Imponerade regi I postmodernistisk verk
Titel King Arthur the legend of the sword
Regi Guy Richie
Medverkande Astrid Bergès-Frisbey Jude Law Djimon Hounsou Aidan Gillen
Svensk distribution Warner
Betyg A
Få filmer har varit so kommersiella men ändå så nyskapande som King Arthur the legend of the Sword som bryter upp med den traditionella dramaturgi och lyckas tack vare en fantastisk fotografi för vilken ansavara John Mathieson som lyckas att materialisera en värld som aldrig har funnits och en mycket fint klippning av James Herbert deckomponera och visar olika händelserna som ses tydligt som när den ung prins Arthur som har varit tvingad av hans onda farbror Vortiger (en fantastisk Jude Law) att avstå från tronen för att infinna sig att leva som en smågangster i Londinum samtalar med jack Eyes (en mycket duktig har redan glänsa rollen som Rose Bolton i Games of Throndes som får adels för lite utrymmet) om ett bråk med några vikingar med deras komiska och löjliga hövding Greybeard som presenteras på ett mycket komisk och burlesk sätt av Mikael Persbrandt. Jag tycker att vårt kära Mikael är ofta mycket bra i utländska produktioner men hela rollen är dålig skrivit och dålig jämförd. Hans engelska är obefintlig och trots att rollen har definitiv den rätta utseende är han helt fel verkar ett dålig komisk inslag i vilken ett svensk buskis tradition smälltes samma med Asterix vikingar. Precis som Uther i vilken förutom i stridscener Eric bana är total obefintlig är denna roll helt obegriplig och samma kan sägas av Djimon Hounsou. Hans roll åtminstone i början är otroligt intressant ett stark och exotisk krigare men den avdankade baronen Bedivere. Det skulle vara ett utvecklingens om den som vara onekligen Djimon Hounsou kändaste roll den afrikanska jägaren i Ridely Scott berömda gladiator och skådespelaren visar hela hans kraft men denna kraft denna karisma och detta atletiska förmågor försvinner och han lyder adels för mycket om historia och dess utvecklingen. Bedivere skulle även ha kunnat vara en slags fadern gestalt för Arthur men tyvärr Hounsou är helt och årligt fel i denna roll och den är dålig skriven eftersom den hamnar adels för mycket i skuggan av Arthur. Vi ser utvekligen från ett söt, vackert och gullig prins barn med ängel likade lockar som spelas av Zac Barker gatorpojken som tvångs rakar av dem prostituerade som tar hand om honom till en spiritual och folklig gangster typ i , många av dem scener som vi ser är även djup komiska som när han försöker att flottrar med den magiska kvinnan eller när han tränger sig för att kunna dra ut fadern svärd. Arthur inte minst i förhållande till farbror Voltiger som förhör honom är kanske filmens bästa scen är super komiska som hans rädsla för ormar. Fast det finns mycket av den magiska när han tar sin initiations riter i den so kallade dark land och slås med mosterlikade djur och när han möter voltigers knekar i London. En av filmens kvalitet är scenografi av en stad som är uppenbarligen skapt på dem plats eller åtminstone med samma modell som Kingslanding och Bravos men har en vist magisk kraft på grund av dem romerska lämningar som arket ett enorm amfiteatern som påminner om Area i Verona och inte minst och barn huset i vilken George Tom F utrännar unga människor för att eventuellt slås mot Voldiger armen. Där finns en magisk scen i vilken Arthur slås med Excalibur spå ett sätt som är den av grundläggande lektion i tysk medeltida långsvärd. Scenen är och jag talar som fäktaren lite imponerade Vi har afrikaner, kineser och även en blandning av kostymer som går från alla tider mellan förromerska brittiska öar till den elisabetanska tiden. Detta och tagningar av upprör är ett sätt att visa den modenitet i sagan. Dessa tagningar är tagna på avstånd dem är långa och skiljer sig från alla andra aktion scener. Precis som den skurk som spelas av Jude Law är en super porträtt. Vi ser det i scener i början när dem unga krafter av Morder mera presenterade än spelade av Rob Knighton kommer med elfanter och lyckas att erövra honom. I den klassiska medeltida versionen av Arthurs legender det finns ett otroligt kristen budskap förutom den initiation rit och den tredje aspekt den magiska som finns i många figurer. Voldiger är ett magisk tran som praktisera dessa typer av riter och det ses tydligt i den bläckfisken som talar genom tre syreners röst från den första den slanka och vackra Hermione Corfield som i själva verket gömmer dem hemska Lorraine Bruce till Jacqui Ainsley direkt citerade från Bordam “Exalibur” och den imponerade roll som sammansmälter Genever Morgane och Merlin som är Astrid Bergès-Frisbey som har del sett sagolik skönhet karisma och professionella skicklighet som gör av henne vårt tid Greta Garbo. Hon är perfekt även med hennes spanska brytningen. En roll som bokstavligen gör filmen. Detta är dem enorma kvaliteter i en av dem mest lyckade 3 D filmer någonsin som har ytligare en kvalitet ett pikaresk hjälte mycket lik Eron Flynt med undantag att han är ett betydligt bättre både som stridskämpe och skådespelaren Aidan Gillen . ja kära läsaren just den filur som lyckas med kraft och behag att spela rollen som Littlefinger. Hans skådespelar kapacitet är enorm och han borde ses mera. En film som kanske har några skavanker men liknar några av bästa aspekter i ”Gladiator” och ”games of Throndes”
Robert Fogelberg Rota