Xavier Giannoli gör en Stanley Kubrick
Titel Lost Illussion
Regi Xavier Giannoli
Medverkande Benjamin Voisin Cecilie de France Gerard Depardieu Xavier Donald
Betyg Mästerverk
Få filmer har varit så historiska att trots ett utmärk teknik dem verkar har inspelade på den tiden i vilken dess förlagt har skrivit eler inspelats. För mig det fanns bara två exempel den magnifika Barry Lyndon Stanley Kubrick opera omnia och Jerzy Kawalerowicz ”Pharaon”. N finns det också Xavier Giannoli ”Öost illusion” som ger ett mycket övertygande och utsök bild av den franska 1800 talet första hälften en tid med den berömda boulevard des crimes och i vilken för andra gången den först var två generation tidigare Frankrike blev ett media samhället. I händelserna centrum finns en ung kille könslig och romantisk poet kallade Lucien Chardon, dit Lucien de Rubempré spelad av Benjamin Voisin ett slags son till den unge Werther intresserade i den moderna litteratur som Sir Walter Scott som fantisera av kärleken med stor K och av att ha haft ett adlig mor. Under denna tid Frankrike var ett klass samhället i vilken dem adliga var extremt handlings kraftiga för att kunna få tillbaka dem privilegier som dem hade förlorat med revolutionen o h Napoleons krig. Nästan utan någon som helst tid presenterade av ett biskop blir han kär i den vackra baronessan . Louise de Bargeton.spelade av Cecile de france äldre än honom. Efter att hennes make ställde till en stor scen blir den unga poeten indragen i den vackra parisiska livet ett stad av virvel spel och bubblande full av liv och precis som den nästan samtida Pip i Charles Dikens ”Lysande utsikter” är möte med dem översamhälls saft helt förödande för …det ses tydligt i möte med den första fiende Nathan D’Anastasio spelade med klass och charm av den ytterst begåvad Xavier donald och markisen. D’espalad spelade på ett ytterst irriterade och osympatisk sätt av Jeanne Balibar. Hon kan inte tillåta av ett poet lyckas om han är inte helt adlig och slut presnetation av henne med ett falk like en Elenord av Aquitain är en lite mästerverk när det gäller Christophe Beaucarne fotografi och inte minst den klippningen extremt aggressiv av Riwanon Le Beller som lyckas att skapa en sådan känslan av karaktärer som kommer ute och inne i dessa målningar och i denna liv som när det gäller den unga Lucien . Dom dem två adelskvinnor påminner om den bild av medeltiden som gärna ville presenteras av restauration aristokrater vad som är verkligen är den dekadenta brottsliga paris en stad vad som påpekar av Etien Decopur minner (filmen viar den pubbliken som såg den stora publiken i Paradisen barn den oförglömliga mästerverk av Marcel Cabes) är mentor till Luis är Etienne Lousteau spelade mycket väl av Vincent Lacoste, Full ytlig och missbrukare även han kommer att drabbats precis som aristokrater av avundsjukan för Luis. Han kommer från en liten stad Dingon och lcier blir bättre än honom i allt den kvickna pennan som kommer att förstöra honom och även relaktion med skådespelerskor för Etiene den feta och tämligen obegåvade Florin spelade av Candice Bouchet medan för Lucien en av dem få vänliga och känsliga personer Coaraline som är gestaltad av Salomé Dewaels . denna är i hennes enkelhet och enfald den person som påminner mest av den romantiska hjältinnan som dör för karelsk och på grund av kärelk. En av dem grymmaste scener är när tack var den elaka och fulla version av den folk käre Louis DeFounes Singali spelade helt fantastisk av Jean-François Stévenin och hans professionella visslare förstår henne. Detta är när dem spelar racin mot vars byst man tränade att kasta tomater. Dessa scener är även en allegori för dagens social medialt samhället fulla av haters som förstör så mycket för så mänga av oss. Det är en svårt och hård scen av ett osympatisk karaktär som vi kan trots allt även förstå eftersom han lever för pengar men har gjort det till en ideal precis son direktören av en av dem liberala tidningar Finot spelade av Louis-Do de Lencquesaing. Det är en personlighet som i grund har ett ideal den liberala sammhället men ser och lever enbart för ykliga principer. I ett sådan film som leker mycket med symmetriska karaktär dem två personligheter som speglar honom är onekligen parfymerar Camuls spelade av Jean-Marie Frin men mest den analfabeter förläggaren och före detta frukt och grönslag försäljaren Dauriat spelade av Gérard Depardieu. Han är först och främst en personlighet en symbol som lever i överflöde i palais royal omringade av gator prostituerade och så äcklig en hel kropp. Givetvis Depardieu en av dem mest begåvade men även kontroversiella personligheter i den ärorika franska skådespeleri historia lyckas utmärk och vi är glada när åtminstone tillfällig Lucier förödmjuka honom. Fast en av filmens stora kvalitet är även den skådespelaren som lyckas att presentera önskan personifierade le baron de Chätele spelade av André Marcon som får smeknamnet kalkonen från Augueln. Den franska regionen från vilken Lucien kommer. I början Baronen verkar ett förvisso själv god äldre älskaren och även en far gestalt till Lucien men sen han visar sitt riktiga jaget enbart ambition makten för maktens skuld. Em film som säger så mycket om en gången tid men mest av vår samtid precis som Andrej Tarkovskij enorma ”Andrej Rubev”
Robert Fogelberg Rota