Bra film om man gillar dokumentärer

Rolig men ändå så sorlig

Titel Andres , jag & hans 23 andra kvinnor

Regi nahid Persson

Medverkande nahid Perssoon anders Rosen dokumentär film

Svensk distribution Folkets Bio

Betyg B minus

Få gånger har rätt personliga dokumentärer varit så bra eftersom under många tillfällen naturen verkligheten kan vara så fantastisk och även människor öden kan vara så fantastiska. I centrum av berättelsen står själva regissör som sätter sig själv i ett mycket svårt sikt eftersom hon blotar sig själv och en del av sitt eget liv vilken det kan vara mycket känslig den sentimentala. Efter många möte på Tinder och andra sociala medier Nahir möter den som kunde vara den rätta Anders Rosén före detta löfte av den svenska tennisen i ett period 1984 som Sverige var redan på topp i allt som påminner stark om Nikolay Coster Waldau och dem två börjar ett förhållande fast Anders har förhållande med många andra kvinnor. Vi kan inte se honom som ett cynisk utnyttjande person snarare en trevlig och social kille som vill åtminstone försöka att få alla  att vara till lags och vara till lags med alla. Den medelklass miljö av ung karl (även om vi får veta att en gång i tiden hade Anders varit gift men vi får aldrig veta hur det var och mest av allt varför det tog slut. Vi märker att nahir vill om inte göra om Andreas få honom på andra tankar men även utnyttjar Andreas kunnighet i hemhandverk men även hans vilja att vara till lags . Naturen i denna fall den någorlunda domesticeras men mäktiga variant av Stockholms skärgård  är den rätta ramat för denna historia undersöka bland annat i Bålsta när han skall försöka att komma till en diskussion med annan kvinnan och lite i taget börjar vi att ana vilken är Anderas riktiga problem och den är en mycket svensk sådan att inte ha några problem. Eller bättre tack vare vårt framgångsrik och moderna sociala struktur vårt frihet till att förverkliag oss vi tapar oss själva längtar på ensamhet men ändå vill vara med alla och med andra. Dessutom det finns ett faktum om vi har låtsat att ge ansvar vi vill inte få den. Det är lika mycket Anderas problem som dem andra kvinnor som ofta vill ha en hund eller en häst istället än Anders men vill i sitt tur få honom att känna sig underlägsen. Detta med familjen är någonting påtvingade som i nahirs fall när hon försöker att alla hennes barn kan acceptera Anders  vilken dem kanske gjorde om Anders hade varit en annan. Man kan försöka personer att bli bättre och att låta dem känna sig bättre men allt kräver så mycket. Man skulle kunna tänka sig att filmen är ett slags privat sfär men det är inte baar det eftersom den är välgjord och intressant. Definitiv sevärd om man gillar dokumentär film

Robert Fogelberg Rota

Wes Andersson bland hundar och yakuza

En utmärk hyllning till Akira Kurosawa

Titten Dog Island

Regi Wes Anderson

Medverkande röster  Bryan Cranston Harvey Keitel F. Murray Abraham  Koyu Rankin

Svensk distribution UP

Betyg A

Få regissörer har enligt mig varit så still rena visionärer och roliga som wes Anderson och nu ger han en verk som är precis i hand still som är animerade med inte som Disney men som en no teatern skådespel . Filmen är som vanligt i Wes Anderson historier delade i ett prolog om en krig mellan människor samurajer och hundar i vilken en pojken får sympati för hundar och sen med ett snabbt klippning det tas till våra egna dagar eller i ett kommande framtid i vilken en påhittade stad lik Tokyo har en borgmästaren som vill deportera alla  hundar eftersom dem har sjukdomar och då möter vi dem riktiga samurajer som är fyra hundar som slås mot några puder sådan och den som är chefen är ett hund som har varit herrelös Chief. Det är trots att det är en hund både i röster och inte minst i rörelserna entravesti på Toshiro Mifunes roll mest av allt två stycke den sten hårda polisen och den som den ronin i . Bryan Cranston . vilken är en av dem absolut bästa prestationer i film historia. Hundarna hårda tillvaro får plötsligt ett vändning när Atari mycket väl spelade av Koyu Rankin  en tolv årig som är brorsson och myndig under den fantasiska borgmästaren kobayasky spelade av Kunichi Nomura  som talar i japanska medan vårt fyrbenta vänner  bör talar en fläckfri amerikanska engelska. Detta skapar en rolig kontrast. Det som pojken skall söka och trots mormor som är en riktig yakuza brottsligt som skall ge ett from av demokratisk  den hund som har försvarat honom och har varit den första att ha blivit deporterade på ett ön full av soppor men även full av rester av 1900 talet och 2000-talet industriella utopi med ett sport handledning som man har uppenbarligen aldrig använt sig av eller man har använt sig enbart några gånger utan någon som helst betydelse och forsknings anstalt i vilken några hundar har utsatts av Kobayaski klan av många grymma experimenter. Tyvärr tycker jag att filmen inte blir ett stor mästerverk som ”Grand Budaspest hotell” eftersom människor är adels frö mycket av några karikatyrer men dem är åtminstone lite roliga men dem får aldrig utveckas. Visligen är inte alla människor onda eftersom det finns den lilla grabben som påminner rätt mycket om många barn skådespelaren som man har kunnat skåda i många japanska filmer men även en snäll vetenskap män och hans älskade assistent samt en grupp gymnasietid i vilken det finns den extremt uppkäftiga amerikanska utbyttes studenten Tarcy Walker som inte har enbart en Julia Davis frysyr men även samma revolutionär ställlning spelade av Greta Gerwig  som spela den mycket bra dem andra kvinnliga figurer är   Tilda Swindon ger rösten till Orace ett rolig och trendig fransk bulldoger och även ingen mindre än Yoko Ono som kan se på tv och F. Murray Abraham som Sankt Berads Jupiter . vilken har sällkap av en annan veteran

Orm skådesplaren och samma kan sägas om den kraffull Harvey Keitel Gondo som är chefen frö dem ihemska hundar spalade . Den resan runt ön med dem special styrkor som håller på att följa hundar och pojken är för mig helt fantastisk med Chief spelade mycket bra av Bryan Cranston  som blir mer och mer i rollen som ett intelligent och sympatisk hund.D et samma kan sägas av brodern Duke som seplas med stark militärisk röst av Jeff Goldblum  Chief får en flickvän som har Scarlett Johanssons röst Nuparg en pekines som är visligen bra men är en omväxling till många av Scarlett roller som har varit mera actions  inriktade. Även dem andra hundar som är alla alfa hanar  spelas med extremt bra röst av  Rex Edward Norton , King med Bob Balaban e minsBoss den mest fega vars röst är den av inget mindre än Bill Murray  Scenerna är suveräna tills man kommer till slutet vilken är abrupt musiken för vilken ansvara Alexandre Desplat som borde

Fått ett Oscar  fungera bra och den utmärka hyllning är den till Kurosawas filmer i den bemärkelse att man har tagit dem stämning dem atmosfärer typiska av den i ett kraftfull bearbetning med sitt eget still lekfull fantasi full och teatralisk Tristan Oliver  påminner just om den japanska klassiska måleri med sina vackra färger . Inte teatern som konvention men som ett medel för att sätta fantasi i rörelserna att skapa känslor- Visligen en japan som är en önskebild av dem västerlänningar som ser på den men för den inte minst rolig och helt sevärd.

Robert Fogelberg Rota

Bra verk synd för slutet

Moral kakor förstår den som kunde ha blivit historiens mest svartafilm

Titel charmören

Regi Milad Alami

Medverkande Ardalan Esmail Soho Rezanejad Lars Bryggman Susan Taslimi

Svensk distribution Folkes bio

Betyg A

Få filmer som jag har sett har varit lika svarta som charmörerna vilken har Sophina Olsson fantastiska naturalistiska foto som lyckas att fånga verkligheten som den egentligen är och Olivia Nergaaard Holm säkra klippningen samt ett mycket bra och nästan fläckfri intelligent idéen  ab av Milad Alami som tyvärr dröjer inte hela vägen. För mig dem svartaste i bemärkelsen av mest trista och hårda filmer är onekligen Stanley Kubrick ”Barry Lyndon ” i 1700 talet aristokrati med ett irländsk äventyraren uppgång och fall Andrej Tarkovskij psykadelisa sovjetiska sicen fictorion ”stalken2 och inte minst Steve Mac Quin ”12 years as slave”. Väl charmören utspelas idag samt i ett närliggande land som Danmark vilken gör filmen ännu närmare till mig och mitt egen omgivningen, I centrum av det står en nyinkommen som bör vid en flykting förläggningen Esmail en iraniser kanske med kurdisk eller afgansk blod som spelas av  Ardalan Esmail . han har trettio år ungefär arbetar som flykt kar och har ingeting speciell verken till utseende och det påminner mycket om som vi minst i Francois Truffauts fantastiska film ”männen som älskade kvinnor” och samma skådespelar förmåga rätt tam som vi såg just av Rayan O’Nel som Redmond Barry. Esmail frösöker att få så många ragg som möjlighet i den bemärkelsen att hans skall kunna få stanna i Danmark. Han sköter sig försöker att skaffa arbete och arbetar mycket bra som flyktkarl . det är slående hur hans chef är trots att han får betalt svart i kontanker är ett mycket trevlig human och rent av schyst människan och samma kan sägas dels om den sociala arbetare och den som verkar svårt är hans första tjetjen som spelas av .. vilken anvisar honom. Vid den intressanta krog i vilken har brukar få sitt ragg möter han ett danska tjetjen Siv som verkar vara intresserade i honom men sen kommer det ett iranska skönhet Soho Rezanejad och det födds någonting mellan dem . Soho Rezanejad har ett fräck karismatiskt spel still är rapp i replikerna elegant och det finns mycket av Anna Karina den danska musan som Luc Godard och hela franska nya vågen hade och plötsligt denna duett blir ett slags tri eftersom det kommer hennes mor änka Leila spelade av Susan Taslimi en sångerska av iranska slager sånger som i likhet med andra äldre iraniser har aldrig anpassa sig till Skandinavien verken när det gäller mat liv och många av dem självklarheter som finns i Skandinavien som faktum att hennes dotter kan som 26 årig bestämma för sig själv.  Leila gillar Esmaild och lite i taget han dras inne i dess personer liv som är inte hans . Medan bland den danska överklasset var han en rolig fläk och kunde ge enexotisk krydda Maten har ett prominet roll i filmen som påminner stark om den roll som den vanligt viss har i Martin Scoresees filmen om italienska amerikaner och vill understycka ett relation till det som  har varit landet. Den som är antagonist är en dansk ”Svensson” Lars som spelas mycket väl av Lars Bryggman. Han har motiver för att hämnas mot Esmail och hans vilja att hämmas börjar i ett slags crescendo till en slutlig konfrontaktion. Filme senaste delen spelade i Iran med Esamil som kommer till hnas familje som är traditionell. Det känns enbart som ett försök att anpassa den till ett eventuell iransk censur en slut som får mig är bara konstig

Robert Fogelberg Rota

Mycket bra japanska film

Den japanska filmen när den är som bäst

Titel Tredje mord

Regi Hirokazu Koreeda

Medverkande Yamanaka Mitsue Kôji Yakusho Masaharu Fukuyama

Svensk distribution Triart

Betyg A

Den japanska regissören .. Hirokazu Koreeda har lyckas att göra ett mycket fint vackert och känslig verk som utgår från idéen att det finns en krama. Det är en svår historia om skuld själv plågeri som utvecklas i ett modern stiliserade Japan i vilken vi kan njuta av Mikiya Takimoto fina fotografi och av Hirokazu Koreeda gen som kombineras med den fantastiska modernistiska music av Ludovico Einaudi. Historia är enklet en män Kôji Yakusho s mycket bra och känslor laddade av Kôji Yakusho utförd ett mord på ett fabriksägaren. Det är inte hans första moder och inte den försat som är s brutal så hans erkänner och blir dömt för dödstraffet. En hård nästan häx likade åklagarenYamanaka Mitsue väl selade av Yamanaka Mitsue  men Mikiya som kommer från norra japan vilken är den mest fattiga och vilda delen av landet får oväntade enmycket bra advokat Shigemori som spelas med klass och skicklighet  av Masaharu Fukuyama . det är en karierist som har enorma personliga problem på grund av sitt skyldmässan och ett vsårt relaktion med dottern som gestaltas av Izumi Matsuoka men även ett idéen att människan är god att den skall kunna rehabiliteras av straff och då vill han rädda Mikiya. Det som är problemen är att Miliiya med ett svårt situation och ett grunläggade idén av skuld och även ett svårt reaktionen med sitt dottern vill inte bli räddade. Det ses tydligt i sceneran som påminner dels av Akira Kuroswas ”Blackmail” men även om en annan enorm film Nagisa Ôshimah ”Detah by hanging” deras samtal följs i den kalla och icke personliga visit rummet vid äkte och rättegång blir ett slags fars. Hirokazu Koreeda vill verken kritisera eller prisa samhället och lägger sig inte inne I döds straffet debatt men går i någonting som är ännu mera komplicerade ett diskurs över rättvisan som sådan och faktum att vi är eller inte är en del av dem. Det är en mikrokosm i vilken kommer inte minst dottern till offer ett cynisk fabriksägaren Sakie som spelas av Suzu Hirose . Hon haltar på grund av enorma problem och ett svprt barndom. Det finns ett fänglade skönhet i denna film med en fantastisk rytm. Definitiv sevärd

Robert Fogelberg Rota