För mig en mästerverk
Tttle den galan lycka
Regi Paolo Virzì
Medverkade Valeria Bruni Tedesci , Michaela Ramazzotti, mfl
Svensk distribution Scanbox italiensk film dagar på Saga från Cinema Made in Italy
Betyg absluti mästerverk Om ni inte ser denna film är ni dumma i huvud
Få gånger jag har sett filmer som har varit så perfekta i varje stund som har både gjor det so rolig men ändå så djup och med ett sådan fantastisk social anlays . Filmen börjar med en kvinnan inte kanske i hennes bästa år men fortafrande akktativ som går runt med en parasoll honon är elegnat klädd och har en elgant figur och vi förstå genast att hon tillhör en högre samhälles klass som kan uppföra sig . Det finns andra kvinnor klädda i enkla kläder säkia kroppen oh vi är i ett villa vid tosana beatrice Morandini Valdirna född i ett adlig familje som är internerade i ett form av struktur för mentala patieter. Hon har byggd sig en slags penasing av hennes klass tjatarjämt om Berlusconi som hon kändoch om dessa människor i jet sett och försätter att leva tills hon låsas vara ett doktor när man tar emot donatella en sliten skönhet selade av miaele Rmazzotti som är i övrigt fru till regissören oh har ett otroligt fint roll. Både hon och Valeria bruni Tedesci gör deras livs roller. Om Beatrice är pratig snobbit och trots allt charmigoch ofta som bipolära människor utriktade är beatrice tystlåten lugt och extremt tillbakadragen. Hon är en slags vuxen Lolita full av tatueringar och genast märker vi att först hon försöke att ta avstånd eftersom hon har (vi ser den i tillbakar blikr ) ett slags trauma samam som även Beatrice har. Själva livet i villa är tillsynss stillsamt med ett myket bra personal som pyskologen Fiamma Zappa (mycket väl spelade av Valentina Carmelutti) och den enda person som verkade lite negativ -r soial arbetare Toreggiani spelade mycket väl av Sergio Albelli vilken är redan en citation av några av Virzì andra filmer. Beatrice är ledande vi ser hiúr hon interessera sig till ett färgad präst och hur hon gör ett serier bravder som att snö vin och så fort hon får pengar rymmer hon med Donatella oh vi har början av en komisk odyssen . Vi kan upptäcka snart attbeatrice är personifikation av den samtida italienska överklasser och medelkasset men ett serier dumhetet en vilja att sitta melan dem mäktiga människor (hon säger direkt att hon möte Billy Clinton som var trevlug mellan Hillary var ett satmara) men har drabbats dålig på grund av kontakter med under världen och det är både komisk och brutal när hon försöker att ta pengar till hennes älskar och denne pissar på henne och skickar (eftersom han sitter vid hus arest på grund av ekonomiska bedregerier) hans nuvarande älskarinnan och i den defunsionelal förhållande som finns mellan pierluigi Alitani som spelas mycket bra av Bod Messini som bör vid ett ganska icke elegant villa med ett vackert utsykt. Trots att vi äri den komiska världenvar baravaderna ärförst att förföra en idito, skriva till en bank män som vill inte ge ett kredit utan någon som helst försäkring eller att leka boms vi ett lyxös resurang med en kille i 1700 taet kostym som spelar Tjakovskij med glass (kanske en av dem roligaste scener) är det ungefär samma typ av ävnetyrer som görs av Harleu Quinn . det är samma knsla av kvinnor som förstår någoting som händer även till beatrice. Vid förstögonkaster skulle med henn tatueringar hennes pircing donatella en Harley Quin figur men det vilseleder oss eftersom hon är både Orefeus och Euridice som söker liv och hennes vilja att vara modern. Övergångens ritten är även lite lik den av Pinochio dvs vilja att gå ut från en värld som är arbetsamt den av ungdomen för vuxen livet. Den fotografi av vilken ansvara Vladimir radovic ger med fina färger och kompositioner just känslan att vi befinner oss i en saga medan klippningen av Cecilia Zanusso är snabbt full av rytm aktion lyckade. Även om inget är ond det verkar att det är samhället som har fel som har gjort att dessa människor och dessa två kvinnor har hmata så dålig offer av en värld med knasiga familjer. Om Donatellas mamma spelade av Anna Galliera är en mycket osympatisk god digger Beatrice mor spelade av Maria Bornini är en helt onödig figur vars enda kvalitet är den att hyra ut familjens villa till film inspelningar av någonting som tar plats under 1960-talet. precis som i !"La prima cosa bella" filmen som i denna fall spelas runt 1960-talet få stå för någonting trevlig rolig positiv och full av liv . Filmen är det som skall rädda oss och det är genom film kostymer och en elegant Lancia sport bil som både Donatella och även Beatrice kan nå deras vänskap deras relation. lyckor slutet är inte ansträngt och inte överdriven men logisk i en film som har otroligt mycket att säga och gör den på ett bra och lättsamt sätt som gör den så utmärk. En film som man bara måste se.
Robert Fogelberg Rota