En svår och smärtsam Malick
Titel: Knight of Cups
Regi: Terrence Malick
Medverkande Christian Bale, Imogen Poots, Wes Bentley, Brian Dennehy, Natalie Portman, Cate Blanchett, Teresa Palmer, Freida Pinto m.fl.
Svensk distribution: SF
Betyg: A
Det finns få filmare, som har varit så egensinniga och kompromisslösa som Terrence Malick. I hans filmer, som alltid är kända för att vara storartade och svåra, finns det alltid en känsla av människans placering i kosmos och av människans ensamhet i tillvaron.
Så är fallet även i ”Knight of Cups” i vilken mästarnas mästare Emmanuel Lubezkis utmärka fotografi enkelt lyckas skildra någonting så svårt och komplicerade som ett livsöde. Det av den vilseledda Rick, som spelas mycket bra av Christian Bale. Det är en annorlunda roll. Karaktären är en regissör eller kanske manusförfattaren som ständigt följs i diverse situationer i Los Angeles och på den kaliforniska kusten men även i Las Vegas.
De dramatiska scener som skulle ha understrukit av någon annan regissör, som ett inbrott och jobbevakning är detaljer utan någon som helst betydelse medan det väsentliga ligger på det sentimentala och karaktärens inre liv. Malick använder sig ofta av voice over men här i likhet med tidigare verk som ”The New World” får rösten bli del av handlingen redan ifrån början. Ben Kingsley läser den engelska klassikern “En pilgrims dagbok”. Filmens huvudtema är att uppnå det som är filosofiskt och fullbordat.
Det är Ricks kärleksrelationer, som tillåter oss förstå hans existentialistiska problematik särskilt genom relationen med den unga älskarinnan Della (Imogen Poots), som tilldrar sig under en tid i livet när hans livliga festande verkar vara en regel för honom. Under perioden möter vi två andra viktiga personer, som är Ricks bror Barry spelade av Wes Bentley och den ytterst smärtsamma rollen som görs av fadern Joseph spelad av Brian Dennehy.
Vi får se utan att veta allt om de svåra relationerna även den som Rick tydligen hade med en gift kvinna Elizabeth, som spelas mycket erotiskt av Natalie Portman. Liksom relationen med Nancy i vars roll Cate Blanchett briljerar, som representerar den stadgade kärleken. Den klassiska musiken och voice over gör så att dialogerna blir svåra att nå och att få ett hum om.
Malick är känd för sin användning av natur men det som vi nu ser i ”Knight of Cups” är en helt annan typ av natur. Den som skapas av män i ett landskap i vilket de urbana och arkitektoniska elementen ibland kan betyda ensamhet och det absurda.
Vad som blir otroligt dramatiskt är de möten som förekommer med strippan Karen spelas av Teresa Palmer. En film som lätt kan verka nattsvart, men lite i taget upptäcker vi ljusare sidor, som party fixaren Tonio i vars roll Antionio Banderas är extremt komisk. Han lyckas göra de amerikanska rokoko palatsen mindre falska.
Den enda sanna kärlek som Rick upplever är den med indiska med super modellen Helen som spelas av Freida Pinto, fint skildrad i underbara sekvenser. Det finns en känsla av klass, renhet (mest när hon praktisera yoga) och erotism som varken är alienerad och sexualiserande. Möjligen kan jag tycka att hennes roll påminner alldeles för mycket om den av Pocahontas i den berömda ”The New World”. Vi har framför oss ett mycket bra allkonstverk som borde ses.
Roberto Fogelberg Rota