· Vad angår oss Sveriges historia?
I oktober 1976 expedierades min insändare till Expressen med påpekanden
om svenska publikens bristande intresse för filmer om Sveriges historia.
Som exempel användes två då aktuellafilmer: den ena - polska storskaliga
eposet om Karl X Gustavs arméers härjningar i Polen kring 1655 -
Syndafloden (Potop) efter Nobelpristagaren Henryk Sienkiewiczs trilogins
andra del; den andra - Anthony Harveys engelska En drottning abdikerar
(The Abdication), med Liv Ullmann som Drottning Kristina.
Jag citerar ur insändaren (som refuserades av redaktionen med sedvanliga
beklaganden om brist på utrymme):
. I december 1974 premiärvisaden en engelsk film om Drottning
Kristina på stockholmsbiografer. Detta var ett andra opus om vår gåtfulla
drottning och den väckte ingen särskild förtjusning bland kritikerna. Även
publiken svek. Att en film inte faller publiken i smaken är i och för sig inte
något märkvärdigt, men i detta fall handlade dock filmen om en långtifrån
oviktig epoki vår historia. Kristina var en verkligen fascinerande
personlighet (vilket redan filmen med Greta Garbo antydde) och hon
spelades av en visserligen norsk, men dock även i Sverige sedan länge
verksam skådespelerska, Liv Ullmann, som nu tycks försöka upprepa
Garbos framgång på andra sidan Atlanten, en framgång som förändras
genom en helt annan tidsålderns förväntningar. Låt vara att Anthony
Harveys film om Kristina inte lyckades, låt oss erkänna att det är betydligt
lättare för en vanlig svenskatt identifiera sig med Karl-Oscar och Kristina
Nilsson än med Kristina Vasas öde men det väcker ändå förundran att vissa
intressanta sidor av vårt förflutna inte drar de otaliga skaror av biobesökare
som de borde göra.
För en tid sedan nåddes Stockholm av en annan utländsk film som
försöker återuppliva 1600-talets krigiska epok. Den är polsk, heter
· "Syndafloden", och bygger på Nobelpristagaren Henryk Sienkiewiczs
roman. Det är av mindre intresse att vi har att göra med den polska filmens
produktionsmässigt största ansträngning hittills. Vad som borde intressera är
däremot bilden av svenskar som hänsynslösa angripare under Karl X
Gustavs fälttåg i Polen på 1650-talet. Det är visserligen klart att filmen
sysslar mest med polackernas heroism och att de svenska trupperna (till
största delen legotrupper från utlandet) utgör ett måleriskt staffage, ett
bakgrund mot vilken kan polska bravader visa sig. Någon uppfattning om
den svenska storhetstidens erövringståg kan man dock få.
. Jag kan tillägga nu att En drottning abdikerar bygger på
en pjäs av Ruth Wolff, men denna härstämning känns inte i filmens struktur
lika starkt som i en annan, och kanske bättre film av Anthony Harvey - The
lion in winter. Abdication kan betraktas som indirekt fortsättning på Queen
Christina (1933) med Garbo. Harvey visar dessutom upp samma ambition
som Alf Sjöberg i Fröken Julie: att framställa mycket i bild, ibland med
korta scener, ibland långa, då tyngda av dialog. Summan är en djup
dissekering av drottningens gestalt: neurotisk, frustrerad, osäker om sin
sexuella läggning, troligtvis the Virgin Queen in i det sista . Men samtidigt
längtande efter tillit, närhet, vänskap och kanske kärlek. I lång konfrontation
med kardinal Azzolino (Peter Finch) förblir alla dessa mål i princip
ouppnåeliga, men orsaker därtill är något diffusa, eller i alla fall mångtydiga,
som inte lätt låter sig förklaras med enkla konstateranden. Alltså öppna för
olika interpretationer.
Är då den nu aktuella Girl King Mika Kaurismäkis bästa film hittills? På ett
sätt, då den är mycket vacker visuellt, och onekligen har vi att göra med en
storstilad historisk rekonstruktion om Kristina och hennes tid. Inspelad i
Finland och Tyskland, med dialoger mest på engelska, men även på franska
och italienska, motsvarar den alla anspråk på en stor utstyrselfilm. Inget ont
heller om skådespelar-prestationer. Malin Buska förkroppsligar Kristina som
i allra högsta grad är en person med både stark vilja och avsaknad av rätt
placerad kompass för sitt beteende, säväl inom politiken som i sitt privatliv.
Virgin queen är knappast bisexuell; hennes erotiska instinkter väcks snarare
till liv av lesbiska känslor till hovdamen Ebba Sparre och detta motiv är ledande under större delen av filmen till nackdel för hennes möjligen stora
kulturbärande och politiska ambitioner.
Exempel på de förstnämnda är inbjudan till och besök av den franske filosofen René Des Cartes (så stavad ifilmen) vars snara död misstänks för arsenikförgiftning snarare än
förkyllning och lunginflamation. Stolpar i filmen är årtalen 1634 (2 år efter
Gustav II Adolfs död)-1644 (kröningen)-1648(westfaliska freden)-
1654(abdikationen). Kristina lämnar Sverige och i sista bilden åker till häst
mot imponerande alplandskap. Filmen är rikt med innehåll men efter allt
detta lämnar man salongen något förvirrad, ovanligt tom och tömd på åsikter
om det man tog sig till.
.
Aleksander Kwiatkowski