En rolig kommedi

En film om bloggande och kvinnlig vänskap

Titel A Simple Favor

Regi Paul Feig

Medverkande Anna Kendrick  Blake Lively Aparna Nancherla  Joshua Satine

Svensk distribution Nordic Film

Betyg B

Paul fieg har lyckas att åstadkomma ett mycket bra verk som är delvis en parodi på Gone Girl fast med några viktiga undantag att det är en kvinnlig film som behandlar två temat den av mödrar och den som är ännu ovanligare av den kvinnliga vänskap. I centrum av hädelserna står en roll som är mycket väl spelade av Anna kendrick tidigare känd för att ha avrit askungen i ”Intothe woods” stefhanie en helt vanlig amerikansk ensamstående mor som lever i Connecticut bland den välmående amerikanska medelklassen som är uterst pk med indier läraren i chador och inte minst med ett beteende som är ytterst barnslig. Precis som för deras barn i varje klass finns det en uge som mark warberg kopia  daren väl spelade av Andrew Rannells och hans indiska hustru sonia en yterst närvarande Aparna Nancherla driver med och det är Stepoahnein solm gör lakos fria köttbullar och vars son Milles spelas så bra av den sockersöta solstråle Joshua Satine  som är vän med den koolaste och mest busiga killen i klassen den halv japanska Nicke Ian Ho . han har en amman som är den absoluta motsatsen till Stefanie emily om vi ser senare i tre skepande Claudia , Faith och även den avdankade dubbel Hope en yterst elgant bitchig och svårgripbart samt ombytlig mode kvinnan. Det är och jag vill verkligen prisa Renee Ehrilich Kalfus arbete med kostymerna så väl klädd i alla situationer med kvinnliga kostymer al Marlen Dietrich luxuösa och ytterst maskulina, rock star ustryckel och så mycket famme fatale som det bara kan vara . Hon är onekligen en bra väninna för Stephanie även om hon ser bokstavlig nere på henne precis som hon gör med hennes män Sean i vars gestaltning Henry Golding verkar vara ett slags parodi på Nobel pristagaren  och det är inget konst att dem två sätts tillsammans när Emily försvinner. Det är hon som kanske underskattar Stephanies nyfikenhet och hennes iper aktivitet och det blir en ständigt jakt i två mörka förflutna som är inte bara den av Emily men även den av stephanie. Dessa scener är dem som är rent filmisk dem mest av John Schwartzman  foto som blir allt mer intressant och mest av allt mera mörk. Klippningen ses bara i den kaotiska sluet på filmen. En riktig sevärd verk

Robert Fogelberg Rota

En komedi med estetiska tornet

En fantastisk film om romantiken

 Titel Juliet nacked

Regi Jessie Peretz

Medverkande Rose Byrne Ethan Hawke, Chris O’Dowd

Svensk distribution Scanbox box

Betyg A

Hur är det med någon tonårsidoler blir helt annorlunda än dem som vi hade väntat oss och dem uppskattar inte vad vi gör för dem. Hur pass mycket är konstnären eller betraktaren som häger rätt till kosten. Dessa och mpnga andra frågor ställs i Jessie petez senaste verk som är mycket korrekt fotograferade av Remi Adefarasin  med en klippningen som är ganska enkelt i att framför den lilla stadens lungare tempo med betydligt längre tagning precis som den amerikanska landsbygget och London frenetiska tempo. Kanske på grund av det är det fyra personer som står för klippningen Sabine Hoffman och Robert Nassau . I händelserna centrum står en film professor vid den lokala universitet Ducan Thomson spelade mycket väl av Chris O'Dowd . han är lång spretig och trots hans skickligheter i analyser han har tydligt många problemet när det gäller mognade . han vägra att ha barn och han vill inom den minsta dekomponera olika låtar av ett rock idol Tucker Crowe till vilken Ducan dedicera en geniförklarad blogg med ytterst bombastiska tornet  som sätter honom i kontakt med liktänkande i hela världen. som han nästan påtvingar till hans hustru Annie Platt vilken är elegant spelade av Rose Byrne. Om det finns någonting tragisk i Ducan som blir förförd av en lite sliten och knarkliga kollega Carlie mycket väl spelade av Megan Dodds  det finns i Annie en form av sentimental längtan till någonting bättre. Hon ser bra ut mycket vackert eller mycket bättre än någon annan kvinna har ett bra arbete som museichef och en syster den lesbiska Rose spelade av den lite mera bastanta Lily Brazier men har ett saknade  till någonting annat. Det är en längtan som är mera otröstlig och man ser det tydligt i några scener bland annat i en av dem roligaste i vilken hon skall stoppa ett brandalarm i underkläder efter att hon har bränt matten. Detta är öppningen till den stora vändningen när Anne postar en recension som är inte fördelaktig för Tucker Crowe vilken svara och inleder en form av brevväxling med henne. Denna roll av en avdankad musiker som har förvandlat till ett slags white trash med ångest på grund av hans förflutna  och en svår kris spelas så bra som det bara går från Ethan Hawke  . Denna roll kunde ha varit irriterade och patetisk med Ethan Hawke lågmälda spel den ironiska självdistansen sätter honom med några one liner som ”You cannot restast your life” gör det till så intressant och stark på alla sätt och viss. Tucker Crowe lever i ett garage och det enda som han är intresserade av är relationen med sonen Jackson som spelas mycket bra av barnskådespelaren Azhy Robertson . dennes gestaltning är mycket naturlig realistisk och som Francois Truffauld sa under diverse omständigheter man skall filma barn för att man älskar dem . det är en öm relation fadern och sonen en far Crowe som ser igen på ett dramatiskt sätt hela hans liv komma tillbaka inte minst i dotter Lizzie spelade av modellen Ayoola Smart  . Crowe och Annie blir allt närmare även på Ducans hemma plan och när skaparen av musiken avisar fansen här vi i ett djup psykologisk men även estetisk diskussion som inte är dålig placerade. I själva verket har dem rätt alla två eftersom bedömningen av konsten måste utgå från den tiden och de känslor som det skapar oss dem två uppspänner som är skapare och betraktare., Filmen blir i ett komisk virvel större och store med många b figurer som borgmästaren Terry Barton otroligt väl spelade nästan en parodi på Boris Johnsson bra gestaltad  av Phil Davis eller den villade dansaren barsalty spelade av Enzo Cilenti  ansat känd för Games of Throndes. Ett rolig och välgjord verk med ett öppet slut.

Robert Fogelberg Rota

En stor konstnäreinan lyfter en annan

En film om ett okänd kvinnan

Tittel mademoiselle Paradis

Regi Barbara Albert

Medverkande Maria Dragus  Vivienne Causemann  Katja Kolm

Svensk distribution Edge entrataimant

Betyg Absolut mästerverk

Tyvärr i den som vi kallar för den europeiska klassiska musiken har ofta kvinnor varit lite osynliga  och det har varit fallet med Maria Theresia Paradis  som gestaltas så väl av Maria Dragus . vem var denna kvinna en fantastisk musiker som levde under 1700 talet andra häften i Wien lite äldre än Wolgfard Amadeus Mozart och även henne ett stor attraktion i salongerna. Vi ser hur pass mycket och hör har vi dem två mästerverk i den som gäller fotografi av Christine A. Maier , klippningen av Niki Mossböck  och inte minst den användning som Brabaraa Albert gör av kostymer. Dem är för Maria Theresia eller Reis som hon heter adels för stora och en hög perik. Maria Theresia är nervös vi ser trots att hon spelar Galuppi perfekt hur pass mycket är hon spänd opassande och det ses med dem salong kommentarer på ett tysk franska och hur hon passar dålig i denna samhället.- hennes längta är mot någonting annat och som så mycket i den tysk språkiga filmen den blinde står på en sanningen för den som söker den rätta. Om vi tänker till exempel Fritz Lang m är det tiggaren som vet vilken är mördaren och den social ovana kasper Huser i Werner Herzon ”Kasper Hauser”.det är lite grand samma sak i Barbara Albert som överträffar sina manliga kollegor med realismen. Det är en realism som lyfter fram en natur som är riktig verklig rö men även förklädd av den tyska rokoko eleganta fasad men även otroligt rö och dramatisk i ett  läkar konst som lyfts fram men är även extremt bristfällig. En fasad i vilken vi ser problmer inte minst hur pass mycket maria Theresia har drabbats av olika hårda bättring medel som har gett hår fall och den vanliga för den hårda motreformation katolicismen i den tiden Österrike av en icke känade av sig själv. Vi ser under möte med två vackra men lättsinniga och någorlunda elaka som den svarthåriga Anna spelade mycket väl av Vivienne Causemann och den ljushåriga Junger Prsine v som enbart tänker på män och att roar sig. Maria Teresia resan från en barndom i vilken hon lever under en tungt beskyddande vinge av modern mria Rosaria son spelas mycket väl av Katja Kolm . under många tillfälle visar hon tydligt att det är hon som har förberett eller rättare sagt skapa maria Teresia och det är hennes idéen att ta henne till den vetenskapliga pionjär Franz anton mesner i vars gestaltning den erfaren Devid Striesow gör hans livs roll perfekt oc mycket nerbrände i denna eleganta kanske lite för rika hem i Maria Teresia upptäcker hennes egen natur sexualitet och konsten. Några scener är mycket intensiva till exempel när Maria Teresia har precis fått syntet tillbaka och ser sig själv naken utan peruk. Det är en svårt träning och uppfostrande och det börjar ett relation och även Mesners fru blir mer och mer oroligt maria Anna von perche spelade mycket väl av Johanna Orsini-Rosenberg. Detta skådespelerska kanske även på grund av familjens arv hennes förfäderna var en del av den tiden kultur elit och en av dem var en av antagonisterna till Mozart i Milos Forman oförglömliga Amadeus gestaltar den tid dess elegans och stränghet. Vad som är slående är hur man lyckas att plocka i ett linjär berättelse olika perspektiv den klass med tragedi för tjänsteflickan Heidi väl spelade av Julia Pointner  som blir med barn av den cyniska baths väl spelade av Sascha Merényi . det som senaren förutom doktorerna och det samhället som har förvandlat maria Theresia till en ornament mycket på grind av hennes förfång fadern Anton von paradis i vars roll Lukas Miko briljera . det är en kallt män tyrisk men det finns även någon god . Ytligare en av filmens bra kvaliteter.

Robert Fogelberg Rota

Väl gjord amerikansk smörja

En våldsamt men tekniks välgjorda film

Titel 22 mile

Regi Peter Berg

Medverkande Mark Wahlberg  John Malkovich Natasha Goubskaya  . Ronda Rousey

Svensk distribution SF

Betyg D

22 mile är en film som kan passa bra i USA om man tänker att detta är Guds gåva till mänskligheten den enda demokrati i världen och amerikanaren är den enda utvalda folket på jorden. Dem är vackrare starkare och det är enbart deras problemet som räknas. Även när dem gör någonting fel det är i själva verket inte fel eftersom det år bar missförstod. Så hela över våld och svek av den patrull mördaren som vi ser på duken är i själva verket rätt. Det är en special enhet som angriper dem lömska ryssar vilken driv bara på ett kallt sätt av våld med ett ond kvinnan som vill förstöra allt och alla Vera som spelas av Natasha Goubskaya Den amerikanska folket verkar hata Ryssland och den ryska kulturen på ett oförklarlig sätt och även detta är fallet i Peter Bergs film när vi ser hur man presentera den kalla Vera som borde ha våra sympatier och den onda översåte spelade av Artem Lyashenko . ryssar drivs av ingenting annat än hat medan amerikanaren av sant pattritism som den hårda sam Snow spelade mycket bra av sam tam spelade av muskel tjejen Ronda Rousey som låter sig offra í den sätt att kunna försöka att försvara Anatole Kuragin den indonesiska spion som spelas av ett Bruce Lee likande li Noor spelade av Iko Uwais . . det .är en roll som är mera än allt antyd inte presenterade just detta sätt när man skall utgå från ett hot och rymma ifrån detta dvs ett område som kontrolleras av Indonesien är mycket väl gjort . fotografi för vilken ansvara Jacques Jouffret  strävar efter en realism en naturalism som är slående precis som den snabba precisa klippningen av fyra stora konstnärer i denna fällt Melissa Lawson Cheung och Colby Parker Jr. Vilken är utmärk i sin form . allt är snabbt syftar i olika perspektiv och det säger mycket mera än huvudpersonen James Silva spelade av Mark Wahlberg . rollen av den gnälliga super begåvade åtminstone enligt amerikanska standar sten tuffa polis snille borde passa enligt många ganska väl till  Wahlberg som hade spelade en likade roll i Martin Scorseses oförglömliga ”The departer” fast problemet är att mera än att spela bra Wahlberg vill spela cool och som ”all the money of the world” den nästan mästerverk av Ridley Scott Whalberg blir bara fånig. han blir otroligt fånig och samma kan sägas av den kvinnliga mot partner som spelas av Lauren Cohan  i rollen som Alice Keer vilken kunde ha blivit mera intressant fast det är mycket mera trovärdig i action sekvenser är när det är frågan om annat som spel mesiga scener. Den enda karaktär som verkar vara intressant och någorlunda vettig är den indonesiska super polis Queen spelade av Chae-rin Lee . Lite rolig är den små roll som görs av John Malkovich som Bishop med mycket mera hår än vanligt men det känns lite grand att se ett sådan stor skådespelaren som när för lite mera än hundra år sedan man såg Buffalo Bill skjuta vid en cirkus. En film som tyvärr lyfts inte fram

Robert Fogelberg Rota