En ytterst behaglig film kanske höstens bästa
En riktig full träff av Folkets bio
Titel Ramen Shop
Regi Eric Khoo
Medverkande Takume Stao , Jeannes Aw mark lee Beatrice Chien
Svensk distribution Folkets bio
Betyg A
Ramen Shop är den första filmen från Singapore som jag har sett och jag hoppas att det inte blir den sista eftersom det är en så fint och känslig verk med en fantastisk intimitet i ett mycket . Den är mycket vackert fotat av två stycken fotografer Brian Gothold Tan och Daniel Khoo som hittar skönheter i den vardagliga i den enkla restaurang och en klippning av Natalite Soh som tar vara på den utsöka mat soppor som är en del av handlingen. ”Ramen Shop” är en historia om minnet och en återförening av ett kulturell identitet. I centrum av berättelsen står Masato mycket väl spelade ab Takume Saito som är en unga män mellan trettio och fjorton närmare fyrtio som vi kan se från hans hårgråströ som arbetar vid ett lunch restaurang i Japan . Vi ser i långa tagningar dem olika problem som senare förkommer med fadern Kezuni spelade av Tsuyosjo Ihara. Fadern och sonen verkar inte se varandra inte komma varandra nära på någon som helst sätt som om det skulle finnas en osynlig glasvägg och det är endast när fadern dör och han ärver även moderns ordbok samt få läsa varför Masato är så intresserade genom olika kontakter via blogg till staden Singapore dess mat kultur genom att ha kontakter med ett japanska kvinnan Jeannette w spelade av Mei lian som påminner om Masato kinesiska modern Mei Lian extremt troende i barnrättighets gudinna. Buddismen idéen av karma och att kunna ständigt se en tid som inte är linjär men cyklisk är en av huvudpunkter i filmen som dels den dekomponera tiden och överlappar den när fadern och modern relation blir ganska lik den av sonen och sonen Masato vilken under scenerna i japan är en ganska tam fattig och tråkig individ även rent av manschauvinistiska blommar i Singapore som är en icke plats full av smak dofter och andra form av relationer som blir mer och mer fulla av en form av livs glädje. Rät många sekvenser är inspelade i indiska kvarter med dem färgglada staturer av gudar och vi mat lagningen. En matt som är dels en form av minnet sökande efter dem döda föräldrar både modern men även fadern med vilken Masato har haft under diverse tillfälle ett problematik relations men även den som är för mig den centrala tematik ett kollektiv öde som är den av den dramatiska reaktion mellan Singapore och Japan som resulterade i trauma av den japanska ockupationen av vilken Masato föräldrar är offer men även hans mormor . det är någonting som inte visas och kanske kunde ha visat. Filmen slutar på ett öppet sätt som gör det ännu mera intressant och för mig öppnar ytligare en dimension . innan jag avslutar denna recension vill jag prisa en gestaltning som för mig är ytterst intressant den av Wee Masatos morbror som spelas med klass och styrkan av Mark Lee som är en mera intellektuell Bruce Lee. En film som man måste bara se.
Robert Fogelberg Rota