hög tid men bara en av konsumtions samhället. Om den kritik som hade gjorts av Pasolini skulle vara tragisk Mark Waters.. använder sig att ett komik. Man stjäl helt enkelt för dem personer Då börjar ett serier av äventyrer vilka är lagom komiska. Det som är den stora huvudämnet är kroppen och hur pass mycket vi ser att folk är opassande från den. Om vi till exempel utgår frn den som är en av dem stora fantasy serier games of Throndes är den vita ”dvärgen” Tyron Lannister i peter Dikegere stil en av en hjälte och en stora hjälte någonting som är inte fallet för Tony Cox m master tjuven v . det är han som får vårt ”favorita” anti hjälte Willie Soke extremt bra spelade av ingeting mera än ingeting mindre en v att vilja avstå från självmordet. Den rå som dem i vilken den extremt god trogna feta och naiva äppelkindade Brett Kelly .. och den stora äventyr skall bli att försök att möta William känns inte så övertygade precis som möte med ett prostituerade Orphan i vars roll vi ser adels för lite av en sådan bra skådespelerska som Octavia Spenser fast filmens riktiga kanon prestation är den av Sunny Stoker illiam ”degenerera ” modern som spelas som bra av Kathy Bates . hon är en före detta ungdoms brottsliga men hela hennes sätt är den av en vild tonårig. Theo van de Sande luckas att ge ett slags hums av glamour i billiga jul dekorationer och Travis Sittard en lyckas att ge ett snabbt ofta dramatisk rytm som lite I taget blir den av en dator spel. Det är inte Storke som är galan med välden omkring dem som den andra kille som försöker att vara ett lite mera traditionella jultomte mycket väl spelade av Michel Starr eller kvinnor som Gina de luca den form fyllda Jenny Zigrino vilken har en böjelse till knasiga och eländiga  typer eller Dianne extremt väl spelade av Christina Rene Hendricks en galne tonårig som precis alla kvinnor blir galen i Santa precis son den före detta elit idrottare Greta mycket väl spelade av Christina Rene Hendricksr ologisk att dem älskar santa men även lite logisk eftersom William och för allt del Sunny personifiera ett . Den rytmen bli allt mer frenetisk men den problem är att filmen är i sig lite för lätt inte i den samhällega kritiken men i att presnetera skurkar och slutet känns lite för mycket collage. Definitiv sevärd och som ger ett bra eftertanke

Roberto Fogelberg Rota

Ett värld utan hopp ?

En film om efter Pasolini

Titel  Non essere cattivo

Regi Maurizio Calligari

Medverkande Claudio Martinelli

Svensk distribution italienska film festival

 betyg A

Tack vare Vincenzo Esposito och ordförande av den italienska kultir instittet virginia Piombo har vi haft tillfälle att se under en mycket lyckad film festival en helt utmärk film ”Non essere cattivo” som är den sista spel film av regissören maurizio caligari som tyvärr dog efter det. Med ett politisk passion på den allt extrema västerkanten (han utryckte att även dem röda brigader var adels för tama för honom han lyckades att föra vidare ett vist typ av diskursden som Pier Paolo Pasolini hade börjat med den banbrytare filmen accaottone ochhade försatt hela tiden både med filmer och med sitt eget liv att berätta det. ”Non essere cattivo” börjar på samma ort Ostia som vi har sett i Stefano Soliman   ”Subura ”och i vilken Pasolini blev brutal mördade . Historia utspelas under 1990-taelt sisat tiden i vilken denna värld kunde mer eller mindre finnas eftersom det fanns inte tillgänglig för allmänheten internet och den massutvandring av befolkning från andra geografiska och kulturella området. Dem två huvudpersoner som har ett form av broderskap som har inte att göra med deras blod men interesse och dem oliak äventyrer som dem gör ihop. Dessa två killar Cesare mycket väl spelade av Luca Martinelli  trots ett lite känslan av överspel som stark påminner om den av stum film karaktärer mest när filmen blir hans och Vittorio som är ett helt nedtonade men inte av denna anledning värre spelade Alessandro Borghi Vittorio. Den liv av dessa två unga män är enbart att kunna festa knarka med kemiska preparater och vi följer dem under ett vild bill åkning mot en klubb i vilken verken Cesare eller Vittorio för komma inne och det blir en bråk. Vi ser även den band av små skurkar som är knack grossiter. Natten slutar i ett mycket sliskig gatorkök i vilken vi träffar även en av flickvännerna bland vilka finns Viviana spelade av en bildskön Silvia D'Amico ett slags Lolita figuren och trots den enorma professionalitets det finns i hennes spel som är den att kunna försöka att ta bort alla emotioner en likhet med dem olika medlemar i bandet som är icke professionella. Snart kommer vi att se konsekvenserna men även att kunna förstå dem svårigheter i det liv som mest Cesare elever med en mor extremt väl spelade av Elisabetta de V ito en bild skön äldre kvinnan och en lite söt barnbarn Deborah som spelade av en miniatyr Sandro Boticellis figur Alice Clementi. .Den verkar vid första ögonkastet att det skulle inte finnas någon problem men den fotografi djup påverkade av Michelangelo Mendrisi kallade Caravaggios målning som återskapas mycket bra av Maurizio Calvesi klippningen av Mauro Bonanni är I hans sätt lite era klassisk. Den delen av filmen som har att göra med den action eller gangster artiga delen som köp av knack från några colombianer och idéen att med pistol försöka att läxa några andra punchers är mycket liten har nästan ingeting att åstadkomma eller mycket liten men det öppnar möte mellan en kvinna som ser ut som Viviana men är total olika Lilliana mycket väl spelade av Roberta Mattei. Hon är kaxig någonting som är ganska vanligt i den romerska filmen men vi ser att hon kan sätta på plats inte bara Tomasino med även sonen Andrea Orano. Faktum att dem två vänner Cesare och Vittorio börjar att arbeta att försöka att staga sig fungera med allt säkerhet inte så bra eftersom dem får enorma problem. Arbete vilken dem väljer på bygget fungera inte bra . De finns i dessa scener på bygget ett komik som är nästan lite slaptish artig inte helt olik den av Charlie Chaplin film och till slut det enda som dem kan göra är demolera byggnader för att återvända keramik. Det finns ett känslan av uppgivenhet som ses des i Deborah död men senare i den faktum att får att gå ute ifrån knarket måste Vittorio och Cesar tar tag i en verklighet som är hårt svårt och inte minst oförlåtligt. Vi ser dem i den hallucination som Vittorio ha eller när Cesare gör någonting som är ännu värre när Cesare börjar på grund av några rika mäniskor sniffa heroin. Det sätter honom i ett stor problem även med en travesti Samantha bra spelade av Stefano Focone . Detta kommer att förtära honom i ett sätt absurda situationer som blir även själv destruktiva. Det är frågan om en mycket stark film. Vi kan inte förstå att slutet är hopp eller om det är frågan om ytligare en tragedi. En väl gjord definitiv sevärd och ovanligt film som möjligen borde bli distribuerade och man skulle kunna diskuteras i Sverige

Roberto Fogelberg Rota  

Födelse av ett nytt genre

Spaghetti super hjäte

Tittel Mi chiamavano jega Robiit

Regi Gabriele Mainetti

Medverkande Claudio santamaria Luca Martinelli, Ilena Pastorelli

Svensk distribution italiensak film festivalen.

Tack vare Vincenzo Esposito och Virginia Piomo som ordförande på den italienska kultur institut svenskaran har kunnat se den första av super hjälte filmer som jag definiera som spaghetti. I den italienska kulturen finns ett ord ”eccelenze” vilken vi skulle kunna definiera för det som är verkligen bra och filmen har återigen blivit en av dem. Under senare delen av 1960 talet när den traditionella western man började i Italien att producera dem så kallade spaghetti western. Den nya populära genre är onekligen super hjältar och nu precis som i spaghetti western man producera super hjälte filmer med stora inslag av social realism undersökning av samhället och inte minst med människor som brottas med den ekonomiska krisat som enzo den liten skurk speld acv Claudio santamaria.  Början med det som har blivit dem populära effekten dronen ser vi staden rom och vi ser en män som rymmer från poliser Enzi cecotti i vars roll som alltid den kanske mest underskattade skådespelaren i Hollywood Clauido Santamaria briljera. Hans roll är interesante eftersom det är en liten skurk som lever helt ensam med skräpmatt och pornografiska filmer konsumtion i Staden Tordela Monica när Rom. Han får dessa super krafter och han förstår dem enbart när han hamnar i en mycket obehaglig situation. Den som är kvarterens gangster är lo zingaro som spelas på ett extremt talangfull sätt av den unga skådespelaren Luca Martinelli anst känd för mer intellektuella roller gestaltar en slags italiensk joker. Lo zingaro är narcissistisk extremt våldsbenägen han dödar en vän med ett Iphone eftersom det var en present av fel färg och håller på att ständigt desinfekteras eftersom han lever i en olaglig hund pensionat vars hundar skall föra inne i grymma kamper med varandra. Han är föga älskade och det arbete som han ger till Enzo men mest till den någorlunda brutala bjässen Sergio mycket väl spelade av v är att hämta ut knark från två stycken somalier som skall ske när dem gör avfall. Den foto som presenteras av Michele D'Attanasio är utmärk eftersom trots användning v den klassiska filmen grammatik vill försöka att ge alla idéer av möjliga och omöjliga vinklar som låter oss dras inne i ett historia som är både svårt och mycket hårt nästan omänsklig medan klippningen av Federico Conforti  är utmärk eftersom den presentera en hart action likade sekvenser men även den svåra situation I dessa förorter och den billiga glansen som finns I den stora köp centrum eller I Lo zingaro passion för den canzone all’Italian den ofat sentimental melodiska rock som bland annat utrycker sig i ”Non sono una signora” av före detta fru Björn Borg Loredana Berte. Hela stämningen blir mer och mer klaustrofobiska och den enda personen som verkar kunna förstå det är Alessia en skönhet spelade med grace och behag av Ilenia Pastorelli  hon lever I sagor värd den av dem japanska animation och manga med jega robot och kan även se dem goda sidor som finns i Enzo hans generositet hans moraliska koder (mot henne är han en riktig gentleman) och ta honom till hans väg att bli en kämpe för rättvisan. Rollen som virkar ständigt som minns av ett bra tid på barndomen och har haft många problem är i sitt utformning inte helt olik en av dem stora roller i den italienska melodrama den av Rigolettos dotter Gilda. Precis som Gilda lever hon helt ensam och blandar både sexualitet och ett slags enkel romantisk syn och är även djup komisk. Vi är begeistrade och erövrade av henne.  Om han först rånar en värdertrasport med hans krafter. Han förstör att han måste till varje pris stoppa den spårvagnen i vilken Alessia åker och sen bli en hjälte. Det som för mig är stycka i filmen är att dem som han räddar är hans jämlika Roma och lazio supporter i ett slitig aktion scen. Det finns även dem riktiga skurkar . som är cammmora som utför ett serier attentater och här finns en annan tematik som är genomgående i hela filmen den av dubbel . dubbel måste vara diabolisk och om Lo zingaro är en diabolisk spegel bild av Enzo , lika så Nunzia den hårda gangster bruden spelade av Antonia Truppo är en diabolisk spegel bild av Alessia. Om Alessia är naiv god, skört och nertonade Nunzia är hård utaggerande och så grymt. Filmen har mästerlika atmosfärer och staden rom är ett bra kulis med mest floden Tyber som förkroppsliga staden sitt kraft och sitt historia och även folket möjligheter att återhämta sig i namn av deras principer. Jag tror att det skulle vara mycket rolig att se många filmer en helt serier om denna antihjälte som sen går mer och mer inne i en hjälte roll. Den film sintas är i själva verket mycket väl förstått precis som en italiensk tradition som är den av forzutis filmer som började att utvecklas redan första världskriget. Jega robbot är ett barnbarn i helt närdstigande lägget.

Roberto Fogelberg Rota  

Vi är alla pasolinis soner

Mäster filmom Italien

Titel la macchinazione

Regi Sergio Gieeco

Medverkande massimo ranieri ; Milena Vukotic, Libero De Rienzo

Mfl

Svensk distribution Italienska film festivalen och italienska kultur institutet

Betyg absolut mästerverk

Få filmer som jag har sett på sistone har gett ett sådan stark och fulländad konstnärlig utryck som ”la macchinazione#. Slut scene i vilken vi ser Pier Paolo Pasolini porträtt like gestaltad av Massimo Ranieri en känd italiensk sångaren som har personifierat tradition av La canzone Napoletana (en folklig melodisk genre från Neapel men har även presenterad den av dem mest kända figurer i Commedia dell’arte Pulcinella och ser konstiga maskiner som är en blandning ab stridsvagnar och oljar bårar som tar ut olja som var förmodligen osäker för vilken han dog är extremt kraftig. Sergio Grieco regissera en film var bild språk mycket tack vare den fotografi av Fabio Zamarion kanske värd i sig ett Oscar som lyckas att förkroppliga denna period. Klippningen av Francesco Bilotti ger en mycket bra blandning mellan en modern klippning som utgår från ett slags modern action I vilken det väsentligaste är den omsorg för detaljer när som sen går över stannar och bli lungnare. Man ser det tydligt i dem scener i vilken Pasolini denna roliga kompletta och mest av allt belevad män ses under ses olika möte. Det finns i Libero De Rienzo gestaltning av Antonio någonting charmig trots att biljard hallen i vilken filmen utspelas är extremt sjaskig ett slags glamour som kommer från själva sättet på vilken Antonio rör sig. Han är en romersk lumparproletariat version av Little finger i ”games of Throndes” sympatisk men äcklig egoist och den enda problematiken som han ser i att mörda Pasolini är en möjligen rättslig följe. Mera äventyr likade är Gian Maria Volontè   (och hans citat är en hyllning inte en imitation vad Gianmaria Volonte i en av den italienska filmen hårdaste verk) Sergio så väl spelade av Matteo Taranto . denna bjässe precis som il Príncipe Carmelo Fresta är inte sympatiska eller romantisk banditer och inte eller eleganta affärs maner som dem som förekommer I Francis i Ford Coppolas “Guldfadern” men riktiga huliganer som kanske överskuggas bara i deras brutalitet av advokaten så välspelade av Toni Laudadio . Denna karaktär och hela den scen i vilken fascister iklädda som väster extremister bränner sitt universitet lokal och även med hjälp av nazi pistoler och falska polis brickor är en scen hur ett krigs film. Grieco låter oss enbart anta att vad advokaten är inte enbart en italiensk extremism men kanske en CIA agent. Pasolini är en riktig kraftig figur som har allt bild skön intressant så väl talade i alla språk roman dialekt italienska och även en fläckvin franska en slags intellektuell kusin till många av den amerikanska films hjältar. Fast han är mest av allt en italienare med en stark kärleksfull relation med modern som presenteras mycket bra av en av films veteraner med många fina roller i Federico Fellini , Andrej Tarkovskij och Luis Bunuel filmer Milena Vukotic r strala full av en patos som är nästan lika den av ett opera. En annan viktig gestlat är den av dem småbuse yngling på glid som officiellt var Pier Paolo Pasolinis mördare Pietro Pelosi mycket väl spelade av Alessandro Sardelli . Han är en tidlös person och vi ser honom även i ett metafilmisk när en regissör försöker att casta honom för en roll . En mycket bra film som har ytligare en hyllning till Pasolini när Grieco presentera helt i bakgrunden an vackert kvinnan den före detta rumänska Catrinel Marlon som är mycket I bakgrunden precis som Inges Pellegrini  var i salò . inna jag ger mitt tack till det italiska institutet överhuvud professor Virginia Piombo och docentet vid Neapel universitet Vincenzo Esposito vill jag citera en roll som påminner om den om kung oidipus laios (Luciano Bartoli ) oi Roberto Citran I ett mycket bra och roch intensive gestalting

Roberto Fogelberg Rota