Vårt behöv av drottningar
Titel Victoria
Regi Olly Blackburn efter en idéen av Daisy Goodwin
Medverkande Jenna Coleman Tom Hughes Rufus Sewell
Svensk distribution Cmore
Betyg A
”Victoria” är inte ett nytt serier eftersom den har producerat år 2016 och den är för mig en av dem vackraste och bästa skyldring av dels denna otroligt viktiga period i den brittiska historia när Storbritannien blev verkligen stor men även en vackert och gedigen kärlekshistoria eller snarare kärleks historier. Jag kommer inte att tillägnar mig en särskild avsnitt För mig den vackraste är mellan den listiga även villig att bedra och den tyska guvernanten .. med klimax av den magnifikas scenen i vilken vi ser Victorias bröllop. Denna karaktär är får mig super den brittiska skådespeleri i ett nötskal och Adrian Schiller är perfekt i att spela Pecy en betjänt som lyckas att vara både listig och rolig med en särskild distans. Det som gör filmen ännu mer interessant är den fotografi som presenteras av John lee som ger känslan för denna tid ritualerna i festerna den röda föregett som insläpper dem fina parad salonger, den vita för köket tjänstefolket som försöker att få deras ställningar och dem blå av dem privata rum. Victoria är mest av allt en ung kvinnan som försöker att få sin plats begränsade av etikett av det som man skulle kunna definieras som en formation roll och Jenna Coleman är skuren för rollen. Vackert någorlunda lik den berömda drottningen hon är god men även envisa viljg att få fram sitt vilja oavsett det som det skulle kosta och vad det skulle kosta. Hon upptäcker mycket som hur modern en mycket duktig Catherine Flemming är helt beroende av hennes man äventyraren Sir John Colley spelade med ett sätt som kan påminna om visa av Bertold Brecht bovar av Paul Rhys och hur pass mycket hon vill inte bli som modern. Den roll som står i att börjar med mer nära henne är. Sir John Melbourne den roll som visar allt förmåga och kapacitet av Rufus Sewell. Distanserade isig men en vulkan av känslor denna till synes lättsinniga män är en trogen tjänaren till Stor Britannien men även full av en vemod och melankoli. Hon blir mer och mer indragen i honom och även han i henne men relation kunde bara avslutas och det ses under den magnifika maskeraden ballen och vi ser hur pass dåliga är dem andra. Det finns i hela serien som presentera men inte utforskar det som charismerna rörelsen (en början på socialismen eller social demokrati) en tilltro till the wiggs och det är just det som gör Albert spelade mycket väl av Tom Hughes så viktig. Det är en bra roll av en seriös ung män som även antecknar hans besök till en bordell för att kunna ge glädje till sitt käraste och visar hur pass han vill henne väl och väljer det som är framtiden. Under besök i norr och ännu tidigare när det gäller valet att hjälpa abolitionisterna han få mer och mer kontakt med Sir Robert Peelle spelade bra av en burdus men full av ryggmärg Nigel Lindsay som står för framtiden järnvägar och en mindre uppdelade och mer omogen samhället. Man ser tydligt hur många figurer vill fram som den påkläderska Scarlett spelade så väl av Nell Hudson och den italienska konditor Frescatelli som har Ferdinand Kisegly sympatiska ansikte. Kontrasten mellan den gamla och den nya ses tydligt i många aspekter som när det gäller även den figur som står för den gamla som är The Duke of Wellington kraftfull spelade av Peter Bowles en reaktioner djup religiös intolerant symbol för den aristokrati som hade med lite tur besegrade Napoleon. Det är för mig en mycket lycka roll som den av kung Leopold av Belgien farbror till Alberst spelade av Alex Janiks en intelignet skaparen av giftermål som kan placera sitt familjer. Jag anser även att en annan duktig roll är den av Ernest brodern till Albert lojal men extremt olik spelade av David Oakes. För en brittisk publik detta serier är som en familj albumet av en gången och mytologisk tid fyll av motsägelsen och inte helt olik vårt egen
Robert Fogelberg Rota