Politiska priset till helt konstnärliga filmer fast hur är det med industri
Svenska film institutet är en fantastisk institution som med stor generositet har delat till den svenska allmänheten ett mycket fint rolig ceremoni som är gullbåggens glana. En konstnär kanske behöver inte göra direkt en film om den sociala verklighet men kan undersöka den genom att presentera personliga historier. Det finns få filmer som har beskrivit det rädsla för atom kriget som Ingemar Bergman tystanade och nu har man lyckas med ett serier mycket lämpliga priset att presentera en form av utanförskap. Jag har inte sett alla dem prisade filmer och jag kommer
Jag kommer att hitta gemensam temat som är den av utanförskap i många av dem filmer som har prisats och sen hur pass mycket det som Frankrfurd auf mein skolan betackade som tids handa finns i dessa proser. Den svenska filmen på grund av det som är den utmärka arbete att dem svenska film konsulenter är dem svenska produktioner med ett extremt hög teknisk nivå det som jag vill göra är att se hur många av dem prisade svenska filmer har tagit hans om utanförskap och mest utanförskap av etniska européer.
Om den italienska neorealismen och jag tänker mest den stora verk mirakler i Milano hade visat en romantisk bild av dem den svenska 2010 talet filmer försöka att analysera dem och dem olika svårigheter som finns i utsatthet ofta med ett komiskt torn. Den överlägsen bästa filmen har onekligen varit jätte för vilken ansvarade Johannes Nyholm som fick även pris som bästa manuset. Den historien av utsädet ges av huvudpersonen Rickard som lider av enorma hälsoproblem och har ett påtaglig fysisk svårighet . Historia loppar i ett mycket fint stil i vilken dialogen vill ständigt understrecka och där tycker jag att det skådespeleri som Christian Andrén v presentera i rollen som Richard som är otroligt väl sminkade av v fungera mycket bra med manuset av Johannes Nyholm i vilken det är inte fel på Rickard men av hans omgivningen. Om i den filmen som förmodligen påminner mest ab Jätte David Lynch "Elefant männen" den slödder som angriper Richard och som Ronald ör tvungen att kämpa mot tillhör ett medelklass eller i den danska fället en eliten av vilken attter gestlatde av Lasse Dithmar och Hasse hermnason är otroligt osympatiska och kan bara se ett slags sätt att bara se sitt egen vinning. "jätte" har den rent realistiska men idéen av ett Hiollywoods idrotts film och sagorna den magiska gestat som påminner stark om Vittorio De Sica "mirakel i Milano". neorelismen men ett steg till ett brutalare bort upprepat ordre och komplett verklighet finns i en annan mycket kraftig film med ett tydligt bild språk Måns Månsson "Yarden" för vars roll Anders Mossling vann priset som bästa manliga huvudroller r. det är en skribent och poet som bryter mot samhälles koder genom att se hans egen otillräcklighet i hans konstnärlig utövande . mot alla odds börjar han att arbeta i ett svårt miljöer just den plats yarden i vilken vid hamn man lastar billar. Andres Mollsing presentera ett person som håller på att falla som misslyckas med kommunicera i en värld i vilken en tyrann en helt skärmade v styr med hjälp av den pitbull liknade roller av övervakaren som spelas av Jonas (Robert Bengtsson hans tolkning är nästan en nazistisk kapo) och i den plats i vilken förtal och angiveri är ytterst väl presenterade och man förstår varför den fotografi stram och elegant av den polsk födda Ita Zbroniec-Zajt och även ljudet Patrik Strömdahl gör filmen till verkligen super intressant och låter den gå från den yttre realism till en kroppslig Innerrealism. Det är frågan om ett moralitet som i sitt utformning om människan fall påminner om den brittisk flamländska verk "Spelet om Envar". fast om i denna fanns en fräsig världen i "yarden" är mörk grå och skoningslös. den grå och liken mellan verkligheten den yttre som ofta utgår från masser med oförståndet finns även i verket "Sophelikopter" som är den andra av Jonas Selberg Augustsén ilmer på våra officiella minoritets språk. det är en film på romani som är språket som talas av dem romer.som har bott här i Sverige sedan många generationer. Den är fortat svartvit av Anders Bohman fast det som filmen kommer att komma ihåg är en musik som ger i den modernistisk och minimalistisk torn av Jan Sandström ett extra poäng är för att den för ut svåra stunder av en verkligehet i bakgårdarna
obert Fogelberg Rota