Vad kan vi lära oss av våra barn
Titel: Min pappa Toni Erdmann
Regi: Maren Ade
Medverkande: Peter Simonischek, Sandra Hüller, Anna Maria Bergold, Lucy Russell, Hadewych Minis, Trystan Putter m.fl
Svensk distribution: Triart film
Betyg: A
“Min pappaToni Erdman” är en riktigt bra tysk komedi delvis inspelad i Rumänien, som på ett mycket roligt och underhållande sätt säger mycket om dagens samhälle och inte minst om hur den moderna markasekonomin fungerar. Denna Toni Erdmann eller som han
egentligen heter Winfried Conradi är en avdankad musiklärare. Vi möter honom först i Tyskland och vi ser hur absurt detta självgoda och ynkliga samhälle är. En bluff i vilket människorna endast är små kuggar. Winfried har en dotter, Ines, som vi möter under en familje middag. Om Winfried verkar vara en bjässe är det mycket på grund av Peter Simonischek kroppsbyggnad och utåtriktade gestaltning.
Ines gestaltas av Sandra Hüller. Hon är en smal sprättig nervös affärskvinna i 30 årsåldern, som är oförmögen att kunna relatera till någon.
Det fotografi som presenteras av Patrick Orth och klippningen av Heike Parplies påminner starkt om den rumänska nya vågen även om filmen här är mer estetiserad och visar rikedomen utan smak, som dessa rika kapitalister besitter. Det blir påtagligt efter att Winfried förödmjukats av dottern och hennes chef. Då bestämmer han sig för att hämnas.
Han kommer att söka upp dottern när han får en familjesorg dvs när hans hund dör. Då helt oanmäld åker han till Bukarest konstrasternas stad. För att ställa till svars de finans
pampar som numera är Europas verkliga ledare såsom den torftiga och på många sätt löjliga chefen som gift sig med den vulgära före detta prostituerade Tabea (Anna Maria Bergold). Det är en ny bild, som man får av östereuropeiska kvinnor. Regissören lånar en del grepp från Balkan film, men även av den nya rumänska vågen mest när det gäller filmens estetik ett stramt men elegant fotografi med huvudsakligen långa tagningar mest i lägenheter alla lika opersonliga, som hotell rum. Det som är det stora problemet är relationen
mellan Toni och Ines. Hans hämnd på Ines blir överdrivet grotesk.
Smaken av skämt bllir allt roligare när de ges inte enbart av Ines men även av hennes väninnor, som Steph (Lucy Russell) och Tatjana ( Hadewych Minis). Två helt absurda och självgoda medelålders kvinnor tydligt brittisk talande och Tim (Trystan Putter) en sjasig och irriterande försäljare som
försöker sig på att ha en romans med Ines, men stoppas av hennes helt osexuella personlighet även om denna scen nästa blir lik en form av porr. Den satiriska tonen blir mer och mer påtaglig. En intressant film som borde ses.
Roberto Fogelberg Rota