Non proprio da Oscar

Un film che prende lo spirito del tempo

Titolo nNamadland

Regia Chloé Zhao

Intere ti Frances McDormand

distribuzione arena Giuseppina e Arena Don Bosco

Voto B

Non sono a parte la fotografia di Joshua James Richards cosí soddisfato del fatto che il film di abbia preso un Oscar. Non é un film particoalremnte originale o drammatico anche se tratta di problemi molto seri la miseria pre e per certi versi anche preparatoria alla tragedia del COVID che ha colpito molte persone tra i qauli il sottoscritto. I luoghi sono i deserti dell’Ovest ormai inglobati in parchi nazionali posteggi deserti dove un po’ nuovi pionieri ma sopratutto nuovi indiani si muovono numerose esistenze più o meno rovinate in una situazione molto difficile. La fotografia di

Joshua James Richards ha due parti la beelzza da cartolina di alcuni paesaggi ma anche una quotidianità che secondo me diventa non solo naturalista ma quasi schifosa quando i persoanggi fanno i loro bisogni o mangiano cose che ha un qualsiasi italiano farebbe vomitare. L’idea e di fare vedere la miseria la fame e anche la fragilitá di queste persone. Si tratta coem Firmn una donna una volta bella ma ormai ridotta malissimo con i capelli tagliati come un prigioniero appena scappato da un gulag interpreta da Frances McDormand . Con un montaggio molto straordinariamente calmo quasi inesistente della stessa Chloé Zhao vediamo una non recitazione da parte di un attrice al solito non spaventata dall’andare sopra le righe. A poco a poco scopriamo che non si tratta di una persona con un reale bisogno economico perché ha una sorella Susane interpretata da uno dei tanti attori non professionisti sSusane Cralsson (un uso direttamente derivato da Casavetes) buona e ricca ma che ha deciso di intraprendere questa vita lavorando a volte anche per Amazon e girando divertendosi e avendo uan nuova famiglia. Il motivo é un doppio trauma sulla fine di un matrimonio ma anche di quella che é la vita intesa come ssitema di relazioni socilai. Si vede bene nella parte del film influenzata direttamente da Michelangelo Antonioni e “Zabrinski point” siamo negli stessi spazzi dove incontriamo Dave che è un aancor aattraennte e con uan buona famiglia alle spalle David Strahairn . È un po’ goffo ma una brav persona che però non interessa a Pirm come non gli interessa per niente gli altri che incontra. A poco a poco solo con la relazione non semplicissima con la vecchia matriarcale Swankle inteprata da Charlene Swankie vediamo che la vita di Pirm é una specie di corazza per difendersi da affetti che non sono sperati che lei non vuole avere. Diviene un personaggio simile per via di tutto quello che ha avuto in una società che non la vuole che non sa prendersi assolutamente cura di nessuno. In questa società esiste solo un gruppo semplice un gruppo che a mo di tribù si difende e dove chi in un monologo mozzafiato ci spiega tutto é Gay DeForest un vero e proprio cow boy simile a quegli che quasi 200 anni fa portavano parecchie carovane in un territorio ostile. Qui per me c’é oltre al discorso bellissimo sul dolore un altro dei punti cardini del film che però non viene preso seriamente da Chloé Zhao l'ostilità. In Nebraska Firm viene attaccata da un metronotte che la fa sloggiar ee le jeep sembrano aggressive . La paura l'aggressività nei confronti di chi non si vuole adeguare o esce da una vita borghese era uno dei punti forti di Easy Rider di Dennis Hoper un film sempre critico della società statunitense che però aveva una radice nel cienma di genere il wetsern e le avventure dei giovani. Lo stesso c’é in “Una vita meravigliosa “ di Frank Capra film cristianissimo ma anche un film con uno stile da noir e battute a volte da commedia brillante. Andando in Europa anche i meravigliosi film sugli angeli di Win Wenders avevano una certa radice nel thriller. Qui con un linguaggio super realista quasi simile a quello di “Roma città aperta” ma senza la carica di umanità Chloé Zhao cerca di mettere un certo naturalismo che peró non mi convince a pieno. Mi sembra molto simile a un film cinese (assurde le critiche da parte della Stampa di Pechino e le non felicitazioni a Chloé Zhao ) in salsa americana e per me troppo isipido perché a parte il dolore alla fine non si toccano i sentimenti quello che fa queste persone vive. Vorrei ricordare un film che lo faceva splendidamente Mr Ove di Hannes Holm un regista che dopo aver preso uan nomination pe run Oscar purtroppo non lavora più

Rober Fogelberg Rota

Två bra episodier

En kvinnans död

Bland Laghte och kung Hakon

Titel Death and the Serpent och Ice maidd

regi David Frazee v

Medverkande Kathery Winnick Mishaäl Lopez cardoso, Alexander Ludwig Kieran O'Reilly Ragga Ragnars Peter Franzén mf

svensk distribution Cmore

Fpp serier har varit så jämna och så fulländade som Viking och det är förvånade eftersom den har ständigt en utveckling i dess karaktärer och även i regi . Den episod som regissera av David Frazee och av Steve Saint Leger bygger en enhetlig verk som har stora likheter även om vi är i vikingrana och Rus fantastiska värld har mycket likhet med den japanska samuraj film det kan ses mycket tydligt i dem två scener som ständigt pendlas i försat episodiet tack vare den fotografi som presteras av Owen McPolin som hra mycket suggestiva och stämningsfulla scener under den som är sista slaget för Lagheta. Om den siat episod kommer mera än allt annat att påminna om den nordiska vinter den två andra utspelas mera i ett slags öst landskapen. Det som är slående är hut med ett snabbar nästan lik klippningen för vilken ansvara Dan Briceno i den första och Tad Seaborn
i den andra vi är i den historiska epoken som var en av dem mäktigatse i hela norden och den sista epoken i vilken på grund av saknade av den kristna värderingar män som Björn följde med intriger och kvinnor som Lageheta slogs med svärd. Lagheta och här den vackra och så underbara Kathery Winnick gör förmodligen hennes livs roll befinner sig att arbeta i lung och ror verksamt med jordbruk. Plötsligt i form av bannlysa av hennes son kommer den förfluten i form av White hair den bjässen och barn dråparen spelade av Kieran O'Reilly . Det är en roll som har varit i skymundan numera en bandit som vi ser med hörn hjälm någonting som i det någorlunda korrekt Viking serier låter det växa några former av frågetecken . Det är den person som presentera vikingar just som dess finder hade sätt den och med strategisk tanken som delvis lyckas nästan att övermanna de som vra den strategi som hade presenteras av Lagheta och den nästan lika durktig Gunhild den magnifika isländsk skådespelerska Ragga Ragnars . Med den unga pojkar som skjutade pil som om dem vore moderna prickskjuta och den väl djärv mordar maskin den erfarna krigare Gudun spelade med David Sterne skulle seger vara enkelt . Fast det är inte så och det blir på grund av ett labyrint och av ett episk duell medan white hairs rå styrkan och lagheta snabba rörelserna i ett dödlig dans. Det samma händer till Björn Alexander Ludwig i ett roll av en erfaren äldre krigare nu som förlorar en avl som efter några välspelade och mycket övertygande diskursen ges av kung Olof som är den Steven Berkoff en helt underbart roll av veteranen . När havet i ett öppen omröstning man bestämmer den som borde vara konungars kungen i hela Norge. Själva idéen verkade bra och vi ser mycket av dagens Skandinavien med jerl thorken spelade av ett slags stefan Löven kopian Frederik Hill men även hemaisten Mishaël Abia Lopes Cardozo . Det är en karktöär skådespelaren av rnag en män som har kanske inte haft samma tur som Rangnar full av kraft av en karisma som nästan genomtränger tv skärmen . Det är en krigare som har varit under belägringen av Paris och är den första som förstår dem moderna ”demokratiska” loften av Kung Harald fint hår spelade av Peter Franzén . Detta kommer att resultera i ett mycket fint och kraftfull lek av svek och av ett politik som blir lik den moderna. Det enda personen som verkar inte ta denna ställning som befarades av Olof kom till att ta kristendomen till dem nordiska länder. Det är inget tillfällighet att det som kom att hjälpa med sen förrådes av Harald var just Ketje fläkt näsan spelade av Adam Copeland . Det är en boven som lyckas att framställas som en sympatisk människan tack vare allt form av kraft av erik den röde spelade av Eric Johnson det är en erfaren skådespelaren som lyckas att visa en mycket bra kraft en förmåga att kunna visa den bästa och blir den bra version av Hvisek en helt förstår Marco Ilsø som kontanter med den mera regelbunden Ubbe som med frun Torvi Georgia Hinghe som gör som vanligt ett mycket bra roll-full av Craisam även om det riktigt magiska är den delen som utspelas i Ryssland med förvandlingen av Ivar selade av den duktiga Alex Høgh Andersen . Denna roll med ett grymt förflutna blir mer och mer sympatisk eftersom Olgen spelade av Danila Kozlivskiy är ett sådan stor och grym tyrann . Den relation med den vackra katja spelade av en o kännbar Alicia Agneson är mycket bra precis som begravningen som ser den frivilliga uppoffring av

Gyda spelade av den vackra Emma Gills och hennes mordängel spelade av fascinerade Krren Carnell som är utmärk som mordängel. Två extremt bra episoder

Robert Fogelberg Rota