Vikingar och fynderna

Steve Saint Leger tar karma i vikingarnas värld

Titel  The Buddha

Regi Steve Saint Leger

Medverkande Katheryn Winnick Alexander ludwig Marco Ilsø Alex Høgh Andersen

Svensk distribution Cmoe

Betyg mästerverk

Få serier har varit så bra i allt som Viking och den har hållit och håller fortfarande ett mycket högt standar och det ses tydligt i detta avsnitt som leker mycket med ett föremål som tillkommer på Stockholm stadens historiska museum en Buddha staty som hade en gång i tiden kommit till Skandinavien mycket är på grund av den magnifika fotografi av Peter Robertsonsom ger den bäsat känslan av en tid som är brutal vackert och full av många överaskningar.  I berättelsen den är en av dem många episodier som berör den mest gåtfull och avdankade av Ragnars söner Hvisech spelade av Marco Ilsø. Det är en intressant roll i den egenskap att den verkar bara gå runt förtryck först av en far och en mor som föredrog dem andra och av en lille bror Ivar narcissistisk kär i hans eget rykte. Om Alex Høgh Andersen spelar ett mycket mer ”tetaral” hystronisk roll som likanr dem bövar som spelades av Laurence Olivier den av Marco Ilsø är annolrunda med ett nedtonat roll som är under vissa tillfälle lugn och har utbrott som i slaget. Möte med Chooye Bay den äldre man som är vid en markare visar tydligt att han söker någonting utöver det vanliga någonting som han kan söka. Det som är slående i Hvicech är den tomhet någonting med den styrka i kriget som vi ser i den unga saxisak prinsa den irriterade Alfred spelade av Ferdia Walsh-Peelo och brödern som är den krigiska Aethelred en roll i vilken vi ser Darren Cahill. Vi har hela tiden sett honom från fiende vikingar perspektivet som en skicklig krigare och vi ser hur pass mycket modern en fantastisk JudithJennie Jacques hatar honom eftersom han påminner om den make som hade orsakat henne mycket lidande. Vi ser hur pass hård en slags lady Macbeth hon har blivit enbart en äldre version av den onda Elsewith den fagra Róisín Murphy. Det är en av dem många kvonnor som Bjärn järnsidan seplade av Alexander Ludwig försöker att skpa sig ett nytt liv med Githisl den atletiska Jennie Jacques. Det finns i Ragnar en form av komplex en vilja till att försöka att göra det som hans far gjorde men lyckas inte någontings som lyckas av ubbe
Jordan Patrick Smith Och hans fru Torvi georgia hist en pragmatisk paret. Det är ett spel mellan dem två som för mig gör denna episoder intressant mera av Floki en alltid duktig Gustaf Skarsgård äventyr i Island när han skall förlåta dem som har förått honom. Men den karaktär som för en ännu större del av karma och återfödelsen  är magnus Dean Ridge en ung män som försöker på att komma i den samling av vikingar. En mycket rolig och bar episodiet

Robert Fogelberg Rota

Gigi Proietti

Gigi Proietti ciao Shakespeare  politico livoroso

Quest’ articolo e per me molto complicato e non sarà bellissimo perché lo scrivo per due persone il grandissimo Gigi Proietti ma anche per mio papà che è morto a seguito del COVID 19 il 27 di settembre. Recisamente come proietti anche mio papà è sposato con una svedese , matrimonio o convivenza e lo stesso. Tutti e due hanno avuto due belle vite e ricordo come vedemmo insieme all’inizio di questa pandemia “Febbre da cavallo “ un grande piccolo capolavoro per la regia di Steno e oggi quando penso a loro due ho sempre in mente la bellissima colona sonora. Purtroppo sono un mezzo fallito come attore e regista e ho due grossi rimpianti di non aver fatto vedere San Pietroburgo a mio papà e di non avere visto Gigi Proietti a teatro (anche se vidi un video in casa di uno dei miei maestri Arnaldo Momo sul Casanova) soprattutto nella sua bellissima interpretazione di Cyrano con la coreografia di Tito Tomassini  questo mi focalizzerò sulle alcune delle sue interpretazioni cinematografiche   sempre di alto livello e le paragonerò con il globe theatre. Questa struttura è bellissima e spero di riuscì a lavorare una volta . Il teatro elisabettiano e un qualcosa di irripetibile dove contro ogni fanatismo religioso poeti di formazione classica presentavano in mezzo a tutte le passioni e le brutture dell’epoca opere irripetibili. Un miscuglio di alto e di basso .Il cinema ben presto segui la strada del teatro borghese e anche la televisione e volenti o nolenti il vero teatro elisabettiano sono oggi i social media. Proietti ha portato al cinema un ruolo che era fondamentale quello del clown elisabettiano attore colto e sapiente che riusciva a far ridere a far riflettere si consideri l’esempio del becchino in Amleto. Due dei due ruoli più divertenti sono il dannato pazzo estraniato con alcune sfumature di tipo espressionista in “Brancaleone alle crociate” con il ruolo dell’eremita. Il film sicuramente divertente bello e sensuale non riesce però a presentare un gioco sulla giocosità del periodo medievale. Ben diversa è l’interpretazione a fianco di Vittorio Gassman nel film di Altman dove fa il ruolo dell’italiano truzzo ma simpatico infingardo . Un ruolo bellissimo che prepara giusto a febbre da cavallo dove personaggi antichi si trovano in una situazione nuova moderna quella del precariato. Il ruolo di Proietti è il più umano e ricorda moltissimo quella che diventerà non la scelta ma la necessità di molti. Un altro film importantissimo e la tosca di Luigi Magni dove finalmente senza le stupende musiche di Gioacchino Puccini dove si restituisce la passione e l’umanità a questi personaggi. Nel film stupisce l’estrema timidezza il quasi disagio del Cavoradossi sia nei confronti di Scarpia che in quegli di Tosca che sono Alessandro Gassman e Monica Zitti. Un film che regala ironia e grandi emozioni. Il formato televisivo fu bellissimo per Proietti con la possibilità di dare di conoscere e soprattutto di intrattenere molte persone. Particolarmente bello fu per la regia di Manfredi “nel nome dell’ultimo papà re” è forse la brutta coppia del film di Luigi Magni ma mentre Nono Manfredi presenta un cardinale d’assalto pieno di una bile di un ironia spesso amara direi sarcastica nel confronto di tutti il ruolo di Proietti è più vivo più umano e anche pieno di una notevole ironia e distanza di un’eleganza notevole. Può sembrare strano nella carriera di Proietti che non presentò mai la commedia dell’arte e Goldoni ma fece un ruolo con classe e eleganza tipica di Goldoni nel truccatissimo Mangiafuoco dello stupendo “Pinocchio” di Matteo Garrone. Una lezione di recitazione di vita come “preferisco il paradiso “ di di Giacomo Campiotti dove presentò il santo buono del popolo e dei bambini San Filippo neri in maniera impeccabili. Dispaice di non averlo visto a teatro e spero che lassù lui e mio papà diventeranno buoni amici

Robert Fogelberg Rota

Vårt tid Jeanne d’Arc

Lila Greta ute i världen

Titel Greta

Regi Nathan Grossman

Medverkande Greta thullberg Bosonaro Vladimir Putin Emanuel Macron jean junkers Donald Trump

Svensk distribution TriArfim

Betyg A.

Jag måste säga att jag är ytterst tveksamt till Greta Thunberg vision av miljö arbete. Visligen klimat förstårälsen är fel men jag känner mig inte som en boven för jag äter kött och mejer producter och rflygger gärna. Dessutom jag anser inte som läraren att skolstrejet är någonting bra när man kan utan någon som helst problem gå att demonstrera under en helg och man dessutom skulle vara mera effektiva Fast det som är bra är att Nathan Grossman gör ett  mycket bra verk i vilken man får plötsligt mycket mera sympatier för denna flickan som hade ett tämligen bekymmerslös liv med en mamma som är ganska frånvarnade Malena Ekman  och en far som försöker att hjälpa henne Sate Thrnberg. Det som är filmens starkaste scen är när hon i börjar 2018 står med de ståtliga muren av vårt riksdatas huset vart hon försöker att tala med människor och några av den svenska medelklassen stannar. Visligen Nathan Grossman har visat bilder av olika olyckor som orkaner och har haft klimat förnekaren att tala fritt men det är just när Greta får fram sina argument att vi förstår att dem är rätta. I själva verket kan jag tänka att denna flicka med sina stripiga hår är irriterade möjligen posera men lite i taget träder en glöder en passion fram som visar att hon är riktig att hon är äktade. Jag tror att Nathan Grossman understryker att förutom vad hon säger mycket berör på att i en epok i vilken vi kan skapa  falska profiler och gömma oss bakom den Greta vågar ser sanningen se fara i ögat och det gör henne till en hjäte ett nytt jena D’arc. Jag hade velat kanske ett större likhet med den kanske med bilder på några av hennes filmer men för mig det finns två Gretor och den fantastiska klippningen av Charlotte Landelius påvisar den blyga och väluppfostrade tjtje med hennes problem besvära av allt den uppmärksamt som ges till henne av cyniska politker som den franska presidenten Macon eller den senile Junker till den opportunistsika Guitierezz. Det finns även fina stunder när hon i Rom skrattar åt hennes haters och när hon möter ett extrem åldrande Arnold Schwarzenegger. Bövar kan vara Donald Trump som låter sina supporter håna henne  eller till Bolsonaro en total idiot som skulle behöva en kock stryck . Det intersantaste är hur Nathan Grossman använder sig av Vladimir Putin. Ofta åtminstone innan Corona pandemi som betyd i övrigt min far bortgång Sverige hade sett som en harry Potter internat skolan liknade land mot Vladimir Putin som är världens Voldmor. Det är inte  en sympatisk men en saklig figur som kanske säger den enda vettiga. En film som är bra att se och som för mig skulle förtjänar priset som bästa dokumentär film

Robert Fogelberg Rota

האידיאליזם אינו מת

האידיאליזם אינו מת
כותרת kameralt Dov
בימוי: ברק היימן
השתתף בסרט התיעודי של דב
הפצה שוודית פולקס ביו
דירוג ב
אישים מעטים בישראל היו שנויים במחלוקת בישראל כמו קסנר, חבר הפרלמנט הישראלי דב חנין, שמנסה להיות מרקסיסט עם אולי יותר מדי תמונות מעצבנות של לנין בתקופה בשנת 2000 שבה נראה כי הליברליזם החדש הוא האמונה היחידה. גברים אלה, לכאורה, צעירים וגבוהים יותר של אולוף דקל למרות העובדה שהוא דובר עברית שפה יפה שיש בה משהו שמזכיר מאוד מהלך נעים עתיק בתחומים רבים, ששווה באופן מפתיע כמו שלנו. אלמלא הצליל המבולגן וכמה שמש יותר, זו ישראל שנראית כמו שבדיה. אומנם יש צריפים שנותנים תמונה של משהו שקשה לנו להתייחס אליו, אבל השאר כל כך דומה לשטוקהולם או לכל עיר גדולה שבדית אחרת. קסנר הוא המקום בו לדב עבר מיוחד, אב שבא מרוסיה ואמא שהגיעה מבית תימני מסורתי ביותר מראה בבירור שמה שהוא מייצג הוא צדק חברתי. הוא מרגיש צלול ביותר ואחריו תספורת אגרסיבית מהירה של נילי פלר כבר מההתחלה כשישראלים רבים אחרים ממוצא יהודי מבקרים אותו בתצלום של בין היתר אורי לוי שמנסה לתת לנו את התחושה של חיים קשים קדחתניים. זוהי צורת קיום שאינה חיובית במיוחד עבורו בה מה שהופך להיות החשוב ביותר הוא להיות מסוגל להסביר את עצירת הנעשה על ידי אויבו. הם נמצאים לא רק בקסנר אלא גם במפלגות קומוניסטיות כאשר יש המאשימים אותו בכך שהוא למעשה אדם יהודי לבן מיוחס. למרות שקשה לי להבין שזו יכולה להיות טעות. מה שמדהים הוא איך אפילו יהודים עניים נזרקים מבתיהם באכזריות וכמה זה דומה. הסצנות הנוראיות ביותר אינן העברה כפויה של כפר ערבי המצולם היטב, אלא העובדה שדב אינו רשאי לחלץ עובדי מפעל כלשהם. יש בסרט טעם לוואי מר שמראה תדמית אולי חיובית יותר של שנות החמישים וגם של שנות השישים כשדב השתתף בחידון מאשר היום כשהוא מושתק ומדברים איתו. מפתיע עד כמה הדיון עם יהודי אורתודוכסי שמראיין אותו מתורבת. למרבה הצער, למרות העובדה שהסרט מתפתח לאורך תקופה של 10 שנים, אנו מכירים מעט מדי את דב ומתנגדיו שהוא, למשל, מילר והם אינם בוחנים את הרעיון של עיר עם יהודים וגם לא יהודים. אסור לדעת את עמדות משפחותיו כלפי התנועה הקיבוצית או הנצרות והאם הוא השתתף ברבים ממלחמות ישראל ובין אם לאו. סצנה משעממת למדי ואולי צריך לחקור אותה כשירית כאשר הוא אינו רשאי לשבת ברכבת שאנחנו במקום. זו מטאפורה לחברה שאולי לא תרצה להקשיב לו לסרט איכות מעולה אך קשה לעקוב אחריהם גם עבור אדם כמוני שהוא פחות או יותר המורה לידע החברה. אבל חייבים לראות וללמוד את זה

Bra men svårt verk

Idealismen är inte död

Titel kameralt Dov

Regi Barak Heymann

Medverkade Dov dokumentär

Svensk distribution Foleks Bio

Betyg B

Få personligheter i Israel har vart så kontroversiella i Israel som Kesner den israeliska riksdag ledamöter Dov Khenin som försöker att vara marxist med ett kanske för många irriterade bilder på Lenin i en tid 2000 i vilken ny liberalismen verkar var den enda tro. Denne män till synes en yngre och längre Olof Palme är trots att han talar på hebreiska ett vackert språk som har någonting som påminner stark om en forntid rör sig i många området som är förvånads värd lika vår egna. Om det vore inte för den ljud mesiga och den lite mera solig det är en israel som ser ut som Sverige. Visligen finns det baracker vilka ger en bild på någonting som är för oss svårt att kunna förhålla oss till men resten är så lik Stockholm eller någon annan svensk stor stad. Kessner är den plats i vilken Dov som har ett speciell förflutna en far som kom från Ryssland och en mor som kom från ett ytterst traditionell jemenitisk hem visar tydligt att det som han står för är social rättvisor. Han känns extremt tydligt och han följs av ett snabbt aggressiv klippningen av Nili Feller redan ifrån början när många andra israeler av judisk ursprung kritisera honom med ett foto av bland annat Uri Levi som försöker att ge oss känslan av ett hetsig svårt tillvaro. Det är en form av tillvaro som är föga positiv för honom i vilken vad som blir viktigaste är att kunna förklara stoppa det som görs av hans fiende. Dem finns inte bara i kessner men även i kommunist partier när vissa anklagar honom att vara vad han är i själva verket en privilegierade vit judisk män. Fast det är för mig svårt att förstå att det skulle kunna vara ett fel. Et som är slående är hur även fattiga judar kastas bort från deras hem med brutalitet och hur pass mycket är det lik. Dem mest fasansfulla scener är inte tvång förflyttning av ett arabisk byn som är ytterst väl filmade men faktum att Dov får inte rädda någon fabrik arbetare. Det finns en bittre eftersmak i filmen som visar ett kanske mer positiv bild av 1950 och även 1960 talet när Dov deltog i en frågesport än idag när han tystas och talas när. Det är förvånad hur pass civiliserade blir diskussionen med ett ortodox jude som intervjua honom. Tyvärr trots att filmen utvecklas under ett 10 år period vi får känna för lite av Dov och hans motståndare vem är till exempel Miller  och man utforska inte idéen av ett stad med både judar och icke judar. Man får inte känna hans familjer hur ställer ha sig till kibbutz rörelsen eller kristendomen och om han deltog eller inte i många av Israels krig. En scen är ganska trist och kanske skall utforska som poetisk när han får inte sitta på en tåg vi en plats. Det är en metafor på en samhället som kanske vill inte lyssna på honom Filmen som har utmärka kvalitet men de tär svårt att följa även för en person som mig som är mer eller mindre läraren i samhällets kunskap. Men den måste ses och studeras

Robert Fogelberg Rota

Jag är inte nöjd

Tam och tråkig om en av världesn främsta film skaperen

Titel Tarkovskij

Regi Andrey A. Tarkovskiy

Medverkande Andrej Tarkovskij

Betyg D

Svensk distribution Triart film

Jag måste erkänna att förutom dem tre första Tarkovskij lång filmer är bland dem bästa som har någonsin gjor i hela film historia och det ses tydligt i den dokumentär film som göras av med hjälp av den fotografi av Aleksey Naydennow vilken försöker i några få bilder att följa regissörens liv. Om den tazar filmen hade haft som kännetecken att vara product av en överklass som hade lite av göra med resten av befolkningen den av Einstein och dem andra stora mästaren av r sovjetisk konstnärlig propaganda med Andrej Tarkovskij kom när den ryska folk själen. Den första delen som är den återkommer till filmen ”Spegel ” och barndomen full av elände problemet och en längtan till en normal familjer liv i krigets och stalinismen skuggan. Det finns lite mera av foto av personligheten Andrej Tarkovskij av den ryska folk själen som han ser men man hoppar vild till den förta filmen som var Pojken och fjölen som skrämde precis som Ivans barndom livet till mig som rakades se den som 10 årig. Det finns en sådan skönhet  dessa mästerliga kompositioner som  när en soldat leker med sin flickvän vid ett skyttegrav eller när Ivan först drömmer och sen finns vid en träsk området i vilken tyskar hade övergivit en 75 millimeter anti stridsvagn pjäs. Dessa scener är vackra och denna film är mycket lite i jämförelsen med Andrej Rubev av vilken vis er en backstage och förklaringen till Tarkovskij religiösa idéer fast det är han själv som få tala. Visligen –är det bra att han försvara förklara hans filmer även om jag ansåg att han tog sig själv på ytterst stor allvar men hur var han som människan kunde man inte ha sökt hans fiende varför kunde man inte acceptera honom och är det verkligen möjlighet att alla är döda. Den delen som man tillägnar Solaris är den svagaste som när det gäller hans Hamlet och ”Spegel” är alltid presenterade den film som var ett uppgörelsen mot fadern och som får mig är en gåta. Mycket går forlorat utforskas inte och det är plötsligt som han kommer efter Stalekn en verk som är visligen svårt men skall följas att observera att jag hade mina sympatier för dem som ville förstora zonene som inte förklaras. precis som när han är tvungen att lämna Sovjet först för Italien med nostalgi och sen sverige . Dem texter från italienska är helt fel översatta vilken är beklaglig. Dessa delen kunde ha utforska mycket bättre men blir alltid och enbart förvandare till någonting adels och man kommer inte nära människan den får inte komma fram utvecklas och utforska och man följer bara en bild som får honom att bli endast utkristalliserade som geniet

Mycket bättre att se hans riktiga verk

Robert Fogelberg Rota

Vill man se mästerverk måste man gå till Cinematechet

En fantastisk Mifiune i Kurosawas pastisce

Titel det röda lejonet

Regi Kihachi Okamoto

Medverkande Toshiro Mifine Shima Iwashita

Svensk distribution Cinemateket och Japan Foudation

Betyg mästerverk

Få skådespelaren har varit så karismatiska fulla av en scen närvaro som är fortfarande överträffat med den idéen att presentera någonting som är både fysiks och även extremt pytisk. I denna verk som utspelas 1866 när efter den amerikanska flottan bombardemanget var Japan tvungen att ta ställning mot den  äldre order . den karaktär som Mifine  presentera är i själva verket en försättning av en annan stor Mifunes roll Kikuchiyo den vilda och historiska samuraj bonde gestaltad i detta verk. I den röda lejonet soldaten Gonzo är ännu mer historisks komisk och man ser när han tar den peruk som påminner om en lejon och det är med danna utsticker som han rider vild och komisk till sitt hemby Takao Saito fotografi återskap denna färgglad fatiga bers byn i vilken vi lite i taget börjar att se många av dem personlighet som befolkar den som den lilla eDo thuven Ichinose Hanzo spelade mycket bra av Etsushi Takahashi med sin vackra Jitsuko Yoshimura  som går genast till Gondozan ider. Klippningen är mycket snabt och man ser hur pass ålderdomlig är byn och musiker spelade av Masaru Satô blir möktning när vi ser dem olika grupperingar. Vi har bovar som frösöker löjlight och ynklig som Dommaren Yûnosuke Itô att behålla deras makt eller den kusliga Komotra spelade av Tokue Hanazawa. Denne utnyttjar bönderna kvinnor och förvandlar dem till prostituerade som den fägra Tomi spelade mycket väl av Shima Iwashita. Denna var hustru till Gonzo som skäms otroligt mycket av hennes levande och som lite i taget får en upprättelsen. Det är en bra motpol till den mörka Osode spelade av Kawai Okada som är hustru till Minori Terada stor skådespelaren och regissör som spelar en herrelös rodin. Denna roll är mycket skickligare än Gozo med svärd och personifiera den samurajer som är trätta på deras ställning och sätter sig i ett mycket svårt spel som han försöker att behålla shogunen makt med den karaktär som visas lurig redan ifrån början sekreterare spelade av Shin Kishida som har enbart en ännu mer markerade till nyheters  män spelade av Hideo Sunazuka. Det är roller som försöker att visas på en sätt men sen är någonting helt annorlunda hårda krigaren. Det som dem krigar är för en tradition medan Gonzo krigar på ett slags idéen av rättvisan som har sina rötter i de buddistiska religioner det ses tydligt när han ber vid ett Buddha staty och när han festar vild med dem andra bänder och drömmer att vara ett minister i den restauration regeringen. Det är komisk at se honom inte med en katana men med en dräktvärja och en västerländsk diplomats kläder. Fast det finns redan sådan människor som är inte den röda men den vita partiet vars befäl är Gorô Mutsumi. Det har en look och ett beteende som påminner stark om det som förkommer i bovarna i Edward Zwelich ”Siste samuarjer2 profitörer som kopierade dem värsta av den kapitalistiska vöst och använde sig av eld vapen spridfiell l karbiner och blå uniformer. Den har samma roll som USA kavaleri i några av väster western filmer. Jag tänker mera på Damiaamo Damianis och Sergio Leones verk i vilken den fanns många sociala anspråk. Till sist blir dem kan bli endast obesegrade men då den fantastiska rollen av Ume en fantastisk Yûko Mochizuki  vet vad hon kan göra starta danser och finna i denna tradition den enda protest rörelsen . Ett verk som lyckas att blanda högt och låg det som är allvarlig och det som livs glädje på ett mörsterlik sätt med ironi och själv distans i ett fantastisk japansk film som visar dessa krigare för det som dem var och ett dröm av ett demokratisk land som skulle komma att existera mycket senare efter stora tragedier

Robert Fogelberg Rota

En extremt bra film

En intressant film

Titel Yal

Regi Massoud Bakhshi

Medverkande Sadaf Asgari  Behnaz Jafari

Svensk distribution Folkets bio

Betyg A

Få iranska filmer som jag har sett har varot så fulländande och mycket nära vårt samhället som Massoud Bakhshi Yala som är inte enbart given som en ”vanligt” iransk filmen men kommer i ett typ av diskurs över mediernas makt som påminner stark om det kritik mot mass medierna som förekommer ofta i den västerlänska filmern. I centrum av berättelsen finns den unga myryam som gestaltas av en väldigt ung Sadaf Asgari . Hon är döds dömd eftersom under ett tillfällig äktenskap- för att undvika otukt man kan med hjälp av en medlem i den shia prästerskap ingå ett tillfälligt och tidsbegränsade äktenskap- och skall hängas. Men hon kan bli under ett tv program bli förlåten av den som är offren arvinge i denna fall den hårda sonia svärdotter spelade av Behnaz Jafari det är en enorm spänning mellan dessa två tjejer med et fantastisk mimisk spel fångade av Julian Atanassov fantastiska fotografi och en klippning som tar fast på den asymmetriska av Jacques Comets  som fångar den instängda i ett tv program studio och i långa bil körer. Tv producenter spelas mycket bra av Babak Karimi som är ganska tam fartig personligheten i den bemärkelsen att han har inget makt men försöker att köra över dem andra precis som program ledande vilekn spelas med ett falsk vänlighet av Arman Darvish – det blir en slags dödlig karusell och vi ser hur Myriam lite i taget går från ett melodramatisk typ av roll gestaltning till en som ör betydligt starkare med några expressionistiska tankar med ett stor prov i ett mycket bra film

Robert Fogelberg Rota  

Yala

Årets bästa film visas på Stockholm film festivalen

En film som säger mycket och har olika nivåer

Titel Pincchio

Regi Matteo Garrone

Medverkande Roberto Begnini, Masismo cecacrini, Stefano Ialo Marine Vacth Nino Scardina

Svensk distribution Stockholm film festivalen

Betyg mästerverk

Få filmer som jag har sett har varit så fulländande som Matteo Garonnes Pinocchio. Det är ett verk som är ytterst trogen till den bittre ironi och samhällena anspråk av Carlo Colodi original tanke. Det ses tydligt i den extremt nedtonade roll av Pinocchios fader Gepetto som gestalts  av Roberto Begnini som hade utan vidare framgång presentera den berömda sagor figuren i en tidigare version. Det är en hård arbetade sliten män bland annat i reaktionen till kollega mastro Cigliegia en annan snickaren som spelas av den monumentala teatern skådespelaren Paolo Graziosi som blir tvungen när sonen frågar till honom att kunna få gå i skolan att pantsätta hans kläder. Pin. Det sentimentala är nedträngde till social realism när Geppeto blir tvungen att påsätta sina kläder för att ge till Pinocchio möjligheten att början i skolan . denna värld är fattig men vackert och det ses  den magnifika fotografi som skapats av Nicolai Brüel och den lunga mjuka klippningen  av Marco Spoletini som är alltid närvarande i garrones filmer. Det presentera en värld som är inte trevlig eller sagolik men hård svårt och i vilken lite i taget vi ser vad sdet om har hänt till barnet med olika punkter som vi borde kalla för social realismen. Det ses mycket i denna som är tillbehör dvs dem miljöer av  en frusen lantlig samhället som har diverse svårigheter. Federico Ielapi spelar en undersökande Pinocchio livlig och fantasi full som är redan ifrån att börja ett barn men ett barn som följer insikter och det ses i den reaktion som han har med den talande giller den rolig och ironisk Davide Marotta. Lite i taget dessa sagor figurer kommer och det ses när det kommer inne den blå fe som spelas  av flickan  Alida Baldari Calabria en ännu livligare version av Pinocchio och den som ung vackert dam av Marine Vacth. Det är en bra roll i den bemärkelsen att hon visar en annan del av samhället som är den borgliga precis som hennes kammarjungfru  snigel som är Maria Pia Timo.  Visar den små borgliga med dess värderingar Det är roller precis som den av den förskräckliga med godhjärtade marionetter spelaren  Mangiafuoco spelade av Gino Porietti som är en mycket duktig teater skådespelaren vilka lyckas att fostra Pinocchio. Matteo Garonne lägger mycket  den commedia dell’arte teatern som cirkus i vilken vi ser Massimiliano Gallo som des s direktör; dessa scener  är mycket starka när det gäller det visuella. Samma i en av dem scener som är mindre kända när Pinocchio blir arresterade eftersom han är en ärlig när han möter den o bedrägliga domaren gorilla spelade med ett fantastisk smink av  Teco Celio. Dessa är den förstå av Pinocchios fiende som den stränga misshandlade magister som spelas lite karikatyr mesig av Enzo Vetrano och den tre antagonister ;den kusliga smör gubbe spelade av teatern veteranen Nino Scardina samt dem två mera vardagliga bovar katten selade av Rocco Pappaleo en duktig komiker och den histroniska räven Massimo Cecacrini. En film som ger Pinocchio som den är med diverse nivåer den kritik till den borgliga ”rättvisans” och till utvandringen som ödelagde många av dem italienska landsbygget efter landet skapade på 1870-talet. En annan punkt är hur pass mycket Collodi påverkades och påverkade Robert Luis Stevenson när denne skrev Dr Jekyll och Mr Hyde med Pinocchios dubbel Lucciniolo som spelas mycket väl av ett annan barn skådespelaren Alessio Di Domenicantonio en film som man måste bara se och tack till Stockholm film festivalen som visar den

Robert Fogelberg Rota