Glöm Ingmar Bergman Lisa Langseth filmer är bland dem bästa i världshistoria
Titel Euphoria
Regi Lisa Langseth
Medverkande Alicia Wiklander, Charles Dance, Eva Green, Charlotte Ramping
Svensk distribution SF studios
Betyg mästerverk
År 1971 Ingmar Bergman gjorde en fantastisk film ”Visningar och rop ” som var en av Bergman mest kompromisslösa filmen om slutet av ett människan liv. Nu fast inte i den rigida och rent av stuva industrialismens Sverige Lisa Langseth gör det men ännu bättre skådespelarinsatser n och på ett ännu bättre sätt vad som är slående är hur pass mycket kan det filmiska maskineriet och lyckas att få allt på den alla bästa sättet för att kunna ge en bra bild av det som är vårt tid med dess olika problem svårigheter och inte minst med diverse problem. I vårt eget samhälle. Handlingen roterar runt en person Inez som gestaltat så mycket väl av Alicia Wiklander. Hon är mycket duktigare än både Greta Garbo och Ingrid Bergman är stark och nedtonade jordnära och ändå så mycket eklektisk. Alicia Wiklanders roll har alltid mycket av sig själv Hon är en framgångsrik konstnärinnan vars karriär har precis fått ett liten svackan kaxig och mycket nyfiken. En helt annat roll är den av Emilie som spelas av Eva Green . I denna roll är denna underbara och eklektiska svensk fransk skådespelerska helt icke igenkännbart kort klipp smutsig samlare än vanligt och nervös men hon är även bokstavligen hungrig för att kunna älska kunna få ha kul och leva gott. Rob Hardy foto är utmärk eftersom den fångar med ljuset denna dualism medan Inez är fotograferade I någorlunda mörka toner I ett slags skymning solen går alltid på Emilie trots att man befinner sig i interiörer dem eleganta tyska rokoko av den självmord assistent klinik i vilken Emilie kastar grädde på Inez. Det finns den delen i vilken dem två systrar skall göra upp. Det börjar redan innan ankomsten till kliniken när Emilie dansar sexuellt med Frank en mycket lämpligt August Zirner som är visligen en attraktiva man men även ett slags kopia av en far som har för dem två varit adels för hårt adels för svårt för Inez att bekräfta hennes val. Det är en ständig duell en tragedi som gör mycket bra med det som är musiken för vilken ansvara Lisa Holmqvist men inte minst med klippningen som är väldigt varierade ibland mycket snabbt och inland nästan kontemplativ av Dino Jonsäter som får fram olika nyanser inte minst i filmen många svåra studier. Det finns en äktade tragedi som påminner stark om det som fanns mellan Antigone och Ismenes i Sofokles berömda tragedi. . Det som är kören är den äldre kvinnan Maria som spelas av Charlotte Ramping. Hennes roll är svår och om man tänker riktig efter otacksamt eftersom hon försöker med någonting gott att kunna ge till dem intagna positiva minnet från deras sista dagar men vet att hon är inne i andra människors liv. Det finns för mig ett tydligt skinnade mellan Maria och dem andra personligheter som vi ser som den kalla Adrian (receptionisten som spelas mycket väl av Adrian Lester en roll som sällan ses spelade av skådespelarna med afrikanskt ursprung) eller dem ännu kallare sjuksköterskor som Katja Brenner . Fast det som gör filmen ett mästerverk är rollen som är full av olika nyanser och mångskiftande spelade av en cancersjuk men fortfarande extremt stark finnas pamp som spelas av Charles Dance, det är en roll som är cynisk ironisk och full av skelettera i garderober som han försöker att sudda när med hjälp av en kvinnlig hacker spelade av en Olivia Emden som är mycket lik Masie Williams Arya Strak i Games of Throndes. Den roll som Charles Dance spelar har mycket av Twin Lannister och av Soros. Kraft en bitter ironi och en skärande cynism. Fast vi märker att han är precis som Twin Lannister mänsklig full av en god kvalitet som han inte visar men genomsyrar. Hela denna roll är för mig fantastisk och han ger bättre insikters och lyckas att göra för mig en super prestation. En film som man bara måste se.
Robert Fogelberg Rota