Regi Nicole Gracia
Medverkande Marion Cotillard Louis Garrel Alex Brendemühl
Svensk distribution Nonstop entraimanet
Betyg A
få fransak filmen kanke med undantag av Francois Truffuarld mästerverk har varit så fulländade som "brev från Månen" som är ett enormt bra och mest av allt intressant produktion i vilken Marion Cotillard gör ett svårt och psykopatisk roll den av en ung kvinnan med namnet Gabrielle Rabascal som har enorma problem av hysteri dottern till en bonde familjen i Provance. genom hennes historia efetrsom hon är bokstavligen den axel runt vilken filmen utvecklas med ett utmärk fotografi för vilken ansvara Christophe Beaucarne och en klippning som är ännu mera intressant av Simon Jacquet som lyckas att smälta samma olika tendeser som var typiska under den franska impresionismen inte minst med elganta övergångar som vi ser
Få franska filmen förmodligen med undantag av Francois Truffuarld mästerverk har varit så fulländade som "brev från Månen" som är ett enormt bra och mest av allt intressant produktion i vilken Marion Cotillard gör ett svårt och psykopatisk roll den av en ung kvinnan med namnet Gabrielle Rabascal som har enorma problem av hysteri dottern till en bonde familjen i Provence. genom hennes historia eftersom hon är bokstavligen den axel runt vilken filmen utvecklas med ett utmärk fotografi för vilken ansvara Christophe Beaucarne och en klippning som är ännu mera intressant av Simon Jacquet som lyckas att smälta samma olika tendenser som var typiska under den franska impressionismen inte minst med eleganta övergångar som vi ser när filmen från prologen går tillbaka till ett livsöde som är den av Frankrike. I första scenen ser vi Gabrielle och rollen presentera Marion Cortilian enbart naturlig med en förmåga att vara enkelt naturlig super realistisk och teatral på en sätt som man hade inte skådad sedan Louise Brokks och mest av allt Greta Grabos dagar så kanske världen vackraste kvinnan vid en bäck. Sen vi ser hur hon kommer till en torftig läraren som hon inte misstolkas men tolkas rätt. Det som är genialisk att se den skinnade som finns mellan Gabrielle och syster Jeaninen spelade av Victoire Du Bois . Systern påminner stark om Brigitet Bardot första rollerna längre hår ett slags Lolita utstickes och inte minst en vilja att visa att hon är dels en modern kvinnan Adele (spelade av Birgitte Rou) som visas kapabel att kunna vara dels en modern kvinnan och ett exemplarisk dotter någonting som Marion millyskas i allt och till slut modern som är ett kallt och någorlunda grym säljer henne till spanjoren José Rabascal mycket väl spelade av Àlex Brendemühl rollen är mystisk den människan som skulle finnas i en rum utan vi märker honom med mörka hemligheter men en del av den nya Frankrike och det ses tydligt . kontexten mellan dem moderna huset som han låter sig bygga och det kontaktera tydligt med det sanatorium i Schweiz i vilken Gabrielle möter Andre´s Sauvge en av dem många och utmärka älskar roller som spelas mycket vara av Louis Garell. Det är den äldre militäriska och koloniala Frankrike som kan även presentera det som vi skulle kunna definiera som antigener regim den del som är fortfarande aktuella men måste i tider som den två kolonial krig Algeriet och Indokina med den koloniala dubbel det vill säga hans medhjälpare Blaise (Jihwan Kim ) en vietmase som har handhamrat den franska kolonial makten. Denna karelskes historia med brev den väskan som Gabrielle har förbered är skärande precis som Gabrielle oförmåga att lyckas att ge moderlig kälrek till sonen Marc (Victor Quilichini som man måste bara se
Robert Fogelberg Rota
