En extremt kritisk film
Titel: Paradissviten
Regi: Joost van Ginkel
Medverkande: Anjela Nedyalkova, Boris Isakovic, Magnus Krepper, Erik Adelöw, Ewa Röse, Issaka Sawadogo m.fl.
Svensk distribution: Folketsbio
Betyg A
Joost van Ginkel har gjort en mycket bra och stark film, som inte är en knytnäve i magen utan snarare en serie sparkar på den som ligger. Sparkarna attackerar hans hemland Nederländerna och en viss ytterst kommersiell mentalitet angående prostitution och problemen med landets tuffa attityd mot invandrare. Det är tre historier som smälter samma. Filmen har Andréas Lennartsons fotografi som inte är vackert utan snarare starkt, smutsig och mycket lik verkligheten. Klippningen för vilken Bob Soetekoux, Teum Rietveld och Wouter van Luijn ansvarar är både våldsam och kontemplativ, som delvis påminner om Ingmar Bergman mest mogna verk men filmen har även aktions sekvenser. ”Paradissviten” är mest en multimedial film i vilken flera bilder även de från YouTube och Skype smälter samman.
Den första karaktär som vi möter är den till synes lyckliga och tanklösa Jenya en bulgarisk tjej som gestaltas på ett mycket fint och intensivt sätt av Anjela Nedyalkova. Hon är inte en klassiks skönhet utan snarare ett slags fulsnygg Lolita som sprutar av liv och glädje någonting som hon får ge av kall på och försvinner när hon i Amsterdam istället för ett modell jobb hamnar i trafficking var Ivica styr i vars roll Boris Isakovic är ypperlig. Denna före detta serbiska krigsförbrytare är hemsk och skrämmande på grund av att han samtidigt är en kärleksfull fader men även en tämligen barnslig och bortskämd tonårig. Det finns någonting av Emir Kusturicas bovar här fast det saknas komiska inslag. Han lever i en vacker och ytterst lyxig lägenhet och har en klubb till vilken även den kulturella eliten kommer. En som blir inskriven i den är den svenska dirigenten Stig i vars roll Magnus Krepper är minst sagt lämpligt kastad. Han är en perfektsionist, som har främjat sig från allt och alla för att sträva mot det yttersta. Det ses tydligt i relation som han till sin son Luka, som spelas mycket bra av Erik Adelöw. Han är mycket duktig inte minst i de scener i vilka han får dialogerna med modern Ewa Röse, en annan känd musiker. Vi ser hur pass duktig pianist han är men även en nervös och ensam pojke som strävar för att vara bäst. Fadern är varken svår eller elak men han kan inte lyssna på sonen.
Till sist kommer Stig med sin integritet och sitt passiva främmade sätt att göra någonting hemskt. En handling som Yaya spelad av Issaka Sawadogo tar ansvar för vilket Stig inte gör. Yaya är en afrikansk invandrare som har kommit till Nederländerna för att arbeta. Han agerar som en familjefader för dem som bor i utkanten och arbetar i växthus industrin. Han kommer att hamna i samma situation som Jenya. Yaya har med sin religiösitet, sina kristna värderingar förmågan att ta sig de ur denna djävuliska situation. Allt verkar komma på sin plats. Det är en film som man bara måste se.
Roberto Fogelberg Rota