Stark visuell men vad är historia
Tittel jätte
Regi Johannes Nyholm
Medverkande Anna Carina Lovisa Bjelkerudsmfl
Svensk distribution triart film
Betyg C
Jätte är en annorlunda svensk film dels för den omsorg som det har dels i att skapa en dokumentär känslan men även i några effekter när vi får följa huvudrolles innehavaren med hans särskilda syntet på grund av hans handikalp eller när han äevn i slutet föreställer sig själv för att just vara ett Jätte. Början är viktig eftersom den etablera ett serier av konventioner mot det som är den stora problem i hans förhållande till omgivingen. Richard i Christian André när en efterföljare tillDavid lynck Elefant man som lyckas att få en bol kulan i huvud i början i ett scen i vilken alt från Johanens Nyholm regi till den foto stram och extremt rå som presenteras av Johan Lundborg och den klippning mycket essentiell av Morten Højbjerg vill etablera ett verklighet som är grå. Det som är problem i denna äventyr är inte så mycket den gemmenskap av funktion hindrare personer men snarare hur omgivningen ser på Rikard. Det finns tydligen i modern elisabeth i vars roll Anna Carina Lovisa Bjelkeruds prå av enorma problem en missbildning som är lika allvarlig som den som Richard har fysik mental. Den lägenheten i vilken hon lever är mycket smutsig stökig och vi ser hur pass mycket även hennes papegoja blir ett kalejdoskop och en miniatyr av ett samhället välfärd samhället som har rasat. Den enda personen med vilken Rickard verkar ha ett slags relation är onekligen Roland en roll i vilken v lyckas att presenterad en äktade working class hero på svenska generös sympatisk och varmhjärtade men även fräck och med allt rätt våldbenägen. Om vi lämnar dem magiska scener när Rickard föreställer sig själv som den stora jätte som tar sig till naturen och över Öresund efter Danmark ännu mera än Yarlen är ”jätte” ett skoningslös kritik som kännes som ett mycket hård dom mot hela den svenska eller varför inte europeiska samhället. Visligen dem slödder för att utrycka den med den tem som används av den bastanta före detta hippie Kjel (Niclas Fransson) sa är överdrivan och trots mycket alkol inblandad tror ajg att sällan man skulle även fysisk angripa en rörelse och funktion närde sättande precis som dem två danska Boul proffeller beach volly flickor som till slut lyckas att mörda Richard fast det finns i dessa scener en vilja att visa det som är tänk det som finns mellan raderna som är verken trevlig eller sympatisk. Samhället är inte bara hårt förutan men även någonting som låter till synes vanliga människor att agera som odjur som några slags hyenor. Jag tycker att budskapet är vikitig och vi får en efter tanke eftersom ingen lyckas överhuvudtaget att kunna resonera om denna och man måste lyfta fram denna problematik men jag kan inte låta bli att tycka att slut scenen kunde ha blivit dels mera spektakulär och mest av allt spännande men lite mera förklaringar och annorlunda typ av tagningar. En film som är bra men kunde ha blivit mycket bättre
Roberto Fogelberg Rota