Tvivelaktig film som räddas inte av ett stor Juliette Binoche
Fast Valeria Bruni Tedeschi och Gerard Depardieu ger tyngg
Tittel Lets the sunshneien come inne
Regi Clair Denis
Meverknde juliette Bonoche, gerad Depardieu , Valeria Bruni Tedschi
Svensk distribution folkets bio
Betyg D
Tyvärr ibland bra historier med stora skådespelaren och professionelle når inte fram och sånt är fallet med som är ett verk om en kvinnan Isabelel som spelas av Juliette Binoche problem med männen i vårt samtida borgliga parisiska miljöer. Tyvärr denna till synes starka kvinnan blir adels för fel och betydligt mer kvinnor fientlig än det fodrades och dessutom förutom två små men viktiga roller filmen har en mycket stor problem när det gäller skådespeleri som är både tam men även full av teatern- nästan tätt intill cirkus maneret det ses tydligt i en av dem personer som är en av älskare tll Isabelle bankirermatheie spelade av Xavier Beauvois . Rollen är bördors arrogant och gillar att såra människor och det ses redan ifrån alla första början när han förolämpar Isabelle under ett älskog. Hela hans arrogans är aldrig bifogade och även Berthold Brecht som ofta arbetade med mycket tydligt eller adels för tydliga karaktärer skulle nog ha tyckt att det skulle vara adels för lätt. Scenen är mycket indikativ man arbetar och gillar mest långa tagningar som känneteckna Agnès Godard foto och Guy Lercorne klippning i denna verk vilken är i sig ganska bra men förutom det man går ofta i att presentera även bilder som är verkligen fina eller betydelsefull. Detta var en trängd i den franska filmen och en av dem mest betydelsefulla filmskaparen var onekligen Robert Besson som brukade säga inte dem vackra bilder men dem som är viktiga för att föra fram historia fast han lyckades ändå att ge strama och asketiska vackra tavlor lika den av franska 1600-talet måleri som är någonting som ..Clarie Denis tyvärr misslyckas. Vi får veta adels för , lite av henne av hennes aggerande . Isabelle är och det är förståelig betydligt avisande mot Maxime (Josain Balansko )… vilken kan verkar var en trevlig och sympatisk kille fat adels frö nördig med hans Sherlock Holms mössan men hon är även hård skoningslös mot vilken vi vet är sympatisk och har störta henne hela tiden fast det finns punkter som vi kan inte förklara eller inte mot fabrice som spelas mycket karismatiske av Bruno Podalydés . Mera än bio besökaren i den reaktion är vi som några slags voyeurer som kollar en familjebråk. Just denna spel är korrekt men tyvärr sånt är inte fallet i dem andra reaktioner. Det verkar och den magnetiska charmen lyfter alltid en fråga varför överhuvudtaget försöker hon att dra sig till den. Om den afro franska konstnärerna verkar vist avisade men sympatisk Francoi)(laurent Grevill) mjuk är skådespelaren enbart ett karikatyr på en av dem franska filmer största bovar den cynisk Alphonse (Fabien Loris oförglömliga Paradisen barn. Fast i hans fall i Areyt och Juliette Binoche är onekligen denna skådespelerska återfödd man kunde anta dessa personer liv varför dem hade sluttat deras liv på ett vist sätt någonting som finns inte på den minsta sätt i ”Let the sunshire coem ou”. Den delen som är beklämande är just när Isabelle för en älskare som tillhör en annan samhälles klass Sylvaine (Alex Descas) som verkar ett slags knegare version av Alain Delones roller. Hans spel sätt är trots allt rolig och vi kan bara symatisera för honom på grund ab faktum att är så pass dålig att hon beter sig på ett sådan omogen sätt. Detta känns rent av pubertal. Filmen görs och detär så rolig i slutet av en scen som är en remake på la dolce vita när Valeria Bruni Tedeschi bråkar med Gerard Depardieu som senare visas vara en fantastisk och histronisk spåmän. Kanske börjar på ett mycket bättre film
Robert Fogelberg Rota