Arabiska kammar spel

 Mästerlig om kriget i Syrien

Titel Insyriated

Regi Philippe Van Leeuw

Medverkande Hiam Abbass Diamand Bou Abboud Husam Chadat

Svensk distribution Scanbox Stockholm filmfestivalen

Betyg A

Svensk bio premiär den 24 februari

Få regissörer ha behandlat kriget i Syrien dels eftersom den är så besvärlig nära men även på grund av faktum att till skinnande från andra konflikter efter andra världs krig den har varit mycket svårt för massmedierna att rapportera ifrån den. Historia är enkelt och det utspelas enbart under fyra vägare en lägenhet i Damaskus vart visa människor i själva verket två familjer bör. Det är frågan av två familjer som är djup västerlänska i sitt sätt och för mig det är redan genialisk. Vad som är viktig är dem maktspel som finns inne i detta krig. Dels finns det en spänning mellan könet mellan Halimi (Diamand Bou Abboud ) och hennes män Yazar (spelade mycket väl av Mohammad Jihad Sleik ) bra spelade av v. det som gör dessa reaktionen som ses mycket lite så stark är just den användning av foto för vilken ansvara Virginie Surdej  . det är enbart vid första ögonkastet en fotografi som är så pass närd tornat, men vi ser mörka skuggor vrål och ett utsök kameran arbete. Tyvärr kan man inte tycka samma av Gladys Joujou .klippning vilken är för mig lite svagare. Yazar som tydligen har varit politisk engagerade är adels för osäkert det verkar som kriget lämnar honom lite åt sidan  och hans hustru den blonda Halima vilken spelas på ett super bra intensiv sätt av Diamand Bou Abboud … För en biobesökare som har inte så pass vant att möta araber skulle hon verkar som ett någorlunda exotisk figur medan i själva verket är hon djup inrotade i denna kultur och i den bild som är vanligt av den moderna arabiska kvinnan och hennes kamp mot strukturer som försöker att boxa inne henne i något form av liv Diamand Bou Abboud  blir som manga andra arabiska hjältinnor på filmduken ett slags vilja till friheten. Denna frihet är i själva verket möjlighet att kunna bestämma själv att kunna få leva någonting som man inte tillåter henne. Ofta kan det vara frågan om sitt egen kultur av tradition som tyvärr i fallet Islam tolkas alltid mot kvinnan. Hon kommer att lämannas (här kanske finns det som är både  filmen styrkan och svagheter i denna allegori som för mig kunde vara lite mera spektakulär ) ovetande av tragedi som har inträffat. Den som är dem personer frö förgriper sig från honom i scenerna som är otroligt svåra är en till synes vanlig män som spelas av Husam Chadat . scenen är svårt men kanske till som med lite för enkelt Halmina fiende men ändå vapen dragaren är som ät en av dem bästa skådespelerskor i världen palestinska som spelar just en palestinsk kvinna Oum Yazansom alltid mycket bra av Hiam Abbass  jag kan säga att hon är onekligen mycket bättre än alla andra skådespelerskor i hennes generation och hon våga trots ett extremt naturlig och nästan nedtronade spel stil att vara lika stark som Eleonora Duse. Detta var ett enormt italiensk skådespelerska aktiv under senare delen av 1800 talet. Det är vad som gör nu av Hiam Abbass . Hon är svärdottern till make huset modern till två unga flickor i tonåret och en av dem har en relation Yara som har en svårare relation hon spelas av Alissar Kaghadou och hennes yngre flicka alyna som spelas av Ninar Halabi till varje pris att hålla fasade upp den andra genom att hålla sig fram till några hemma mesiga rutiner och den första genom att till varje pris försöka att ha ett förhållande med Samir spelade av v. denne ör en helt vanlig ungdom sonen till hembiträde som spelas av Juliette Navis vilken är Kristen. Vi märker mer och mer hur många år av problem blir starkare och nästan bryter upp som relation mellan farfar Abou Monzer spelade mycket väl av Mohsen Abbas lille Krims om gestaltas extremt naturligt av Elias Khatter .rollen av  Mohsen Abbas är i själva verket ett skoningslös symbol för den syrianska /arabiska medelklass som kan inte göra någonting förutom att styra blind på böcker. Inte att läsa dem med att styra som om dem vore någon form av status symbol som har inte fungerat som har inte kunnat ge ett lite mera stabil form till samhället. Istället den barrikaderade dörr är symbol för vi Europas biobesökare som i 90% av fallet och bland dem även jag själv har inte gjort någonting har enbart kolla några fragmentariska nyheter av det som har hänt. En dörr som inte stoppar det som är förövare precis som terrorismen och även brottslighet inte stoppas av vår skärpa regel. Jag hade med denna fantastiska regissör och dessa utmärka skådespelarna velat ha någoting mera spektakulär som en halv slag eller som i Ingmar Bergman ”Tystande” (Insyriated är minst sagt i klass med den ) en stridsvang som hade kommit inne i scenen men det kanske hade tagit uppmärksamhet från filmens temat. En film som borde vara olaglig att inte se

Robert Fogelberg Rota

Renzo Gigineishvilis mästerverk

Övertygande drama från Georgien

Titel Gisslan

Regi Rezo Gigineishvili

Medverkande Irakli Kvirikadze  Tinatin Dalakishvili  Darejan Kharshiladze Avtandil Markerade

Svensk distribution SF bio Stockholm filmfestivalen

Betyg A

Få filmer som jag har sett har varit like bra och starka som den georgiska ”Gisslan”. Historia är enkel och det grundad på ett riktig händelsen 1980 när Georgien var i topp av den då varandra Sovjetunionen när landets stolthet Dinamo Tbilisi vann ett final i UEFA cupvinnarcupen några välbärgade ungdomar av georgiska och estniska familj försök med att kidnappa en plan. Det är som vi kan väl se från foto av vilken ansvara med dunkla färger som påminner om den av en familj album  Vladislav Opelyants med en kippning på fyra händer av Andrey Gamov och Jaroslaw Kaminski att berätta en historia om landet men även av idag. Det är en film som är inte nostalgisk över en förfluten som man kan se i många ryska filmer men som demonisera inte det och som finner parallell med vår eget samtid. Det råder ingen tvekan att dessa unga människor som den gigantiska Nino som spelas mycket väl av Darejan Kharshiladze som rättar upp föräldrar eftersom han tillbringar mycket tid i en kyrka eller den långhårige Oto spelade av Giorgi Tabidze t någorlunda avståndstagande distans en läkare vill först och främst gå bort från ett samhälle som är adels för sömnig. Dessa bild av väst vilken i denna fall är Turkiet och kanske senare USA är ytlig, dem försöker med det som är deras spirituella vägledning prästen Danili (i Rasputin kopia Iliko Sukhishvili en ensidigt positiv gestalt) att trösta sig med the Beatles på 1980- talet redan passé i väst eller genom rökande. Den som är inte den skapande kraft med den mest intressanta karaktär är en före detta barn stjärnan i filmen Nika spelade av Irakli Kvirikadze som är en histrion. Han är känslomässig vackert och kan dansa och dels i bröllop scenen charmig även med polisstyrkor och är precis nygift med ett estnisk kvinnan Anna väl spelade av Tinatin Dalakishvili  som bara i första ögonkastet är en lite yngre version av hans mor kolla spelade med auktoritet av Giga Datiashvili . denna kvinna ha lyckas genom att bli så konformist som man bara kan få en plats i ett samhälle tack vare ett system som inte övertygar henne. Om nikas far Levan (Merab Ninidze ) hade kunnat ha ett liv en egen tanke som rinner lik socker pulver från hans liv Nika åtminstone låter sig inband i det, och försöker att ta en ställning göra någonting om sitt liv lik dagens migranter. Det som undersöker och med ett genialisk teatern coup lyckas att få igen hela hans ställning är Shota mycket bra spelade av Avtandil Makharadze denna är inte I först hand en fanatisk kommunist men en byråkrat som råkas infinna sig I denna rörelse om blir inte helt olik några av Österrikes Ungens  officeraren innan först världs krig. Rezo Gigineishvili ger en känslan att kunna inte komma något vart, att vara icke  kapabla  att ta egna beslut till hans karaktärer som påminner om det som fanns under tiden innan första världs kriget som finns även i Anton Tjekovs karaktärerna .  En film som lyckas att vara rolig och spännande men även ger en eftertanke om en tid som kanske var enklare. Det skulle vara helt omöjlighet som nygift par att komma på ett plan utan kontroll även i det demokratiska Sverige idag. Rezo Gigineishvili med stora kapaciteter beskriver och visar sig problemet utan att för den delen sätta några värderingar.

Robert Fogelberg Rota

Rezo Gigineishvili

Inte alla creps blir bra

Tråkig fransk film med intressant historia

Titel Une jeune fmame

Regi Léonor Serraille

Medverkande Laetitia Dosch Souleymane Seye Ndiaye Grégoire Monsaingeon Natalie Rochard Erika Sainte Lila-Rose Gilberti

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen

Betyg D

En ung kvinna på ett bestialiskt sätt håller på att slå hennes knytnävar mot ett dörr. Sen tas hon till psyket detta är början av det verk som jag trodde uppriktig kunde vara den modernaversion av Francois Truffauld klassiker 2Adele H” men istället man skall inte låta sig bedra av den extremt vackra och staramma foto av Emilie Noblet och klippningen för vilken ansvara Clémence Carré fantastisk eftersom vad vi ser är en ganska tråkig och törftig spelade film. En av problemen är huvudrolles innehaverska Paula gestaltat av Laetitia Dosch . Skådesperlska har en vis charm och kan spela mycket väl fast hennes roll är adels för spretig vi får aldrig komma inne dels i hennes liv men även känna henne. Hon röker kopiösa mängder och vi skulle kunna definiera henne som en mäns rädd nymfoman i den bemärkelsen att hon försöker alltid att utmana killar men sen bakar ut. Där tycker jag att det finns en vist grå skala när hon möter en kille som hon skall sova vilken spelas av Jean-René Lemoine r. Situation är beklämmande som den relation som hon får med den person som hon börjar att arbeta för som är en dansaren spelade av Erika Sainte  modern till  en lite flickan Lia extremt väl spelade av Lila-Rose Gilberti . just scenerna hur Paula och henne (Lila-Rose Gilberti duktig när hon sjunger Carmen vid en bassäng) kommer närmare är för mig mycket lyckade och modern reaktion i dem parisiska lägenheter med deras tjänstefolk bokstäder är för mig mycket bra och kontrast med det livliga men sterila köpcentrum i vilken Paula arbeta på en underkläders butik. Här möter hon kanske filmen mest sysmaptiska och lyckade karaktär som är Ousmane som spelas av ett afrikansk Garry Grant Souleymane Seye Ndiaye  som arbetar som sekretessvakt. Då kunde med en annan regissör eller på ett annat sätt om det hade kommit lite mera drama i bilden denna historia kanske ha förvandlas till någonting likade den av cary Grant och Ingrid Bergman i Notorius fats sånt är inte fallet. Precis som relation mellan Paula och modern spelade av Natalie Richard blir aldrig av. Vi kan enbart anta det som har hänt som kunde ha varit problem att även modern var intresserade i Joachim Deloche paula före detta flickvän som spelades av  Grégoire Monsaingeon  fast vi vet ingeting av den relation. Det blir helt enkelt oförklarlig eller där i ett mörk scen det blir ett slags teatern . Om detta var förklaring för Eric Rohmer det blir för mig svårare när det gäller Léonor Serraille regi. Allting blir för mig adels för vag och jag hade väntat mig en uppgörelse. Man uppehåller sig för mycket på staden men vi ser ingeting av Paris och det verkar flyta runt. Karaktärerna som man tycker mest synd om är den arabiska kvinna Suki spelade av Léonie Simaga vilken är en trevlig och snäll person som försöker att hjälpa Paula. Jag vet inte om regissör hade problem med börlaget men det känns att det finns mycket som saknas mycket som skulle och bordet kanske ha presenteras och filmen är halv tam. Men det är som allt definitiv värd att ses och undersökas

Robert Fogelberg Rota

Imponerade Ydisch drama komedi

Imponerade om minoritet i dagens USA på en av våra minoritet språk

Titel Menasche

Regi Joshua Z Weinstein

Medverkande Menashe Lustig Yoel Falkowitz Ruben Niborski

Svensk distribution Nonstop entraimant Stockholm filmfestival

Betyg A

Få filmer har varit för mig så vackra och så skärande som Joshua Z Weinstein   

bland ultraortodoxa judar. Staden kan vara new York men varför inte Chicago eller någon annanstans och där bör och verkar den överviktiga Menashe Lustig eenbart som expedit I ett snabbt köp vad han är den enda som interagera med några sydamerikanska arbetare. Menashe är en snäll människa som har haft ett svårt liv eftersom han har varit tvungen under diverse omständigheterna har hamnat bakom i hans utveckling. Man märker från den karikatyr mesigt Fiche extremt välspelade av Yoel Falkowitz  och vi ser hur i dessa situationer hur den fotografi för vilken ansvara Yoni Brook ttillsammans med själva regissören låter oss komma I den återanvändnings gränd i vilken menasches liv har kommit. Den trevliga söta och en aning feminin son riven mycket väl spelade av Ruben Niborski längre bo hos Menashe eftersom man anser skadlig för sonen att inte ha en traditionell familjer förebild. Det är hans svåger spelade av Yoel Weisshaus vilken har del sett bra arbete och är en av dem favorit personer för Rabbinen som spelas mycket bra av Meyer Schwartz är uppenbarligen att ingen av dem är en ond människan men det verkar för alla att det som dem försöker att göra är enbart att följa vissa regel som ingen av dem känner till varför dem gör det. Menashe behöver kunna dels få ordning för hans liv gå över och det ses i faktum att man försöker att ständigt par honom med kvinnor (hans möte med en av dem är ytterst pinsamt eftersom hon inte har lust att finna sig där och inte han eller) och få hans liv. Menashe försöker att få tillbaka den liv som han aldrig fick leva tillsammans med sonen till vilken han dels köper en kyckling och genom att ta en manlig umgängen. Till slut kommer ha att lyckas med den rit som han skulle utföra dvs en ceremoni för hans döda hustru. Vi kommer nära honom och hans problemer vilken ör försök att leva sitt liv att kunna ha kontakt med sonen och kunna även i själva verket ha kontakt med en denna sidan klippningen av Scott Cummings låter oss komma nära men ändå inte till Menashe och hans liv I ett lek som är extremt fint och välgjord. Ett absolut måste

Robert Fogelberg Rota

Väl gjord men inte interessant

Board as hell but so Good

Tittle Beach Rats

Regi Eliza Hittman

Medverkande Harris Dickinson  Madeline Weinstein Harrison Sheehan

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen

Betyg C

Få filmer som jag har sett är så tråkiga som Beach Rats fast den är mycket väl konstruerade och kanske ge en idéen av en känslan just det att vara tråkig och ha ett tom liv och är inspelade på ett sätt som är mycket dokumentär. Filmen som har ett mycket bra fotografi av Hélène Louvart enbart nödvändigt för att kunna föra historia framåt som är inte välgjord och vackert och av Joe Murphy  sig mycket nödvändigt och väl gjort. I centrum av denna historia står den unge snygge männen Frankie spelade av ett tam Harris Dickinson som bör i Brooklyn och har en dubbel liv den av ett typisk vit medelklass ungmannen och på kvällen med rå porrande sjater i vilken han blotar sig för många män. Hans far Joen (gestaltad av Neal Huff  )håller på att dö i cancer och modern den fortfarande attraktiva Donna spelade av Kate Hodge vilken är karismatisk ogillar uppenbarlige sonen. Frankie får mycket oväntade för oss en flickvän Simone i vars roll Madeline Weinstein briljera i det som är naturligt. Kvinnor stå för den positiva och bilden som ges av HTBQ rörelsen är mycket bejs. Det är uppenbarlig att Frankrie aktraeras enbart av homosexuella som kan motsavar i has fadern roll (detta öppnar ett fönster mot faktum att Frankie kanske blev utnyttjade som barn ) men även presentera det som någonting mycket onaturlig. Luna park Tivoli vid Conny island är kanske den mest intressanta karaktär med Simone. Båda är vackra glamorös torftiga och en arning vulgära. Simone verkar redan ifrån början när Frankie under deras första möte  behandlar henne mycket värre än det som Viconte de Valmont( John Malkovic) behandlar madame De Trouber (Michelle Pfeifer) i Stephen Frars Dangerous Liason men Simone går tillbaka. Det är inte så att hin är masochist men hon ser det som gör Frankie till annorlunda från dem andra en extra känslig kille. Hon blir förbannad när han efter denna bråket han har snaggat sig för att lika vänner. Frankie konsumera droger i stora mått och vi vet aldrig varför det och man undersöker inte det det presnteras bara. Fast om ett europeisk eller fransk film hade presenterat det på ett kallt sätt Eliza Hittman  försöker att bli känslomässig men misslyckas. Det som är intressant är hur Frankkie blir en symbol för ett vilja att inte bli äldre att inte växa att inte ta hans ansvara när han misshandlar lilla systern Carla pojkvän Nicole Flyus . det är för mig även mycket konstig den roll av offer av homofobi Jeremy spelade av Harrison Sheehan . Varför just en jämnårig och av vilken anledning? Kanske skall vi se Frankie som en symbol av ett slags medelklass som inte kan göra någonting rätt och gör inte eller någonting rätt. . en väl gjort med ytterst svårt film att förstå

Robert Fogelberg Rota

En formation roman

Film och konst hos en högre extremist

Titel L’atelje

Regi

Medverkande Marina Foïs  Mélissa Guilbert  Olivier Thouret MarienneEsposito  

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen

Betyg A

Få filmer som jag har sagt har varit så bra och kompletta när det gäller skolan. Vi är i ett lite stad i Provence och några ungdomar för tillfällighet för att hålla sig upptagna att följa en kurs i thriller skrivande som hålls av ett känd författaren Olivia som är gestaltad av Marina Foïs .. Hon är full av goda intentioner och har en förmåga att kunna inspirera andra personer. Det går i den vackra sydfranska landskapet förvånade bra att kommunicera med den afrikanska kille Boubad mycket väl spelade av Mamadou Doumbia  och även med dem två yngre kvinnor som är Lola (Mélissa Guilbert ) och inte  minst med algerisk äktade Malika som spelas av Mélissa Guilbert och det ses dem dokumentär kvalitet av fotografi för vilken ansvara minst fundamentalistiska klippning arbete av Mathilde Muyard  som alltid placera sig nära olika personligheter. Det skulle kunnande bli riktig bra om det inte fanns för den ständigt data spelade Antoine i vars roll Matthieu Lucci  en äktade provensalska tonårigt gör ett super gastat. Vi ser i början av filmen i ett fantastisk dataspel som påminner av det som vi har sett under Conard filmer men inte minst i Games of Throndes hans längta till äventyrare till att kunna visa sig stark till att ta en hjälteroll. Han bör med två snälla unga föräldrar som irritera sig med allt rätt på hans tysthet och på hans ilska någonting som han tar ut mot kursaren inte minst med fadi spelade av Issam Talbi  franska marockansk kille och mot Malika. Visligen är Antoine omringade av högre extremister som hans kusin teddy spelade mycket bra av Olivier Thouret men verken han och den högre extrema bloggaren och youtubaren Luc Borel  spelade av François Cottrelle kan övertyga honom eftersom Antoine tanker på eget sätt. Antoine har blivit så bränd av hans stad av faktum att man inte har tillåtit honom att arbeta med dagisbarn att han känner sig redan arg för det. Han blir lite i taget mer irriterande och en passion väck mellan honom och hans lärarinna handledaren. Hon är charmad av våld och hon upptäcker att Antoine tillsammans med några av teddy vänner bland annat en lite roll som är den av en flickan Claudia vars skådespelerska Marianne Esposito lik Marina Foïs  växer en passion. Olivia liv är lika ensam och full av aggressioner i det som hon skriver om det av Antoine och dem två finner och ändå inte varandra. Det är i deras blickar i det som dem inte kan säga i ett klass samhället som den franska som det kan bli men ändå inte som man kan forma ett slags möte som tyvärr når aldrig fram och när det når fram blir det för att explodera varandra för tvinga den andra i några fakta och till några rörelser som kan aldrig komma fram och får aldrig komma fram. Slutet med Antoine tillbaka till havet verkar återknyta till andra franska filmer som ”den stora blå” av Luc Besson och inte minst en av dem vackraste franska filmer någonsin Jérôme Salle “Jacques havets utforskaren” som behandlar livet av dokumentärfilmaren v . havet är den enda plats i vilken människor kan tillkomma till det som är deras passioner tillsammans och som visar ett fantastisk och helt utmärk utrymmet att kunna hitta hos själva. L’ateljer är en film som alla film älskaren borde se

Robert Fogelberg Rota

Bakgården till semester paradis

William Defoe största roll någonsin

Titel The Florida project

Regi Sean Baker

Medverkande William Defoe Brooklynn Prince  Bria Vinaite  Mela Murder m fl

Svensk distribution scanbox Stockholm filmfestivalen

Betyg A

Få amerikans independent filmer har varit lika lyckade som The Florida Project. Det finns allt från action likarna klippningen av samma v till en glänsande foto för vilken ansvara Alexis Zabe vilken är både dokumentär men även så vackert och djup estetisk som visar dem delar i Florida närmare bestämt bakom semesterparadis i Orlando bakom Disney och där följer vi en lite flicka Mooneed vilda härjaren spelade med ett sådan professionalitet av Brooklynn Prince r vackert och vild och hittar på ett ledande sätt alla typer av bus. Vist som läraren och uppfostrade tycker att det är bara fel och när hon övertygar kompisar mest Scioppy spelade av Christopher Rivera att sätta eld på några övergivna villor som inget kunde ha köpt eller när hon rätt av stör kunder som köper glass. Det som är mest slående är att hon redan har några gentester tendenser och skaffar sig en snäll dubbel i den lite mera städade Jancey den lite äldre Valentina Cotto. Dem två tjejer bör med deras mamma respektive mormor i ett serie sjaskiga motell. Det finns en bassäng men den är inte till dem och det som man ser är onekligen misär som är presenterade på ett rå men även rolig sätt. Det finns originalen Gloria spelade av Sandy Kane kvinnan som visas ständigt naken och mest av allt den som är Moonedd ytterst dysfunktionella mor som spelas av Halleyspelade med klass och karisma Bria Vinaite  Hennes roll är negativ eftersom hon är en äktade low lifer white trash som saknar allt form av hyfs medmänsklighet och inte minst alla format vara en modell. Hon använder sig av dotter för att kunna få matrester från sin väninnan Ashely spelade av Mela Murdersom är någorlunda mer städad som hon senare misshandlar brutal. Halley enda aktivitet är prostitution och försöka att sälja förfalskade parfymer till dem rika resenärer. William Defoe är i detta fantastiska drama grädde på tårtan som hotell värde Bobby en person som försöker att få saker och ting att flytta rätt. Han är brysk men även komisk och med ett gott hjärtan och under ett våldsamt bråk med Halley hon påminner till honom att han inte är hennes far. Vad betyder det att Bobby är symbol av den amerikanska vita mannen förmodligen heterosexuellt och för Trump vilken har inget som helst saker och ting att säga. Visligen betalar han även Halley räkning vid en annan småhotell som ägs av en arabisk kvinnan Shail Kamini Ramcharan  men hank an bara tilltar sig till social myndigheterna. Dessa visar ingen handling kraftig helst och då tycker vi verkligen synd om Halley och om  Moonedd och kanske kunde det ha gått bättre för dem under andra omständigheterna. En mycket bra film

Robert Fogelberg Rota

Så bra teatern och film tillsammans

Sällan har parodi varit så bra

Titel The party

Regi Sally Potter

Medverkande Patricia Clarkson Bruno Granz, Timothy Spall  Cillian Murphy

Svensk distribution Nobleentratainemant Stockholm filmfestivalen

Betyg A

Sally Potter har gjort ett otroligt bra film som driver med det välmående och väster inriktade brittiska överklass. det som är slående i filmen som är en brittisk danska samproduktion är att den är fotat av är svart vitt fast inte av estetiska med av praktiske skäl för att kunna ge känslan att vi ser allting vid en övervakningskameran och det tvingar klipparen Emilie Orsini och Aänders Refn ansträngning för att kunna behålla denna känsla och ge vinklar som påminner om Roman Polandski ”Che”. Huvudrollsinnehavarens är. Janet . som spelas med charm klass och karisma som alltid av Kristine Scott Thomas. Hon är i själva verket ett stark självständigt och politisk medvetenhet kvinnan som har precis blivit vald till att bli hälsor minister. Vi ser henne i en frenetisk rytm när hon först försöker att laga mat och sen när hon försöker att laga ett liv som har gått i tusen bitar. Hennes roll är intressant eftersom den lyckas att presentera olika nyanserna. Hon är omhändertagande mot hennes make som är den humanistiska filosofi professor Bill extremt väl spelade i en inte sp utvecklad roll av Timothy Spall  och mot den kanske alla yngsta av alla roller Tom spelade av Cillian Murphy samt hon blir som ett lite flickan I möte med april . Denne spelas av den bildsköna v som står för det som är mera det klassiska andra kvinnans roll charmig och sarkastisk samt djup desillusionerade och petig.  Rollen är spelade med storklass och ett otroligt bra förmåga och det verkar som hon är den första som förstår Bill galenskap. Bill är ett vrak och Timothy Spall är extremt duktig eftersom han lyckas att presentera en symbol för den västerländska, liberal vänster och humanistiska intelligentian som i slutet av sin liv dels klämmer sig fast vid några vi kan säga rent orationella beteende och gör det på ett barnslig sätt. Det är roligt hur han använder sig av musiken i övrigt någonting mera än positiv på ett irrationell sätt. Den som är motpolen är den kokain beroende tom i vars roll som alltid. Cillian Murphy mera än briljera. Han är charmig med djup osäkert nervs löjlighet och vi förstår att utanför hans värld av finansiera eskapaderna är inte värd vatten. Han står för en komik som är sanslös nästa djurmesig som påminner om den av den första Arlecchino. Det som slår oss är hur pass sympatisk denna karaktär är och hur pass mycket vi kan sympatisera för den som är mjölksilar överklass ungen. Han säger ibland saker och ting som är rätt och han slås bara för sitt liv. Finnas marknader har på både gott och ont om inte förstört åtminstone förändrat många människor liv och det absurda att nu vill denna person behålla sitt eget liv sina privilegier och inte minst sitt käraste.  Det är en absurd situation och det verkar att den ständigt mediterade och i Tyrolen kofta klädd Gottfrid ett slags kavajrödvin buddistisk/ new age inspirerade babblande karaktär. det kunde ha blivit en karikatyr men den inlevelseförmåga och enorma kapacitet av Bruno Granz gör honom till någonting mycket mera ett riktig tjänaren i Comemdia dell’arte och vi ser att han är den enda som försöker att nå någonting vettig. Samt han har ett riktig kärleks PASSION I denna sprängladdande drama det finns även ett lesbiskt par den lite äldre martha ett slags brittisk Tina Rosenberg och hennes lite mer yngre (eller betydligt yngre) flickvän Jilly spelade av Emily Mortimer. Dessa roller är för mig lite svagare efterson dem är för tama och för lika och jag tycker fast det är hågst personligen att det är på sätt och viss ett sätt att förenkla HTBH rörelsen eftersom dem är klädda på ett likartade sätt och Jilly är lite för naiv. Det är just dessa kostymering som åtminstone för mig är lite för enklet. Fast dem två skådespelerskor visar kraft och yrkesskicklighet. En film ”the party” som ger det bästa av teatern och lyckas göra det utan att visa en samhällets klass som vill styra folket utan att vara kapabel att styra sig själv.

Robert Fogelberg Rota

Kärlek i den gröna

En given favorit till Guld hästen

Titel Guds own country

Regi Francis Lee

Medverkande Josh O'Connor  Ian Hart

Svensk distribution Stockholm filmfestival Nonstop entraimant

Betyg B

”Gids  own country” är en intressant homo kärlekshistoria som utvecklas på ett sätt som påminner om Ang Lee browald Mountain. Den är djup annorlunda i film språket  . i centrum av berättelse står en ung bonde Jonny tyvärr spelade av Josh O'Connor  och vi ser hur pass svårt hans egen situation är en far Martin (Ian Hart som är både invalid och arg på livet ett ytterst sluten hus och en farmor som verkar vara ganska tyrannisk Gemma Jones .Jonny  .. är även djup alkoholist precis som många av hjältar i den brittiska diskbänksrealismen. Vi får om inte en chock en tankeställning när han under försäljning av en ko möter en ung kille (Harry Lister Smith en skådespelaren som är ännu tamare och icke segande än Harry Lister Smith ) med vilken han har älskog. Ofta homosexualitet har presenteras som någonting som rör dem intellektuella krafter och homosexuella har varit unga sympatiska och romantiska medan är allt förutom det. Personligheten medan jag beundrar starkt foto Joshua James Richards  och klippningen av Chris Wyatt samt hela miljön den av den engelska landsbygd med sitt någorlunda vilda skönhet och ett slags charmig skala av konst någonting som i ”Gods own country saknas helt. ..är en aggressiv tämligen ignorant och även rasist mesig som börjar att beter sig mycket dålig med den hjälpare till gården som familjen försöker att skaffa som är George en rumänsk killen.  Börjar genast att kalla honom med olika typ av namn och det som blir mest är namnet zigenaren som Georges ett enormt duktig Alec Secareanu  från Rumänien. Denna är onekligen en intressant karaktär på grund av många omständigheter Han har någonting mörk och utstrålning som påminner stark om det som Rockfort har i Jane Brönther berömd ”Woundering hight”. Hur historia utverkas är intressante eftersom allt går från den extremt nedtonade spelet som plötsligt blir våldsmakt nästan expressionistisk liknade. Observera att under ingen som helst tillfälle man talar eller säger någonting under några som helst omständigheterna om order homosexualitet eftersom det är mest en kärlek historia som utspelas i denna rurala nivå. Det finns mycket om det som vi skulle kunna definiera ett slags kärlekshistoria som blir klassisk efter första stunder mellan två bönder. . Francis Lee  regi bygger miljöerna låter oss första historia en stark kärleks drama med svek och våld som visar ett mycket bra arbeta av honom . En intressant och oväntade film

Robert Fogelberg Rota    

En mästerverk av en stor regissör

En helt fantastisk film om den mänskliga grymheten

Guillermo del Toro en given visionär

Regi Guillermo del Toro

Titel The Shape of Water

Medverkande Sally Hawkins  RRichard Jenkins Octavia Spenser mfl

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen UP

Betyg Mästerverk

Få regissörer under historiens gång och dem enda möjliga undantag är Martin Scoresses , Agera Kurosawa och Federico Fellini och få till har lyckas att skapa en egen värld utanför någon logik men som en snedvriden spegel låter deras sagor kunna reflektera över mänsklighetens mest grundläggande känslor. . En av dem är onekligen Guillermo del Toro som Pan labyrint lyckas nu med v göra det. Platsen är 1950-talet USA den till synes idylliska Östkusten i vilken bör den tysta prinsessan Elisa Esposito spelade av Sally Hawkins  . Hon är vackert raffinerade men sliten precis som den lågheten i vilken hon lever helt fullt med vatten i inledningsscen som visar dem dunkla färger av Dan Laustsen ffotografi, den perfekta rytmen av Sidney Wolinsky mmusikaliska stycken av Alexandre Desplat . allting medverkar till den allmänna konstverk som Richard Wagner definierade den som slukar oss åskådarna men låter oss tänka om en tid av kamplöpningar i rymden och av kalla kriget 1950 –talet sista år när det börjar många ändringar som antirasistiska rörelsen och tv programmera som verkar slå filmer. Elisa som har ingen som helst familj och verkar känna en oförklarlig attraktion till vatten. Hon lever ovanför ett helt fantastisk biograf som ägs av en armenisk invandrare spelade med nästan komisk clowneri av . Elisa är stum och ytterst petig och förutom själv hon tar hand om Gilles som bra spelade av Richard Jenkins iillustratör som lider av hans hår fall lever med manga katter och har en kärlek för män. Gilles kollar bra på Tv och älskar lätta underhållningsprogrammen. Han är även kär i en kille som säljer industri tillverkade och urusla kakor spelade av James Dean kopia Morgan Kelly många karartär skådespelaren som gör denna film så stark) som visas vara både homofob och rasistisk. Gilles och Elsa är mycket ensamma och om Giles är ständigt bullade av hans före detta chef Bernard en nästan satanisk Stewart Arnott lisa misshandlas på arbete var hon hare n trogen väninnan i Zelda dalia en av dem många varma och roliga roller av Stewart Arnott . Dem två arbetar i en militär anläggning och där tas den som kommer att kallas för egendomen en varelse mittemellan en människa och en fisk spelade av Doug Jones Den som skall ta hand om det är den brutala mansgris Strickland alltid beväpnade med en elektrisk polis batong elegant, fräck, någorlunda bildade och grym. Det är en till synes amerikanska version av den grymma överste Vidal i (en oförglömlig Sergi López) i Pan Labyrint men Strickland är mera än det.  Han är en komplicerade människan som är även en perfekt familjer fadern för två vackra barn Tammy (Madison Ferguson ) och Timmy (Jayden Greig en vacker fru lLaine i vars roll V verkar en modern version av Doris Day . fast  Strickland är djup störd kan inte ha seriösa förhållande och har någonting extremt mörk han är rädd för sina känslor desillusionera och hare n tvångmesig relation till myten av Simson. Det som snart förutom Elisa som genomskådar honom och ser hans äckliga sida är hans givan moståndaren är vetskap män Mr. Robert Hoffstetler alias Dimitri Michael Stuhlbarg rysk spion som vill försöka att förstå egendomen. Lite i taget vi förstår det som är konflikten mellan dem två att Strickland är djup oroad eftersom han börjar at tana att hans roll som män, heterosexuellt, macho och ledande medelklass symbol håller på att försvinna eller åtminstone att tas ifrån honom. Precis som Simpson kommer ha att vara plågade. Medan Dimtri kan undersöka förstå den nya världen kan inte anpassa sig. Han skulle inte ens ha fått någon ledtråd i hans undersökning om han inte hade fått hjälp av ett skrämd Brewster Fuller den lagom muskölösa Martin Roach  som presentera mycket av den afro amerikanska befolkningen som vägrade ta ställning, en hus tyrann I tofflor som tillbringar dagar I ändå med TV.. Strickland är även mobbad av den grymma generalen Hoyt i vars roll  briljera  som behandlar honom på ett psykologisk plan lika dålig som Stickland behandlar egendomen. Precis som i Pan labyrint är Doug Jones ytterst duktig att presentera ett monster som är mera levande och mänsklig än människor. Han är en figur full av känslighet och melankoli som går tack vare tecken musik från den vilda till den mänskliga rent av sofistikerade och det finns otroligt mycket av Tarzan och Elefanten männen men även av Abe den kumpan till Hellboy. Visligen ksan man tycka att dem ryska spioner som är arbetsgivaren till Dimitri med Mihalkov e på ett övertydligt sätt av Nigel Bennett  parodiska fast detta är meningen eftersom som gör allt ännu mer mänsklig  det är den del som Del Toro lånar från Bertolt Brecht en främlings görande effekt En film som man skall definitiva njuta av i vilken varje stund varje minst objekt är mycket värd biljettpriset

Robert Fogelberg Rota

Borg en av dem bättre svenska filmer

Sport som ett landets minne synpunkter över Borg

Titel Borg

Regi Janus Metz

Medverkande Shia LeBeuf , Stellan Skarsgård Tuva Novotny

Svensk distribution Nordisk film

Betyg A

Få filmer som jag har sett har lyckas att fånga på ett bättre sätt den svenska historia och inte bara den även den bild som svenskar har om sig själva som Borg. Det är inte en film om borgs liv med en spännande lektion i den tid i vilken på 1980 Sverige ansågs som en av dem bästa och mest utvecklade länder i hela världen när Björn Borg var ansedd som historiens bästa teins spelare någonsin. Vi möter dels den unge arbetarpojken från Södertälje timid snäll som vi kan se i den roll som spelas av Leo Borg. Denne unge grabben som är kanske inte så porträttlik gör en stark roll av hjälte mot alla odds som är diskriminerade eftersom han inte tillhör dem fina hjältar. Medan förhållande till modern Margareta är idyllisk den till fadern Rune spelade av Mats Blomgren mera spände och fadern gestalt blir tränaren Lennart Bergelin mycket stark spelade av Stellan Skarsgård  finns onekligen en form av kändbard märke Ii Stellan Skarsgård roll tolkningar en mumlande och ett förmåga att spelas som ett lags ångkockaren full av passioner och ett bitterhet som sen når fram. Enbart för ett stud när Borg som tonårig spelas av Marcus Mossberg  mycket mera nervös I ett slags Hamlet travesti men Björn väljer att följa till punkt och pricka fadern instruktioner. Dessa scener är inte i början av film när vi ser Borg gestaltad av den isländsk födde Sverrir Gudnason denna skådespelare är enormt ett slags skandinavisk Robert DeNiro och precis som Robert DeNiro förstaroller hade någonting ytterst sårbart (jag tänker på Taxi Driver och Racing Bull) det är samma med Sverrir Gudnason Visligen är Janus Metz regi minst sagt stark med en förmåga att fläkta inne tider men han är åtminstone nu inget Martin Scoresses (fast han kan bli det) och Sverrir Gudnaso gör ett super roll. Vi se honom i ett paradoxal nästan absurd r mycket fint och verkar I sitt kalejdoskop  av färger påminna fast på ett mycket starkare sätt om den tiden färg tv och den får hjälp att få aktion sekvenser som är dem många matcher i vilken klippningen av Per K. Kirkegaard ger ett snabbt rytm. Vi ser Borg i Montecarlo kollande på medelhavet under hans bråk och lidande i duschen lidande och den alla svåraste relation med hans första hustru rumänskan Mariana Simionescu av Tuva Novotny , det är en svår roll eftersom hon är misshandlat och det verkar att Borg i var bara centrerade i hans karriär fast den som stjäl hela filmen är onekligen Shia LaBeouf som spelar den rebelliska utflippade amerikanska stjärnan. Vi ser hela hans minutiösa planering den svåra relation när han är barn då spelade av Jackson Gann med den tyranniske modern Kay (Jane Perry ) och ett icke hälsosamt relation mot fadern Ian Blackman JJohn McEnroe Senior är en blandning av genialisk galenskap och stor råhet. Vi följer inte så mycket Borgs relation med kollegor med hans den vänskap som han förhörd med Pter Fleming (Scott Arthur ) och den med joker Vitas Gerulaitisr mycket välspelade av Robert Emms som har onekligen ett mer av slappande syn på tennisen. En tillägga till en imponerad film

Robert Fogelberg Rota

En så vackert film

En given klassiker

Titel Glas castele

Regi Destin Daniel Cretton

Medverkande Brie Larson naomi Wats

Svensk distribution nordisk film

Betyg Mästerverk

Glass Castle är en sådan film som både roar och berör oss som visar utan retorik en familjer krönika som utvecklas under flera decennier från 1989 året i vilken den råddande marknadsekonomi blir det givande och självklara faktor i hela världen och visar mycket av USA historia. Det bygger på en bok vilken bygger i sitt tur på ett verklig händelsen livet av Samantha som vi ser i olika skapande och hennes relation mot två män make den tama barnsliga mjölksyl som spelas av och den riktiga vulkanen som är hennes far ett uppfinnare, alkoholiserade sarkastisk jäkel som spelas mycket bra av.. det finns mycket av det två brutala roller som antony quuend först spelade i la strada och som .. spelade i Skurken Federico Fellinis första filmer. Men det finns även det sociala patos samma kärlek till kulturen och ett mer respektfull sätt att kunna se naturen som fanns i Vigo Mortensen roll som Capitain fantastis. Fast om dennes första roll var även full av ett slags småborgerlig politisk korrekt smörja och några ytliga kulturer den är för mycket starkare Woody Harrelson I rollen som Rex presentera allt hans enorma skicklighet . Vi ser honom först som en av dem många utliggare som finns i News York efter att dottern jennette så bra spelade av ett given Oscar vinnaren Brie Larson  har gjort det som han var duktig med dvs att behandlare människor med sarkasm. sen vi får hela deras relation återskapade till den dagen i vilken dottern blir bränd och deras vädring genom US det vackra landskapet i vilken vi ser den utmärka fotografi av Brett Pawlak ska klippninegne av Nat Sanders och den fina klippningen av är i sig fantastisk både kuslig men även full av ett ytterst intensiv skönhet som lite i taget hjälper oss att komma närmare även den känslan av förtvivlad och ensamhet av Jeannette som ses dels i hennes barndomen när hon spelas av Chandler Head när vi ser den litem era stilrena bilderna till den kraftigare när hon är äldre och spelade av Ella Anderson . Fadern har många roliga stunder men även en mörk förfluten när det gäller relationer till modern .. en riktig ragata inte så väl spelade av … Robin Bartlett  (man skulle bara kunna tänka sig hur rollen hade sätt ut med en starkare skådespelerska som signury Weawer eller vanessa redgrabe) och en dramatisk förflutna i att vara alkoholist. De scenerna när han försöker att bota sig själv fastbunden vid en säng är hjärtskärande precis som den relation mellan syskon. Lori Sarah Snook och tidigare Sadie Sink .. är den snälla intellektuella tjetjen enbart antyd lite för romantisk men även kapabel att visa krafter.   Den enda kille är en trevlig med blek figur medan den lilla Maurren mycket väl spelade av Eden Grace Redfield står för det komiska i filmen för ett slags Alice i underlandet charm som försöker att upptäc Shree Crooks ka världen. Modern är kanske filmens svårt begripligare karaktär och som alltid gör Naomi Watts en stark roll full av karisma men även av en tvivelaktig moral som ses tydligt i hennes interesse för mark pengar och inte minst i hur pass borgerlig är hennes konst. Precis som David (bra spelade av Max Greenfield Samantha tama pojkvän är hon enbart intresserade i att vara i ett slags Peter Pan syndrom att inte vilja bli vuxen att acceptera inga som helst normala planer för att leva i en illusion den av snabba pengar genom konsten. För mig det finns ingen som helst tvekan att hon trots allt vill väl men kan inte göra väl. Hela hennes roll om inte lika stark som den är utmärk eftersom hon lyckas att vara både så komisk och så dramatisk inte minst i slagsmål scener. Den som blir lik henne är Mauren i vars roll vi ser mode ikon Brigette Lundy-Paine först under tidigt tonårigt och senare under hennes vuxna år när hon är envackert punkig tjetjen lite av en klass groupies och vi förstår hennes problemer. Slutscenen är minst sagt fantastisk när vi ser Jeannette som har lämnat hennes lyxliv för att vara den kreativa ironiska människan i faderns andan och senare för att kunna ta denne roll. En kameran åkning tar oss bakom och sen kommer vi till den som är familjens Wallts egna riktiga liv med både problem och glädje och vi upptäcker att nog filmens skådespelare var bättre. Ett helt fantastisk arbete som man bara måste se. Tack till Nordisk film som visade oss den

Robert Fogelberg Rota

En av dem bästa italienska filmer under den senaste 50 år

Vi har bara en mamma

Titel minnet av min mamma

Regi Marco Bellocchio

Medverkande Valerio Mastrandrea , Bérénice Bejo . Roberto Herlitzka Barbara Ronchi Fabrizio Gifuni

Svensk distribution Triart film

Betyg A

Marco Bellocchio är onekligen en av dem bästa regissörer i det europeiska filmer och han har lyckas att ytterligare en gång att göra ett stark och intressant film som undersöker en bit av italiensk och europeisk historia genom ett mycket privat roman av Massimo Gramellini en av Italiens bästa och mest kända journalister. Filmen börjar under slutet av 1960 under vilken denna Massimo extremt väl spelade av  Nicolò Cabras är en liten söt pojken som lever ett gott liv i sällskap av hans mor. Det finns någonting hjärtskärande som går över det som är någonting extremt hjärtskärande som går över den vanliga melodrama och kommer till tragedi. Det är en filosofisk roll som är svårt att kunna förstå att kunna tänka sig efter om man inte identifieras 100 % med honom. Det ses under den första möte med en präst padre baloo (Roberto De Francesco ) att trösta Massimo men misslyckas och inte minst I diskussionerna med padre Ettore spelade av teatern skådespelaren Roberto Herlitzka . Visligen är denna roll en aning teatralisk fast det passar bra eftersom prästen kan inte förklara verkligheten med både hjälp av vetenskap som han undervisar och religionen.  Innan i filmen ser det täta bandet när dem två ser på den franska kriminal skräck serier Belfagot när dem dansar och vi upptäcker den någonting som är svårt hårt när modern under ett förskräcklig kväll dör. Barbara Ronchis roll är mycket stark men även mycket svårt begriplig skörd och Bellocchio visar sig ett mästaren dels i sättet på vilken han dirigera henne men även hur han lyckas att göra av denna typiska mörka och bruna italienska skönhet den axel på vilken hela filmen snurrar runt. klippningen för vilken ansvara Stefania De Santis . Den sätt på vilken det filmiska språk fungera är både nyskaparen och klassisk  dels att presentera den som vi skulle kunna definiera som ett korrekt film grammatik men även en nyskapade sådana. . Modern blir allt viktigare ett slags dödsängel som dels lyckas att påverka alla men även att finnas kvar även som en symbol av ungdom, skönhet och inte minst av nyfikenhet. Detta ses tydligt Då börjar ett pinade delen av Massimos liv med en svår relation med fadern som spelas av … Vid första ögonkastet skulle vara ett slags Hamlet travesti men historia är i själva verket mycket mera än det eftersom det har sina ljusa sidor. Precis som Maximum när han blir äldre har hans far som gestaltas av Tv skådespelaren en förmåga att hålla sig distanserade och även vara charmig. Man ser tydligt att han till skinnade från Massimo försöker att stå emot vemod och melankoli och skaffa sig andra reaktioner inte minst med Anita (Linda Messerklinger) en roll som är bara antytt eftersom hon står för det som är skönheten vilken Massimo betraktar på avstånd. Fadern som har en passion för Napoleon som han samlar i mängder av olika statyer och tennsoldater har fortfarande en säkerhet när det gäller hans idéer en manlig given av en roll i samhället som Massimo förlorar. Om Massimos liv under första delen av tonårigt när han spelas av Dario Dal Pero verkar vara en hyllning till Visconti tyska trilogi med överklass modern som spelas av Emmanuelle Devos en lite rock rebell som Massimo bästa vän Enrico (Dylan Ferrario ) som har en liknade relation och är förspel till Massimos liv som vuxen. Massimo som vuxen spelas av komiker valerio Mastrandea som är inte en stark eller karismatisk och kanske även skicklig skådespelaren men är den lämpliga val precis som Redmond Berry var för Stnaly Kubrick ” Berry Lyndon ”. Allt verkar komma runt omkring honom den svåra relaktion med fadern den nästa omöjliga professionella val . Vi följer honom i ett torftig försök att   täcka det som var Italiens stora korruptionsskandal under 1990 –talet mani pulite med möte med finanshajen Athos spelade av Fabrizio Gifuni under Sarajevos belägring kanske filmen svagaste delen. Dem mest plågsamma scenerna är onekligen dem med Agnese en punk tjej som spelas av Miriam Leone (en före detta fröken Italien) och den med den argentinsk italienska Elisa som spelas av en till synes inte lämplig Bérénice Bejo. Denna stora divan visar hela sin skicklighet eftersom rollen kan inte fungera i Massimos liv. Filmen undviker att bli adels svart på grund av två små roller sarkastiska roliga och ironiska som blev viktiga för masimos genombrott den avSimones episoder. Simone en bara antydd figur av v är den person som är närmare Massimo och då hans mor spelade av Rita degli Espositi kanske Italiens Olyna Tyrell demontera honom och Massimos äldre kollega Cavalieri spelade mycket väl av Giulio Brogi som visar allt hans förakt. Den andra rollen är den av fotboll Massimo Gramellinis egen lag Torino Calcio. Denne kunde vinna flera stycken ligatitlar under dem svåra år av Italiensk återuppbyggnader efter andra världskriget . Laget dog under en flygolyckan men vann ett titel för fyrtio år senaren och brukar meja svenska fotbollslag i Europa kupperna sist Brommapojkarna. Laget har ofta hämmat i skuggar av rivalen Juventus Fotboll är identitet men även den positiva patriotismen. En film som berör och är så välgjord och jag tackar Virginia Piombo och det italienska kulturinstitutet att ge oss möjligheter att se den igen

Robert Fogelberg Rota 

Verkligheten som är så dystopisk

Ännu mörkare än den första

 Titten Blade runner

Regi Denis Villeneuve

Medverkande Harisson Ford Ryan Gosling  Dave Bautista Robin Wright Mackenzie Davis Sylvia Hoeks

Svensk distribution UPI

Betyg B

Få filmer har varit så viktiga för filmens historia som ”Blade runner” av Ridley Scott som revolutionerade dels SciFi men återtog begreppet nöjer filmen. Ny gör Denis Villeneuve en mycket bra film som är teknisk sätt ännu mer fulländad och det finns i hela filmen dels en skönhet som ges av dem olika material som presenteras i denna maskopi av en värld full av skrot långa byggnader rester av en metropol lik Las Vegas en San Diego som är enbart ett söp tipp Roger Deakins foto påminner om det bästa genom dem sand färger som vi har sett i Paul Schrader.”cat Peole” och utifrån den ser vi tydligt i dem slutscener. Början trots dem flygande automobiler är ganska lik den av western när K inne för att “pensioneras” en annan replik  som spelas och det kommer nog att vara hans bästa roll av Dave Bautista i en helt kall miljö av en ödlelik gården. Med hans gröna päls jackan är hans vanlig bildsköna utställning är och både kusliga och värdemässiga tankegång alltid nertonat spel är perfekt för K en maska som försöker att vara mänsklig. Det finns någonting som är kuslig och mycket universell i denna roll som är i mitten av allt i mitten av en antihjälte och hans tvivel. Det ses tydligt i hans två relationer som är extremt tragiska men den hårda kontrollanten löjtnant Joshi som spelas mycket kraftig av ett kortklippt och het okränkbart som är attraherade av honom och den enda varelse I själva verket en maskin och en projektion som K älskar Joli som spelas av Ana de Armas . Hon är trevlig omhändertagandet och mänsklig någonting som saknas av alla och som inget annan kan acceptera eftersom hon är den enda som verken vill eller kan tas hans om det. Vad som kommer till den romantiska delen i filmen är hur hon är både verklig och inte verklig och liknar den unga prostituerade som är även finska talande Marietta som spelas av Mackenzie Davis  . Deras älskogs scen är helt fantastisk precis som dem slutliga stilen mot Luv den farligaste av alla replikanterna den vackra promiskuösa skönhet som spelas av Sylvia Hoeks roll som uttröttar en helt stam av primitive krigare som bör I soptippen San Diego medan hon får nagel vård är en av dem ondaste farmer fatala någonsin. Just stridsscenerna är som danser och där visar Joe Walker allt hans skicklighet när det gäller klippningen precis som den i Las Vegas fångade v spelade så bra av Harison Ford visar en stark roll full av energi och intensiteter. Någonting som man tyvärr inte kan säga om den onda mästaren den blinde Lucifer Niander Wallace som spelas av Jared Leto . jag måste erkänna att han inte tillhör en av mina favoriter men Denis Villeneuve  låter honom spela över en karaktär som är ytterst platt. Jag har inte berättat mycket om historia men denna kamp mellan den nya och den äldre mänskligheten är ytterst intressanta och helt sevärd

Robert Fogelberg Rota

Alice som fyrtio årig

En varm och tam komedi

Titte Home again Kärlek flyttar inne

Regi Hallie Meyers-Shyer

Medverkande Reese Witherspoon  Pico Alexander  Lola Flanery

Betyg C

Alice mycket väl spelade avReese Witherspoon  är dottern till en känd WASP version av Woody Allen och har varit gift med en framgångrik musik producent från New York. Fast det har inte gått väl och av den anledning hon flyttar tillbaka till Los Angeles i ett flott hus med en gästlyra. Livet går men ändå inte eftersom den store flickan är lite desperat. Då händer det oväntade tre unga killar en skådespelare extremt känslig Teddy (Nat Wolff ) , en godhjärtat men allvarlig lagt utan självdistanser Georg vilken spelas av Jon Rudnitsky och inte minst regissören Henry spelade av v . Denne unga män extremt förfång någonting mitt emellan en yuppies och en hipster blir mer och mer sympatisk och kommer allt närmaren Alice. Det råder ingen tvekan i den fantastiska fotografi som presenteras av Dean Cundey och ett snabbt klippning som påminner stark om dem som man möter i några av dem bästa aktion filmer av David Bilow att henry är bara intresserade att få en lägg och en natt på kvällen men sen händer det en magi. Den magi är dels dem två dubbel som finns på Alice den symatiska lilla livliga Eden Grace Redfield och den i början av pubertet Lola Flanery  och inte minst den goda fe som är Alice modern spelade av Candice Bergen vilken verkar var en senior Vouge modell. Det är en dröm den av en tid 1970-talet i vilken livet och konsten var lättaren. En romantiserad bild om en tid i vilken Hollywood kunde försöka i vilken medleklass var mera öppet till olika influenser. Alice är en barn av denna tid hon är annorlunda från den som är kanske filmens största fiende den stroppiga Société damen  är hon intresserade i allt Yoga, mat, vinner  , inredning , killar och alkolsmat inte minst att ta igen en förflutna som kanske var adels för påträngande. Det är så att medan teddy blir en annan barn i huset är George en yngre version av fadern är Henry den version va fadern hjältar i verkligheten. Det finns förutom början med fotografieran stunder av riktig skönhet som när dem tre pojkar överraskar Alice och visar underlandet till henne och döttrarna genom att kolla på en film under ett varmt kalifornisk kväll i några improviserade soffa eller i den sista äventyr när man den 3 killar måste närvara vid Isabelle  pjäs. Denna scen tyvärr försegår av klimax i den andra delen av filmen som är dem tre killar vägg till producera deras första film utifrån en kort film. Den moderna film industri är bara en platt karikatyr av den som bröderna Coen presneterade i ”Burton Flink” och det känns lika oengagerade som Alice make vilken spelas av Michael Sheen. Jag finner honom alltid ganska irriterade på grund av hans karisma och den försök att stilla honom till en Sean Pean kopia . Vi får aldrig veta någonting om honom och enligt mig det slagsmål mellan honom och teddy är minst sagt irriterade torftig gjord och inte ens rolig. Sheen kan även vara en bra skådespelare fast han borde ha presenteras lite bättre. Varför tar man inte ut sådana temat som homosexualitet eller äldre kvinnor sexualitet och varför man ger inget rival till Alice. En film som kunde ha blivit mycket bättre och inte bara en rolig och behaglig bagatell.

Robert Fogelberg Rota

En mästerverk som kunde ha blivit

En av dem bättre poch dem sämbre filmer som jag har sett
Tittle Kiling of a sacred Deer
Regi Yorgos Lanthimos
Medverkande Colin Farell, Nicole Kidman,...
Svensk distribution scanbox entramant
Betyg jag vet inte
Jag måste erkänna at jag har både gillat och hatat ..film vilken är mycket skicklig gjord ett slags hurban fantasy men har även ett form av absurdism inom sig och inte minst i andra grekiska filmer vard absurdismen är ett sätt att läsa den landet extremt svåra ekonomiska läget och förluset av illusuoner. Nu är u istället i ett irland som skulle kunna vara USA eller Storbrittanienoch vilken plats som helst i den civiliserade väst. med termen civiliserade utrycker jag nordeuropa som ofta har varit nomr. den tekniska språket är yppelig eftersom det är bästa foto och den bästa eleganta musiken som låter oss komma inne i moderna sjukhus och i ett privat rum den av den övre medelkalss. I centrum av berättelse finns Sten en skäggig Colin farell lite mera grå hårig än den normala som är en framgångsrik kilurg. han är en männskan som älskar ordning kort frysyr på pojkarna och anständiga kläder på tjtjer . vi märker dels att han tänker hela tiden på det som andra människor kan tycka som hans anesteist och hur pass vida han försöker att hålla en fasad av en familje fadern inte minst mot sonerna Kim i vars roll ser vi Sophine Turner koppia Raffey Cassidy och den långhårige och hård rock interesserade Bob som spelas med symati och empati av Sunny Suillij. familjen består även av modern som arbetar även hon på sjukhudet Anna som är en av dem bästa roller som Nicole Kidman har haft sedan längre. Det är uppenbarligen att hon är dels ett mycket hård person men även djup olycklig med ett make som verkar ha främjat sig från altid. Just användning av fina bilder och inte minst av långa tagingar gör så att det möjligt att få ett ännu store kännslan dels av stänghet men även av räddslan. foto lyckas med Thimios Bakatakis utmärka arbete att se alla dem grå området som är typiska även av vårt vardag och att händra från den behagliga till den obehagliga precis som när det gäller Yorgos Mavropsaridis     klippningen som är lungt men blir även skrivade ab många bilder från obemnade flygplaner eller från inomhus tak. Det uppenbarls lite i taget när vi ser den ställning av Steven att han är inte alls den ordningsamma och professionela läkaren som vi trodde inte minst för en av hans bubel som är Matewe bedövning specialist som spelas av Bill Camp som uppenbarlig är den person som till skinande från steven även åtra Anna och mera än alla genomskådar martin. som är den nästan sinister och magisk roill som spelas av Barry Keoghan. denne verkar lite grand den son som kanske Steven hade elat ha istället än Bob mycket mera rebelisk och den främling som blir inte helt olik den roll som Terrence Stamp spelade i Pier Poalo pasonis "Teorema". Även i denna verk en familj av över medelklass förstördes av en främlijng fast i Yorgos Lanthimos finnsnågonting djup annorlunda att vårt samtida regissör vill inte kritisera den politiska läget men snarare vill komma inne i gengre traditon den av skräk filmer och hom invasion filmer som han lyckas dekomponeras och även göra djup annorlunda eftersom det blir Martin som drabbats av den. ifigenia i taulis är den tragedi som ligger till grunden och det är inget tillfälle att den som drabbas är även den person som under inga omständighterna gillar martin. Kim har en kostigare relaktion eftersom trots hennes elganta skönhet och den klassika bildning hon har ett sjuklig relaktion till Steven. det finns många scener som visar det mest när Kin och anna bråkar. Den moderna mitologi är onekligen Games of Throndes eftersom Kim beter sig exakt och spelar med ett is vulkano likande skådespeleri som påminner just den av Sansa Strak  medan Bob blir mer och mer lik den yngre Brand Strak som kan se över. Skinnade är att dessa Kim och Bob lever i ett verklig värld. jag har lite svårt för Martin som är lite för mycket icke sägande och skulle nog ha velat sett Jack Gleeson i denna roll mycket på grund att han hade haft en helt annat karisma i rollen. Slutet känns lite för mycket tillrätalagt och för mig den förstår en film som kunde trots allt ha blivit ett mästerverk
Robert Fogelberg Rota
 

dokumentär och spelfilm

När en dookumentär blir en spel film
titel bobdi Jane
regi Elvia Lind
meverkande Bobbi jan mfl dokumentär
Svensk distribution Folkets bio
betyg A
Få gånger har en dokumentär film varit så lik både i fomen och i den tekniska medeltill en spel film Som Bobbi Jane. Det fokusera på en av den moderna dansen stora profiler i den moderna dansen amerikanska Bobbi jane som är kädn för hennes arbete med den israeliska koreografen Ohad Naharin som hon följd i Isarel som bara till synnes är en vanlig europeisk land medan den är helt annorlunda. i början av film som är även ett stycket av verklig liv vill Bobbi Jane åka tillbaka till USA. vi ser den agresiva modern dns silen med i vilken kroppen är väsentligatse det är ett idealiserad kroppen en ett kötslig och verklig sda. Bobbi Jane ustrålar visligen sexualitet men även ett slags hämmad attyd. Om isarel står för färg och liv och vi ser hur hennes unge älskaren som är blir mer och mer ett slags tom boy som hon om inte utnjtya håller hon honom på distans. n'r det gäller livet i USA få gånger verken USA i sig eller Bobbi djup kristna familje av vilka vi ser ett form av vidskäplig ikonografi har varit behandlade på ett nästan lte ironisk sätt. vi får följa hur utan stora svårighter Bobbi återetablera sig på en New York sceen och möte med ett skådespelarska. Vad som är interessant är hur filmen blir lite i taget mer och mer lik en av Woddy allens filmer eftersom i New York vilna vissar mer och mer ett spel vilken vi vet aldrig om det är riktig eller om det är falsk det är just detta som gör film så interesant
Robert Fogelberg Rota
 

Kill baciler

Vem behöver snubbar
Tittel Thelam
Regi Joakim Triel
medverkande Elin harbole Kaya Wilkins Henrik Rafaelsen

svesnk distribution Triart film
betyg A
"Thelma " är en av dem bästa nordiska thriller någonsin och den visar att joachim triller är en av dem skickligaste norska regissörer genom tiderna men även en människan som lyckas att vara i tiden och även lyckas att visa att den nordiska männen är överflödig om inte skadlig . Historia är neklet och det början med ett prolog som är underbart med den utmärka foto av jakob Ihre fantastisk stram och vackert i den nordiska mnaturen och med ett ständigt rörlig kameran om visar ofta panorering bildar med obemanade flyggplaner , långa tagningar av skogar och närbilder på hallucinationer i form av ormar som kommer inne i personerna mun eller när det gäller mäniskor som tänds till eld. Huvudperoner ör en helt vanlig och normal norsk tonårig en vackert och skörd nordisk skönhet som spelas mycket bra av Eili Harboe som vuxen men även av en annan skådeseplarska i ett helt iss kaltt och skrämande prolog i vilken den sexåriga Thelma Grethe Elter våg kommer nästan att mördas av hennes far som spelas med kraft av kopia till den italienska populähägre populär politiker matteo Salvini Thord seplade av  Henrik Rafaelsen och ett svårt realktion till modern som spelas av, vilken är rullstplsbunden tack var Thelma. det som blir annorlunda är den relaktion mellan Thelma och den vackra afro norska anja som spelas mycket väl av . det ör som lär mycket till Thelma bland annat att uppskata konts i en av filmen mäktigaste scene nrö dem två går tillsammans med Anjas mor spelade av den vackra Vanessa Borgli till operan. det ör en crescendo som påminner stark om marne fast det blir ännu bättre när dem två äre nesamma. Killar är någonting dålig överflörig ocg det är nästan ett nytt bild av dem från fadern , till kristofer den klumpiga och irriterade studenter som spelas nästan på ett karykatyr sätt av svenske  och hela denna liv som k'nns fel. Vilsigen är film stark och spånande men det är en frågan varför alla män är så dåliga

Robert Fogelberg Rota 

Tyvärr når inte fram

Desto mera kockar desto värre blir soppan

Titel So sick

Regi Michael Showalter

Medverkande  Holly Hunter Kumail Nanjian, Zoe Kazan , Adeel Akhtar  Kurt Braunohler  Shunori Ramanathan

Svensk distribution Scanbox

Betyg C

Tyvärr är I’m sick om det inte började med en av filmhistoria bästa öppningsscener när kurmai berättade hur det vara att växa ihop i Pakistan en misslyckad film eftersom den försöker att följa många olika modeller från exempelvis Woody allen till den romantisk komedien. Den regi för vilken ansvara Michael Showalter är väldigt osäkert och hela huvudrollens innehavaren Kumail gestaltad av Kumail Nanjiani  vars historia och livsöde filmen är uppbyggd på känns adels för svag för den. Visligen är has livsöde intressant och han är sympatisk i hans strävan att vilja befria sig från en 1500 årig äldre kultur men han känns adels för svag utan någon som helst ryggrad. Som hans bleka flickvän Emily ganska oengagerade presenteras av Zoe Kazan säger han ljuger till dem som han gillar hur skall det vara med dem som han inte gillar. Deras kärlekshistoria är fint belåtne men det känns fel dels eftersom man alltid ser den utifrån hans perspektiv och det är för mycket hans livs som står i centrum som ett svårt familjer relation som är djup komisk dels med det som jag misstänker är storebror Naveed spelade med komisk framtoning av Adeel Akhtar  som trots hans rent muslimska yttre är i själva verket the avereg american och den knasiga modern som spelas av Zenobia Shroff och den sympatiske fadern Azmat i vars roll Anupam Kher den alla roligaste scenen är när under ett möte med dem många Pakistanska kvinnor som man försöker att par ihop Kumail man upptäcker att bruden som är den modell snygga Fatima (Shunori Ramanathan) Urdur än alla andra och fadern försöker att se det komiska. En komedi som är sedd enbart i visa stunder som aldrig når fram precis som Chris en rolig med klumpig Kurt Braunohler visar ibland. Foto för vilken ansvara Brian Burgoyne mycket vackert men även den konventionell medan klippningen av Robert Nassau mark och ger ett rytm och bokstavligen gör filmen som gestaltning av Emily föräldrar som kommer när man behöver dem Terry en förvirrad matematikläraren mycket väl spelade av och mest av allt den riktiga stjärna vars gestaltning är mycket värd biljettpriset Beth som spelas så bra av Holly Hunter d slita jeans söder modern som kan både vara avisade till Kumail men även visar honom och försvara honom från en rasistisk och för allt det trump liknade jag tror åtminstone i intentionerna Spencer House aattackera honom. Denna scen är visligen lite men värd et som filmen kunde och förmodligen skulle ha varit rolig intensiv och seriös. Visligen är rollen som Spencer House presentera den av en förfärlig människa men varför inte ge mera vikt till den låta den vara förklara precis som låta hela filmen utveckas bra. När Jon Cassavetes en annan modell för denna filmen gjort ”Skuggor” 1961 då hade vi haft allting någonting som var både mycket stark och dramatisk medan drama i Michael Showalter  blir aldrig till precis som komik. Kanske även ett möte med alla Kurmanj familjen Emily sådan och Houses roll som doktor kunde ha förbättra den. En behaglig film som tyvärr når inte fram

Robert Fogelberg Rota

En mycket bra ungersk biff

Om liv och kärlek på ett slakthus

En film om ett inre känslan

Titel Om själ och kropp

Regi Ildiko Enyedi

Medverkande Alexandra Borbély, Géza Morcsányi Ervin Nagy Tamas Jordan Zoltán Schneider Éva Bata

Svensk distribution Folketsbio

Betyg A

Få filmer som jag har sett har lyckas att med ett lugnt bildspråk (vilken är ofta typisk i ungerska filmer)  med mycket fina bilder för vilken ansvara fotografen Máte Herbai med hjälp av en mycket klassisk klippningen av Károlu Szalai som är väldigt grundläggande i den bemärkelse att den utgör från långa tagningar och detaljer som några playmobil figurer eller inte minst några gem som skall till varje pris hålla i ordning , allt detta hjälper filmskaparen att framställa ett miljö som är både sagolik och mycket realistisk en komplett kvinnlig gestalt som lider av många problem. I centrum av denna vardags drama som går ifrån vår tid verklighet och plats finns en ung vackert kvinnan Maria som arbetar vid ett slakthus. Hon spelas mycket bra av Alexandra Borbély som är i själva verkat en blandning av Emilia Clark i hans roll som drottningen Daenerys Targaryen och  i Alfred Hitchcock ”Marnie”. Maria är ordningsamt och verkar vara en med hennes arbete. Hon är ytterst noga påminner allting i ordning och kan inte ha någon som helst kontakt med någon. Det skulle kunna verkar i första ögonkastet att hon lider av någon form av autism men med filmens lunga och aldrig hastade tempot upptäcker vi att det är en annan typ av trauma som har att göra förmodligen med hennes barndom. Den pedantiska sökande av ordning hela hennes kostymeringen (Judit Sinkovics användning av kostymer är verkligen lyckad) vill visa att hon döljer sig själv döljer hennes känslor och hennes korp. Under samtalet med hennes barndomens psykiatriker (en mycket duktig Tamas Jordan som är en slags  ungersk Micheal Cane) vi börjar att ana någonting som kan ha hänt som vi får aldrig veta vad det är. Fast vi lyckas att veta varför filmens prolog med två hjortar som springer i en skog i själva verket en dröm som Maria har tillsammans med den som är personalansvarige på slakthuset Endre som spelas av Géza Morcsányi en män i övre medelålder invalid på den enda armen vars liv är enbart full av ensamhet och uppgivenhet. Regissören spelas om och om igen samma scen när han ensam (han behöver stryka hans skjortor) kollar utan att kolla på sport programmera eller när han irriteras av en yngre medarbetaren en slaktaren soSándor som spelas av Ervin Nagy vilken verkar enbart vara ett slags vuxen tonårig. Vi skulle kunna kanske vara hårdragna att hela slakthus är ett slags skolan i vilken det finns många personer som är rett av pubertala som personal VF Jeno (Zoltán Schneider) som skapar en helt orgier eller hans notorisk otrogna fru som spelas mycket bra ab Éva Bata ett slags pinuppa till dem korrupta poliser i vars roll Pál Mácsai är ytterst komisk nästan clownmesig. Filmen går till både mörkare men vackrare tornet och Ildiko Enyedi filmar inte bara i bakgårdar med i reflex bilder. Lite i taget Maria växer och blir tack vare musik och beröring terapi en levande och ung kvinna inte enbart ett skuggan och det finns både absurdism men även komik även om scenen i badrummet är så super tragisk och vackert. Det finns någonting som lyfter filmen och den blir så allmänt giltig i ett drama som kunde spelas inne under alla tider vid alla platser på ett sätt som jag hade bara tidigare skådat i stumfilmer som King Vidor berömda ”The man in the crow” och Frederic Wilhelm Munrau ”Sunrise” och det ses tydligt i slutet som är inte epilog. Just dessa två bilder är viktiga precis som dem långa panoreringar på nötkreaturet som betrakta människor. Vi är inte så olika. En film som man bara måste se.

Robert Fogelberg Rota