Antopologisk om vikingar tiden

En av dem vackraste filmen

Nicole Kidman bästa roll

Tittle the nothman

Regi Robert Eggers

Medverkande Alexander Skarsgård, Nicole Kidman An TaylorEthan Hawke

Svensk distribution UP

Betyg Mästerverk

 Få filmer har varit så bra om den nordiska historia som the nordman. När det gäller kostymer och assessorer är den nog den vackraste och mest exakta filmer som kan lätt jämföras med en sådan film som Barry Lyndon Stanly Kubrick. Det ses tydligt i filmen tre delar den som utspelas i Danmark när den unge athel  spellade av Oskar novak få möta sitt far Aurvandil War-Raven som är en av dem av Ethan Eackes. Det är en trött irriterade och mest av allt svag kung sårat och i den första fasen i den dunkla borgen i vilken vi ser personligheten av den galna narren en Jorik spelade mycket väl av William Defoe i rollen som Heimin. Den fotografi som presenteras av Jarin Blaschke är dunkel full av ett slags vrede nästan  som om man kommer inne i kungens psyket och för mig Aurvandil spelade av Ethan Hawke gör ett ypperlig roll. Dene kung är trots hans vänskap för ett alltid utmärk William Defoe i rollen som dåren Heimir och ett egendomlig rit. Här får dem som är vikingar fantast det finns ett mycket store skinnade i den klippningen som man ser i Viking bland annat i episoder när man skall erövra Paris genom ett tricks under en begravning av Ragnar /Treevis Fleming stora roll) om i den hade vi mera långa tagningar vad som Louise Ford väljer är närbilder extremt utryckas full som blir lika skulpturer Etan Hawke som är även osympatisk full av sitt eget jag självcentrerade. Det är en mångsidig sätt att kunna se på verkligheten och det ses tydligt i den som är antagonisten Fjörninl utan brodern spelade med bravur av den stora danska skådespelaren Claes Bang. Det är en tyrann och det ses tydligt på den sätt som han mördar brodern men kan även vara en kärleksfull figur dels mot Gunnar men även mot den första sonen Henrik spelade av Tadhg Murphy en intressant figur full av kraft och grym mot slavar precis som fadern men effektiv. Kolonisering av Irland är intressant dels hur en historisk synpunkt men även när det gäller sociologi. Observera att Thorild är en män som tillbedjare Frey som är en mindre krigisk gud än Oden och har ett mer normal bedjande. En av dem vackraste scener är just den spel av hockey extremt våldsamt i vilken den vuxen Amleth spelade av Alexander Skarsgård lyckas även att brotta när den extremt kraftiga Hafþór Júlíus Björnsson just han den berömda The mountain i Games of Throndes. Det är en bra roll även hans full av intresse och det öppnar mina möjligheter att tolak Alexander Skarsgård. Det är en Conad roll av en våldsbenägen krigare full av kraft av ett slags karisma ett mördar maskin som redan död vinner hans farbror vid en vuxen men är ganska närdtornad. Vi ser honom först i den brutala slag och plundring av ett slavisk by och i två mäktiga drömmar en när han möter ett prästinnan just hon Björk som för mig är så underbart i hennes film roller och sen när efter möte med ett helt galen manlig häxan Ingvar Sigurdsson hittar hans svärd som är bevakande av ett monster smeden spelade av Kevin Horsham en fantastisk scen. Det är för mig kanske inte Alexander bästa roll men den som är mer fysik full av disciplin och kapacitet. Fast det som är enastående är drottningen som har många mörka hemligheter den sexuella farliga Nicole Kidman som gör för mig ett Oscar värd prestation i rollen som Gedrun. Det finns en skicklighet en expressionistisk vreden som Nicole Kidman har sällan utryckt men gör det som bra utan att avvikna i ett furier som var ett vanlig roll i den isländska litteraturen En film som man måste bara se.

Robert Fogelberg Rota

Share

Folkets bio visar ett utmärk film

Så bra som det kan bli

Titel Memory Box

Regi  Joana Hadjithomas

Khalil Joreige

 

Medverkande

Svensk distribition Folketsbio

Betyg A

Få konflikter har varit så långa och brutala som det libanesiska inbördeskriget och det pågick under et extremt lång tid med flyttningar och en samhället som förstörde total. Memmory Box är en kanadensisk libanesisk film och den har utforskats på ett fantastisk sätt av Joana Hadjithomas och Khalil Joreige. Vi börjar under ett kylig och snöig julafton i Kanada och den fotografi för vilken ansvarar Josée Deshaies går så pass nära som möjlighet verkligheten  den nertonade  Kanada med alla passioner som verkar vara insnöade eller i den soliga Lebanon med passioner eldiga sandfärgade   men klippningen av Tina Baz som låter utklip foto blir levande och den förflutna att trädda fram även på sociala medier snabbt chat eller Facebook . Det är en förfluten som är mycket dramatisk och även smärtande för figuren av en framsynt pedagog som lite i taget gick under spelade ganska mimisk av  Luc-Martial Dagenais kommer tillbaka till den som minst anar den hans barnbarn Alex spelade mycket bra av Paloma Vauthier. Det är en vanlig lycklig tonårig som har en någorlunda bra relation med modern den enda som har ett slags förbindelsen med ursprungslandet mormor spelade mycket väl av Nisrine Abi Samra som verkar nästan tappa förståndet när en låda kommer med det som vara en serier dagbok som modern nu en till synes lycklig och väl integrerade attraktiv medelåldrar kvinnan med ett yngre älskaren spelade av Rim Turki . Lite i taget upptäcker Alex ars liv verkar vara extremt ensam eftersom allt form av relation utgår enbart från dem sociala medier att zen modern var ung vackert och hade kanske ett roligare liv än henne. Modern som tonårig spelas av Manal Issa som upptäcker en rolig värld full av överraskningar musiken kärlek men även våld och det är genialisk hur den introduceras lite i taget när för att fyra Italien seger mot super favorit Brasilien under 1982 fotboll VM i Spanien den unga Mia skjuter i luften med ett AK47 håll av hennes pojkvän den vackra Rai spelade av Hassan Akil. Det är en fint gestaltad av en nästan lite ofrivillig Romeo och Julia och vi får följa dem i diverse omständigheterna som när dem ser på film när dem dansar men även när hon möter Rai vid en vägspärr. Kriget är dramatiskt med bombningar men vi ser aldrig får aldrig veta i en stad som försöker på gott och ont att leva en normal men vi har inte den kontextualiserade. I slutet när vi upptäcker att äldre kärlek har alltid samma glödd får vi ser att mi väninnan var kristen men Rai åkte till Moskva . I denna film som har ett mycket fint poetisk eller snarare lyrisk bild av dessa möter är den vuxna Rai spelade av Rabih Mroue som visar tydligt att det är ett spel utan ord eftersom dialogen är gett av blickar av stunder. Dessa är enligt  mig mycket vackra viktiga och fulla av ett poetiskt sätt i den som är en resa tillbaka i tiden. Vi skulle lätt kunna definiera denna film som ett slags Ammrcord men det saknas vemod eftersom smärtan och glädje är alltid narvande. Trots att året har gått är alla samma förutom fadern och väninnan som hade fått alla dessa brev Jade Charbonneau. En film som blandar på ett sätt som hade gjorts av Willie Wilder eller Ernst Lubitsch glädje och sorg och som är en av dem intressantaste nu att se på bioduken.

Robert Fogelberg Rota

Share

Zelenski un grande attore

Uno Zelenski genilae

Titolo il servitore del popolo

Regia Aleksey Kiryushchenko

Intepreti Volodymyr Zelenskyy

Visto su SVTplay

Parlare di Zelenski é molto troppo difficile perché andaimo nel più grosso conflitto europeo che non sappiamo se é una guerra civile una guerra tra culture e altro. Voglio chiarire con il fatto che anche se fossi ucraino e probabilmente sarei già morto non lo avrei votato ma resta un qualcosa si é mostrato decente a restare a Kiev. Qui voglio giudicare zelenski come attore e vedere cosa significa quest serie televisiva ma piuttosto di giudicare un prodotto artistico. Mi baso sul film che ha portato al bravissimo protagonista  molto successo. Per prima cosa si tratta di un prodotto con un grammatica cinematografica molto ma molto buono un bel montaggio una fotografia molto vicina alla realtà ma anche capace di giocare su quella che è la realtà stessa ma gioca anche con alcune situazioni dove la fantasia entra nella realtà come quando
Aleksandr Pikalov
che intepreta anche Ivan Skorik … prova a convincere il parlamento a far passare un pacchetto di riforme ma non riesce a fare questo è incontra il lusso degli oligarchi che cercano di far passare uno dei loro esposti. La rozzezza il lusso pacchiano irritano Zelenski pardon ma anche lo stesso spetatore che poi si trova in un mondo magico che è quello della storia o meglio della legenda ucraina con l’incontro con un potente è schiodato da armati giovani baldi e bellissimi tra in quali Zelenski si ritrova. La scena è magica e la parodia lascia il posto a un ‘epica quella di un epopea nazionale dove il guerriero cugino di Ragnar Lookbrok lo convince che deve allearsi anche con  gli spiriti malvagi per combattere i moderni palanchini (curiosità un popolo nomade della steppa poi inglobato dalle orde mongole prima e in seguito tartare) con l’aiuto dello spirito malvagio…L’interpretazione di è stupefacente ironico pieno d’inventiva la cella della prigione sovietica è in realtà un loft di lusso gli insegna non come combattere ma come vincere utilizzando la furbizia. Le stesse astuzie contadine e popolari vengono utilizzate in privato quando … e la severa .. riescono a tenere testa al tetro quasi super Drago spedito dal fondo monetario che parla perfettamente in ucraino mentre il presidente è in tourne a est del paese. I luoghi sono bellissimi come le gag dall’arrivo che prima deve essere super festoso 8per il rotolo della cuffia l’accoglienza viene dedicata a una squadra di calcio giovanile alla fuga in un albergo che poi è diventata uno dei più normali mens anti ucraini in rete. I lunghi corridoi dove scappa da alcuni teppisti fino alla fuga in barca in abiti feminili tradizionali sono quanto piú di ben riuscito selvaggio è divertente dai tempi di Buster Keaton Un film pe rme monumentale soprattutto per la fine che però è molto diversa dalla realtà. La domanda principale resta se l’Ucraina avesse avuto un altro presidente forse  e se Zelenski fosse rimasto attore cosa ci avrebbe potuto regalare. La nota secondo me più triste resta senza dubbio una che molto di quello che vediamo non esiste più distrutto da una guerra combattuta in centri abitati dove persone sono coinvolte in atti mostruosi in violenza mai dicibili

Robert Fogelberg Rota.

Share