Jag är inte belåten

Tvivelaktig film  som räddas inte av ett stor Juliette Binoche

Fast Valeria Bruni Tedeschi och Gerard Depardieu ger tyngg

Tittel Lets the sunshneien come inne

Regi Clair Denis

Meverknde juliette Bonoche, gerad Depardieu , Valeria Bruni Tedschi

Svensk distribution folkets bio

Betyg D

Tyvärr ibland bra historier med stora skådespelaren och professionelle når inte fram och sånt är fallet med som är ett verk om en kvinnan Isabelel som spelas av Juliette Binoche problem med männen i vårt samtida borgliga parisiska miljöer. Tyvärr denna till synes starka kvinnan blir adels för fel och betydligt mer kvinnor fientlig än det fodrades och dessutom förutom två små men viktiga roller filmen har en mycket stor problem när det gäller skådespeleri som är både tam men även full av teatern- nästan tätt intill cirkus maneret  det ses tydligt i en av dem personer som är en av älskare tll Isabelle bankirermatheie spelade av Xavier Beauvois . Rollen  är bördors arrogant och gillar att såra människor och det ses redan ifrån alla första början när han förolämpar Isabelle under ett älskog. Hela hans arrogans är aldrig bifogade och även Berthold Brecht som ofta arbetade med mycket tydligt eller adels för tydliga karaktärer skulle nog ha tyckt att det skulle vara adels för lätt. Scenen är mycket indikativ man arbetar och gillar mest långa tagningar som känneteckna Agnès Godard foto och Guy Lercorne klippning i denna verk vilken är i sig ganska bra men förutom det man går ofta i att presentera även bilder som är verkligen fina eller betydelsefull. Detta var en trängd i den franska filmen och en av dem mest betydelsefulla filmskaparen var onekligen Robert Besson som brukade säga inte dem vackra bilder men dem som är viktiga för att föra fram historia fast han lyckades ändå att ge strama och asketiska vackra tavlor lika den av franska 1600-talet måleri som är någonting som ..Clarie Denis  tyvärr misslyckas. Vi får veta adels för , lite av henne av hennes aggerande . Isabelle är och det är förståelig betydligt avisande mot Maxime (Josain Balansko )… vilken kan verkar var en trevlig och sympatisk kille fat adels frö nördig med hans Sherlock Holms mössan men hon är även hård skoningslös  mot vilken vi vet är sympatisk och har störta henne hela tiden fast det finns punkter som vi kan inte förklara eller inte mot fabrice som spelas mycket karismatiske av Bruno Podalydés . Mera än bio besökaren i den reaktion är vi som några slags voyeurer som kollar en familjebråk. Just denna spel är korrekt men tyvärr sånt är inte fallet i dem andra reaktioner. Det verkar och den magnetiska charmen lyfter alltid en fråga varför överhuvudtaget försöker hon att dra sig till den. Om den afro franska konstnärerna verkar vist avisade men sympatisk Francoi)(laurent Grevill)  mjuk är skådespelaren enbart ett karikatyr på en av dem franska filmer största bovar  den cynisk Alphonse (Fabien Loris oförglömliga Paradisen barn. Fast i hans fall i Areyt och Juliette Binoche är onekligen denna skådespelerska återfödd man kunde anta dessa personer liv varför dem hade sluttat deras liv på ett vist sätt någonting som finns inte på den minsta sätt i ”Let the sunshire coem ou”. Den delen som är beklämande är just när Isabelle för en älskare som tillhör en annan samhälles klass Sylvaine (Alex Descas) som verkar ett slags knegare version av Alain Delones roller. Hans spel sätt är trots allt rolig och vi kan bara symatisera för honom på grund ab faktum  att är så pass dålig att hon beter sig på ett sådan omogen sätt. Detta känns rent av pubertal. Filmen görs och detär så rolig i slutet av en  scen som är en remake på la dolce vita när Valeria Bruni Tedeschi bråkar med Gerard Depardieu som senare visas vara en fantastisk och histronisk spåmän. Kanske börjar på ett mycket bättre film

Robert Fogelberg Rota

Mycket men verkligen mycket bra

Så bra som det kan bli.

Titel Suburbicon

Regi George Clooney

Medverkande Matt  Damon Julian Moore. Noah Jupe

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen Noble Entraimant

Betyg Absolut mästerverket

I år har film media visat några ständiga mästerverk och bland dem finns onekligen Georg Clooney senaste regi verk med ett manus av bröderna Cohen. När det gäller detta verk jag har dem sanna känslan som när dem gick ut från den absoluta uruppförande av verket William Shakespeares Macbeth. En tragedi som är för många aspekter även komisk och trots allt full av ett slags livsglädje. Historia är enkelt men även mycket komplicerade som den animerade broschyr som vi ser i början på ett helt fantastisk bygg förort en lite satellitstad i 1950-talet helt positivistiska andan full av framtids hopp. I själva verket i den lugnade vatten finns så mycket rutten begraven som kommer redan ifrån början. Clooney är en fantastisk film man och för att föra fram hans tes som är den av en gigantisk allkonstverk han använder sig av allt det som vi skulle kunna räkna musiken vilken i början spelar lite falsk, fotografi för vilken ansvara Robert Elswit som är mjuk och nästan i ett livlig technicolor pastige och inte minst ett aggressiv klippningen Stephen Mirrione . I centrum av berättelse finns Nicke en pigg och väluppfostrade 11 årig som spelas av Noah Jupe  en lite grabb känslig någorlunda snäll som är till hälften WASP och till hälften irländaren vars far är och har en rullstolsbunden modern Rose efter en olycka meden systersitt naturliga hårfärg Margarethe spelade även hon av Juliane Moore  och en fadern Lou Garden . som spelasav Matt Damon  . Denna karaktär är en vidare utvecklingen till Damon roll i Sven Spielberg eposet. Fast nu märker man redan ifrån början att han är dels ett djup icke harmonisk person som har många problem.  Den hemska som han möter och mest av allt som kommer att påverka alla mer sonen än fadern har sitt ursprung i den dåliga reaktionen med fru som spelas av Julianne Moore för vilja att komma tillsammans med den betydligt lättare systern spelade även hon av Julianne Moore. Garner är en sjuk svag och inte minst eftersom han kan inte beter sig som en man han lyckas bara att visa sig svag konstig och rent av hycklar och beklämmande. Visligen är han en dålig mycket dålig fadern gestalt men han är även en produkt om en tid och en konstigt samhället. Scenerna i vilken han möter kollegorna som är enbart konstiga. Rollen av dark lady görs mycket bra av Julianne Moore och utan överdrifter är ganska lik den roll som hon spelade i David Croneberg ”Atlats of the stars” och det som är den absolut bästa är den möte med försäkringsbolags detektiv Burt Copper  som spelas så bra av Oscar Isaac som visas vara en av dem bättre skådespelaren i världen för karisma och skicklighet Oscar Isac är både mycket filmisk och en aning teatralisk. I den bemärkelse att han placerade även stora gester . Den med Guatemala ursprung skådespelaren gör en till synes en sympatisk gestalt som i själva verket är en riktig tyrann löjlig men grym lik Alfred Jary ”Kung Ubu” som vi ser mest i den scenen i vilken han förgiftas. Fast det finns någonting sympatisk i honom eftersom han är en av dem få som kritisera den äktade tragedi när en trevlig sympatisk borgerliga familjer Mayer som består av den vänliga patriarken mycket väl spelade av Leith M. Burke med den enda felen av deras hudfärg eftersom dem är afroamerikaner. Från den lilla misstänksamhet till några dem allvarliga trakserier är steget mycket kort och en av filmens starka scener när Michelle Obama kopia spelade med grace av Karimah Westbrook   får en ökning av priset. Det är en stark scen som visar den absurda i rasism Just den afroamerikanska familjen som drabbats av en tragedi som dem inte söker verkar vara dem enda som är dem positiva i den bemärkelse att dem skapar inte dess olycka som Loger. Detta är sedd mest genom ögon av Andy som spelas av Tony Espinosa r den enda personen som förstår Nicke Fast Clooney visar inte dem så mycket och kanske precis som Loger vilken är onekligen liberal får aldrig möjlighet att visa eller inte visa någonting. Dem typ banditer är riktiga teatern bovar som vi uppfattar som hemska mera än från deras handlingar på grund att dem beter sig precis som utan att ha hans fasad dem två bovar komiska men ändå grymma spelas Corey Allen Kotler bjässe och hysterisk   Bomeber Corey Allen Kotler k av Leonard Cohen. Det finns ytligare en figur som är den av irländaren Mitch som ärN ickes morbror. Som spelas av Gary Basaraba  . Det är en stor och ytterst välgjord roll verken positiv eller negativ. Han är kanske den lite schablon mesiga bild av irländarna men även stark och intressant Många även Clooney har sett denan film som en parodi mot Donald Trump populism fast den möjligen idealiserade bild av 1950-talet finns enbart i ett vist aspekt som är den av tv programer eftersom familjen Mayer och Logder  konsumera dem. TV blir ett slags fetisch och det hjälper att propagera visa idéer som rasism. En tragedi som trots allt slutar lycklig när vi ser som leker med sitt jämnårig och när en vitt intellektuell kille hjälper att lägga allt på palts. En given film för hela familjen

Robert Fogelberg Rota