Kärlek och hat på medeltider
Titel Rosens namn
Regi Giacomo Battiato
Medverkade Rupert Everett, John Tuttro, Greta Scarano , James Cosmo Piotr Adamczyk
Svensk distribution SVT och SVT play
Betyg mästerverk
Italienska serier har inte varit till dem mest sedda på svensk tv under den senar tid och det är en sätt att tillrättar visa faktum att Umberto Eco aldrig var ens påtänkt för Nobel priset Umberto Eco. ”Rosens namn var inte hans favorit verk och det kan hända att han hatade den på grund av en anledning hans hat mot Jorges Borges som enligt Eco skulle hata den italienska kulturen. Dessutom för Eco det fanns mest Sean Connery många problemet i 1984 filmatiseringen. Vad som är bra med Battiatos regi är hur man lyckas att göra någonting minst lika bra eller för mitt del och även Ecos bättre. Mycket är på grund av fotografi av John Conroy Denne lyckas att återskapat den vackra färg rikedom av den italienska gotiska eller blomstrade gotiken med Simone Martini i spetsen och att ta den till en imaginär filmisk medeltiden av många verk som var extremt betydelsefulla under den europeiska auteur filmen gud ålder från !”Alexander Nevskiij” av Sergej Eistein till Ingmar Bergman medeltida filmer. Det ses tydligt i den sista scenen när Bernardo Gui intensiv och ytterst väl spelade av Rupert Everet kommer med hans krigare insläpa i sina mantlar till kloster och ser hans fiende William of baskerville den magnifika John Tuttuto vid ett log. Till skinnade från Sean Connery som spelade en Sherlock Holmes iklädd i munkar kapar Tutturo spelar en på riktig from och duktig frankiska munk som kan lösa fall på grund av hans intelligens hans kapacitet och inte minst på grund av faktum att han kan komma nära hjärta till olika personer. Om Gui är nästan expressionistisk överspelade och hans svarta munkar koppar förvandlats på honom till en rustning som är full av ånger tvivel på det som han gör och Everett är suverän att göra det, Tutturo är en ledig rapp Willhelm av Baskeville. Det finns en vision av sant Franciskus likande liv men det finns inte den stelhet den allvar som finns i den andra f franciskanerna som skall delta i ett möte över varande av deras order. Det är just slutscener som bygger den klimax när vi ser den kraftiga möte mellan dem Gui till häst omringade av sina krigare och den ensam Wilhelm. Allting verkar fungera perfekt från Stephen O'Connell klippningen som följer rytmen av en symfoni den av film musiken skapade från Volker Bertelmann som är extremt klassik nästaWagner likand e
Det råder inget tvekan att dem båda älskar Gud och jungfru Maria och hatar synder satan men i ena barmhärtighet tar plats i den andra hatet. Hatet är någonting som finns även i Borges som presenteras av James Cosmo en karaktär skådespelaren som den unga publiken känner mest till för hans roller i många stor filmer se ”Wonder woman” som en ond militär eller som en god militär i ”Games of Throndes” . det är en munk med ett dunk förfluten kanske av en krigare och vi ser hur han först introduceras av Adso till franciskanerna och först med gudomlig tron och sen med bitetr sarkasm påminner han till dem att deras tolkning av religionen är adels för mjuk möt människan och synden. Det är en sätt att se religion enbart som bestraffande som för mig gör denna krakrtär till en av dem stora figurer i en verklighet som är långt ifrån oss men har stark påverkat oss. Det som är fiende till den monumentala Jorge är den lilla Alderbando från Grotaferata spelade av Roberto Herlitzka. Denna skådespelaren föga känd i utlandet liten med ett speciellt utseende som påminner stark om Laurence Olivier och Ernald Josephson ger en tolkning av religion från mystiske som är oberoende av människor och dessa mörke men kan även käfta emot Jorge. Det är slående hur denna figur är så nära den unga Adso som är spelade av den spinkiga karismatiska och naturliga Damian Hardung. Denna skådespelaren som precis som bok är en benediktins munken vilken innebär att han tillhör en mer traditionell order än franciskanerna som i 1984 filmatiseringen lyfter olika problematiker och har den fina kärleks historia med den unga provensalska kvinnan spelade av Antonia Fotaras. Hennes roll är naturlig ger behag och skönhet och presenteras ofta i naturen. Det finns i den tolkning ett spår av den pastorala genre mellan den unga drömmaren och älskare Adso och den som är satyrer refuserade på grund att han är vanställd Salvatore spelade av Stefano Frisia. 1984 verk hade närvaro av Rob Plam som tog ett roll som skulle ha gjorts av Franco Franchi och här är teater skådespelaren Stefano Frisia som gör denna roll som för också en konfrontation med Adso. Det är en nertonat extremt vanställd tolkning och vi ser många likheter med den namnlös bron vakt som fanns i Ingram Bergman ”Jungfru källaren” för mig den bästa svenska filmen någonsin år 1961 . det ses även i den scen i vilken han är nära hans läromästaren den före detta kättarens Ramingo da Varagine spelade av Fabrizio Bnetivoglio. Det finns för mig en stor fördel hur battiato bygger det som är knappast sedd av Eco ibland annat hur hans lyckas med flackback i vilken vi ser hur i ett extremt vit och vackert palats hur Salavtore i klädd narr kläder blir tagen till några adelsmän rör och hur det stoppas av kättare Fra Dolcino anhängaren som var balnd dem första militanta anarkister Dolcino är spelade av Alessio boni en skådespelaren som visligen taalr en dålig engelska men är stark full av en extremt vrede och hur han kommer inne i den fina salongen mördar alla och för ramingo att mörda en präst. Det är en viktig scen som bygger klimas till det som saknas i filmen den kamp mellan en kyrkan som är i knät av dem mäktiga och en som är för dem fattiga. Det är den del av hatet medan den del av kärleks ser i den passion av Malachai från Hildesheim mycket bra spelade av Richard Sammel för berengario som vi ser enbart som lik Maurizio Lombardo. Det är ett extremt förbjuden kärlek men en så pass bra som blir belånade av älskog någonting som inte finns för Adso som till slut inte för kvinnan. En annan roll som bygger upp är den äventyr mesiga av Anna. Det är samma skådespelas Greta Scarno som spelar dem båda och vi ser hur hennes roll är mångsidig. Vi tror att hon drivs av vreden hämnd medan i själva verket hon drevs av kärlek till hennes föräldrar. Allt denna omringades av ett fantastisk åter skapelsen och av många andra skådespelaren som den till synes trevliga Severino som i själva verket är en våldsamt homofobisk karaktär spelade av Piotr Adamczyk som gör hans livs roll till de hårda kardinaler spelade av max Maltesta i en serie som är suverän
Robert Fogelberg Rota
