En fantastisk Mifiune i Kurosawas pastisce
Titel det röda lejonet
Regi Kihachi Okamoto
Medverkande Toshiro Mifine Shima Iwashita
Svensk distribution Cinemateket och Japan Foudation
Betyg mästerverk
Få skådespelaren har varit så karismatiska fulla av en scen närvaro som är fortfarande överträffat med den idéen att presentera någonting som är både fysiks och även extremt pytisk. I denna verk som utspelas 1866 när efter den amerikanska flottan bombardemanget var Japan tvungen att ta ställning mot den äldre order . den karaktär som Mifine presentera är i själva verket en försättning av en annan stor Mifunes roll Kikuchiyo den vilda och historiska samuraj bonde gestaltad i detta verk. I den röda lejonet soldaten Gonzo är ännu mer historisks komisk och man ser när han tar den peruk som påminner om en lejon och det är med danna utsticker som han rider vild och komisk till sitt hemby Takao Saito fotografi återskap denna färgglad fatiga bers byn i vilken vi lite i taget börjar att se många av dem personlighet som befolkar den som den lilla eDo thuven Ichinose Hanzo spelade mycket bra av Etsushi Takahashi med sin vackra Jitsuko Yoshimura som går genast till Gondozan ider. Klippningen är mycket snabt och man ser hur pass ålderdomlig är byn och musiker spelade av Masaru Satô blir möktning när vi ser dem olika grupperingar. Vi har bovar som frösöker löjlight och ynklig som Dommaren Yûnosuke Itô att behålla deras makt eller den kusliga Komotra spelade av Tokue Hanazawa. Denne utnyttjar bönderna kvinnor och förvandlar dem till prostituerade som den fägra Tomi spelade mycket väl av Shima Iwashita. Denna var hustru till Gonzo som skäms otroligt mycket av hennes levande och som lite i taget får en upprättelsen. Det är en bra motpol till den mörka Osode spelade av Kawai Okada som är hustru till Minori Terada stor skådespelaren och regissör som spelar en herrelös rodin. Denna roll är mycket skickligare än Gozo med svärd och personifiera den samurajer som är trätta på deras ställning och sätter sig i ett mycket svårt spel som han försöker att behålla shogunen makt med den karaktär som visas lurig redan ifrån början sekreterare spelade av Shin Kishida som har enbart en ännu mer markerade till nyheters män spelade av Hideo Sunazuka. Det är roller som försöker att visas på en sätt men sen är någonting helt annorlunda hårda krigaren. Det som dem krigar är för en tradition medan Gonzo krigar på ett slags idéen av rättvisan som har sina rötter i de buddistiska religioner det ses tydligt när han ber vid ett Buddha staty och när han festar vild med dem andra bänder och drömmer att vara ett minister i den restauration regeringen. Det är komisk at se honom inte med en katana men med en dräktvärja och en västerländsk diplomats kläder. Fast det finns redan sådan människor som är inte den röda men den vita partiet vars befäl är Gorô Mutsumi. Det har en look och ett beteende som påminner stark om det som förkommer i bovarna i Edward Zwelich ”Siste samuarjer2 profitörer som kopierade dem värsta av den kapitalistiska vöst och använde sig av eld vapen spridfiell l karbiner och blå uniformer. Den har samma roll som USA kavaleri i några av väster western filmer. Jag tänker mera på Damiaamo Damianis och Sergio Leones verk i vilken den fanns många sociala anspråk. Till sist blir dem kan bli endast obesegrade men då den fantastiska rollen av Ume en fantastisk Yûko Mochizuki vet vad hon kan göra starta danser och finna i denna tradition den enda protest rörelsen . Ett verk som lyckas att blanda högt och låg det som är allvarlig och det som livs glädje på ett mörsterlik sätt med ironi och själv distans i ett fantastisk japansk film som visar dessa krigare för det som dem var och ett dröm av ett demokratisk land som skulle komma att existera mycket senare efter stora tragedier
Robert Fogelberg Rota