En underbar hyllning till familjen albumet
Titel det finns alltid en morgondag
Regi Paolas Cortelessi
Medverkande paola Cortellesi , Valerio Mastraandea
Svesnk distribution Folkes Bio
Betyg Blivande i film historia
Det är sedan Luchino Visconti, Sergio Leone och lillana Cavani att jag har inte sett en sådan bra italiensk film förankrade i dess tradition i vilken neorealismen är en minne stolpe men för mig det är inte helt och orligt rätt att bedöma ” det finns alltid en morgondagen” som en neorealistisk film och det år verkligen inte rätt med eftersom det finns många andra influenser mest av allt några som har att göra med Hollywood filmer och den italienska tradition av komedier som utvecklades ofta innan anda världskriget. I denna filmer som har ett utmärk klippningen av Valentina Mariani som stannar vid olika detaljer som är så viktiga för att kunna förstå miljöer exempel viss hunden som kissar vid en fönster eller en paraply som är trasig den amerikans chockolaten och dem bakelsen som Delia tapapr En scener är väldigt hjärtskärande när Delia en super duktig Paola Cortelessi konfronteras av dottern Marcella mycket väl spelade av Romana Maggiora Vergano och är hur fokus. Marcella är just för mig den person som får en större ändring hon börjar som en någorlunda konservativ tjetjen som är fadern Ivano den mest brutala rollen av marcello mastaradreas ögonsten som lite i taget förstår många fel och hon drabbats av den mest brutala svek i hennes relation med Giulio hennes trolovade spelade av Francesco Centorame:. Denne unge män är perfekt eftersom i sättet är han ännu mera brutala och svårt än fadern Ivano och kommer från en nyrik familjer med den ännu mera patriarkala Mariao Moretti som väl spelade av ett icke sympatisk version av Aldo fabrizi Federico Tocci: som visar tydligt att allt det sim görs det är enbart för att tillfredsställa honom. Denna Moretti tti som tror att han äger allt som har lyckas att göra pengar med som han vill är i själva verket den perfekta förgripligare av en sådan idéen att se män som den som vänder allt. Om Ivanov är vulgär macho och dålig på alla sätt och vis örfilar hustru redan när hon vaknar och hans sodomisera henne vid flera tillfälle efter att ha varit ute med höror är Er Moretti ännu vörre och han har en symmetri i hans dotter den snygga snälla och oskuldsfulla Luisa mera presenterade än spelade av Chiaa Bono som har ingenting att säga precis som den intilligga maal till en borgar familjen Oreitta spelade av en duktig Alessia Barbera i vilken tystar av make som håller på att diskutera med sonen. Just denna presentation middag är en av dem centrala scener i filmen som för mig är otroligt välgjord vilken påminner dels om neorealismen men även av den franska poetissa realismen. Det är för mig en väldigt smärtsamt scenen och vi ser dem soner som gör sig bort men även hur pass hård och gate keeper artig är Sora Franca Moretet spelade av maria Grazia Cruciani.Delia som har bara en lite allierade i Marisa spelade av Emanuela Fanelli som ger hennes cigaretter symbol av frigörelsen och även grönsaker och marmelad inte helt olika många små roller i neorealismen. Delia är så bra gestaltat av Poala Corelessi som gör även en mycket fin tillbakablick till den tiden i vilken hon var endast förlovad efter första världskriget (eller den militära operation som Italien gjorde för att pacificera Libyen med extremt brutalitet) och i den scener i vilken hon blir misshandlat som påminner stark om det våld som visades av Sergio Leone och har ett otroligt bredd register från den tragiska till den komiska. Den komiska ses i hennes interagerade med William en afro amerikansk soldat spelade av Yonv Joseph:som råkas vara afro amerikanska och även hans utrört med för henne är han bara en väl fodrat och välbyggt vänlig ung män som blir bevis till henens våld och Nino som är spelade av Vinicio Marchioni somn är mekaniker och verkar kunna vara kapabel att älska Deia men är oroväckande lik Giulio som kommer att åka till Norra Italien för att söka ett bättre liv och observera att Moretti är en nord italiensk efter namnet. Delia kommer att få ett upprättelse en plats i den nya demokratiska Italien som kommer att börja så sakta att trädda fram. Men Delia är Delia också på grund av hennes kärlek för Alvaro och rollen som mastradea spelar har diverse bottnar. Vid första ögonkastet skulle han kunna verka som den negativa boven i ett melodrama. Han har bara känslor för dotterhustru är en slavinna som han slår jämt och förödmjukar och bry sig inte om den två bussunga som söner men han har även an annan aspekt den av en osäkert pojken som vill bara väl till hans far som har tvingat honom till gravplundring och utan vilken han kan inte leva-. Faktum att Delila är den enda upprör mot fadern som ville att han skulle gifta sig med en kusin är viktig för att förstå. Han har en dubbel i den mjuka men byfåne Alvaro så välspelade av Raffaele Vannoli som är även han beroende av Il Sor Ottolino spelade av Giorgio Colangeli denna libidinösa frispråkiga men sanningssägande före detta ockraren är den bästa bevis på en person som vill försöka att hålla den gammal den pre modernitet som i Rom kom endast när stadens införlivade i Italien. Han svär mår dålig säger elakhet hatar att Delia säger emot honom men skulle vara arg om hon håll tyst och vill ständigt hövad sitt makt. Han kan bara säga till sonen slå henne en gång mindre men hårdare eftersom han kan bara förstå detta. Det är den enda som kan stå Delia men misslyckas . Delia har ingen symmetri eftersom hon är en och samma av alla kvinnor. En film som man måste bara se
Robert Fogelberg Rota
