En av dem bättre poch dem sämbre filmer som jag har sett
Tittle Kiling of a sacred Deer
Regi Yorgos Lanthimos
Medverkande Colin Farell, Nicole Kidman,...
Svensk distribution scanbox entramant
Betyg jag vet inte
Jag måste erkänna at jag har både gillat och hatat ..film vilken är mycket skicklig gjord ett slags hurban fantasy men har även ett form av absurdism inom sig och inte minst i andra grekiska filmer vard absurdismen är ett sätt att läsa den landet extremt svåra ekonomiska läget och förluset av illusuoner. Nu är u istället i ett irland som skulle kunna vara USA eller Storbrittanienoch vilken plats som helst i den civiliserade väst. med termen civiliserade utrycker jag nordeuropa som ofta har varit nomr. den tekniska språket är yppelig eftersom det är bästa foto och den bästa eleganta musiken som låter oss komma inne i moderna sjukhus och i ett privat rum den av den övre medelkalss. I centrum av berättelse finns Sten en skäggig Colin farell lite mera grå hårig än den normala som är en framgångsrik kilurg. han är en männskan som älskar ordning kort frysyr på pojkarna och anständiga kläder på tjtjer . vi märker dels att han tänker hela tiden på det som andra människor kan tycka som hans anesteist och hur pass vida han försöker att hålla en fasad av en familje fadern inte minst mot sonerna Kim i vars roll ser vi Sophine Turner koppia Raffey Cassidy och den långhårige och hård rock interesserade Bob som spelas med symati och empati av Sunny Suillij. familjen består även av modern som arbetar även hon på sjukhudet Anna som är en av dem bästa roller som Nicole Kidman har haft sedan längre. Det är uppenbarligen att hon är dels ett mycket hård person men även djup olycklig med ett make som verkar ha främjat sig från altid. Just användning av fina bilder och inte minst av långa tagingar gör så att det möjligt att få ett ännu store kännslan dels av stänghet men även av räddslan. foto lyckas med Thimios Bakatakis utmärka arbete att se alla dem grå området som är typiska även av vårt vardag och att händra från den behagliga till den obehagliga precis som när det gäller Yorgos Mavropsaridis klippningen som är lungt men blir även skrivade ab många bilder från obemnade flygplaner eller från inomhus tak. Det uppenbarls lite i taget när vi ser den ställning av Steven att han är inte alls den ordningsamma och professionela läkaren som vi trodde inte minst för en av hans bubel som är Matewe bedövning specialist som spelas av Bill Camp som uppenbarlig är den person som till skinande från steven även åtra Anna och mera än alla genomskådar martin. som är den nästan sinister och magisk roill som spelas av Barry Keoghan. denne verkar lite grand den son som kanske Steven hade elat ha istället än Bob mycket mera rebelisk och den främling som blir inte helt olik den roll som Terrence Stamp spelade i Pier Poalo pasonis "Teorema". Även i denna verk en familj av över medelklass förstördes av en främlijng fast i Yorgos Lanthimos finnsnågonting djup annorlunda att vårt samtida regissör vill inte kritisera den politiska läget men snarare vill komma inne i gengre traditon den av skräk filmer och hom invasion filmer som han lyckas dekomponeras och även göra djup annorlunda eftersom det blir Martin som drabbats av den. ifigenia i taulis är den tragedi som ligger till grunden och det är inget tillfälle att den som drabbas är även den person som under inga omständighterna gillar martin. Kim har en kostigare relaktion eftersom trots hennes elganta skönhet och den klassika bildning hon har ett sjuklig relaktion till Steven. det finns många scener som visar det mest när Kin och anna bråkar. Den moderna mitologi är onekligen Games of Throndes eftersom Kim beter sig exakt och spelar med ett is vulkano likande skådespeleri som påminner just den av Sansa Strak medan Bob blir mer och mer lik den yngre Brand Strak som kan se över. Skinnade är att dessa Kim och Bob lever i ett verklig värld. jag har lite svårt för Martin som är lite för mycket icke sägande och skulle nog ha velat sett Jack Gleeson i denna roll mycket på grund att han hade haft en helt annat karisma i rollen. Slutet känns lite för mycket tillrätalagt och för mig den förstår en film som kunde trots allt ha blivit ett mästerverk
Robert Fogelberg Rota