Krig mandomen HTBQ och politisk extremism
Titel mofies
Regi Oliver Hermanu
Medverkande
Svensk distribution Stockholm film festival
Betyg B
Sydafrika ii början av 1980-talet var ett sluten land som hade ett fanatisk tron på rasisms , macho kultur och antikommunist och var ännu mera än det som var Israeler idag en slags modern Sparta som ville försöka att stå som en utpost för den västerländska civilisation. Den bästa sätt för att kunna vara det var möjligen armen som skulle inskola i att bli män och det är det som händer med huvudroll innehavaren den svärdmodesdröm den unga Nicholas Van der Swart mycket bra seplade av Kai Luke Brummer. Hans roll tolkning är perfekt i likhet med den foto för vilken ansava Jamie Ramsay och även den klippningen som känneteckans av långa tagningar av Alain Dessauvage . Vi kommer lite i taget att upptäcka att han har ett mörk hemlighet dels faktum att han har en annan typ av sexualitet och att han hade som barn ett problem med detta när han blev offentlig förödmjukat av en afrikander Steve i dessa scener spelas karaktärerna av den icke sägande Matt Ashwell är medlem i den minoritet av den kaukasiska folket som har som anklagade honom att runka. Det ”konstiga” i denna väldigt väl filmade verk som återspeglar den filmiska lektion som gav av Stanlye Kubrick är att denna del av historia ses i slutet när vi har jft många olika indicer som skulle peka till någonting annat. Hyllning till Stanley Kubrick ses i den ännu hårdare träning som soldaterna har som påminner strak om det som vi såg i ”full metal jacket” med unga män som skjuter sig själva men också i den mycket lämpliga musikaliska ackompanjemang av Franz Schubert ”Piano trio i e bemolle”. Detta kommer just i scener som är väldigt annorlunda än dem som vi skulle kunna tänka oss i brutala slag ´mål och i marscherna. Hela filmen har en karaktär av resan en resan som påbörjar med den tåg som hämtar… vilken är full av argsinta berusade tonåriga bland annat… som verkar ännu mera än den intellektuella i gruppen självsäkert som utmanar även den hård kocka sergeanter Hilton Pelser som dels påminner med sina mustascher om en av Village Papole men även om en av dem prissiska officerare i ”Barry lyndon”. Det är just detta som är rytmen som vi ser i detta verk i vilken även naturen har en extra viktig plats som tillåter oss att se allt på ett bättre och mer själv säkert sätt. Utbildningen av dem unga män kommer vid två delar dels den som har att göra med den militäriska disciplin i sig övningar dem små sadistiska inslag men även den av dem unga grabbar sis emellan med deras bråk och supande . dem kollektiva riter gudstjänster men även förnedring av två unga killar kra i varandra är en viktig del i den manliga uppfostrande av kroppen men även av individerna och detta ses till den slutliga resultatet vägen till gränsen med den marxistiska Angola. Det är ännu mera idéen av en utpost med äldre soldater som har mer eller mindre förvandlats till rövaren och i stridscenerna. Dem är en lite del av filmen men extremt välgjorda och har karaktär av en gerilla krigsföring och i denna krigsföring .. visas sig vara mycket skicklig. Slutet med huvudrollsinnehavaren övergång till den civila livet kan vara långdragen men det är vktig eftersom vi ser att precis som alla andra kaukasiska syd afrikanerna är även… en fånge. Det finns mycket lite svarta eller färgade sydafrikaner och den frösta spom vi ser är en helt vanlig tjänstemän eller läraren som står vid et pärong i en station som traskasera av ungdomar på tåget utan någon som helst anledning fats det går bättre för kille som sier vid en bar med några vänner när .. dansar med tjejer. Denan sceen låter oss först att vilja att roar sig och alla typer ab sex har gjort så att människor har kunnat stå emot en meningslös hat som drabbade Afrikas trädgård.
Robert Fogelberg Rota