Mr Glass lidande
Titel: Revenant
Regi: Alejandro González Iñárritu
Medverkande: Leonardo Dicaprio, Tom Hardy, Domhnall Gleeson, Grace Dove, Forrest Goodluck m.fl
Svensk distribution: Fox
Betyg A
”Revenant” är ett mästerverk. Denna fras skulle lätt kunna vara min recension, men du som läsare vet vi som skriver filmkritik alltid vill lägga till någonting. Alejandro González Iñárritu lyckas visa att western film är fullt levande även om det är en annorlunda typ av western, som utspelas under 1820 talet (1828 mer bestämt) i samma område som Stanley Kubrick lät sin film ”The Shining” utspelas. Vid klippiga bergen i ”The Shining" är det kampen mellan människan och naturen som är huvudtemat men i "Revenant" är det kampen mellan människorna. I denna dystra historia om hämnd och rasism ser vi inte kampen mellan de goda och de onda utan kampen för att överleva.
Början av filmen är för mig mycket intressant eftersom vi ser temat av jakten, som kommer att utvecklas under filmens gång. John Fitzgerald huvud antagonisten är som ondskan själv i vars roll Tom Hardy gör ännu en mer osympatisk tuff bov än rollen Bane i filmen ”Batman”. Leonardo DiCaprio, som gestaltar Hugh Glass skjuter älg i de djupa skogarna. Detta gör så att dramat kan börja. Vi möter Fritzegard som efter att ha urinerat säger någonting vettigt när han påpekar att de borde ha åkt tidigare och inte vänta till det sista för att bereda hudarna. Jag kommer senare att diskutera det fysiska med DiCaprios skådespeleri jag vill göra detsamma om Tom Hardy. Det fysiska påminner om det extrema som vi kunde se i den polske teater reformatorn Jerzy Grotowskis estetik. Tom Hardy är en utmärkt skådespelare. Han är filmad på ett sätt som gör honom till en säckig oattraktiv person. Kostymering men även det han gör bygger upp karaktären, som blir ett grymt odjur. Precis när han säger sin replik blir den lilla jägarexpedition, som lyder under befäl av en officierare och gentleman Captain Andrew Henry (mycket väl spelad av Domhnall Gleeson) angripna av fientliga indianer.
Vi noterar redan ifrån filmens början det extremt vackra och ljusa fotografiet för vilket ansvarar mästarnas mästare Emmanuel Lubezki och en mycket välgjord klippning av Stephen Mirrione som lyckas presentera ett fint perspektiv men även extrema närbilder, som inte bara är de av ansikten, som träffas av pilar och pilbågar som blir närstridsvapen. Denna långa sekvens visar sig trovärdig. Redan vikingarnas under sin tid i Amerika var tvungna att fly med fartyg ofta fick européer eller deras ättlingar rädda sig genom att fly sjövägen när indianerna angrep. Vi kan påminnas om andra filmer av Alejandro González Iñárritu som ”Babel” och ”Beautiful” där karaktärerna vistas i tomma hårda landskap där de ofta rör sig i långa tagningar och panorerings bilder där den absoluta historiska äktheten visas. Visserligen har indianerna våra sympatier eftersom det är deras land som de kämpar för men de är långt ifrån sympatiska och inte minst Rea folket. De plundrar dödar och sen kommer vi att se hur de samarbetar med fransmännen.
Filmen kommer förmodligen att gå till filmhistorien inte minst för scenerna i vilka en björn angriper DiCaprio. Det är ett mycket häftigt överfall för att björnhonan försvarar sina ungar. Vi ser tydligt att för Fitzgerald är Glass en förrädare eftersom han har varit ihop med en indianska. Vi ser vid flera tillfällen en återkommande drömbild under ett träd, eller när man ser en enorm pyramid av bisondödsskallar. Glass unga fru spelas mycket väl av Grace Dove. När vi ser Glass kan vi beundra DiCaprios skådespeleri. Han går in i rollen vi kan nästan känna hans smärta och lidande när han är skadad och måste krypa. I hans drömmar ser vi när han leker med sonen Hawk, som spelas mycket väl av Forrest Goodluck. DiCaprios och Hardys karaktärer är krävande och mycket fysiskt ansträngande. De ger båda prov på fantastiska fysiska krafter och de är verkligen högform.
En av mina favoritsekvenser är när Glass befinner sig vid ruinerna av en romansk kyrka där en bäck porlar. Han beundrar en väggmålning av yttersta domen. Just dessa bilder med musik av Carsten Nicolai, som är tvångsmässigt apokalyptisk gör filmen så stark. Miljöerna i forten känns mycket äkta precis som den sista duellen som är en essä i närstrid. En annan viktig scen är flykten när indianerna försöker att få ta i Glass. Det är en ren aktions sekvens i vilken vi ser hur man arbetar med en annorlunda stil, som är mer underhållande. Ytterligare ett bevis på att ”Revenant” inte enbart aktualiserar western myten utan visar den med en stark och personlig stil. Filmen är som en väggmålning som visar en tid som lade grunder till mycket av det som senare skulle bli USA. Enligt mig är Alejandro González Iñárritu är en av vår tids bästa regissörer.
Robert Fogelberg Rota