En film om den kreativa galenskap
Titel Galna av lyckan
Regi Paolo Virzì
Medverkande micheale Rmazzotti, Valeria bruni Tedeshii, Anna Galiera
svensk distribution SVT play
Betyg A
Få regissörer har forska med att presentera en genre som har varit otroligt stor men är numera ganska död som “Commedia all’italiana”. Det är en genre som utvecklades från neorealism och med ett lätt ironisk fast med en svårt missanpassning av huvudroller innehavaren som gärna vill nå någonting men misslyckas att ha det vill komma till en hägra social status och till det som är den goda livet. Det är en vilja att kunna nå någonting som sannast en statuts. Det är en komedi som har ett berättande av olika social miljö och det är det som äger rumt i Paolo Virzi arbete. Den är en mycket väl fotograferade av Vladan Radovic som lyckas att visa det som gömmer sig bakom den toskans idyllen. Filmen som har ett snabbt klippningen på grund av ett symetrisk stil för vilken ansvara Cecilia Zanuso som börjar i ett mental struktur i vilken vi ser Beatrice Mornadini Valdiarna spelade mycket v’l av valeria Bruni Tedeschi. Det är en förmögen kvinnan som har trott att hon har gillat den snobbiga välden i vilken först mamma och sen make hade placerat henne men detta har skapa en neuros som har blivit ett daignos den av bipolär . Det är trots det en person som har ett empati en intelligent och en bildning som är utöver den normal och i ett värld som är mycket varadaglig mycket reel är hon den som ser över. Kanske för reaktion av dem miljö i vilken hon har kommit till har hon blivit ihop med ett vulgär och skurkaktig huligan Renato som spelas av Roberto Rondelli. Under denna scen i vilken hon har lyckas att möta honom vi ser hur hon först förödmjukas och sen har några problem med dennes vulgärflickvän Luisa pardiso men räddats av Taxi förråden Eiliano Buttaroni som får en roll som är lik den av Geppetto i Pinocchios saga. Det finns mycket av den och detta är förklaringen till närvaro av en karatär som får stå på det som är den lite mera osympatiska delen Toreggiani spelade av Sergio Albelli som ser inte helheten mest när det gäller Beatrice väninnan Donatella spelade av Michale Ramazzotti. Rollen av denna slitna skönhet djup deprimerade tatuerade och före detta dansör till en pianist som är en emblem av en generation som har misslyckas med allt. Det är en mycket fint möte i filmens mörkaste stund mellan Giulio Morelli före detta kyboard män till gI paoli spelade av Marco Messeri och Donatella. Det är vilja till att möta en son som har varit inte planerade som är drivkraft och rollen är både poetisk och full av vedmor. Trots skinnade i look är det som är den rebelliska Beatrice medan Donatella söker ett vist stabilitet som ses tydligt i den scen i vilken Beatrice kommer till make Pierluigi e rolig Bob messieri som en virvelvind. Det finns en slags pathos i allt det komiska som man ser även när det gäller Beatrice föräldrar som den stroppiga moden marisa Borini och den som ger dem ett lyft den snuskiga men tros allt glada Graziano Salvatori och det som är en mycket smärtsamt med komisk scen den med möte med Donetella modern Lucretia som spelas av Anna Galeien en mycket duktig tetra skådespelerska. Virzi citera även cykel tjuven och gör en citat när Donatella går till ett form av medium som spelas av Anaide Castellani. Det är en sror personligheter och man ser som hjälpar den kvinliga psykologen spelade av valentina Cerruti och överläkaren Tomamso Ragno som gör lik som alla en övertygande roll
Robert Fogelberg Rota