En genialisk skådespelare
Få skådespelarna har betyd för mig så mycket som Christopher Plummer och jag kommer att ta i min analys dem filmer som har betyd mest för mig och som han har gjort genom att vara den värden som har tagit dem nästan till att bli mästerverk. Jag kommer inte att tillägnar mig sådan titel som The Soudn of music och beginners som har gått till filmer historia men andra verk som bland annat Terrence Malick ”The new World”. Av alla Malick filmer trots den fantastiska foto av Emmanuel Lubezki och klippningen av Mark Yoshikawa är den som har haft mindre påverkande på det kritiker etablissemanget. Kanske är den kärleks triangel mellan kapitan Smith som för mig är den bästa rollen någonsin av Collin Farell och Christian Bale John Rolf med Pochaontas spelade av den rent av underskattade Q'orianka Kilcher lite för konventionell och filmen i sig är inte trots att det händer mycket spektakulär. Förmodligen är indianerna som har den kraftiga befäl av Wes Studi lite för krigiska för den bilden som man föredrar att ha av dem. Filmen med Richard Wagner musik bearbetade av James Horner är mycket stiliserade och visar ensvag bild av den västerlänskam änne men inte av kapten Newport som just spelas på ett mycket naturalistisk sätt av Christopher Plummer som befalla allt har kontrollen och är en bestraffad far för dem flesta av kolonister. I själva verket det är Claudius i Halet men ett kapell sådan och det ses tydligt i både kostymeringen ganska anspråkslös med en enkel huggare och ingenting mera än detta. En roll som för mig går rak i filmens historia hur Christopher Plummer lyckas att översätta tolka det som Umberto Eco hade nog definierat som ett system av tecken en språk den av teatern till film kosten men lite hjälp av television. Om i ”New Wolrd” var det frågan om Claudius var Christopher Plummer den pedantiska Polonius när han i Oliver Stone magnifika ”Alexander” spelade Aristoteles. Filmen för mig är mycket intressant inte minst frö den magnifika fotografin av Rodrigo Prieto och Gabrel Marquet klippningen och Vangelis gör det bästa med musiken. Colin Farrell lyckas att göra den Alexander som går emot en mästaren Aristoteles som kommer med enorma fördomar som han kontextualiserade som först. Det är inte en scen med störa skådespelaren som Colin Farll eller Val Kildmer som kungen Philips och Angelina Jolie Olympa men själv med några barn som är enbart naturliga. En monolog som visar tetaern styrkan och dess kraft. Den film som jag hoppas till är Terry Gilliam” The Imaginarium of Doctor Parnassus” det är en av dem vackraste filmer av före detta Monty Python vulkaniska regissör med ett fantastisk foto av Nicola Pecorini med ett klippning av Mick Audsley i vilken en folkning sagan männen som lyckas att vinna mot järvelen blir till på ett rubbat sätt med fyra olika skådespelaren jude law, Jonny Depp, Collin Farell och Heath Andrew Ledger. Alla dessa unga lejonet blir så upplyfta av Christopher Plummer och ger den bäst i deras karriär. Samma händer även i en helt annat film som är betydligt lungarren Huset vid Sjö med regi av Alejandro Agresti. Där är Keanu Reeves i rollen som Alex Wyen som får hjälp i en omöjlig kärleks historia mellan Reves och Sandra Bullock beskriven av den vackra foto av Alar Kivilo. En likande roll är den i Arat den metafilmiska verk om den aremenska folk mordet av Atom Egoyan . David den tull tjänstemännen är ett ytterst human trevlig och välspelade roll. Fast det för mig bästa roll i den bemärkelsen att den presentera lev Tolstoj i the last station av Michael Hoffman väl fotograferade av Patricia Rommel och den trevliga Leo Davis klippningen. Det är en irriterade åldrande och mest av allt mångsidig Tolsoty tagen mellan Valetin en adels nervös James McAvoy och Sonya hustru spelade av hellen Mirrer. Fast den bästa filmen som lyftes upp av Christopher Plummer är Antony mann “The fall of the roman empire ” med ett kanske inte så vackert men intressant fotografi av Robert Krasker en klippningen av Maude Spector och den fantastiska musikaliska stycken av Dimitri Tiomkin och en av filmens historia mest intressanta figurer den flaska polska prinsen Michal Waszynski. Det är en verk som Christopher Plummer gör så stor underbart och full av stora intresse alla verkar vara knasiga från Luciella Sofia loren till Richarmda mansson men den commodus är en moster i ondskan fast även en grandiosa människan . Filmen har förlorat en av sina bästa spelaren och tolkaren någonsin.
Robert Fogelberg Rota