Bra och behaglig iscensättning
Titel Lady Chatterlys älskaren
Regi Jed Mercurio
Medverkande Richard Madder
Jed mercurio med hjälp av den underbara fotografi av
Ruadu O*Neil Lyckas att ge en väldigt bra tolkning av D.H Lawrence roman Lady Chatterley älskaren. Allting verkar vara så äktade komma med brilliant pastell färger från den tid och ett ljust som påminner inte enbart av den fotografi av sådana mästeare som Roslin men framför allt Gainsbourg men även om den franska impressionismen. Den heroiska är extrema nedtonade och historia är mera den av olika passioner av fyra unga människor som befinner sig i ett svårt situation oförmögna på grund av den svåra välden och katastrofer att fylla deras passioner förtrycka just av den skönhet som finns i samhället runt omkring dem. Det är en traditionell samhället den av kol gruvor som kom inte att vara hindrar år till av den behagliga residensen men i vilken modernitet verkar ännu svårare. Det som är genialisk är hur man har valt dem fyra roller den minst framträdande som kommer att vara en vidare utveckling av Kristine i Fröken julie Ivy Bolton spelade av Jodie Comer vackert och elegant trots dem anspråkslösa kläder som till slut visas hur allt förödmjukande har gjort henne till så moralitisk och dömnade men får en sist möjlighet att visa sifg generös . Hon är den person som minns påminner det som har varit hennes liv och vi ser hur pass nära är hon att kunna förstå både den husbonde som inom den sista vill vara det och hennes relaktion till frun i huset. Den diskurs med lady Constance är vackert full av empati och den klippningen av Steve Stingelson blir lik en relief som skulle kunna vara även i den gotisk relief .Holliday Grainger är mera än skuren för denna roll som Lady Constance Chatterley vackert som en prerafaelitisk målning 7karismatisk rättfärdig men även så barnslig med ett charmerade naivitet. Just första ensamma möte med skogsvakten gör det som kökketeri som betyder slutet av den prydliga äktenskap. Just möte i ett miljö av komedi när till den mera moderna charleston ersatt av en mer traditionella valser när hon säger nej till den skotska klädda Ducan Forbes (en mycket bra små roll av Edward Holcroft innebär att hon väljer landet . Den kärleks historia med make kan inte komma på grund av makes vilja att vara inne i den sista godsherren som först förödmjukar stakars fru Bolton och senare fru vilken får någonting annat. Just den scen i vilken hon flyr till by fest dem vackra möte under vår eller sommarregn är betydelsefull för att se hur pass mycket dem börjar att vara nära varandra att känna varandra. Oliver Mellors i Richard Madder gestaltning har mycket av Rob Strak eftersom hjälten kan bara ha en gestalt och visas sig vara en skådespelaren som 1930-talet stjärnor som ger alltid lite av sig själv till roller. Vi ser honom först i arbete i gruvan när han tar fru Bolton män till frun och sen i kriget när officiellare blir träffade tar kommandot och i svåra besvikelsen när hans första fru är otrogen till den episoder med den självgående mopeden. Denna föremål är symbol av ett modernitet som kör fats i naturen. Mellors är verken systematisk eller osympatisk är ett vuxen pojken kraftig aktiv men även full av ett klumplighet och osäkerhet som är samma av SirClifton Chatterlev i vars gestaltning James Geoffrey Ian Norton är magnifik. Till synes själv säkert lagom stel men med ett vackert leende Clitford är inte en ond människan men en formel sådan u