Tråkig fransk film med intressant historia
Titel Une jeune fmame
Regi Léonor Serraille
Medverkande Laetitia Dosch Souleymane Seye Ndiaye Grégoire Monsaingeon Natalie Rochard Erika Sainte Lila-Rose Gilberti
Svensk distribution Stockholm filmfestivalen
Betyg D
En ung kvinna på ett bestialiskt sätt håller på att slå hennes knytnävar mot ett dörr. Sen tas hon till psyket detta är början av det verk som jag trodde uppriktig kunde vara den modernaversion av Francois Truffauld klassiker 2Adele H” men istället man skall inte låta sig bedra av den extremt vackra och staramma foto av Emilie Noblet och klippningen för vilken ansvara Clémence Carré fantastisk eftersom vad vi ser är en ganska tråkig och törftig spelade film. En av problemen är huvudrolles innehaverska Paula gestaltat av Laetitia Dosch . Skådesperlska har en vis charm och kan spela mycket väl fast hennes roll är adels för spretig vi får aldrig komma inne dels i hennes liv men även känna henne. Hon röker kopiösa mängder och vi skulle kunna definiera henne som en mäns rädd nymfoman i den bemärkelsen att hon försöker alltid att utmana killar men sen bakar ut. Där tycker jag att det finns en vist grå skala när hon möter en kille som hon skall sova vilken spelas av Jean-René Lemoine r. Situation är beklämmande som den relation som hon får med den person som hon börjar att arbeta för som är en dansaren spelade av Erika Sainte modern till en lite flickan Lia extremt väl spelade av Lila-Rose Gilberti . just scenerna hur Paula och henne (Lila-Rose Gilberti duktig när hon sjunger Carmen vid en bassäng) kommer närmare är för mig mycket lyckade och modern reaktion i dem parisiska lägenheter med deras tjänstefolk bokstäder är för mig mycket bra och kontrast med det livliga men sterila köpcentrum i vilken Paula arbeta på en underkläders butik. Här möter hon kanske filmen mest sysmaptiska och lyckade karaktär som är Ousmane som spelas av ett afrikansk Garry Grant Souleymane Seye Ndiaye som arbetar som sekretessvakt. Då kunde med en annan regissör eller på ett annat sätt om det hade kommit lite mera drama i bilden denna historia kanske ha förvandlas till någonting likade den av cary Grant och Ingrid Bergman i Notorius fats sånt är inte fallet. Precis som relation mellan Paula och modern spelade av Natalie Richard blir aldrig av. Vi kan enbart anta det som har hänt som kunde ha varit problem att även modern var intresserade i Joachim Deloche paula före detta flickvän som spelades av Grégoire Monsaingeon fast vi vet ingeting av den relation. Det blir helt enkelt oförklarlig eller där i ett mörk scen det blir ett slags teatern . Om detta var förklaring för Eric Rohmer det blir för mig svårare när det gäller Léonor Serraille regi. Allting blir för mig adels för vag och jag hade väntat mig en uppgörelse. Man uppehåller sig för mycket på staden men vi ser ingeting av Paris och det verkar flyta runt. Karaktärerna som man tycker mest synd om är den arabiska kvinna Suki spelade av Léonie Simaga vilken är en trevlig och snäll person som försöker att hjälpa Paula. Jag vet inte om regissör hade problem med börlaget men det känns att det finns mycket som saknas mycket som skulle och bordet kanske ha presenteras och filmen är halv tam. Men det är som allt definitiv värd att ses och undersökas
Robert Fogelberg Rota