Filmen när den är så värst
Filmen foodies är skräp det handlar inte om skräp mat men den har noll att åstadkomma och det finns bara en charm när det gäller det att inte se på den. Nu skall jag försöka att säga varför den fungera inte kära läsaren och varför jag finner den så dålig. Det stora problemet är att den är mycket liten kryddad och att desto flera är kockarna desto värre soppan blir. I centrum av händelserna finns det några människor och det är en dokumentär som har en aktivitet att älska goda restauranger dem skall testa maten runt hela världen och betyg sätta den. Med ett viktigt undantag dem restauranger som dem besöker är enbart extremt kostsamma och arbetar med nouvel curien. Det innebär att vad dem gillar mest är inte själva smaken men hur matten ser ut och hur den är presenteras. Dessa restauranger finns lite överallt och vad som slår mig förutom den platta fotografi är hur pass lika dem ser med ett viktigt undantag en restaurang i norra Sverige (med temat av stereotyper) och en i den innersta kina som besökes av en thailändsk kille även han som resten av dem inblandade del av en välmående medelklass. Naturligtvis skulle en sådan film inte kunna tillägnar sig fattiga människor fast jag förstår inte vad vill man presentera. Början med den brittiska före detta data expert Andy Hayler är irriterade. Inte nog att han är total ointressant när det gäller mimik men han och hans försök att hela tiden betona att han har vänner från alla samhälles klasser är minst sagt patetisk eftersom han har inga vänner. Det är någonting som han och dem andra foodies har gemensam att dem är isolerade ensam varg som enbart försöker att utnyttja en situation i detta fall att kunna äta gott trots att det inte finns någon som helst intresse rån att kunna ha kontakter. Det kanske bästa exempel på den är Hong Kong kinesiska Katie Keiko.. som försöker att skriva dessa blog. Det som hon verkar intresserade av är enbart idéen att se dem kinesiska matlagningen i modern tappning och ingen av oss skulle vara den minsta intresserade i den rätt som den illa luktade inte minst på grund av hans enorma cigarr konsumtion .. har skapad sex on the baecth. I vilken han har i ett söker förlag som liknar ett sand strand en kondom i gelatin. Visligen skulle den vara ett rolig dadaistisk provokation om det vore inte på grund av faktumet att det görs enbart för pengar. Hela den super lyxiga restaurang i Kina verkar så pass irriterade som några fyllisar som spiller champagne på en golv eller i ett toaletten. Lite annorlunda är Perm Paitawyat ,den Thailändska killen London baserade och William Shakespeare studerade prim som äter i norra Sverige. Fast trots den sympati som killen kan inspirera oss är det enbart frågan om en triumf i stereotyper och i den mest schablon mesiga och enkelt turista version av Sverige. Det är enbart en fokusering på ett lite och för mig tät intill marginal aspekt av verkligheten den av maten. Visligen finns det lite mera aktion när vi möter den polsk amerikanska före detta musik producent Steven Plotnicki.. med hans frispråkig dem tunga utagerade beteende men vi får känna honom så lite och även vet om hans visioner. Han är till skinnade från dem andra Foodies en person som verkar ha en gourméer överviktig fysik men även han har en enkel vision. Han få tillfällen att chata med en kock fast deras konflikt känns enbart som ett spel för gallerierna . Den personen som jag tycker mest synd om är den före detta litauiska modellen Aiste Miseviciute Hon är en vacker dam som verkar väl uppfostrade och inte helt blåst men det ses tydligt henens ensamhet. Visligen har hon smak men vad är det för meningen att köpa frukt i ett affär som liknar ett juvel eller äta i ett till synes helt vanlig Sushi bar i ett garage. Vi börjar ana hennes historia faktum att hon borde först i extremt fattga förhållande i denna land och verkar ha blivit blåst av allt förutom av matten. Allt detta kan vi bara ana eftersom filmen är så illa gjord med ett foto för vilken dem tre kockar pardon regissörer ansvara med hjälp av Samuel Gonzalez som är mycket platatre än ett bild tagen i ett mac Donald med ett gammal mobil telefon. Gå inte att se den är ni snälla.
Robert Fogelberg Rota