Den här året har varit mycket hemsk och är den fortfarande eftersom på grund av CV 19 håller många personer på att dö och många ekonomier har det extremt dålig .
Fast nyheten av Ennio Moricones död har tagit oss alla med häpen eftersom vi alla vet att film konsten mästaren kommer aldrig att kunna komponera på nytt. Filmen är en allkonst verk och det har funnits många duktiga film skaparen och i många fall klassisk musik eller rock har varit lika effektiv att ackompanjera bilder men sällan dem sparsamt motivera har gått så bra som i en av dem slut sekvenser i Sergio Leone ”Den gode, den full och den onde ” när Clint Eastwood , le Van Cleft och Elian Werlalce såg sig själva eller i den instängda drama ”The eithfull five2 en av dem mest klaustrofobiska verk som är kanske Quintily Tarantinos stora verk. Innan matchen Milan Juventus i vilken vårt egen Zlatan Ibarimonich den mest osvensk men ändå så svensk sedan Gustaf II Adolf hjältar man spelade en av döds temat i ”Once Upon the time in America” i ett tumt area san Siro annans kallade för fotboll eller Calcio la Scala. Det var helt fantastisk. Jag har inte dem teoretiska kunskaper för att kunna kunna skriva en fullständigt musikalisk biografi men kommer snarare att säga vad vissa av hans verk har betyd för mig och för många film/musik skaparen. Jag drog en parlerat men Giochhino Puccini eftersom denna kunde ta den folkliga av den italienska traditioner melodi som är ett riktig mare magnum som finns i den italienska halvön till det mest moderna vid den tiden sekelsyften 1800 och 1900-talet Wagners ,från denne Puccini skrev minnesvärda operor som hade även många av Wagners tekniker. Moriccone gjorde det samma genom att han klassisk och barock skolade lyckades att forma en musik som var snabbt modern nyskapade och kunde tilltalas. Dem första prov var dels spaghettis western men även många andra filmer som kom under 1960 –talet. Det var i sitt slut en tid av förändring av den italienska samhället i vilken den ytterst nationalistiska politik efter åter skapelsen hade försvut efter många blodiga förlust i Abessinien , Andra världs kriget och även dem vinnade krig som Lybien, Etipien och Första världs kriget drog ingenting till landet och folket. Detta spaghetti western var den fulländade försök att i ett tidstrogen tid abstrahera western och få den till att vara enbart ett plats i vilken man hade blodiga uppgörelsen. Dem som var i centrum var mexikanaren från L’indio av Gian Maria Volonté en fantastisk lidelsefull skådespelen teatern inskolade eller Tuco Eli Welleace bästa roll till en ännu mer häpnadsväckande Rob Sneider som Miranda banditen som för hämnd blir revolutionär. Dessa filmen skulle resultera i James Woods och Robert DE Niro extremt bra tolkning av ”Once upon the time i amerika”. Vid sidan om det Moriccone presterade mycket fina tolkningar och melodier i verk som Elio Petri ”Indagine su un cittadino sopra ogni sopsetto” i vilken enbart vid första ögonkastet filmskaparen tog parti för den militanta vänsterrörelsen medan i själva verket ville ha undersöka makten och musiken lyckades att presentera den till dm två verk utspelade under renässansen av regissörerna Giordano Bruno Giulinao montaldo med Gian maria Volontà och Charlotte Ramping och Florestano Vancini ”E ridnedo l’ucisse” i vilken denna period med lite musik blev utmärk presenterade. Det är en enorm förlust med Ennio Moriccones musik lever vidare tack och lov Robert Fogelberg Rota ~
