Ibland är filmerna så förvånade
Titten Col war
Regi Pawel Pawlikowski
Medverkande Joanna Kulig Tomasz Kot Borys Szyc
Svensk distribution Scanboox
Betyg A
Pawel Pawlikowski som är den första och hittills enda polska filmskaparen som har vunnit ett Oscar pris har levertran en annan bra film alltid i svart och vitt som presentera en tid som har varit central i den moderna polska historia och dess relation mellan kommunismen och katolicismen. Filmen är mycket väl fotograferade av Lukasz Zal i ett elegant svart vit som har två stora meriter dela att återskapa den tid 1940 till 1960 talet vacker estetik men även att göra den negativ och tidlös med den riktiga drama. Om ”ida” hade trots sina enorma meriter haft en långsam rytm är ”Cold war ” mycket snabbare i klippningen och under dem olika sekvenser av spektakulära och bombastiska folk danser eller av frenetiska konserter i jazz klubbar är Jaroslaw Kaminski arbete bättre och mycket mera omtanke. I centrum av händelserna står en kärleks förhållande mellan ett musiker och tonsättaren intresserade i den folkliga musik tradition Wiktor väl spelade av den dystra och mörka Tomasz Kot som under filmen början år 1949 när andra världskriget sår hade inte ens börjat att leka sablar för den folkliga musik av bonde och försöker att framställa den för att tillsammans med ett kvinnan den stränga Irene Agata Kulesza åstadkomma en musik trupp som kan presentera dessa samlingar. Dem två verkar som en par men då kommer den som är för Wiktor både av en Lolita och en famma fatale Zusana mycket väl spelade av Joanna Kulig i rollen som Zula. Zula är en ung kvinna med ett mörk förflutna som vist har talang men vill till varje pris lyckas. Hon är inte vackrare än dem andra och kanske inte mer begåvade men hon har ett slags magnetism. Lite i taget vi ser hur under repetitionerna under dessa prov hur pass duktig är Zula. Det finns ytligare en huvudaktör i drama som är Kaczmarek spelade av Borys Szyc Borys Szyc som gör ett stark prov. Det är en små rasistisk fanatisk bombastisk parti tjänstemän en verktyg till en diktatur som ofta tar tumma diskussioner med enkla propagandistiska budskap, fast han är även en varm och generös människan som vi ser komma inne i ett övergiven kyrkan och betrakta dess målningar. Bara för nyfikenhet kyrkan i vilken filmen får sitt dramatiska slut är en ortodox inte ett Katolsk kyrkan med ikon målningar. Detta vill understryka precis som dem olika sång traditioner att den polska kulturen är en blandning. Zula och Wiktor finner varandra men dem kan inte leva ihop i polen och dem kan inte ens leva ihop när han flyr. Om kommunisten är bombastisk ignorant men fixar den gamla herrgård kapitalism är vulgär och kommersialiserande och 1950 talet paris är en tum fasad i vilken det tros sig finna en form intelligentsia och frihet men allt är fel. Musiken har ett avgörande roll och för mig det är beundransvärd hur Slawomir Ciolkowski arbetar med ljudet det är underbara framställningar fast dem är spelade med olika störningar och med en adels för hög torn. Musiken är vackert men precis som lekte mellan ljus och skuggan men personifiera och presentera även den tumma inte i vilken huvudpersoner rör sig deras själv destruktiva person. Vi får se förstå och läsa alla dem andra karaktärer som Zula sicilianska make michel spelade av Cédric Kahn eller Juliette greco som är gestaltad av Jeanne Balibar enbart genom dessa två andra personer Zuba och Wiktor problmer deras lägtan till ett ordnade liv, som är nästan till ahnds men ändå inte . dem yttre omständigheterna pressar när dem som den gulag i vilken Wiktor är fången men även deras egna oförmåga att nå lyckan och att vara med i den värld av musik och film. Det är inget tillfällighet att Wiktor arbetar med filmmusik av ett italienska film och att Zula har sitt definitiva breakdown under ett italiensk sång av Adriano Celentrano eftersom Italien var den enda väst land som försök att dialoger med Öst Europa. Musiken och dess glädje ärr den värld som Wiktor och Zula vill försöka att nå men misslyckas med på grund av dess oförmåga att kunna ta livet i deras egna händer. En utomordentlig film av ett duktig och kompromisslös film skaparen med eleganta svart vita bilder som man bara måste se.
Robert Fogelberg Rota