Yorgos Gousis tolkar Antigone
Titel magnetit feals
Regi Yorgos Gousis
Medverkande
Svensk distribution Zita och Stiftelsen grekiska kulturhuset
Betyg A
Få länder har under ett kort tid skapat en filmkultur som har varit så speciella så annorlunda i dess sätt att arbeta med den i alla högsta fall klassiska kulturen och med absurd komik som Grekland. Jag är medveten att det finns alltid ett risk att övertolka men här i magnetic Felas jag ser ett travesti på Antigone och den temat av reaktionen mellan laget och vad man vill göra med sina käraste kvarlevor i denna fall ask urnan från en icke välkänd tant. Jag skulle bedöma att mycket av den film är en film om desperation på grund av den faktum att dem andra europeiska länder har straffat den grekiska folket med ett bombardemang av spar krav och har stigmatiserat den. Ön Kefalinia är presterade av fotografen Giorgos Koutaliaris på ett kallt sätt under en vinter dag grå i skakiga hotell i restauranger som under ett gången och besvärande nog inte allt för länge sedan och av denna anledning särskild besvärande förflutna. Huvudrollsinnehavaren är en helt vanlig knegaren Antonis spelade av Antonis Tsiotsiopoulos som vi ser först vid en fartyg när han tar en bil som kommer att störta och möter den kvinnan som kommer att få en relation med honom Elena spelade av Elena Topalidou som är eller kanske har varit en ballerinan på operan i Aten. Hon är mycket mera öppet belevade och kan mycket mera än honom och stöter honom. Medan Antonis är passiv klumpig i hans relation till omgivningen hon är extremt säkert full av en kontroll och börjar att projicera fanatisera dels av den relation mellan henne och Antonis men även om urnan och den extremt oseriösa föredraget att begrava den. Man ser det tydligt i den bryskt tal mellan Antonis och den som är gravgrävaren spelade av ett extremt självsäkert Nikos Spanides hur pass absurd är det som frågas av Antonis och hur pass löjlighet bir även den relation som han har med Elena. Viktig är användning av klippningen för vilken ansvara Dimitris Polyzos. Det är långa tagningar mera demokratiska men även nära precis som vi ser och senare som under Michelangelo Antonionis filmer vi förstår det som händer utan att se all . det finns ytligare åtminstone för mig en slags reflektion om dem två utländska donation som Grekland har lidit dels turkar med den vatten pippa som röks av den hotell receptionist som spelas
Dimitris Bouzos och av USA med den övergivna radarstation i ett scen i vilken den lunga dialoger och dem starka scener. En mycket stark film
Robert Fogelberg Rota