One immortal movie

Pasolini’s “il Vangelo secondo Matteo” is a classic movie used in the history of
European cinema to identify the social/religious trends and the historical context
of Italy during the early sixties. In this sense Pasolini, as both a film director and
the script writer, was not distant from these related social settings. Indeed, his
revolutionary and radical character coming from a Marxist tradition, which was
much eradicated in Italy since Gramscian writings, has played a particular role in
this work. However, many elements in this production were related not only to his
personality and background, but to the political debates at that time. The sixties
in Italy represent the cinematic period that saw the rising of the Italian comedy “la
commedia all’italiana” shifting away from the tragic and cruder films of the
neorealist period. Upon that, the cultural policies of the Andreotti’s agenda were
pushing to present an Italy that is positive and wellbeing (Alberto Sordi
interpretation in « il boom » of 1963 was anyway a parody of this image). Pasolini
instead of following such canonical directives and being an anti-conformist
wanted to deviate from the mainstream cinema « filone cinematografico ».
Moreover, in Italy at that time a dialog on openness and renovation was
established between the Catholic Church (which still had strong social ties
compared to today’s situation), the state and the Italian society. This “dialog” was
personified by the Pope Giovanni XXIII (Angelo Giuseppe Roncalli, who died in
Rome on 3 June 1963), for which Pasolini had a personal admiration. This film,
can be seen at the beginning, is dedicated to him “alla cara, lieta, familiare
memoria di Giovanni XXIIII". In fact the idea of filming “il Vangelo secondo
Matteo” goes back to 1963, when Pasolini read the evangelist Matteo (Matthew)
in his hotel room in Assisi while wanting to meet personally the Pope. Although
he was an atheist, Pasolini had also an admiration for the figure of Jesus Christ
considered by him as a revolutionary leader. The film that came out one year later is the interpretation of that holy Matthew writings, basically from the
annunciation to the Ascension.The film itself is poetic and lyric; a particular attention should be given bylistening to the soundtrack music which is innovative for what concerns the use of
gospel songs, but classical for other soundtrack parts (Bach, Mozart,
Prokofiev…). The environment chosen is intended as being similar to Palestine
(which Pasolini explored for this production in 1964) – recognisable is the
landscape of Sassi di Matera in southern Italy which became the main set
location. In the overall, Pasolini movie is inventive, but not so different from other
attempts of that time, and even of some years before. I mean the same attempts
to present a simple and very “working class” vision of Christianity. It comes in my
mind in this sense the film « Francesco Giullare di Dio », a movie of Rossellini
filmed in 1950 in a crude and simple environment like the one reproduced by
Pasolini. In this way Pasolini and Rossellini can be also inspirational linked each
other because both were involved in the controversial RoGoPaG movie of 1963
(a co-production between Rossellini, Goddard, Pasolini and Gregoretti).
Moreover Pasolini personal past as a vernacular poet in the region of Friuli
during the war and his affection for common people and rural settings it is also
represented by the cast selection of “il Vangelo secondo Matteo”. During the
screening, we can recognise non-professional actors, very simple people with
astonishing expressive characteristics, including the main figure of the Christ.
This style and simplicity is not dissimilar from what is seen in Rossellini and
Visconti neorealist films. For example, de Sica “ladri di biciclette” of 1948 is also
an illustration of a low-budget production without professional actors. Therefore, I
think we should not give too much credit to the cinematic style because his anticonformism
is basically expressed by keeping in this movie neorealism alive,
essentially ignoring the political directives of the time. What instead is innovative
is the way to portray the main subject (the Christ).At the end, even if criticized from both sides, Italian political left and right, the film was prised by the Catholic Church in 1964. To conclude, the production and style of “il Vangelo secondo Matteo” is definitely linked to Pasolini personal past,
radical ideas, but as well to the historical settings of Italy at the time. A reason
more to intend social history and film productions, with its different evolving
cinematic styles, as being both inevitably connected.

Achim A. de Merlo

Genialisk

i känner våra patenhiemer

Titel safari

Regi Ulrich Seidl

Medverkande dokumentör Gerald Eichinger, Eva Hoffman, Manuel Eichinger, Tina Hoffman

Svensk distribution Tri Art film

betyg A

Få filmer har varit så provokativa som safari vilken ärför mig enfilm som säger otroligt myket av oss och det är vi själva som är Ptaheimaren. Jag använder mig av denna ord eftersom i en av filmens scener det finns i den elganta huset som någonstans  i Afrika vi får aldrig veta var två stycken rustningar av dessa tunga kavalerister mot vilka svenskar slogs i 30 åriga kriget. I några episka slag. Sfari har ingenting av epik och vad vi möter i denna dokumentöär film är tämlig harmlösa österrikare och tyskar som någonstans i afrika några djur . själva skjutade är gansak tråkig både för dem som utför det eftersom djur är uppenbarligen tama och det som är det svåraste är att placera dem på rätt sätt för snygga foto som kommer att publicera på sociala medier och folk kommer att ge till dessa jägare massor med hat. Rasismen är någonting som finns fast på ett smyg sätt eftersom turister säger att invånarna inte rå att vara svarta och det finns en känslan av rätt övergivenhet. Vi skulle som åskådaren kunna säga att v dem som vi ser är typiska exempel av ett europeisk medelklass som kan ingenting som har ingenting mera att säga och det stämmer men vi är själva ansvariga för det. filmen är 91 minuter har inget klippning och en till synes plat foto och vi kan lätt bli irriterade på att den danska , den nederländska och den österrikiska film instituet har betalat på den och att den afrikansk landskap kommer inte med fast foto är intelligent eftersom kameran är alltid kylig plisserat frö oss eftersom det är just den film som vi vill se. Det är en film som vänder sig mot människor och djur älskaren när ägaren av denna farm säger sanningen naturen finns inte och det är bara i vissa platser och man skulle bö bättre utan människor en film som man måste bara  se

Robert Fogelberg Rota

 ¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Bästa och sämsta Kong någonsin

Bra men inte tillräcklig

Titel Kong Skul island

Regi Jordan Vogt-Roberts

Medverkande samule L jacksson

Svensk distribution 2th century Fox

Betyg B

King kong är en filmisk symbol och nu kommer ha i ett ännu större tappning i ett mycket bra verk som regisseras med säkert hans av Jordan Vogt-Roberts men tyvärr filmen visar redan ifrån början en enorm problem när det gäller manuset. Av Dan Gilroy vilken har en av dem bättre dialoger medan historia är fullt av ologiska vilken sänker filmen utmärka kvalitet som filmen har inte minst den fotografi av Larry Fong klippningen av Richard Pearson sammarbtade så bra med musiken av Henry Jackman som ses tydligt I första möte med den helikoptern och den kraftiga Kong. Vad som är intressant är prologen i vilken vi ser två män som försöker att mörda varandra den unge Mallow (Will Brittain amerikansk pilot och den japanska piloten Gunpei Ikari (Miyavi) deras närkamp går aldrig fram eftersom det kommer Kong. Andra världs kriget är den period i vilken den amerikanska manifest hade gått till tusen och ideal typ var John Wayne som citeras när Malow spelas i hans livs roll av John C. Reilly vet 28 år på denna ödes ö tillsammans med asiatiska urinvånare som dyrkar Kong. Det är vetenskapsmännen som kommer att står honom under senaste veckor av Vietnam kriget återskapade med en 1970 talet fotografi och den musiken. Vetenskapers Männer är Bill Randa  – spelade av en som alltid ytterst duktig John Goodman –och Jason Mitchell – samt den sköna San Tian Jing. Militärerna som förstår en eko system har som befällen Preston Packard  ett duktig och ytterst ond Samuel L. Jackson  som är enbart en nazi officeraren med hans överklass smak i kläder och skin av ett afro amerikansk kille. Fast problemet är att verken han eller resten avden sällskap av militärar får aldrig presenteras och utvecklas alltid. Dem förbli lik några tennsoldater visligen charm men bara den fulla och underutvecklades kopior om båt besättningen i Francis Ford Coppola ”Apocalyse now” utan deras charm. Det som är nyheten trots att det liknar otroligt mycket den elen som Naomi Watts hade i Peter Jacksson King Kong men är djup annorlunda är krigs eller rättare sagt anti krigs fotografen Mason Weaver gestaltades av  Brie Larson. Rollen av King Kong mänskliga älskarinnan har alltid varit sexuell och full av liv någonting som Mason Weaver är inte. Hon är undersökande ytterst icke sexuellt eller lika sexuell som en gammal blodpudding som desser men är intressant. redan Vogt-Roberts har den centrala idéen att det som vi ser måste alltid ses rapporteras till en slags romantik för 1970 talet en period i vilken människor levde naturligtvis mera hälsosamt och i vilken det fanns ett tydligt skinnande mellan intellektuella och inte. En period med strikta klass roller och det är ingen tillfälligheten att den karaktär med vilken Mason kan samtala förutom den externa personer är just paterson den hårda och militaristiska översäte. Mason är aldrig vän med soldater eller med någon annat är en kallt polemisk och svårt enstöring. Hon har ingen som helst känslan för någonting som inte är hens ideologi pacifism fast det är uppenbarligen att hennes ställningstagande är mera ett sätt att kunna få en politisk karriär. Hon är inte en sympatisk figur och hon visar mycket lite känslor, man  och kong dras till henne vill försvara henne enbart eftersom hon har hjälp en annan djur. Filmen kanske i särklass bästa skådespelaren är Tom Hiddleston i rollen som en före detta brittisk elit soldat James Conrad. I många av Hollywood bäst säljande B filmer har britter ofta varit bovar på grund av deras lite mera kultiverade accent och en sätt som är djup annorlunda än den av dem vanliga amerikaner. Presentation av Conard är missvisande eftersom det är i ett äventyr pikaresk bråk. Han är den enda professionella militärerna bland otroligt många dilektanter och den enda som kan kommunicerad med alla. Tyvärr vi får veta adels frö lite av hans familjer hans tidigare liv. Tom Hiddleston är även den enda som har ett spännande action stridsscen när han hugger av med et katana dem hemska kroppar. Resen känns lite fel eftersom monster till ärade borde moderna soldater kunna skjuta nere dem. En film som kunde ha blivit mycket mera spännande

Robert Fogelberg Rota

Så otroligt engagerade kärleks film.

Den vackraste kärleks historia någonsin

Titel Your name

Regi Makoto Shinkai Ryûnosuke Kamiki

Meverkande Mone Kamishiraishi Masaki Terasoma Kanon Tani  Sayaka Ohara

Svensk distribu Triart Film

Betyg Absolut mästerverk

Få traditioner gör mig så glad  det gäller en tradition som jag personlig uppskattar  så mycket som är den att importer japanska animerade filmer och det som vi ser i Makoto Shinkai I vilken den animerade blir så otroligt verklig så passa nära som möjlighet det som vi skulle kunna definiera som det mytiska. Animation gör så att filmskparen med hjälp av några röster som är mjuka och med ett enorm inlevelse att vi får känna Mitsuha Miyamizuxtremt duktig Mone Kamishiraishi och Taki mycket väl presenterade av Ryûnosuke Kamiki som får mötas på grund av mystiska omständigheterna Mone är en tjtj som lever vid ett mycket stad i den centrala deln av Japan och hon är dottern till en borgmästaren Toshiki Miyamizu som är med den fantastiska rösten som spelas av Masaki Terasoma  otroligt strängt och som vi upptäcker förebrår dottern att vara adels för lik mamma. Vad som förekommer även i familjen som verkar komma ut från en av Ozu familjer är syster v (den fantastisk barnliga rösten av Kanon Tani kaxig och uppkäftig och mormor spelade mycket väl av Futhana i vars roll Sayaka Ohara är fantastisk. Foto leker under dessa lantliga scener i ett slags magisk realism av Makoto Shinkai ör klippningen. Det är en realism i landssederna som är betydligt mer poetisk och målerisk av den rå realismen som finns i Tokyo var Taki och kunna gestalta hans  kropp som Mitsuha kommer . det finns ett slags lätthet i dessa sexuella anspelningar ett form av livsglädje som kommer nära all i området. Taki liv är mycket stressade och vi ser hur lite i taget han börjar i den hyper moderna staden Tokyo med sina ritualer som skolan och en italiensk restaurang i vilken arbetar Sakaya en mycket duktig kypare och en fantastisk vackert kvinnan som spelas av Aoi Yuki Om onoe är den klassiska japanska skönheten är den alltid Vouge klädda Sakaya mycket mera international och hon blir intresserade i den kvinnligas del i Taki som vi ser mest när han försöker att undvika en katasstrof och i den magiska första möte mellan dem två. Det scener är för mig detta är kanske filmen svagaste del eftersom den går mycket i ett slags genre film och sceneran blir adels för måleriska fast det som är intressant är hur man försöker att komma tillbaka till det som vi skulle kunna definiera som skapade av ett minnet av det som är lands historia. Japan har haft många incidenter förhoppnings vis den enda atom bomber och kärnkraft katastrof i Fukoskima och många natur katastrofer. Faktum att till slut man vävs tillsammans personifiera det som är den japanska och asitiska tradition av hjältar och hjältinnor som behövers inte ge sig till ett grym öde. Filmen har många höjdpunkter och det kan lyckas med Maurice Ravel Bolero som blir mer och mer intressant när tiden går och när den visar sin bra studera. Ett måste film.

Robert Fogelberg Rota

Jag är så glad att jag såg det

För mig en mästerverk

Tttle den galan lycka

Regi Paolo Virzì

Medverkade Valeria Bruni Tedesci , Michaela Ramazzotti, mfl

Svensk distribution Scanbox italiensk film dagar på Saga från Cinema Made in Italy

Betyg absluti mästerverk Om ni inte ser denna film är ni dumma i huvud

Få gånger jag har sett filmer som har varit så perfekta i varje stund som har både gjor det so rolig men ändå så djup och med ett sådan fantastisk social anlays . Filmen börjar med en kvinnan inte kanske i hennes bästa år men fortafrande akktativ som går runt med en parasoll honon är elegnat klädd och har en elgant figur och vi förstå genast att hon tillhör en högre samhälles klass som kan uppföra sig . Det finns andra kvinnor klädda i enkla kläder säkia kroppen oh vi är i ett villa vid tosana beatrice Morandini Valdirna född i ett adlig familje som är internerade i ett form av struktur för mentala patieter. Hon har byggd sig en slags penasing av hennes klass tjatarjämt om Berlusconi som hon kändoch om dessa människor i jet sett och försätter att leva tills hon låsas vara ett doktor när man tar emot donatella en sliten skönhet selade av miaele Rmazzotti som är i övrigt fru till regissören oh har ett otroligt fint roll. Både hon och Valeria bruni Tedesci gör deras livs roller. Om Beatrice är pratig snobbit och trots allt charmigoch ofta som bipolära människor utriktade är beatrice tystlåten lugt och extremt tillbakadragen. Hon är en slags vuxen Lolita full av tatueringar och genast märker vi att först hon försöke att ta avstånd eftersom hon har (vi ser den i tillbakar blikr ) ett slags trauma samam som även Beatrice har. Själva livet i villa är tillsynss stillsamt med ett myket bra personal som pyskologen Fiamma Zappa (mycket väl spelade av Valentina Carmelutti) och den enda person som verkade lite negativ -r soial arbetare Toreggiani spelade mycket väl av Sergio Albelli vilken är redan en citation av några av Virzì andra filmer. Beatrice är ledande vi ser hiúr hon interessera sig till ett färgad präst och hur hon gör ett serier bravder som att snö vin och så fort hon får pengar rymmer hon med Donatella oh vi har början av en komisk odyssen . Vi kan upptäcka snart attbeatrice är personifikation av den samtida italienska överklasser och medelkasset men ett serier dumhetet en vilja att sitta melan dem mäktiga människor (hon säger direkt att hon möte Billy Clinton som var trevlug mellan Hillary var ett satmara) men har drabbats dålig på grund av kontakter med under världen och det är både komisk och brutal när hon försöker att ta pengar till hennes älskar och denne pissar på henne och skickar (eftersom han sitter vid hus arest på grund av ekonomiska bedregerier) hans nuvarande älskarinnan och i den defunsionelal förhållande som finns mellan pierluigi Alitani som spelas mycket bra av Bod Messini som bör vid ett ganska icke elegant villa med ett vackert utsykt. Trots att vi äri den komiska världenvar baravaderna ärförst att förföra en idito, skriva till en bank män som vill inte ge ett kredit utan någon som helst försäkring eller att leka boms vi ett lyxös resurang med en kille i 1700 taet kostym som spelar Tjakovskij med glass (kanske en av dem roligaste scener) är det ungefär samma typ av ävnetyrer som görs av Harleu Quinn . det är samma knsla av kvinnor som förstår någoting som händer även till beatrice. Vid förstögonkaster skulle med henn tatueringar hennes pircing donatella en Harley Quin figur men det vilseleder oss eftersom hon är både Orefeus och Euridice som söker liv och hennes vilja att vara modern. Övergångens ritten är även lite lik den av Pinochio dvs vilja att gå ut från en värld som är arbetsamt den av ungdomen för vuxen livet. Den fotografi av vilken ansvara Vladimir radovic ger med fina färger och kompositioner just känslan att vi befinner oss i en saga medan klippningen av Cecilia Zanusso är snabbt full av rytm aktion lyckade. Även om inget är ond det verkar att det är samhället som har fel som har gjort att dessa människor och dessa två kvinnor har hmata så dålig offer av en värld med knasiga familjer. Om Donatellas mamma spelade av Anna Galliera är en mycket osympatisk god digger Beatrice mor spelade av Maria Bornini är en helt onödig figur vars enda kvalitet är den att hyra ut familjens villa till film inspelningar av någonting som tar plats under 1960-talet. precis som i !"La prima cosa bella" filmen som i denna fall spelas runt 1960-talet få stå för någonting trevlig rolig positiv och full av liv . Filmen är det som skall rädda oss och det är genom film kostymer och en elegant Lancia sport bil som både Donatella och även Beatrice kan nå deras vänskap deras relation.  lyckor slutet är inte ansträngt och inte överdriven men logisk i en film som har otroligt mycket att säga och gör den på ett bra och lättsamt sätt som gör den så utmärk. En film som man bara måste se.

Robert Fogelberg Rota

Genialisk om en målaren

Blod är tjockaren än vatten

Titel den sista familjen

Regi Jan P Matuszynski

Medverkande Adrezej Seweryn Darwid Orgrodnik Alexandra Konieczna

Svensk distribution FolketsBio

betyg A

Jag börjar med att jag måste  erkänna att jag måste erkänna att jag är mycket kär i den polska filmen och tycker att den är ofta dels otroligt djärv när det gäller tematiken och inte minst nr det gäller ett romantisk nästan naiv bild på vad som man skulle kunna kalla på den kärlek som förkommer för den enskilda människan och dess svårigheter. Detta är alltid kryddat med ett underbart användning av fotografi som har ingenting mindre än amerikansk eller frö allt del kinesiska produktioner och ett musikalitet i språket. Vi kan även tillägna att Polen är ett land med ett katolsk kultur och inte minst en land som är så lik oh även så olik Sverige minst mailar dalen i vilken jag bär. “den sista familjen” som är i övrigt debut film för Jan P Matuszynski.. är en sådan verk som tar i tur men en annan problematik minnet och födelse av den moderna Polen. Jag har inget som helst anspråk att vara ett expert på den polska filmen och det som jag har sett är en vilja åtminstone i den senaste år att undersöka födelse av den samtida polen en mycket kontroversiell land i vilken modernitet blandats med tradition och inte minst med det som vi skulle kunna kalla för nationalism och bestämmer sig för att undersöka en nationell ikon målaren i den mest produktiva delen av hans liv samma del som var samtida med demokratiseringen tack vare rörelsen Solidarnoc. Många har velat se ett form av kontakt mellan den del av verkligheten som fanns i Waidas filmer och dem unga regissörer men jag finner istället ett röt tråd att undersöka lansetts nyheterna från drömmen av en modern land till dagens i många utopier kommunism, soldidarnoc katolicism, och inet minst kapitalism i vilken människan är vilsen och har ingen som helst möjlighet att finna sig själ. Målrei var en vara av Salavor Dali nästan illustratörs och så mörk så vida att filmen Pan labyrint den stora mästerverk av Benicio del Toro skulle nästan vara direkt inspirerade från den fotografi som presenteras mycket väl av Kacper Fertacz. Den är visligen stram och modern men har ett slags barock av sig en barock (och jag använder mig inte av uttrycket på något negativ men snarare en vilja att låta sig förföra av verket att hamn i den och bli en del av den utan att missa någon som helst bild av vårt eget verklighet och gå viodaren. Förutom filmen prologen inspelade år 2005 handlingen börjar på slutet av 1970 när denna målaren Zdaslaw Beksinski som spelas otroligt bra av Adrezej Seweryn . han är en medelålder män som dokumentära petig som bara en ingenjör kan vara som försöker att dokumentära allt hans måleri och inte minst dem komplicerade familjer förhållande som mot sonen Tomaz i vars roll Darwid Orgrodnikär minst sagt enastående . Denna unga kille med många psykologiska problemet är en personifikation av den tomhet som finns i så många unga män och så många länder av en person som kan inte acceptera verkligheten som försöker  precis som fadern att låta sig införliva sätta uppe ett virvelrörelse av musik. Om fadern lyssnar på Wagner då sonen lyssnar som ett galning på Depeshe Mode och sint musik. hela hans varelse är ett känslan till ett extremism ett entusiasm som tar allt och alla form av levande som kontraster mot fadern extremt analytiska vision av verkligheten eller den adels för tillbakadragen modern Zofia som spelas mycket väl av Aleksandra Konieczna . Tomaz är även djup komisk som en av figurerna i Hoffman berömda "Saragozza manuskriptet " fast Tomaz blir för mig en helt annat pondus eftersom den personifiera ett vist klass av ålder den av många unga män som kan inte gå ut från hans egna problem trots ett kärleks full förhållande med den vackra Ewa extremt väl spelade av Magdalena Boczarska . tyvärr verke den äldre kvinnor eller den nya kommersialismen blir för mig undersökta på den sätt som dem kunde  och kanske borde ha blivit och hela filmspråket är för mig lite för enkelt och inte minst lite för simpel . Visligen intervjuer är bra men filmen går för mycket på den hållet och minnet kunde ha blivit mer från ett allmänt än en personlig plan och bland även mera om det. fast det är en film som man måste bara se

Robert Fogelberg Rota

Bröderna Dardenne har aldrig varit så vassa

Vem bär skulden

Titel En okänd flickan

Regi Luc Dardenne 

Medverkande Adèle Haenel

Svensk distribution Triart film

Betyg A

Jag måste erkänna att vanligt viss bröderna Dardenne är inte mitt tekopp  men en okänd flickan är en verk som jag gillar mycket på grund av den fotografi som presenteras av v och den lunga rytminska klippningen av  Marie-Hélène Dozopåminner om den användning av klippningen som har varit så lik den av vad André Bazin kallade för den demokratiska långa tagningar av neorealismen. Precis som i "Cykeltjuven " Vittorio De Sica mästerverk det som görs av huvudpersonen i denna fall Jenny Davin en ung läkaren nyexaminerade och spelade mycket väl av Adèle Haenelär att söka ett brått som är mordet på en ung prostituerade mycket väl spelade i det lilla som vi ser henne av Ange-Déborah Goulehisom kommer vid läkarmottagningen efter att det har stängt. allting från den fotografi av Alain Marcoen och den redan ociterade klippningen av Marie-Hélène Dozo. hela filmen bygger på ett sökande av ett brått som man försöker att lösa och som man kommer inte så mycket nära fast lite grand på ett undersökning av Belgien av en multir kulturell modell som inte fungera i vilken det finns inte integration men bara våld. en roll som är nästan mytisk är den av Olivier Gourmet som är en person som försöker presis som den unga huvudroller innehaverska att gömma ett form av brott En stark och interessnt film

Robert Fogelberg rota

Wuffe skäller inte

Inte helt lyckad

Titel Winner dog

Regi Todd Solondz

Medverkade danny Devito

Svensk distribution Nonstop entramant

Betyg C

Alfred Hitchcock sa en gång velat göra en gång velat göra en film om film om en fisk som gick under många händer och gör det samma med en hund en tig av rasen tax. Hunden kommer och det är lite förvånade i slutet är inte lycklig och super tragisk. Filmen är en drama komedi och den har många kvalitet den vykort likade fotografi för vilken ansvara Edward Lachman och en mycket kalssisk klippning av Kevin Messman

som visar verkligheten i olika skepande som är dels roliga och några som är djup tragiska. Det finns en burlesk del när vi har en counry låt tillhängare hunden. Dem första äventyrern är tillsamans med en lite känslig pojke som spelas mycket bra av Keaton Nigel Cooke med namnet Remi som har nyligen haft en svårt sjukdom och vi ser honom tillsammans med ett modern som är en franskyska Dina som visligen ogillar Winner dog men är i Julie Delpy en klok person. Fadern är ännu bättre presenterade av Tracy Letts en bästa skådespelaren I sitt pompösa sätt och hans manlighet som är inte en manlighet men enbart ett sätt att visa den barnsliga och inte säkra av dagens USA. Det är den andra episoden i vilken vi ser en sjuköterska dawn Greta Gerwig som radar winner dog och hennes försök att närmar sig till pundaren Kieran Culkin knns lite för svag. Dem försöker att närmar sig i den scen i vilken han försöker att nå Tommy (Connor Long ) som lyder av down syndrom . denna episod är segaren men sen Todd Solondz dras upp I den episod I vilken Danny devito spelar en universitet läraren i manus skrivande Dave Schmerzhela hans karriär en enda framgång och är tvungen att umgås med snobbiga studenter som har inget som helt möjlighet att göra eller prestera någonting gott och och till vilken han gör ett skämt. Denna är humor i kubik mot sitt eget grupp den av dem som frösöker att vara alternativa. Den sista episodet är en som mycket väl skulle kunna ha gjort i sitt cynisk insvepande  av sarkasm av Lous Bunuel med den uppenbarelse till den döende Nanan en mycket fint roll av Ellen Burstyn som får besök av flera stycken sig själv av Melo Ludwig som är både vackert och skärmade. Enn fräsch och ovanligt lite film

Robert Fogelberg Rota