Medverkande Mikael Persbrandt, Helena Bergström , Tomas von Bromsen
Svensk distribution SF studio
Betyg A
Jag hade mycket låga förväntningar på ”Tårtkungen” och jag måste medge att jag borde ha lika dåliga förväntningar på alla filmer för att bli så glad och belåten när den magiska rösten i sälongen släcker sig. .. Av två anledningar regissörerna Filip Hammar, Fredrik Wikingsson tilltar mig inte kanske på grund av att jag är en kultursnobb eller kanske på grund av mitt utländsk påbrå men det som jag ser på duken ör en mycket bra film av ett svensk folklig tradition i vilken kanske Hjalmar Bergman ”Markurell i Waldköping” är den bästa exempel. Filmen utspelas på 1980-talet då den svenska idyllen och den svenska modellen var som bäst. Det var ett kort århundrade som slutade mycket tidigt när Olof Palme dog. Den svensk ekonomi var som stålade , den svenska filmen hade precis fått Oscar priset genom ”Fanny och Alexander” Ingmar Bergman onekligen mest älskade film och IFK Göteborg vann två stycken UEFA kupp. Naturligtvis var bad boy Jan Guillou som förklarade Köping till tråkigaste stad i hela Sverige och med tanke på dagens mode i hela Europa då går en kille i taket Hans Petterson som får ett gallen idéen att baka den största tårta i hela Sverige och sätter hela stad i rörelsen. Persbrandt ger en helt ovanligt pondus en kraft till denna misslyckade individ som har gjort mängder med fel i hela hans liv men nu skall ha verkligen köra hans projekt på den bösta tänktbara sätt. Hans roll är kraftig ful av ett yrkes skicklighet som bara han kan ge en skådespelaryrken som har varit avdankade danska cow boy i The salvation, Asterix viking i ”King Arthur” och inte minst hade en extremt bra roll i haven och har spelat Dag Hammarskjöld. Vad som gör Persbrandt och inte minst Hasse P så stor är hans förmåga att gräva sig inne i världen och bokstavligen föra fram alla dem positiva krafter som finns i Köping. Positiv betyder inte bekymmerslös och det finns otroligt många andra historier som kommer fram och blir i sin tur nödvändiga för att kunna förstå denna odyssén som visligen är komisk och tar plats nästan uteslutande i enbart ett stad det ses tydligt id en roll som Agnes Lindström Bolmgren spelar åsa men inte minst Ivar i vars roll Tomas von Brömssen har inte varit så bra sedan Bo Widerberg sista film och i Dyr Gunilla gestaltad av Helena Bergström med klass. Sen filmen är så snygg på grund av Simon Rudholm foto och Henrik Källberg klippning ett extremt bra och intressant verk.
