Tysk psykologi

En studie i självbedrägeri

Titel: Phoenix

Regi: Christian Petzold

Medverkande: Nina Hoss, Ronald Zehrfeld, Nina Kunzendorf m.fl

Svensk distribution: Folkets Bio

Jag har hört att kryssningsfartyg som åker från den tyska staden Rostock säljer till sina resenärer dagsutflytter till Berlin där huvudattraktionen förutom muren och Brandenburgs Porten är ett besök på förintelsens museum. Resten av Tysklands enorma kulturarv är försummat. För mig verkar det vara ett sätt att tjäna pengar på förintelsen. Vid första ögonkastet skulle man kunna tro att Phoenix är detsamma men istället har Christian skapat ett mästerverk som borde få Oscars pris. Dels för skådespelar insatserna och det underbara fotot av Hand Fromm, stramt men mycket intressant och för användningen av Dominik Scheier ljud samt klippningen av Bettina Böhler.

Trots de ständiga referenserna från den tid som varit de första månaderna efter andra världskrigets slut blir dramat tidlöst med en av människornas huvudproblem, det med självbedrägeri. Jag kan citera som huvudkälla till detta den tyska teater klassikern från 1700-talet Gotpard ephima Lessing ”Emilia Gallotti ” i vilket dramat placerades i Italien lyckades

Handlingen är enkel Nelly Lenz mycket välspelade av Nina Hoss är överlevande från Auschwitz. Hon är vanställd och behöver hjälp av en plastikkirurg. Den som tar hand om henne är hennes syster Lene spelade av Nina Kunzendorf. Denne är en helt säkert gastat mans häftig och aktiv i grundade av den nya staten Israel. Trots krigets fasor det är fortfarande i Berlin, som finns den första plastikkirurgen. Nelly envisas att få sitt ansikte återställt för att hon vill att hennes liv skall kunna gå vidare, som om kriget hade inte förkommit. Dialogen mellan läkaren och Nelly påminner om den mellan Ingrid Bergman och Anders Heriksson i Gustaf Molanders oförglömliga ”En kvinnans ansikte” från 1938. Det finns i ”Phoenix” ett ständigt återspeglande till andra filmer och filmkulturer och även en förkärlek till teatern för dess naturalistiska spelstil. Doktorn refererar till Fritz Langs senaste stumfilm ”Månraketen” och miljöerna påminner om dem i Richard Straud ”Mördarna bland oss”. Rollen av Jonny/Johannes gestaltas av Ronald Zehrfeld är som tagen från denna film. Han är en överlevare varken bra eller dålig som förtjänar ett uppehåll som hallik och även som diskare på ett skakig cabaret. Vi märker redan från sättet på vilket han behandlas av de två glädjeflickorna spelad av Eva mayer och valeri Gotz. Eva Bay Valerie Koch Han dras till Nelly, eftersom hon påminner just om den Nelly som han kände före kriget och bestämmer sig för att återskapa henne. Inte kvinnan som överlevde koncentrationslägret. Han angav den vackra glamorösa sångerskan. Han erövrar henne på nytt och vi märker när man har det tragiska komiska mötet med de andra släktningar bland vilka före detta nazisten Geiger (Felix Römmer), som är både en tragisk och komisk figur som anstänger sig för att allt skall vara som förut. Den karaktär som trots sina planer om framtiden är mer fast i det gamla är Lene (Nina Kunzendorf) allting från kläder till frisyren påminner starkt om 1930-talet.

det var ett tid av dröm innan nazismen som har gått från alltid. Man kommer nog att tycka att de amerikanska soldater är lite för konstiga hårda och omänskliga ibland annat Trystan Putters gestal, men det är frågan om en pallrall till samtiden. Precis som dessa kollegor i Irak och Afghanistan är frågan det om unga män som ockuperat ett land som de inte känner och i vilken dem förlitar sig på igen. Om förintelsen ofta och dess anpassning var kampen av normala trevliga människor i en grym värld här möter de en grym verklighet. En film som man bara måste se

Roberto Fogelberg Rota

Hej Syd Korea

Den sydkoreanska filmen

Stockholm och biografen Zita har gästats av den sydkoreanska filmfestivalen ”Seoul Stockholm”. Den syd koreanska filmen har inte varit helt ovanlig i Sverige under början av 2000 talet mycket tack vare det arbete som presenterades på Stockholm filmfestival av Johannes Palmroos, som idag är ansvarig för den sydkoreanska filmfestivalen. Tillsamman med den unge forskaren Jjinju Ahn och den sydkoreanska kultur attaché Gabine Sok har Palmroos ordnat så att jag har kunnat intervjua Rhee Jin –woo, som är den regissör som har skapat filmen ”Stay with me”.

Lite om filmens handling. I utkanter av Seoul lever överklasskillen Iso (Jang Yoo-sang). Han en känslig kille som just har förlorat sin mamma. Iso är mycket tillbakadragen. Han verkar lida av problem med sin fars personlighet. Fadern är en känd affärsman, som har åldrats tidigt. De lever tillsammans i en lyxig och kall lägenhet. Iso skall börja på en offentlig skola. Där hamnar han i samma bänk som skolans Lolita, Hayun (Yun-kyung Ha). Allting är grått. Vi vet redan att tjetjen är känslomässigt instängd dels av ett gäng killar, som bor nära henne och har skapat ett litet samhälle under den karismatiska ledaren (Ha Yoon-gyeong). Hennes mor är sjuk. Vi vet att hennes far är en känd brottslig. Filmens fotografi visar mycket realistiskt och dess direktör Sung-taek Lee i samarbeta med klippare Hee-young Choi ger känslan av dels realismen men även av att vara instängda. Det är ingen tillfällighet att vi enbart är i moderna lägenheter i fashionabla kvarter. Iso börjar kurtisera Hayum och blir vän med skolans värstingar som han följer med under olika bravader, såsom små stölder men även i ett gatubråk med några ungdomar från en annan skola.

Filmen får en tragisk vändning när Hayuns mor dör och hon måste ta hand om sin far den brutala In-gu Huh.  Flickan är prostituerad och har enorma problem med en kund. Oväntat sker ett mord och man upptäcker en mystisk gammal kvinna som är farmor till Hayun.

Hur fick du idéen och hur blev filmen finansierad?

Väl jag har alltid varit mycket intresserad av film men även av någonting som är typiskt i Syd Korea det att vi har en rätt stor social spridning i täta bostadsområden. Det är inte helt ovanligt att personer från olika samhällsklasser går i samma skola. Sen finns det områden med det som ni i Europa kanske skulle kunna definiera som miljonprogrammet. I dessa områden skapar unga människor sitt eget samhälle med precisa regler. Jag kommer från en välmående familj. Jag var en plugghäst och under hela min skoltid beundrade jag dessa värstingar. Jag gjorde några kortfilmer kritikerna gillade dem. Jag började dels med hjälp av några vänner och släktningar och senare hjälp av found rising lyckades jag att producera filmen. Det blev mycket lyckat och jag kunde fullfölja mitt projekt som nu går vidare.

Vad hade du för kamera och hur många spotlight?
Det var en Cannon C300 en digital kamera och 9 spotlight. Det var min super duktiga fotograf, som kontrollerade ljuset. Jag förlitade mig på mina medarbetare. Jag hade en liten budget. Truppen var 7 personer men emellanåt var vi max 15 då alla var närvarande.

Jag tycker att scenografin är mycket bra.
Det var mycket svårt att hitta platsen, jag sökte. Sen tog jag en plats som jag fick tillstånd att filma på. Svårast var det att hitta Iso hus och sen det som var farmors. Jag fick först tillåtelse på en plats men de ändrade sig så jag fick välja en annan plats. Det var mycket rörigt innan allt blev bestämt. Jag var tvungen att ta ny plats 3 dagar innan vi skulle börja spela in. Jag filmade i Seoul och i Kokry province Kyungido Bucheon nära Seoul.

När det gäller spelet hur kunde du uppnå det naturliga arbetade du med improvisationer?
Huvudpersonerna var mycket professionella och jag programmerade allting innan. Vi använde en bra storyboard som jag hade gjort för att kunna kommunicera. Vi diskuterade och jag gick igenom planen med skådespelarna. Det var för mig mycket viktigt att få ett flöde som skulle göra filmen så realistisk som möjligt

Hur kom det sig att farmor var kristen?
Det blev så eftersom det fanns kristusstatyrer i farmors lägenhet hon ville inte ändra på någonting. Det blev en mer naturlig atmosfär. Det är helt enkelt som om jag befinner mig i naturen. Farmor är mycket mystisk. Det var den aspekt som jag ville försöka få känslan av. Hon har haft ett mycket långt liv och vi kan förstå de mystiska stunderna. Jag anlitade en teater skådespelerska för rollen, Yongsun Kim. Hon skulle presentera vår ursprungliga lantbruks kultur, som för många unga människor verkligen är mystisk. Det passade även bra med slutet av filmen, som är öppet vi vet inte vad som kommer att ske.-

Hur var det med skolan?
Det är en typisk skola i denna provins.  Ingeting mer märkvärdigt. Jag ville även visa hur hård vår är skola.

Kan du säga mig lite grand om lärarinna?
Hon är en känd teater skådespelerska jag tog henne efter rekommendation från en annan regissör hon kunde göra det bra. Hon hade den rätta personligheten hon heter Kim Nam-jin

De två fäderna och deras kontrast hur kom den till? Jag tycker att en var sympatisk medan den andra inte var det men sen visade han sig mer mänsklig?
Isos far är en tråkig personlighet men han skulle inte vara en negativ figur i själva verket gillar han sonen riktigt bra. Han har försökt visa att han är motivet till vilket flickan Hayun skulle ha lämnat platsen en riktig skurk inte direkt men mer indirekt. Skådespelarna är inte så kända nationellt utan mer lokalt de har aldrig fått möjlighet att visa sig i större sammanhang. De hade ganska små roller. De är mycket begåvade och professionella. Jag tycker att de visade det bra.

Killen som knivskadades vad har han för typ av roll?
Jag tycker att han var super intressant när jag skrev hans roll var han ytterst negativ. Han får mer och mer kontext. Han har olika problem som kommer fram. Han är bara ung och ett mycket intressant offer för sin ensamhet och sina familjeproblem. Jag skickade pressmeddelande till studentteatrar och studentorganisationer och så dök han upp. Jag förstod att han var bra när jag såg hans bild.  Jag tog honom och han skulle övertyga mest när han grät. Jag ville ha någon som kunde vara ”den vanliga”. Jag tycker att Seo-jun Lee gjorde en super roll. Han har dels en bra sida som är när han tar hand om de yngre barnen, men är även hård och själv destruktiv. Han blir en slags James Dean och han söker döden. Jag blev mycket påverkad av James Deans filmer. När han gråter i slutet skulle det visa hur osäker han var.

Huvudskådespelerska vad kan du säga om henne?
Relationer mellan henne och de andra kvinnorna är den att kunna vara instängd att kunna finna sig i att vara instängd omringad av personer, som hon uppfattar det. Ingen var intresserad av henne förutom lärarinna hon blev helt enkelt en moders gestalt. Jag vill beskriva hela detta samhälle var unga personer väldigt lätt kan bli vänner. De är mycket mer spontana. De kunde bli vänner på ett mycket lätt sätt. Fast hon bär på en hemlighet som är den att hon har gonorré vilket är mycket hårt för henne.
 

Iso spelar piano. Musik är ganska frånvarande i filmen kan du förklara varför?
I Syd Korea har de som värstingar hög status hos ungdomar. Studenter som Iso ser upp till dem och det är av denna anledning som de visas mer. Det är därför som han slutar spela piano. Jag ville ge honom någonting som skulle göra honom annorlunda. Jag hade svårt med rättigheter för filmmusiken så därför det blev ganska lite.

Det finns en större bov som är kunden till huvudrollsinnehaveskan han spöar upp killarna och blir knivskadad?
Han är en del av kulturen enligt vilken studenter mest tjejer rymmer från skolan. När de rymmer möter de sådana personer och det är därför som hon kunde möta honom. Jag ville hitta en person som var stark. Han var inte så stor men han var fysiskt lämplig. Hans roll är enbart den som en ligist (Jungdo Huh). Han är bra på att spela helt enkelt och är trovärdig i dessa scener även om han är ganska liten. När det gäller bråket med de andra studenterna frågande många om de kanske var kineser, det finns en stor skillnad. De är koreaner de var två killar från andra skolor ingeting mer än det. Det är en tupp fight

.
Vilken kommer din nästa film bli?
Jag vet inte det finns mycket att göra när det gäller distribution av min film ingeting är ännu bestämt.
 

Har du någon svensk favorit film?
Ingmar Bergman med all säkerhet jag gillar hans religiösa patos men jag gillar även filmen ”Låt dem inte komma in” en bra film. Jag är mycket imponerad av dessa två herrar Daniel Alfredson och Ingmar Bergman

Roberto Fogelberg Rota
 

Bästa Zombie film ever

Zombie är inte det stora problemet
Titel: What we become
Regi: Bo Mikelsen
Medverkande: Mikael Birkkjær Ole Dupont Diana Axelsen
Visades på Stockholms filmfestival 2015

Den danska filmen fortsätter att överraskar mig och visar en industri som inte har sin like i världen. De två bästa filmerna i särklass har faktiskt varit två danska verk även om ”What we become” är mindre lyckad än Daniel Dernichs ”Golden Coast”. Den är ett verk som jag hoppas med hela mitt hjärtan kan bli en stor säljare i Sverige och Danmark var filmen kommer att få premiär under mars månad. Man skulle nog kunna tycka att Zombie filmer är super tråkiga. ”Residental Evil” har i sin senaste film kanske endast gillats av personer som håller på med ghoastplay och Tv serien ”Games of Throndes” har gett mycket realism och fara till dess mytiska gestalter som slåss på ett likartat sätt mot mäniskor. Jag anser att ”Waht we become” är en mycket välgjord och fräsch film i denna genre med många kvaliter. Filmen utspels i ett villa området nära Köpenhamn. Där bor en killen i övre tonåren Caspar (Mikael Birkkjær) som tillhör en till synes normal familje. Han börjar att så smått kolla med en kikaren för att betrakta en tjej som precis har flyttat till områdett Anna spelade av (Therese Damsgaard). Deras kärlekshistoria är nästan idyllisk men vi upptäcker att Caspers familj har många svåra problem med fadern Dino (Troels Lyby) lider av svårigheten att interagera med sonen. Modern Sonja (Marie Hammer Boda) är alldeles för beskyddande mot dottern Ella (Rita Elena). Äktenskapet mellan familjens bästa vänner paret Lange (Ole Dupont) och Dorta (Diana Axelsen) har en hel del problem. Under en ansträngd fest i stadsdel (ingen verkar ha roligt och alla skulle hellre vara om de bara kunde någon annan stans). Första problemet har vi när en äldre kvinna Maj Ella Solgaard osammanhängande berättar att hon inte vet vart henens make har tagit vägen. Under denna realistiska del har Adam Philp nästan dokumentär form, men sen efter att en polis bil och en ambulans inte har vårdat en person som råkade ut för en bilolycka blir filmen inte kusligare utan mer glad. Det är samma rena kliniska språk som i en reklam folder. När special styrkor med svarta sopsäcks likande presenningar börjar att bommar personer och tar bort andra alltid lika brutal. Medierna blir en lögnmaskin inte för det mindre komisk när man talar om att de experter, som kommer är först svenskar och sen ryssar och det är uppenbarligen att myndigheterna med form de brutala säkerhetstyrkorna har kontrollen. Det är den Casper och just Elena släpper in det zombie angrepp som påminner starkt i klippningen, som blir otroligt kaotisk av både för Bo Mikkelsen och Niels Ostenfeld om det i Sergio Romero berömda “Night of the living death ”. Skillnaden är att man undersöker starkt de olika familjernas svårigheter. En film som lyckas att blanda det skandinaviska familjedramat med amerikansk action film.

Roberto Fogelberg Rota

slöseri på tid

En adels för enkel film slösa inte bort ert tid med den

Titten World War Z

Regi Marc Foster

Medverkande Brad Pit , Pier Francesco Favino Daniella Kertesz Mireille Enos Moritz Bleibtreu

Svensk distribution Universal Picture

betyg Ö

Tyvärr ibland inte alla bullar trots deras ingredienser blir visa gånger dåliga soppor och sånt är tyvärr fallet i World War Z. idéer var och den är helt fel framförd är att ha ett realistisk zombie film men tyvärr den klippningen full av effekter som presenteras av .. är så pass löjlighet som låter ”Residental Evil filmer bli ett slags realistisk dokumentär. Musiken är överdriven och historia har sett oändliga gånger. Zombies angriper människorna och dem måste försvara sig. Förutom den klippningen som är helt fel är fotografi lika torftig och är kännetecken av auteur av Ben Seresin som den av en grupp elever från media gymnasiet skulle kunna göra bättre på ett kafé rast. I centrum av händelserna finns den riktiga amerikanska männen Bard Pit i rollen som FN super detektiv Gerry Lane. Han är faktisk förvandasvärd duktig och stund vis vi ser spår av hans stora roller som Benjamin Bulton eller den diaboliske Tyler Duran i Fight club och det finns några scener som är faktisk rätt bra den av ett omringade bas i Syd Korea i vilken han möter James Badge Dale i rollen som kapten Spake. Denna roll och miljöerna är rätt kusliga och om filmen hade enbart spalts där kunde den ha varit rätt bra men tyvärr dessa scener är adels för korta. Möte med forskarna i en schablon mesig anstalt i Wells är också ytterst karaträttande och duktiga skådespelaren som italienaren Pier Francesco Favino och tysken Moritz Bleibtreu är förvandlade till tama pappers figurer som är så pinsamma att vi kan inte ens skratta åt. Ännu vare är Karin Gary tama maka som spelas mycket dålig utan engagemang av Mireille Enos vars brittiska accenten är ytterst hemagjord. Marc Foster ständigt referera till filmer som man har redan sätt B filmer typiska från George Bush junior era som Soldier Jane med Daniella Kertesz som faktisk lyckas att bli en ny version av Demi Möre med rakade skallen. Hon har inga repliker i filmen men är mer trovärdig än andra. Naturligtvis är USA den enda positiva landet i världen och propaganda är grotesk. Kanske om 50 år denna film skulle kunna ha ett vist interesse på en sådan propaganda smörja men jag anser att den är endast bortkastad tid och ett slöseri på allt. Det fascinerade är att inte se denna strunt

Roberto Fogelberg Rota

Full träff med Jane Fonda och hennes arving Elizabeth Kinnear

Ett renodlat mästerverk

Titel: Youth

Regi: Paolo Sorrentino

Medverkande: Michael Caine, Harvey Keitel, Paul Dano, Rachel Weisz, Ed Stoppard, Paloma Faith, Luna Zimic Mijovic, Madalina Diana Ghenea, Jane FondaElizabeth Kinnear m.fl

Paolo Sorrentino har blivit prisad för många filmer som ”Il Divo” och mest av allt för filmen ”Den stora skönheten”. Hans stil kännetecknas av surrealistiska groteska situationer, långa tagningar och en rik dialog samt en intressant stämning.

Vi befinner oss på en kurort i Schweiz en ytterst lyxig beautifarm. Där möter vi tre gäster runt vilka denna historia kretsar. Här visas hur dekadent och svår den ställning är i vilken vår samtids intellektuella befinner sig. Här finns en ytterst uttråkad brittisk tonsättare Fred Ballinger, gestaltad av Michael Caine och en amerikansk filmregissör Mick Boyle som spelas av Harvey Keitel. Den första lever på gamla meriter och avisar ständigt förslagen att presentera för den engelska drottningen en konsert med några av sina stycken, medan Boyle försöker att skriva en film, som kommer att bli hans testamente.

Den tredje polen är en intellektuellt Hollywood skådespelare, som är känd för att ha gestaltat en robot i en stor succé, Paul Dano gestaltar Jimmy Tree. Han håller på att förbereda en viktig roll. Det lugna tempot på kurorten börjar störas när Ballingers dotter Lena för andra gången kommer som en vivelvind. Rachel Weisz gör sitt livs roll. Hon har blivit dumpade av Julian, gestaltad av Ed Stoppard, för Paloma Faith. Det finns en mycket rolig och övertygande dröm sekvens. Lite i taget håller en cirkel på att bildas och utvidgas med några intressanta karaktärer såsom en liten massage tjej, Luna Zimic Mijovic, som personifiera berget, men mest av alla miss Universum spelad av den rumänska skönheten Madalina Diana Ghenea, som vi först ser i en mycket rolig scen när hon har ett erotiskt möte och sen efter att ha tillrättavisat Jimmy Tree badar hon naken.

Sorrentino har i detta fall med episoden med en buddistisk munk visat ett starkt religiöst interesse som även här utrycker sig och ständigt reflexterar över människans natur. Caine presenterar, inte minst under vistelsen i Venedig, den ständiga grubblaren, medan Harvey Keitel är den skapande regissörren, som verkar hålla 1900 talet aktörfilm från Altman till Kubrick (det är ingen tillfällighet att under hans vision med kvinnor dyker en kvinna upp, som liknar Marisa Berenson i Barry Lyndon). Det är hans före detta Breda, Jane Fonda som dumpar honom när hon inte vill medverka i hans film. Det är den mörkaste roll som Jane Fonda någonsin har spelat av. Jag anser att alla bör se filmen.

Roberto Fogelberg Rota

I den ukrainiska våldet

Juves omie lupus est

Titel: The Tribe

Regi: Miroslav Slaboshpitsky

Medverkande: Grigoriy Fesenko, Alexander Dsiadevich, Yana Novikova, Rosa Babiy m.fl.

Svensk distribution: Njutafilm och Stockholms filmfestival

betyg A

”The Tribe” är en väldigt ovanlig och obehaglig film, men den är extremt vacker. Jag antar att den är den första ukrainska film som får svensk distribution. Jag varnar Er för den eftersom våldet är ytterst realistisk, den är en av de våldsammaste filmer som jag någonsin har sett.

I centrum av berättelsen finns en labil snygg kille, gestaltad av Grigoriy Fesenko, som i början av ett skolår kommer till en särskild internatskola i vilken alla elever är dövstumma. Detta gör så att de inte kan använda sig av språket utan gestikulerar som galningar. Trots att man med omsorg har valt bildsköna ungdomar, som skall se ut som plockade från 1940-talets sovietiska socialistiska realism, ser vi att alla är annorlunda stigmatiserade och lämnade i en periferi. Strukturen som vi ser i långa ofta stilla stående tagningar vilka påminner om de som Sergei Eisenstein använde sig av efter sin film ”Pansarkryssaren Potemkin” visar en fin struktur med bra material, men sängarna är rostiga, färgen håller på att flagna av från väggarna och här finns ingen kontakt med vuxen världen, förutom den som presenteras av läraren i trädslöjd en kopia av Putin (Alexander Dsiadevich) och kunderna till två prostituerade flickor.

Filmen börjar med olika ritualer, som den unga killen är tvungen att genomgå, bestående av olika former av riter för att komma in i gruppen, som till hälften är studentskämt, som rent av övergår till mobbing. Det som killarna ägnar sig åt är vandalism, småbrottslighet och en slags våldsam ritual, som även utgår från faktum att de börjar att arbeta som hallickar. En av dem dör efter att han blir påkörd av en lastbil. Flickorna ställer upp på killarna påhitt för viljan att komma utomlands. De unga tjejerna är två modell liknande tonårsskönheter. Den blonda Yana Novikova, och den brunhåriga Rosa Babiy som båda har stark vilja att åka till utlandet i detta fall Italien, men det skulle kunna vara vart som helst.

Filmen får ett kännetecken vi hör steg, som filmens karaktärer inte hör, som betyder att det kommer att ske dåd och dråp. Det är lite i taget ytterligare ett sätt att förnedra sig själva. Man tänker så mycket på pengar att man helt enkelt slutar leva. En ytterst sevärd film.

Roberto Fogelberg Rota

Disk bänk realism

Bra om dem alla fattigaste

Titel: The Goob

Regi: Guy Myhill

Medverkande: Liam Walpole, Hannah Spearritt, Sean Harris, Sienna Guillory, Marama Corlett m.fl.

Svensk distribution: Stockholms filmfestival

”The Goob” är en typisk festivalfilm, vilket betyder att det finns mycket få möjligheter att se den på en svensk biograf. Filmen utspelas i Nordfors landsbygd, den har ett djärvt språk och visar en form av filmande, som man sällan har skådat på senare tid. Det är frågan om en direkt efterföljare av de brittiska 1960 talets filmer. I ”The Goob” briljerar Simon Tindalls foto när det gäller att presentera den engelska landsbygden, samma kan sägas om Adam Biskupskis klippning, som ger rytm åt en film vars historia verkar vara hämtade från ett melodrama inspirerarat av Hamlet eller för allt del även av ”Fanny och Alexander”.

I centrum av berättelse står Goob, gestaltad av Liam Walpole, en brittisk 16 åring, som brukar göra många dumma saker. I början av filmen klär han av sig på en buss här visar han tydligt hur en grupp jämnhåriga kan påverka honom. Hans moder spelad av Hannah Spearritt, har gjort en ännu galenskap genom att gifta sig med Gene. Gene är i Sean Harris gestalt (annars känd från Tv serier The Borgia) en avdankad bonde som med järnhand styr ett gods och ett litet café vid sidan av en landsväg. Han är vidare känd för en annan sak nämligen som racing förare, allt som han gör är brutalt, som när han nästan kör på en av Goobs vänner, för att de har stulit hans bil. Hans relation till kvinnorna fruktansvärd., mest till den lilla servitrisen, som spelas med behag Sienna Guillory.

Trots att filmen utspelas i ganska öppna landskap finns det alltid en känsla av instänghet så till vida att alla karaktärerna nästan befinner sig i ett tillstånd, som om de vore instängda i en fälla. Det är vad som händer Goob när Gene tvingar honom bo i ett hönshus. Vi får i en ganska lugn rytm se olika händelser, som gör att historian trots några meditativa stunder får en mer och mer intressant utveckling, som kommer när Eva en mörkhårig skönhet som gestaltas mycket väl av Marama Corlett, dyker upp. Hon är del av en icke definierade etnisk grupp vilka arbetar som grönsaksplockare. Hon blir allt mer i vackra färger indragen i ett äventyr, som kunde ha haft väldigt svåra konsekvenser. Kamerans placering de sparsamma närbilderna och deras användning på ett nästan irriterade sätt gör så det finns en friskhet och känsla av att allt skall vara korrekt och mest av allt en mycket tidstrogen skildring av tonåren. Filmen är inget mästerverk men den är verkligen mycket bra och sevärd.

Roberto Fogelberg Rota

SVENSK TRIUMP

Den perfekta aktion filmen

Titel The legend of Tarzan

Regi David Yets

medverkande Alexander Skårsgård , Chirostofer Walts Margot Robbi, Samule L Jackson, Djumory Huston, Jim Broadbert

svensk distribution UP

betyg A

tarzan hr varit ett världs ikon och det som är den stora meriten i avid Yets filmen är att återigen göra honom till ett ikon av mäniskan agerade med naturen. Det sker på ett utsök och perfekt sätt i vilken henry Brahan fotografi sampselar med mark Day klippningen i skapande av jungel denna starka naturern med fantastiska trädd som är befolkade av många stammar från den trevliga elefanter dem halvkomista strutsar tills dem gorilla likande stora apor och det som är människorna. Början av filmen är viktig eftersom den introducera filmen boven leon Rom som är en av dem många bovar som spelas av Christofer Waltz den belgiske äventyraren Leon Rom. Han är en arggant män klädd med ett vit kostym som kommer till en bergstrakt i afrika med ett lite kolonial styrkan som sen blir tagen vid några vatten vall i ett bakhåll av hödvingen Mabona som spals mycket väl av Djomur Huston. Denna scen är viktig eftersom den introducera den som är trazan laterego dvs lord John Clayton. Han är den perfekta kyliga , korrekta engelska gentelman i vars roll Alexander Skarsgård är inte bara perfekt men adels utmärk. Vårt landsmän spelar en yterst omplicerade och mångsidig karaktär sim Vad som gör filmen så interesant är just Alexander Skarsgård gestlat ett kraft av desperation för bortrövning av hans kvinnan som i själva verket är även ett bortrövning av hans riktiga livet i jungel en liv som låt honom dels vara annorlunda på grund av faktum att han var en del av en enhet. Det som är den interesantstaste delen är relaktionen med hans haöv brosan den enorma gorilla eller mandiller (som krigarna påpekar medan dem försat 'r v'l inst'llda mot människor den andra är rent av fientliga) som mycket logisk spöra upp Tarzan. Dessa scener är mycket viktigaeftersom dem ballansera den ädla och tämligen ofarliga lejoner mot belgarena. Dessa är med den möjliga undantag av den försat officellaren ett grupp slöder och det är inget dom elst problem att dem dör och låter vinna av naturen och tarzan stridsskyklighet dels på grund av dem vilda afrikanska vildoxar. Denna attack är så yterst sepktakulär precis som den rollen som spelas av Samuel L jackson- denna är i själva verket även om han beter sig betydligt mer sympatisk samma roll som denne enorma skådeseplaren spelade i Quinty Tarantino ”The hatefull ”och som jamie Fox spelade fast mycket sämbre i ”Django” en fantastisk desperado som slås för dem svarta rättighter problemet och vad som gör honom till så interesant och inte minst så övertgande är faktum att under ett tid han har utrotat dem nord amerikanska nativ befolkingar. Om tarzan slås för en världen som han vill försvara hans egen barndom är hela salget för.. ett sätt att sönar sig. Denna myt den av Tarzan som för mig är den av den bestialiska gentelman är den av jane i vars roll .. gör ett utmärk roll tolking. Om allt springade på gigantiska träd toppar är ett eftergift till dagens data spel det som vi ser i vad som görs av Janei vars roll Margot Robbi biljera är degens jämställdiget. Om fisisk svagare hon är i henns strama skandinaviksa skönhet ännu lämpligare som den karft som vill bevara jungel eftersom hon har valt denna inte som tarzan som har kommit där. Hon är snäll mot dem små borliga barn i England men är även komisk och henns middag med Rou är kanske den enda stunden i vilken Walts spelar till fullo hela hans talang. Den tragedi at inte ha haft en son ses tydligt i ett vist stund när hon tlar med dem . Hon kunde inte ha en son eftersom hennes och Tarzan son skulle inte kunna föddas i England i Europa i den stela elegansen av den neoklassiska arkitetur men skulle enbart kunna föddas i Afrika. Vad jag älskar är hennes och Tarzans(man kan tror att det finns en fjädre okände Skarsgård när man ser) möte i jungel som är för mig med första möte mellan Redmond Berry och Lady lyndon i Stanly kubrick ”Berry Lyndon” den alla vackraste kärles möte i hela filmens historia Fast om den som vi hade sett i Kubrick var falsk denna i skogen är äktade. Det är inget tillfällig att mitt ”fint kinematografiska kulturella ” citat kommer just från denna film som är ett kompromislös skyldring av 1700 talet kanske inte så mycket när det gäller ett fetish liknade återskapelse men mera i dess sätt av tidens anda någonting som vi även ser igen i ”The legend of Tarzan” som presentera den hycklande kolonialism. Det som är för mig den ända falska klangen att tyvärr belgien en av dem mest kultiverade länder i Europa skulle visas som en av dem absolut värsta kolonisatörer- Filmen försonar det men detta gör den till desto mera sympatisk

Robert Fogleberg Rota

Varför har ni gjort det

Stjärn späckad film som motsvara inte ursprungligen

tittel Now you see me 2

regi John Chou

medverkande Jesse Eisenberg Woody Harrelson Morgan Freeman Daniel Radcliffe Mark Ruffolo

Svensk distribution UP

betyg D

Tyvärr är Now you see me 2 är en misslyckad film mycket på grund av den foto för vilken ansvara Peter Deming som är extremt platt medan klippningen för vilken ansvara Stan Staffa är mycket bra inte minst i aktion scenerna den spetakulära slagsmål i vilken agenten Dylan Rhode i vars roll som alltid Mark Ruffalo briljera påminne rom det bösta av Bruce Lee och jackie Chang. Filmen börjar med ett temat som kommer fast aldrig inte ens i dem scenerna i vilken Dylan Rhode håller på att drunka som tidigare har ett seriös klang. Det som vi ser är även vad alla vi hade väntat om att Thaddeus Bradley allias super stjärnan Morgan Freeman skulel vara ett mentor som läsas att vara emot riddaran och magiet. Några av dem vackraste och bästa scener är dem när Morgan Freeman lyckas att visa hela hans karisma som i fängelse scenen eller när han försöker att förklara för FIA agenter att dem skall hålla sig lunga. Det som är i sig lite irriterade är den tillit enbart för skådespelarna kapacitet och inte på ett bra manuset. När det gäller dem andra riddare har vi den enorma komedi aktiga skådespel av Woody Harrelson som spelar dem två McKinney bröder som visar kraft och istrion liknade kavlitet inte minst den onda dubbel som har mycket av Donald Trump. Fast den mer interesanta karaktär och inte helt förvånade är den av Altas i vilken en kortklippt Jesse Eisenberg visar alla hans kvalitet styrkan, karisam , själv irono och många tick som gör honom till så lik den varadagliga ferärn. Han är uppenbarligen den skådeseplaren som bättre än alla andra presentera den unga ”hoppster” me hans forbier och även den rationella idèen om mangiet nàr han örklara frö Lula i vars roll Lizzy Caplan är en super lämpligt val hur det skulle fungera. Detta är för mig det absolut bästa delen i hela filmen för komik och även för späningen. Det som är burläsk men av högt klass när dem skall hämta den kippen som skall kontrollera allt. Då ser vi ett parodi i denna gäng med andra roller nörden som är älskaren till en ganster och sex bomben Lula som är ett teknisk geniet. Tyvärr den fjädre riddaren Jack Wilder en dave Franco som verkar vara påtrivngade på film duken och misslyckas i att ge pondus. Samma kan sägas på ett liknade sätt av Walter Mabry den super skurken i vars roll Daniel Radcliffe knde ha gjort mera. Det är nte så mycket hans fell men för mig det är regi av …John Chou som gör altid för lätt . Sceneran i macao har ett vist charm mend resten av John Chou regi är adels för lätt och efekt söknade. En film som når inte riktig fram om förvandra michale Cane till en lite serier figur skurk i rolen som den onda kapitalisten Arthur Tresssler men ni skall se filmen och bygga era egna uppfattningar

Robert Fogelberg Rota

Spansk fullträff

En riktig fullträff Penèlope

Titel: Ma Ma

Regi: Julio Medem

Medverkande: Penèlope Cruz, Asier Etxeandia, Anna Jimènez, Luis Tosar, Teo Planell m.flPenélope Cruz HYPERLINK "http:

Svensk distribution: Non stop Entrainemant

Betyg: A

Enbart spanjorer, här överdriver jag lite grand, kan lyckas förvandlar en film om en cancer sjuk kvinna till en hyllning åt livet och kärleken. Filmen heter ”Ma Ma” i huvudrollen briljerar Penèlope Cruz. Den cancertyp, som hon lider av är bröstcanser. Det verkar som en motsägelse med tanke på att hon har blivit en sex symbol på grund av sin byst. Vi ser henne i rollen som Magda en skolfröken, som håller på att förlora sitt arbete på grund av den svåra kris, som drabbade Spanien 2014. Hon möter en gynekolog, som spelas av Asier Etxeandia.

I rollen Julian är han en levande figurer en slags Dionysus, som sjunger spanska passionerade låtar och lever med nöje. Han har en bild på skrivbordet av en rysk flicka Natascha, som spelas mycket bra av Anna Jimènez. Vi ser Natcsha i ett kallt skimmer på  bilden som är tagen Sibirien, ett främmade land. Redan ifrån dessa första sekvenser förstår vi att Julio Meden, som vi skulle kunna definiera som lärjunge till Pedro Almodóvar, har en mycket säregen stil som har att göra med den spanska filmens historia och den extrema realismen att beskriva sociala miljöer men även i det nertonade skådespeleri.

Klippningen för vilken ansvarar bland andra Ivàn Aledo ger känslan av tragiken och de svårigheter, som förekommer i Magdas situation och även i de olika roller som hon får spela, som moder till sonen Dani, hustru till nya maken Arturo och den som väninna till Julian som trots sin homosexualitet ser henne som en väninna och en ytterst attraktiv kvinna. Magdas smink har i sig en viktig funktion dels för att understryka de förvandlingar som Magda genomgår i sitt lidande, men även för att markera att tiden går. Fotografiet av Kiko de la Rika rör sig på olika planer, den av fantasier, av verkligheten och det är i denna som vi möter två killar vilka presenterar verkligheten för Magda. Det är maken Arturo som i Luis Tosar tolkning är en tillbakadragen figurer med problem och än mer sonen Dani, en Messi kopia, (ett namn som är det av en berömd fotbollsspelare). I vars roll Teo Planell lyckas mer än de andra skådespelarna briljera. Han är inte ett sympatiskt barn vi ser diva fasoner, men även en känsla av besvikelse mot modern, som inte har berättat för honom sin verklighet. En mycket bra och intensiv film som man bara skall se.

Roberto Fogelberg Rota

Vampyrer i iransk tappning

Vampyrer i den isalmiska repubbliken

TittelA girl walk alone at night

regi Ana Lily Amirpour

meverkande Shelia Vlad Milad Eghbali

svensk distribution Stockholms film festivale

”A girl walks alone at night ” är ett extremt intesiv vampyr film full av interessanta atmosfärer som påminner stark om den som vi har sett i vampyrernas kalssiker dvs Frederich Wilhelm Munrau Nosferatu men i verkliga naturalistiska miljöer som påminner mycket stark om Daniel Alfredson ”Låt den rätte komma inne”. Vi befinner oss i ett natlig dimension och foto för vilken ansvara Lyle Vincent Alex O'Flinn enorma arbete och en klippning som tar detaljer vilken är ofta obehagliga när huvudpersosonen flickan som spelas mycket bra av Shelia Vlad eller dem extrem äckliga drog inektioner av fadern marshall manesh. Historia är enkltt kanske på grund av försvinnade av hustru fadern har blivit ett extremt farliga och sjaskig och det som försöker att hålla familjen ihop är Arash mycket väl spelade av james Dean koppia Arash Marandi. Han är en symptisk figur och vi ser hur han älskar den extremt vackra katten som är inte ett perser hur han kan var brysk men trots allt god hjärtan mot gatobarnet och även mot fadern som är under allt kritik. Han verkar lyda av många komplexer dels mot den brutala små ganster som presnteras av Domic Rians Saeed som är en ytterst tattuerade och verkar vara en iranska gnaster rppaer. Han har gjort sig en lite sambling av folk som han utnjttjar. Den andra problemen som Arash verkar ha många komplexer är oneckligen dottern till den Shaydah mycket väl spelade ab Rome Shadanlo. Hon är en vackert föräng och yterst senxualiserade kvinnan som har precis opererat näsan och provocera den snygge Arsah. Denne är extremt rädd mot hennes föräldrar och enbart när han har tagit Saeeds plats som puscher lyckas han att tala och försöka att ”ragga” Shaydah som istället se honom precis som det som han är en tämligen armlös pojcken. En pojcken som är själv destruktiv i hans beteende och ser honom som en alegori av iraniser dels i dessa kärlek för ett 1930 talet den bela Legousi liknade kostym men även i Jemas Dean 1950 -talet och senare i denna räddslan frö dagens modernitet. Kärleks historia mellan honom och flickan visar allt den skilcklighet av Shelia Vlad . Hon är kort klipp bildskön och etertisk både när hon dansar och när hon rör sig yterst sexuelet när hon suger av Saeeds finge men är även extremt jordnära och ändå så godmolig. Hon lyckas dels att skrämma livet till den lilla gatopojken Milad Eghbali som spelar mycket bra och är fullt av ett slags kraft . Vad som är typisk med henne är en blandning den mjuka nära hon dansar och den fasanfulla.henns slöljan för mera minntet till en salgs spöke en yppelig film

Robert Fogelberg Rota

Så överaskande bra

En oväntade Jacki Chnag i väl spelade hyllning till romar filmen

Titel Dragon blade

regi Daniel Lee

medverkatnde Jackie Chang Peng Li Shaofeng Feng Sharni Vison Adrien Brody

betyg A måste absolut ses

Thedragon balde är en yterst oväntade film i vilken tre skådespelaren som har varit mycket populära och den är onekligen den bästa film som har någonsin presteras ab inte bara jacki Chang men mest av två skådespelaren som jag har aldrig gillat för mycket dvs John Clushy med även Adrian boye som gör en helt annorlunda roll. Idèèn till filmen är mycket lik den genre som har aldrig sedan 1960-talet i italeinsak B produktioner tagit fart den av fnaat historien. I denna värld vi kan njuta av no den foto sför vilken ansavra Tony Cheung som lyckas att presentera mycket bra dels öken landskap men ännu mera av Ya Chi-wai klippning som gör prescis som man skall göra i stridsscner dels med fantastiska långa tagningar som senare går i snabba bilder av hugg ich slag. Histrian är ungefär den som förekommer i Antony man ”The fall of the Roman Emire” och delvis i ”Gladitor” fast med en nyhet att den goda romaren är en kinese. Början är i sig mycket rolig eftersom den visar ett duell med ett hörn som angriper en häst mellan en mongolisk prinsesa Cold moon (Peng Li) och en tursmekisk krigaren. Den som till ssit enbart med kung fu som är den mest akrobatiska kung fu konsten låter det stoppas är generlaen Hun Ano i vars roll Jackie Chang briljera. Han verkar och det kan vara historisk mycket icke korekt en slags förgångaren till FN soldetr som vill till varje pris bevara fred och dess vilkor. Detta mera seriös filosofiska sidan blir annorlunda på grund av den komiska klumpeheten när han först lyckas att röra prinsesan Cold moon på bröstet och sen att rymma när hon presenteras allt nacken för honom. Hun Ano är gift med den goda Lady Quarg (Sharni Vison) som försöker presic som make medverka för ett bättre förståelse mellan folket redan för barn. Naturligtviss inte dem stora myndighter med myndighterna i sig ser honom på ett negativ sätt och Hun Arno skickas till fängelsen och där får han ett yterst oväntade besök den av den romeska generalen lucius med vilken han utkämpar en av filmens bäta deuelelr. Det är mycket interesant hur den romeska civilisationen presenteras som högt teknologisk obesegrbart på stridsfället och yterst naturalistisk. John cusak spelar i rollen som lucius ett yterst kompliserade och komplext getat ett kapabel krigs maskin en inteligent ingeniör (scenerrna i vilken han och hans män reparera stades väggar är mycket fint och värd i dess äktehet mera än alla dokumentärer om den romeska arkitettur) men även en människan som är rotlös och orolig. Han försvara till varje pris en armlös och sjuklig barn Publius i vars roll Jozef Waite är kanske lite för enkelt lite för sött fast scenen när han sjunger är mycket symatisk precis som övnings strider mellan kineser och romaren. Jackie Chang filmer är kända för ett någorlunda ”ren” våld och det ses tydligt fast en våld som har även att göra med den historiska traditioner av dem västerlänska renäsans fäktning som i vissa fall bygger på den romeska gladiator spel och den av kinesiska kamp konst. Det som är filmen stora bedrift är bövern tiberius som i Adrien Brody gestlt är inte bara ett psykopatisk degernerade tyran men även ett skicklig och mordig krigare och en mäniskan som lever utanför alla regel. Vi förstå faktisk hans dåd hans räddslan frö Lucius och hans få krigaren men även hans förakt mot den kinesiska provinsen guvenatör Huo Quling (mycket väl spelade av Shaofeng Feng) och den som Hun Ano såg som en son Yin Po (Si Won Choi) som är interesnt. Dessa krigare är minst lika skikliga som Hun Ano men dem àr i den stereotyp av kineser som interig makaren men dem hittar ett form av lojlaitet den enda mot den andra . Först när man försöker att rädda Hun Arno hustru i ett sceen med ett pilbåg slag och hela slutiga striden när romarna visar deras skicklighet är helt fantastiska. Man kanske kommer att läsa denna film på ett adels för enkel sätt som underhållning medan för mig förutom den historiska kvalitet det finns en annan bra punkt att kropen har återigen blivit viktig central och det är mest av allt en film om kroppen och dess centrala ställning precis som i avgard teatern. En film som man bara måste se och se om

Robert Fogelberg Rota

Bra film om Tyskland

Få filmer har varit så svarta

Titel: Medan vi drömmer

Regi: Andreas Dresen

Medverkande: Merlin Rose, Joel Basman, Regine Seidler, Chiton Elias Krase, Kilian Enzweile, Henning Thaddäus Beeck, Tom von Heymann, Ronald Kukulie, Roman Weltzien, Andreas Keller, Luna Rösner, Julius Nitschkoff, Frederic Haselon, Marcel Heuperman, Ruby O. Fee, Anja Schneider, Thomas Brandt, Gerdy Zint, Ramona Kunze-Libnow, Melanie Straub m.fl

Svensk distribution: TriArt film

Betyg: A plus (måste absolut ses)

“Medan vi drömmer” är en helt dyskopisk film svart som bläck, med vilket man skriver historien om dem som har blivit besegrade. I detta fall en stat i Östtyskland förvisso odemokratisk, hård men seriös och tomrummet i vilket invånarna hamnat i efter återföreningen. Filmen börjar med huvudpersonen Dani, i vars gestaltning Merlin Rose ger en komplex karaktär. Han befinner sig hos sin vän Mark (Joel Basman) som håller på att dö av en överdos i en nedlagd och ödslig biograf. Denna var en plats i Leipzig där pojkarna liksom i en hägring hade drömt om ett bättre liv. Dani verkar onekligen vara en modern version av den unge Werther, medan Mark i Joel Basmanss överdrivna gestaltatning är en blandning av Klaus Kindski och en modell i ett soft porr gay magasin.

Andreas Dresen har bestämt sig för att inte följa en linierisk berättelse med hjälp av Jörg Hauschilds klippning, som är aktions liknande, vilket gör att olika epoker sätts i kontakt med varandra, såsom miljöerna i barndomens DDR. Skolmiljöerna är inte olika den svenska skolan. Lärarna verkar vara snälla och kompetenta inte minst Lehrerin Frau Seidel i vars roll är Regine Seidler är sympatisk och verkar vara som en mamma för den unge Dani gestaltad av Chiton Elias Krase en duktig och livlig pojke som ständigt deltar i gemenskapen med några andra små pojkar såsom den små fetaPitbull (Kilian Enzweiler), den intelekuella med riktiga pilot brillor Paul (Henning Thaddäus Beeck)) och den unga super blonda rebellen Rico (Tom von Heymann) som vägrar att följa skolans och samhällets regler.

Dresen har valt ett stramt fotografi och en användning av musiken som påminner starkt om en bekant Hollywood stil även i vardagen följs en episk stil som gör verkligheten till någonting annat. De som pojkarna protestera emot är rektorn Singel i Ronald Kukulies gestalt är han en komisk figur, som sedemera kommer att arbeta svart med pojkarna samt pionjär ledaren och gymastisk läraren (Roman Weltzien) och överste ( Andreas Keller) som är osympatisk men mest av allt små borgerlig. Precis som Dani första kärlek Katja, som är en små borgerlig duktig flicka (gestaltad av Luna Rösner) en super modell i miniatyr. Hon kommer att fly till Västtyskland trots att hon propaganderar för socialismen.

Det som vi får se när Dani blir tonåring är att Rico (Julius Nitschkoff) har blivit ett ung ligist och Paul är i den mycket goda gestaltning som görs av Frederic Haselon är en nörd som bara verkar intresserade av snabba pengar. Pitbull en sjaskig (Marcel Heuperman är extra skicklig) och feg bjässe som även skulle kunna sälja sina bästa vänner. I början är bravaderna lite romantiskt komiska, som när de snor några öl med hjälp av en riktig skönhet Sternchen (Ruby O Fee) men sen upptäcker vi att bilstölder och pojkarnas vandaliseringar i själva verket är desperata skrik mot samhället, som de inte känner igen sig i. Pojkarna verkar refusera samhällets regler och känner sig mer och mer åtsidosatta. De söker kontakt med en äldre mycket senil kvinna, som heter Frau Dachboden väl spelade av Anja Schneider. Hon presentera den tid som har gått och inte kommer tillbaka eftersom Tyskland har blivit annorlunda. Det komiska sluta när nynazisterna kommer fram med Galze /Leopard ett skinhead som har mycket av de före detta SS officierna han spelas av Thomas Brandt. Vi ser att antipatin mellan honom och Nico inte enbart är ideologisk men även mänsklig. Galze kommer att sabba allt tack vare den skoningslösa gudfadern Kehlmann spelade av (Gerdy Zint).

Den techno klubb som pojkar grundar kommer att förstöras under tidens gång när pojkarna blir mer och mer män. Det enda som kan hålla Dani till liv är kärlek för Sternchen. Valet av den mörka latinska skönheten Ruby O Fee född i Costa Rica, är viktigt för att hon är annorlunda med sitt exotiska utseende. När hon går över gatan övergår horisonten till någonting annat. Paul blir mer och mer indragen i porrindustri hans relation till den asitiska kvinnan (Ramona Kunze-Libnow) slutar komiskt, medan allting för Dani enbart blir lidande och problematiskt. Dani vann som barn ett pris i poesi läsning och detta präglade honom till att ständigt vara beroende av denna form av lidandet, som är typiska för en slags romantisk mentalitet. Vi ser hur Rico njuter av situationen; Dani pinar sig själv när han ser Sternchen förvandlade till en lapp dansare och för sin svåra relationen till modern en vacker och attraktiv Melanie Straub, som han föraktar precis som Hamlet och dennes moder. Det händer så mycket som Dani inte verkar bli berörd av förutom Marks död och faktum att han förlorar tron på vänskapen.

Filmens slut är onekligen lite avbrutet och detta för vårt minnet till ett litterärt verk av Anton Tjechov ”Tre systrar” som även det har ett öppet slut och precis som i Tjechovs verk kan vi enbart ana vad som kommer att hända med Dani.

Roberto Fogelberg Rota