Tyvärr har Susan Austen gott hur tiden
Vad som hände igår att Susanne Austen lämnande oss är ytligare en tragisk nyhet för en land Sverige som håller på att försvinna eller att få andra värderingar som kommer att få den närmaren USA mest om Trump kommer att vinna eller Polen fast djup regnbågsfärgade och individualistisk. Det är för mig omöjlighet att försöka i få rader att beskriva denna enorma fantastiska och talangfulla konstnär kapabel att presentera både klassiska och nyskrivna verk men jag kommer att försöka se en gemensam tematik och vad hon har betyd för den svenska kultur liv. Även om Sverige har varit under den förra århundrade en lite och ganska marginell land den hade haft en förmåga att skapa en egen väg till ett ekonomisk välfärd och att vara en morlaisk super makt. Moralisk i den bemärkelsen att den kunde kritisera allt och alla samt att kunna stå på höga hästare. Numera med Nato inträder genom att vara den mest lydiga landet till Eu kommission (man har helt enklet inte Euro eftersom det finns inga kontakter) och d´med social demokrater som försöker att vara moderaterna och moderaterna som går mer och mer mot extremism. Susane Austens idéer verkar vara bisarra konstiga och hur tiden. Jag kommer inte att fokusera mig så mycket på barn teatern någonting som idag verkar hur tiden bättre att låta barn upptäcka världen genom telefoner men på några filmer och uppsättningar som jag har kunnat se och som har betytt mycket eftersom dem har lyckas att återspeglar tidens andan. Fast innan man ger sig på Susan Austen måste man ta i tur med en myt Osten som motpolen till Bergman. I själva verket det finns ingen som helst likhet men även många kontaktpunkter och en kompletterade syn på tron. Tron för Bergman fanas inte och i den mest svenska film med ”Fanny och Alexander” ”Smultron stället Bergman i den guldålder ent var lika löjliga. Människan eller rättare sagt den borgliga vita männen var utanför allt kunde verken når en anna dimesion den kollektiva. Precis som för Ingmar Bergman den privata var helt viktig så att komma ihåg om sitt uppfostrande men även någonting annat som är personernas roll i samhället Vad som var typisk för Susanne Osten var den kollektiva och kunna införa ett brecht liknade extteik i filmen atrt kunna kommunicera med den som var åskådaren. Det kunde bland annat ses i hennes filmiska mästerverk skyddängel . Att kalla henne för ett försättning av Luc Godrad eller andra av nya vågen är för mig inte korrekt eftersom hennes arbetssätt var annorlunda det var att kunna presentera en naturlig utvecklingen av dessa karaktärer. Vad som var betydelsefull i Osten filmatiseringar var en av dem mäktigaste som man har aldrig sedan dess skådad i Sverige. Jag kommer att tillängar mig bara en film den som för mig har bettyd mest Precis som på teatern vi vet inte vad vi befinner oss och varför vi befinner oss i denna politiska spel. Vi har en minister
Joel Birkman som alltid spelad mycket bra av Etienne Glaserförsöker att uppehålla ordning och en ung individualist revolutionär som vill få bort honom. Lite i taget och det finns likhter både med Tjechov men även med Marivaux den försöker att besvria en lite värld vid ett sommar stället v svart viat foto är stram men även så detaljerade till varje aspekt naturel men även den privata hemmet . Om man skall vara petig även ingmar bergman hade presenterat någonting ganska lik i Smultornstället fast här finns det ett olikhet att denna världen ör inte sed som ett foto album långtifrån men är sedd i sitt verkliga i det som är inne i den. Alla dem ritualer är inte i själva verkett den ritualer som hade presenteras av en borlglig familje men dem ritualaer av en familje i sig en samling av individer och sex den erotiska blir den normal det som får oss att leva med dem . det finns i jacob den revolutinär som spelas av philip zanden en slags misstro cynism men även en sårbarhet som både minister och inte minst minister son Wedja en mycket ung och karismtiks Björn Kjellman saknar och det är så att den roll som är närmaren jacob är onekligen Livia Birkman ministern hustru spelade så bra av malin ek kapabel att visa både mjukhet och ömhet men även en slags hård oföstorlig och oforsonlig farmtorning. För mig dessa användning av cenejournalsn den rytnmiksa användning av klippningen för vilken ansvarade Michal Leszczylowski och den monumental roll av befolkningen bonde Ivan en duktig Tuncel Kurtiz gör filmen till en minstålpern precis som så många teatern uppsättningar som osten gjorde och numera verkar hur tiden men som kanske borde sättas upp igen för att kunna åskådas
Robert Fogelberg Rota