En fullträff av Tarantino
Titel: The Hateful Eight
Regi: Quentin Tarantino
Medverkande: Samuel L Jacksson, Kurt Russel, Tim Roth, Jennifer Jason Leigh, Walton Goggins, James Parks, Demián Bichir, Oswaldo Mobray, Bruce Dern, Craig Strak, Michael Madsen, Zoë Bell, Channing Tatum m.fl.
Svensk distribution: Scanbox
Betyg: A
Quentin Tarantino är en filmskapare, som man inte kan sluta prisa och efter ”Django” visar han sig vara en erfaren western regissör med ”The Hateful Eight”. Det är en annorlunda western som utspelas i ett snötäcke landskap i Wyoming efter amerikanska inbördeskriget. Tarantino använder sig av Robert Richardson som filmfotograf och 70 millimeters format som gör bilden på duken större och bredare. Med hjälp av Fred Raskings klippning lyckas de att främlingsgöra skådespelarna och händelserna från den historiska konflikten och reflekterar över våldets absurditet. Det är en tematik som har påverkat Tarantino sedan ”Reservation dog” våldet och ”gore” är starkt stiliserat. Det påminner om sättet på vilket Sam Peckinpah byggde upp sina westernfilmer. När vi början av filmen ser diligensen, som kommer i ett snötäckt landskap ser vi att diligensen kör förbi ett Jesus kors då förs tankarna till Tarantinos vampyrfilmer. Där finns allt det blodiga och det psykologiska våldet, som är filmen ”The Hateful Eight” kännetecken (nästan en vampyr liknande historia).
I centrum av händelserna står Daisy Domergue (Jennifer Jason Leigh). Hon är sliten och helt täckt av tunga kläder. Hon är kvinnan som följs till hängningen av John Ruth, en ytterst burdus och aggressiv huvudjägare i vars roll Kurt Russel briljerar. Han är självsäker, brutal och autoritär fast rollen har även positiva sidor som ironi, en viss naivitet och värme. De möter Major Marquis Warren i vars roll Samuel L Jackson gör en stark självsäker och distanserade äldre version av Django. Han är svår gripbar eftersom han absolut inte är en hjälte eller en god karaktär men inte eller en bov och vi kan hålla med honom. Det som är kännetecken både för John och Major är deras patriotism och kärlek till USA personifierad av president Lincoln någonting som Daisy Domergue inte vill eller kan förstå.
Det tredje mötet är med sheriffen Chris Mannix, som tillhör denna oheliga allians, hans roll en sheriff som är en före detta gerilla soldat från sydstaterna, som presenteras av Walton Goggins, som gör sitt livs roll. Vid sidan av dem finns en av många clowner som Tarantino presenterar i denna film OB Jackson mycket väl spelade av James Parks. Sekvenserna med ”lazzi”, exempelvis Daisy med brevet och de blanka fotografierna är värda biljettpriset. Filmen blir än bättre när man möter de andra figurerna, som clownen Bob en ganska ovanlig mexikansk bandit spelade av Demián Bichir och två riktiga tungviktare som Oswaldo Mobray i rollen som dandy samt bödeln gestaltad av Tim Roth är ytterst övertygande och den äldre sydstat generalen Sandy Smithers som har Bruce Dern enorma erfarenhet och ypperliga gestaltning. Situationerna blir alltid hotfulla inte minst i relationen mellan den äldre generalen och majoren som till sist eskalerar (filmen delas in i många olika kapitel) i en berättelse om hämnden som majoren gjorde mot generalens son Cherster Charels spelade av Craig Strak. Detta bråk slutas med en plötslig upplösning.
De olika situationer är ytterst sevärda även när Tarantino citerar sig själv från ”Kill Bill 2” och hur man börjar berättelsen, liksom i en av Agata Christies bästa filmatisering, får åskådaren gradvis upptäcka vad som har hänt. Denna intrig har en karaktär, Joe Gage, som är mindre utvecklad och konstigt nog spelas den av Michael Madsen. Han känns lite lämnad åt sidan. Tarantino använder sig av långa tagningar och av alla möjliga vinklar, som gör så att filmen blir intressant. Det är även roligt att se i flash back regissörens skicklighet i komedi facket och mycket med en av Tarantinos favorit skådespelerskor före detta stuntkvinnan Zoë Bell, som även är duktig som komediskådespelare. Förutom alla olika och annorlunda tagningar det är just Tarantinos förmåga att göra film som fängslar. Det ses tydligt i hur Channing Tatum spelar den psykopatiska Jody. Filmen är en fräsch fläkt i western genre som har kommit tillbaka för att stanna.
Roberto Fogelberg Rota