Bland clowner och clockor
Titel Clarie Darling
Regi Julie Bertucelli
Medverkande Catherine Deneuve , Chiara Mastroiani Johan Leyseen
Svensk distribution Folkes bio
Betyg B
Clarie Darling grundade på Sophie Flilléres roman är ett någorlunda bra verk med ett mycket fint fotografi av Irina Lubtchansky och med ett vackert grundläggande klippningen av Francois Gédigier som senare explodera i en vackert presentation av olika föremål som explodera i luften direkt citerade från Michelangelo antongnjinio ”Zambrinski point” i centrum av berättelse står en lite herrgård nära Paris vad en vackert 80 årig som håller på att tappa minnet Claire Draling gestaltad av Catherine Debeuve som håller på att avsluta sitt liv och bestämmer sig för att sälja allt som hon äger. Det är för symboliska pris och den som är den lilla staden antikvarien Martine spelade med behag och charm av lude Calamy bestämmer sig för att ta kontakten med Claire dotter Marie son spelas av Chiara Mastroianni. Mor och dotter i livet (som bekant och som blond är förutom Marcello Mastroianni näsan Chiara ett exakt kopia av modern) har ett möte som är den av två äldre fiende som vi kommer senare att upptäcka varför men spel stilen trots deras skickligheter är för mig ett besvikelsen till skinnade från ett interioriserade vi har några distarerade manier och hela filmen leker på det som är inte sagt den fruktansvärda händelsen som drabbade Maries brodern Martin spelade av en icke sägande Simon Thomas som kommer att besöka modern. Lite i taget filmen börjar delas i många olika flash back var vi ser det som har hänt under en tidigare fas och hur man ser en svårt reaktion mellan Claire och Marie. Vi har sett det lite i början när Marie spelade med klass och behag av Alice Taglioni som är mera Catherine Deneuve än själva Deneuve och påminner stark om dennes roll i Francois Truffaut mästerverk ”Syren från Mississippi ” det är samma kyliga skönhet samma elak med samma charm och även en smula mänsklighet som ses när hon tar ettutdesök 1700-talet ur till dottern som hon har tidigare strängt envisa eller när hon skriker inte till barnet den eviga Martin som liten spelade på ett ganska dålig sätt av Joseph Flammer vilken till skinnande från den lilla Marie spelade av Mona Goinard säger så lite precis som maken till Marie. Marie verkar stänga sig inne på grund av ett komplicerade relation med maken men även till dottern som senare när hon blir ett problematisk tonårig spelas av Colomba Giovanni. Det är just förutom foto dessa scener som för mig visar filmens stora interesse och det som gör allt till bättre och strakare till så fulla av smärta och av en form längtan. Mene om dagens liv är tröttsamt full av likgiltighet och girighet det som är under 1980 – talet är full av en riktig liv av ett slags nostalgi för den tid. Detta för mig är ganska irriterade och mest av allt det känns att den för ingeting till historia det blir adels för tröttsamt långsamt för att kunna bli en thriller. Den kanske roligaste karaktär trots att den är ganska tam fattig är prästen George spelade som äldre av Johan Leyseen vilken måste utföra en konstig exorcism och när han är yngre som Julien Chavrial vilken påminner av en clown. Religionen är inte negativ i sig men det ger istället bilden av någonting som inte kan ge svar till människornas problemer. En film som kan ge mycket men lyckas inte att svara på det bästa sättet.
Robert Fogelberg Rota