Titel: In the Hearth of the Sea
Regi: Ron Howard
Medverkande: Ben Whishaw, Brendan Gleeson, Michelle Fairley, Chris Hemsworth, Donald Sumpter, Richard Bremmer, Benjamin Walker, Cillian Murphy, Tom Holland, Jordi Mollà, Victor Solé m.fl
Svensk distribution: Nordisk film
Få filmer som jag har sett denna säsong har varit så perfekta i varje stund, som Rob Howards ”In the Hearth of the Sea”. Det är en historia om hur det kunde ha gått till i kampen mellan Moby Dick och ett valfångarfartyg. Filmens inledning är mycket bra. Åskådaren fängslas av det strama men färgstarka fotografiet, som har varit ett kännetecken för Anthony Dod Mantles fotografi och Rob Howards tidigare verk. Filmen börjar trettio år längre fram i tiden med tillbaka blickar, när en neurotisk Herman Melville spelad på ett ytterst lidelsefullt sätt av Ben Whishaw möter Brendan Gleeson i rollen som den äldre Tom Nickerson, som har otroligt många skelett i sin garderob. Miljöerna med en dunkel belysning är viktiga eftersom de lyckas föra in åskådaren en labyrint av girighet, lögner och fasa som är kännetecken för handlingen. Den äldre Tom Nickerson berättar historien enbart på grund av sin hustru Mrs Nickerson, som spelar en ytterst intelligent humoristisk och nobel fru i rollen briljerar Michelle Fairley liksom hon gjorde i filmen ”Games of Throndes”.
Händelserna flyttas tillbaka 30 år i tiden. Den centrala huvudperson blir Owen Chase i vars gestaltning Chris Hemsworth glänser. Hans roll är den av en helt vanlig pliktrogen man, en bonde, som har råkat hamnat i ett samhälle med valfiske industri. Vi ser en tydlig kontrast mellan honom och de olika intressanter i valfångst industrin, som Paul Mason (Donald Sumpter) och Benjamin Fuller (Richard Bremmer), som placerar Owen under den oerfarna rigida och uniforms älskande George Pollard i vars roll Benjamin Walker gör en mycket trovärdig tolkning.
Scenografin från hamnstaden med mindre lätta skepp är utmärkt och lyckas att materialisera tiden och proto industri, som senare skulle lägga grunden till västerlandets väldfärd. Samma kan sägas om alla andra medlemmar i besättningen, som den grubblande före detta alkoholisten Matthew Joy (i vilken Cillian Murphy visar all sin skådespelar kraft och skicklighet) samt den unge Tom Nickerson i vars roll Tom Holland är mycket lämplig. Fast jag anser att rollen av den unge mannen, som började sitt livs bana under hårda omständigheter är lite för lika de som vi har sett tidigare i filmer som Holland har medverkat i ”De tre musketörerna”, ”Noah”, och ”Furry”. Han är alltid mycket bra men hans rolltolkningar är mycket lika. Scenografin hjälper handlingen att följa spänningar och lidelser, som är centrala i jakten på detta sjöodjur som utsätter mäniskorna för fara och inte tvärtom som i Herman Melvilles roman. Vad som är nytt om man jämför ”In the Hearth of the Sea” med till exempel John Hustons filmatisering eller Steven Spielbergs berömda ”Hajen” är faktum att valen inte enbart är en destruktiv kraft utan en karaktär som agerar med specifika interessen. Filmen har enligt mig viktiga inslag som när Owen Chase förklarar för George Pollard deras olika syn på vad som gäller för naturen och människans ställning. Detta är i filmens andra del när personerna befinner sig vid en strand på en öde ö.
Bildspråket med ganska långa tagningar gör att scenen är extremt vacker eftersom Owen Chase befinner sig med solen i bakgrunden. Jag vill även prisa mindre roller som den spanska sjömannen Jordi Mollà och kaptenen och Victor Solé, som introducerar Moby Dick på ett utmärkt sätt. Rob Howard är kanske inte den bästa regissören i USA men han kan den klassiska filmens alla konst regler och visar Hollywoods stora styrka att kunna berätta historier på ett utmärkt och intressant sätt som fängslar och låter oss tänka.
Roberto Fogelberg Rota