En kuslig och fantastisk film
Titel Du Barry
Regi Maiwenn
Medverkande Jonny Deep
Svensk distribution Njuta film
Betyg A
Jag har väntat på få filmer som Du Barry och den motsvarade alla förväntningar, det är historia om Jenne du Barry som belv den stora favorit under den mätige ludwig XV kungardommen . Mest av allt när gäller den fantastiska foto av Laurent Dailland mest i den sista åkningen i vilken vi ser hur huvudrollsinnehaverska lämnar Versailles för att åka till ett kloster och senare med samma bilder som började filmen. Med ett mycket bra klippningen av Laure Garedette vi är i en målning som lite i taget blir levande och introducera den tid i vilken Frankrike under 1700-talet precis innan revolution var den eldande stor makt. En makt som ständigt dirigeras från Versailles det slott som i själva verket var en fabulös huvudstad som ses i alla kostymer i assessorerna som dem dräktvärjor, blommor i kvinnor och dem fantastiska möblerna. Det är en värld med ett utsök och inte minst välordnade etikett som presenteras av en av dem mest sympatiska karaktärer den som har Benjamin Lavarinhe en yngre version av Jacques Tti i rollen som Jean Bathiste de la Borde första kammarvälde den som är bevarande av etikett och är ”hallickar” till kungen. Denna mask bryts när och blir mer och mer en känslig och omtänksamt människan. Det är den person som är närmaren den unga Du Barry i vilken trots att hon var absolut inte lik Maiwenn gör hennes livs roll. Hon är själv säkert i början efter dem unga är fräck även för dagens mått säkert att kunna använda sig av sitt charm för att kunna nå sitt resultat som är den av en fri liv med läsning konst skönhet och att försöka att nå sina stunder och förstör redan ifrån början att den enda som kommer att ge henne den makt som hon vill ha är att ge till kungen någonting som är annorlunda och det ses tydligt i den scen i vilken hon ser kungen från en spegel vän. Det är en fantastisk kvinnoporträtt och vi ser hur pass hon är under patriarkatet från den som är hennes make och ”välgörande” greven Dubbary mycket väl spelade av Melvill Poupaud som gör en fantastisk roll full av ett genuin elakhet inte minst i den scen som är mest lik en annan stor 1700talet eposet ”Barry Lyndon” av Stanley Kubrick när Jeanne är i badet läser och blir nästan dränk. En annan scen är när hon möter greven av Richelieu som var en av dem franska markaren barnbarn till den berömda kardinalen spelade av Pierre Richard en raffinerade äldre han visar hela hans licentieras sätt genom att sodomisera Jeanne. kungen är annorlunda och Jonny Deep som har aldrig sätt ut som en indian än nu visar hans förmåga att sepla teatern på ett naturlig sätt i filmen. Självsäkert raffinerade men också ensam och överviktig han försöker ständigt att visa hans styrkan vilja att nå fram till att visa hans passioner. Det är en insats med hans vackra röst på fläckfri franska som visar hans förmåga och hans styrkan samt i slutet en mänskligheten. En mänsklighet som han har kanske samkas och ses inte i dem bortskämda dottrar prinsessan Adeleide spelade av Indian Hair eller Vittoria Suzanne de beacque men även minister Coussel spelade med en nästan satanisk elakhet av Patrick D’Assumco till dem unga älskaren en vacker och nordiska Delfinen Diego le Fur inte lik den feta och torftiga Ludwig XVii och den unga vilsna överikiska marie Anytoninette som har Paulin Poltman barnsliga skönhet till den unga färgade Zalmot som vi ser som en unga män spelade av Djibril Djimooch den unga Adolfe Dubarry en mycket övertygande Thibault Bonenfant. Den första kommer att förådar henne enbart i slute ti gulittinen som vi inte ser och den andra kommer att sätta sig i ett duelel medan fäktningen är mera än en lek. Det ären film som är komplementer till Sofia Coppolas ”Marie Antoinette med den österikiska minister mercy här spelade av Micha Lescot som koppiera i allt Steven Godger i hans stora roll Vi ser även den snälla men bigotta prinsessan Luisse som har Capucine Valmary ”snälla ” utseende klädd som en borgar kvinnan som visar sig förädlar henne. En fantastisk film som man måste bara se
Robert Fogelberg Rota