Mycket sevärd ungdoms film

En av dem bättre ungdoms filmer någonsin

Titel Los Lobos

Regi Christian Lo

Medverkande  Jonas Hoff Oftebro  Vera Vitali Ine F. Jansen

Svensk distribution Triart film

Betyg A

Få ungdomsfilmer har varit like bra och fantasifull samt väl spelade som los bados vilken är en road movie men lite mera på den sett som Ingemar   Bergman ”Sjunde insett ” var det med ett tydligt tecken på den yngre resan. Fotografi av Bjørn Ståle Bratberg som lyckas att fånga utan större svårigheter den vackra norska landskapet och en snabbt nästan Hollywood aktion like klippningen av vilken ger spännande bilder bland annat bild jackett. Huvudkonflikter är dem motsägelse som finns mellan den liv som karaktärerna skulle vilja ha den av drömmen att kunna spela rock av roll metall musik och ett icke tillfredställande verkligheten  den av ett svårt bråk mellan föräldrar för Frank spelade av Ingar Helge Gimle som lever med två rätt vislan föräldrar en fadern som är lite för mycket I tonårens Simen  stadier men extremt välspelade av  Stig Henrik Hoff och en modern som är yterst negative Anne som gastats galant men lite parodisk av Ine F. Jansen som är negative mot allt. Räddningen presenteras av en vän Askar spelade mycket bra av Nils Ole Oftebro som är en ung guf alltid beredd till någonting speciellt i denna fall att anmäla honom och hans vän till en sång tävling och dår börjar ett Odyssén genom Norge. Det första är den flickan som kommer att lära dig mycket den extremt unga Thilda den nioåriga Tiril Marie Høistad Berger som älskar också att sepla Chello mest albioni är utfrys inte mobbad eftersom hon är lagom aggressiv av andra kompisar och kan se rätt igenom dessa unga killar. Deras resan kommer att få en annan sällskap av den djup fustrerade 17 årog som arbetar vid ett verkstad och skall bli ett rally förararen Martin spelade av Jonas Hoff Oftebro som har även han ett svårt situation dels på grund av ett autoritavi fadern   grim gestaltad av Tage Johansen Hogness och inte minst ett fri religös bror Roger  som spelas av Frank Kjosåsgn en ganska komisk med även irriterade inslag av en människan som drivs av enorma galenskaper. Det är eb svårt roll och även ett intressant roll som är komisk men på fel sätt eftersom vi skrattar åt honom inte med honom och han påminner kanske mera om Loke än en kristen människan och det finns någonting trots att det är mycket avvaktan av den nordiska mytologi inte minst med den konstiga hjältar som kommer och rollen här får det av en brud Marielle spelade av vera  Vitali som måste gifta sig vill gifta sig och påtvingar. Det är övredriven men mycket roliga och det har både en charm och en skicklighet som gör den helt fantastisk och kart sevärd

Robert Fogelberg Rota

Fantastisk film i fransk kuktures bästa handan

Inget herre inget tjänaren alla är titatre

Titel Träddgårds festen

Regi Agnès Jaouis

Medverkande

Jean-Pierre Bacri  Léa Drucker  Miglen Mirtchev  Frédéric Pierrot  Nina Meurisse  Kévin Azaïs

Svensk distribution Nonstopp etramnat

Betyg A

Få filmer som jag har sett har varit så mediala och har lyckas att ge en klart bild om vår samtid genom att plocka några särskilda drag i en kultur i detta fall den franska som Festen i träddgård för den fantastiska regi av Agens Jouri. Historia är enkelt fast med många karaktärer och den rotera runt Castro som vi får känna genom en radio intervju först. Han spelas galant av .Jean Pierre Bacri  vilken är en självupptagen cynisk och sarkastisk män som känner ålders röst och det ses inte minst när det gäller intervju . Han är provokativ ansträngt men vi kommer aldrig att kunna hata honom eftersom många av hans fel är våra fel. Vi kan förstå att det som har gör är att dras med många konstiga personer när hans producent Nathalie mycket väl spelade av Léa Drucker  till hennes nya gods förutom två grannar dem bastanta mickel Bordello som spelas av Sam Karmann . denna jordnära lantbrukaren spelade av Grégoire Oestermann  och hans ålderdomliga hustru som till allt kommer att löpa hela bärsärkar bana. Vi märker redan att dem precis som Castro är några överlevande som enbart tänker på sig själv och kan inte se mera än näsan räcker. Om gran paren är enbart komisk det finns i Castro även en form av värdeord melankoli och komplekit som närmare honom många av Molières tragiska karaktärer som är osympatiska och löjliga men full av många sidor. Vi ser det i faktum att ofta har han rätt som en annan ännu konstig granne som odlar biologisk vägrar att ha Tv eller någonting annat eller den extremt konstiga kavaljer till den som är husets härskarinna.  Hon är till synes en raffinerade och kultiverade kvinnan Nathleie spelade på ett galant sätt av Léa Drucker  som försöker att visa hela den franska sovior fair och finnes men vi märker att det är bara en fasad.  Léa Drucker fri att röra sig I rummet och ännu mera än Castro är hon medelpunkten till hela filmen dels för den fotografi som presenteras av Yves Angelo och inte minst den snabba klippningen av Annette Dutertre . det är en klippning som visar ett interesse för snabba rykt i den täta dialoger dröm sekvenserna och inte minst i den dansen som förekommer efter Pavel en fantastisk Miglen Mirtchev denna serb är en varmt kärleksfull människan som har mycket Klara uppfattningar talar på ett dålig franska men taalr väl. Trots att vi inte kan gilla hans idéer mot Hélène samma Agnès Jaoui skådespel insats vilken är ypperlig. Om Natalie är den borgliga är Hélène som har även gott ställt mycket rolig i den form att hon vist denna intellektuella social och mest av allt främlings engagerade kvinna som i själva verket lyckas att inte göra allting rätt, dels börjar hon med att snabba Castros luxuösa Maserati och sen vi ser att hennes kärlek för den perfekta kille social engagerade vackert som har till skinnade från Castro åldrats bra eftersom han acceptera hans åldrande Jean Paul spelade av Frédéric Pierrot . Denna killen som arbetar med lekaren utan gränser och  påminner till Hélène den tid som kanske har varit eller som hon kanske enbart håller på att fantantisera av . det är en tid av vilken dotter Nina castro mycket väl spelade av Nina Meurisse har en helt annat minnet och dottern är ett form kör men har även en annan travesti som är den av fröken Julie för hennes reaktion med fadern chaufför manu mycket väl spelade av Kévin Azaïs . det är en roll som har mycket av jean i fröken Julie men även mycket av Marivaux Harlekin som är betydligt mera polerade än den som förekommer i Commedia dell’arte. Om jag talar l om denna teatern form  är även med rollerna av dem uppkäftiga tjänsteflickan Samantha Sarah Suco som är en form av Colombine. Precis som denna roll hon löper vild. Samma kan sägas av Castro fru Vanessa som spelas av Héléna Noguerra  . Castro har visligen många fel hela hans slutet känns lite svårt men den bråk mot en annan själv upptagen person youtube profilen Biggstar spelade av rapparen Mister X. en bra roll av ett irriterade karaktär i en film som man mpåste bara se

Robert Fogelberg Rota

En riktig mästerverk

Ett mycket övertygande verk

Titten la Fidele

Regi Michaël R. Roskam

Medverkande Matthias Schoenaerts , Adèle Exarchopoulos Nabil Missoumi Jean-Benoît Ugeux  Fabien Magry  Nathalie Van Tongelen

Svensk distribution Triart film

Betyg Mästerverk

Det finns i den europeiska kriminal film två stora traditioner den franska noir från 1960talet med sådan auteurer som Melville och den Expressionism med trilogi tillhängare Doktor Mabuse av Fritz Lang . Nu det land som står av tradition mellan Frankrike och Belgien och som under många tillfälle har varit slags fältet i Europa har lyckas att producera en verk som lyckas att ha den bästa av dessa två rörelsen fast med ett annat filmspråk som är det extremt naturalistiska och även anit spektakulära i ett verk som är på grund av den tekniska hyppelig. Dels den ibland mjuka men under andra tillfälle hårda klippningen som ansvaras av  av Alain Dessauvage och den raffinerade fotografi av Nicolas Karakatsanis ger bilder om är i vissa fall dokumentärar som scenerna under vilken Bibi deltar i några racing sceneran och mjuk som under hennes och Gigi älskog eller ytterst lika Micheangelo Mendris av Caravaggios målningar. Det som är central i heal filmen till vilken i likhet med Quinty Taratino ”Pulpe fiction” den börjar med nammet av huvudrollen och det är den av en lite Gigi spelade mycket väl av Igor van Dessel som flyr från poliser och från ett hemsk fadern som vill bjussa hundar emot honom. Som vuxen Gigi spelas mycket väl av Matthias Schoenaerts som utrycker allt sårbarhet inte minst i den scen i vilken han som har precis möt hans livs kvinnan Bibi spelade av Adèle Exarchopoulos håller på att leka med några leksak bilar I hans kullan av rånaren och när han skall förhållar sig till hans vänner Den mörka Yousseh en dyster arab spelade mycket väl av Nabil Missoumi eller den som lyckas att bli Gigis mentor och hans riktiga Faust Serge Flamand spelade mycket väl av Jean-Benoît Ugeux . Om Shoenaerts är extremt nedtonade nästan icke sägande Ugeux är utflippade nästan clown likande och vi förstår att dessa likheter är även ett etnisk sådan. Det är frågan om två unga män som har tvingats av ett samhälle att bli onda skoningslösa samt enbart kapabla av våld. vad som görs av Michaël R. Roskam gör ett mycket samhälles kritisk film som visar dem svårigheter i relation mellan flamländaren som visas som ett någorlunda splitart land och även dem svårigheter i reaktionen mellan dem två etniska grupper. Det är just det som är även den form av utsatthet mot ett samhälle som styrs med järn hand av ett ekonomisk eliter. Det är inget tillfällighet att även Bibis far Freddy briljant spelade av Eric De Staercke på flamländska med Gigi. Freddy är en rak själv säkert person och dotter Bibi har mycket av göra med honom. Denna roll är spelade av Adèle Exarchopoulos den av ett stark självständigt kvinnan som visar under diverse tillfälle att hon har mord personlighet och en form av empati. Hon är ett ängel i hennes sätt att beter sig mot Gigi och ytterst kapabel i allt men hon släpper inne den som är filmens riktiga boven Eric spelade mycket väl av Fabien Magry  det är en stark presntation av en boven som är i sitt sätt stark och nästan satanisk som lyckas att vara även under ett lunch i ett lyx resultant äcklig och hotfull. Det enda som är lika grym som honom är fadern bezen spelade mycket väl av Kerem Can . En film som visar mycket lite våld snarare stilisera den men har alltid n våldsamhet atmosfär och skjuter mitt i pricken. Inget mins när det gäller den lilla rollen som spelas av Nathalie Van Tongelen   som verkar ett glad bimbo men är i själva verket ett inflaterade polis. En av filmens många utmärka kvalité i ett fantastisk skådespelarna fest. Ett annan kvalitet i ett riktigt mästerverk.

Robert Fogelberg Rota

Stark film

En film om den stora kärleken

Titel Adrift

Regi Baltasar Kormákur

Medverkande Sam Cardif

Svensk distribution SF bio

Betyg B

Adrift bygger på en sant historia som hände under början på 1980 talet den unga amerikanska Tami Oldham här spelade av Shailene Woodley vilken med hennes pojkvän Richard Sharp spelade mycket väl av Sam Claflin lyckades trots ett mycket hård orkan i stilla Havet att komma från  mitten av ingenting till Hawaii i mycket hårda klimat.  Baltasar Kormákur islänning lyckas att gör med hjälp av fotografen Robert Richardsson och klipparen John Gilbert en mycket bra film som är absolut inte över spektakulär aldrig tråkig full av starka scen som när Tami försöker att stoppa en oljefartyg när hon har följt eller livet på ett vrak. Det är en realism som går i ett annat dimension och påminner om en annan båt film L’Atlant” av Jean Viggo även om ”Adrift” saknar dem konstnärliga kvaliteter av den och har mera realism eller brutal naturalism i dröm sekvenser. Vi kan se dem särskild i början när lite i taget Tami och MR Sharp blir ihop tack vare deras gemensam passion för havet. Havet är synonim av friheten av äventyr men även av ett slags fångenskap eftersom precis som i Wolgard Petersen ”das Bot” är havet den stora antagonisten. Den karaibiska naturen är drä vackert och förförisk ett slags dröm för tami som i början spelas på ett ganska tam sätt av Shailene Woodleyj som växer. Sharp är alltid bra och Sam Caldif visar sig utmärk fantastisk som den unge älskaren som lyder mot alla odds. Vi ser och upptäcker lite i taget hans svaga ofta känsliga sidor och är otroligt belåtna av hans sätt. Tami kommer att få en allt starkare roll och Shailene Woodley visar ett intensivt som är nästan expressionistisk. Det blir helt enkelt ett annat roll när hon får möta faror och växa faror som drabbar dem i likhet med Richard enbart på grund av yttre omständigheterna. Vi ser även dem i ett framtid som gestaltas mycket bra i rollen som Peter som spels av Jeffrey Thomas  och hans fru Christine spelade av Elizabeth Hawthorne  frågar till Tmi och mest av allt Richard i fall dem skulle kunna ta deras lyx åt över stilla havet. Det är en neklet och vackert scen. Tyvärr filmen förlitar sig adels för mycket på ett berättande tradition som till slut blir nästan irriterade och kanske även gör den till adels för svag och när inte riktig fram . fast det är en intressant och extremt rolig produkt som når fram men inte tillräcklig för att komma till film historia

Robert Fogelberg Rota

KGB har aldrig varit så sexy

En film som är både mycket bra och mycket dålig

Tittle Red Sparow

Regi Francis Lawrence

Medverkande Jennifer Lawrence Joely Richardson Matthias Schoenaerts Ciarán Hinds  Joel Edgerton Thekla Reuten

Svensk distribution UP

Betyg A minus

Få filmen som jag har sett med undantag av dem krigs filmer som man gjorde under andra världs kriget har varit så negativa mot ett främmande makt som Red Sparow som är en skoningslös porträtt om dagens Ryssland och det är en av dem filmer som svenska försvaret och svenska NATO anhängaren borde gilla stark. Det är även en film mot partiaktivt. Den personlighet som är i centrum är Dominika Egorova vilken spelas mycket bra av Jennifer Lawrence vilken bevisar att hon gör aldrig en dålig roll och är prima ballerina vid Bolvosj teatern med ett svårt sjuk modern som spelas Nina som spelas mycket väl av Joely Richardson allting dem dunkla men livliga färger en form av modernism elegans dekadens och social realism skapade tack vare den utmärka arbete som har gjorts av film fotografen Jo Willems och inte minst av klippningen för vilken ansvara Alan Edward Bell vilken har onekligen gjort en gedigen arbete I dem två incidenter som kommer att ändra totala Dominikas liv den under “Svartsjön” som Jennifer Lawrence dansar mycket bättre än vad Natalie Portman hade gjort och i den första dråp. Den användning av musiken gör filmen verkligen mycket stark och James Newton Howard gör ett liten mästerverk som påminner om Stanley Kubrick mästerverk  the shining. Det som är problemet för Dominika som är även brådmogen och argsint är hennes farbror som spelas av Matthias Schoenaerts vilken älskar henne och är en kopia av Vladimir Putin. Det som hans roll presentera Vanya Egorov är ett kallt ytterst kalkylerade som står närmare några av dem mest brutala generalen som har skådats dels Zakarov spelade på ett utmärk sätt av Ciarán Hinds vilken är berömd för hans karaktärer roller inte minst Mance Ryder i kritiker krossande Games of Throndes. Precis som denna karaktär även Zakarov har ett slags mäktig ställning men även ett slags sårbarhet. Den andra mäktiga karaktär General Korchnoi gestaktad av Jeremy Irons  som börjar i periferin för att senare får ett allt mer central platser och kunna i sitt tur avgöra hela historia.  Det är som så många andra roller av Irons extremt skicklig och karismatisk spelade. Just denna förmågor gör honom onekligen till ett tillgång i filmen och samma kan sägas om den psykopatiska mördaren och Torpedo Marotin presenterade mera än spelade av Sebastian Hulk. Det är en bra roll att se men adels för konstig visligen kan människor vara så grymma men han verkar lite över den normala gränsen av psykopater och vi får aldrig känna honom. Samma kan sägas av Matron den spion dresserade som spelas mycket väl av Charlotte Rampling trots att rollen är inte särskild väl skriven precis som den andra kompanjon som Dominika har Anya spelade av ryska  Sasha Frolova och Pytor den kadett som försöker att våldta Dominika Tom Morley och hon förnedrade. Det som är filmens stora svaghet är amerikanaren Joel Edgerton I rollen som Dominika älskaren Nata Nash är så dålig och så olämpligt som man har aldrig skådat honom som är en fantastisk skådepelarna och samma kan sägas om den rent av super komiska Marty Galde spelade av Bill Camp och den enda som gör rollen bar är den komiska på riktig Mary-Louise Parker I rollen som den lesbiska kabinetet chef Stephanie Boucher vilken verkar komma ut från Sex in the city . det är just dessa olika typer av svängningar som för mig gör filmen inte så intressant eftersom man blandar lite för mycket som dem dialoger av dem två onda dansaren Kostantin Sergei Polunin och inte minst Dominikas rival Sonya mycket väl spelade av Nicole O'Neill . Visligen ryssar gillar melodrama men inte så mycket. Det finns två karaktärer som är väl gestlatde och kunde ha blivit mycket bra den lite äldre version av Dominika Marta gestaltade av Thekla Reuten en underbart holländsk skådespelerska och Maxim Volontov I vars roll Douglas Hodge för en Westeien kopia. En film som är både magisk i sin skicklighet men även fäller ganska lätt. Fast sevärd är den verkligen.

Robert Fogelberg rota

Saoirse Una Ronan är värd en plats I filmhistoria

När filmen går från antropologi till poesi

Titel Lady Bird

Regi Greta Gerwig

Medverkande Saoirse Una Ronan Laurie Metcalf  Jordan Rodrigues  Jake McDorman  Lucas Hedges

Svensk distribution UP

Betyg A plus

Få filmer som jag har sett har lyckas att ge på ett sådan lättsamt sätt en bild av det som är dem familjer relationer och övergång mellan ungdomen tonårigt till vuxenliv vilken är någonting komplicerade lady Bird eller som egentligen hon heter Christine (Saoirse Una Ronan) är en ung vackert flickan konstnärlig like post punkig som älskar livet är artig men även djup sarkastisk och bör i ett liten konservativ stad i Kalifornierna och har ett svårt förhållande med modern Marion spelade mycket väl av Laurie Metcalf som har precis som lady Bird spelade av den extremt duktiga Saoirse Una Ronan en stark karisma och personlighet. Det språk som regissören Greta Gerwig använder sig av är en blandning av den extrema realismen när det gäller Sam Levy fotografi och ett mycket klassisk klippningen som liknar den som vi har skådat i många andra Hollywood filmer av Nick Houy och det leker mellan dem två delar. Det ses tydligt i den scen i vilken lady Birtd bråkar med modern som envisas att höra till John Steinberg ”Vredens duvor” och vill inte att hon skall flytta till ostkusten. Lady Bird är djup determinerade och det finns tydliga spänningar på hemmafronten med den adopterade bror Miguel som spelas av den unge Jonny Deeps kopia Jordan Rodrigues och hans flickvän Shelly Marielle Scott vilken är två rocker. Nästan i familjen finns den överviktiga väninnan Julie spelade av Beanie Feldstein som kommer att få hennes livs krossade av kärleken för matteläraren MR Bruno extremt väl spelade som många av Jake McDorman och det finns ytligare två figurer som är fadern Larry i vars roll Tracy Letts gör en varm men ärmlös person som personifiera många av dem demokrater av europeiskt ursprung som har inte lyckas att bygga ett mänskligare land och det som skall kunna vara henne mormor syster Sarah Joan spelade mycket väl av v. Hon är mormor som lady Bird gillar och hon själv gillar denna fantastiska varma tjej som har ett stor hjärtan glimten i ögat men är mycket inne dels i skolan riter som är” löjliga” eftersom dem bara tänker på formen men inte på innehållet i religionen och i den amerikanska drömmen av rikedomen som nyckel till glädje och själv förverkligats. Kritiken mot denna materiella tänkande ses i staden i vilja att se på huset det huset som hon vill ha och hittat en glädje med modern för att kunna se på visningar. Lady Birth skäms att hon är fattig och det är av denna anledning som hon dras först till dem två svåra och helt felartiga kärlekshistorier först med Danny O’Neal spelade mycket väl av Lucas Hedges som är en konstnärs själ sympatiske full av raffinerade livsglädje men super gay som hon tröstar och sen med rikemäns sonen och dekadenta dandy Kyle Scheiblesom är fantastisk porträtterade av amerikansk kanadensaren Timothée Hal Chalame. Lady Bird utspelas 1993 innan Facebook och den social media men Kyle den överintellektuella filosofi studerade dandy har mycket av vårt dagens 2018 överexponerade narcissitiska personer. Hans kärleks möte med lady Birtd blir helt fel eftersom han är total uttråkad av livet medan hon vill leva på riktig i varje stund och det är några bättre att gå med sitt bästa väninna till prom än med honom. Det är en liten värd den av hight school som vi ser ständigt på två sätt en övre och en nere perspektiv i närheten av dessa personligheter med deras problem och med en optimism ett stor hjärtan trots svårigheterna. Sacramento verkar vara visligen en vacker plats men även ett gräns plats och det är samma med New York vad lady Bird bestämmer sig att hon är både Christine och Lady Bird och förstår hur pass lik är hon även lik modern och hennes ursprungliga kultur efter möte med ett av dem första hipster Johan Ruiz spelade av Daniel Zovatto  som gillar inte att trop å Gud. Christine lady Bird istället efter att blivit fullgod i kyrkan. Det är en protestantisk sådan men det visar alltid den gemensamma kärnan frö kristendomen som genomsyrar hela filmen. Det är en komedi som är nästan lik ett drama och även dem små figurer bli extremt viktiga som den svårt placerade Father Leviatc prästen som gillar teatern som spelas mycket väl av Stephen Henderson som har ett mörk hemligheten och dem två unga tjejer som är lady Bird motpoler den snobbiga och aning vulgära Jena som spelas av Odeya Rush vilken är extremt rik och den till synes super prydliga Dareene spelade mycket väl av Kathryn Newton. Dessa två tjejer har även positiva sidor fast dem är en symbol för den konformism som till slut bli någonting som begränsar personerna och deras levande.

En film som man måste bara sen.

Robert Fogelberg Rota

Adels för många hjältar inget kommer fram

Modern data animerade barock

Tittle Advager infinity war

Regi Anthony Russo, Joe Russo

Medverkande

Chris Hemsworth Idrissa Akuna Elba Thomas William Hiddleston Chadwick Boseman Benedict Cumberbatch Robert Downey Jr.

Betyg C

Svensk distribution Sonny Disney

Få filmer har varit så väntade av deras fans som advenger infitywar ch jag kan gilla en men är även lite skeptisk redan ifrån börja att lägga alla dessa super hjältar i en och samma film. Det är en verk som påminner fast vi är i ett definitiv annorlunda tid och vissa volter i katolska barocka kyrkor i vilken det finns ortligt många figurer och även många av dem är dessa fantastiska super hjältar. Problemet för mig är att filmen blir allt för sprattlig och långt inte så mycket för den fantiska längden men för att det finns adels för många historier. Adveger har fått en ny fiende i form av Tatos och James Bordin är lika oskyldig som data animerade. Trots den utmärka fotografi av Trent Opaloch och den bra klippningen av Jeffrey Ford allt är ganska stillastående och platt samt lite för ointressant. Det är många filmer i en mera än ett utmärk dramaturgisk arbete. Thor spelade av Chris Hemsworth är mera än Thor  en yngre version av fadern Odin och det är även så super synd att utmärka och extremt duktiga medspelaren som Heimdal spelade av den alltid duktiga Idrissa Akuna Elba och Loki av Thomas William Hiddleston frösvinner lite för tidigt. Sen jag är nog en av dem få personer i hela världen som uppskatar inte Capitan American Steve Roger spelade av Chris Evans och det blir även adels frö icke sägande Black Panther spelade av Chadwick Boseman . ingeting illa med dessa två herrar men det verkar som dem får göra adels för lite och onekligen Peter Dinklage i rollen som Eltri gör så mycket bättre än dem på ett fantastisk sätt samma kan sägasom Scarlel Johansson i rollen som super agent Natasha Romanoff / Black Widow. Men filmen verkliga belåtenhet är dem mera ”intelligenta ” och ironiska roller som är dem av doctor Strange som är förmodligen Benedict Cumberbatch bästa roll någonsin I så manga och filmen höjdpunkt är hans sarkastiska diskussion med iron man alias Tony Strak spelade på ett utmärk sätt av Robert Downey Jr. Detta scen slår alla dataspel slag och är så vackert och så intensiv precis som vi kan identifiera oss med det som händer med Bruce benent alias the hulk spelade av Mark Ruffalo medan trots Tom Hollander enorma möjligheter är spindle manen enbart ett slags praktikant . En film som bygger på ett idéen att ha så många super hjältar som möjlighet vilken är rolig med saknar substans

Robert Fogelberg Rota