En annan episodidet i tv historia

I stridens labyrint

Title The Ratf of Medusa

Regi Paddy Breathnach

Medverkande Alex Høgh Andersen Ray Stevenson mfl

Svensk distribution Cmore

Betyg mästerverk

Jag måste verkligen medger att det finns ingen annan serier som jag gillar mera än vikings även om det är helt logisk att dem senaste och tyvärr sista avsnitt är kanske lite för mycket ett upprepning av några av situationer som har kommit tidigare. Paddy Breathnach gör en svårt med extremt övertygande regi  Den foto av Peter Robertson… är lite dunklare och klippningen av Aaron Marshallav lite mera klassisk och det ses när den som har blivit drottningen i Kattegatt precis som Judith hade mördat hennes son nu skall den sexuella Ingrid spelade av Lucy Martin en mer och mer övertygande roll avmörda eller rättare sagt oskadliggöra den män som har försök att utnyttja henne och han som en fisk föller i nätet den ses i Erik den Röde roll spelade så bra av kanadensareErik Johnsson. Den karaktär som verkar god duktig och äventyrlig men har visat sig enbart vara en karriärist möter sitt slut och sitt närdgång genom att förlorat synen att bli hjälplös. Scenerna är starka och expressionistiska och för minnet till en annan nordisk film den under bara ”Musik i mörkat” av Ingmar Bergman. En annan påverkande från en annan auktör film är för den som har blivit den ledande roll i hela serier Ivar den bonless som är en mästerlig roll av Alex Høgh AndersenHan är svårt begriplig sadistisk lag men även intelligent charmig manipulativ ständigt skonade och hela den engelska äventyr som han söker mot Wexess  är i  själva verket ett försök till att nå Valhalla att kunna komma till det som borde bli hans slutliga öde. Man ser tydligt skinnad emellan den eldiga Ivar och den kalla omringade av den rigida latinska riten Alfred en duktig Ferdia Walsh-Peelo med hans konflikter relation med den stroppiga hustru
Elsewith spelade av sågeska Róisín Murphy omen vi förstår att han har på riktig byggt en ordentlig armen under den bakhåll som dem ger mot Ivar och hans män som håller på att försöka att spana efter deras finede. Scene är otroligt välgjord våldsamt och vi ser i denna spel hela dem skådespelar förmågor som tillkommer  för Marco Isho i ett slag som kommer med en väldigt kraftfull och rolig sätt . Just klippningen i den är så bra och hela episoder lyfts som under den svåra scener i vilken vi ser Ubbe spelade så bra av Jordan Patrick Smith och Torvi som har Georgia Hirst icke normativa skönhet som försöker att komma till den nya landet med Otar spelade så bra av Ray Stevenson den människan som har verken en ursprung eller en förfluten. En helt övertygande episoder

Robert Fogelberg Rota

Bellissimo film di guerra

Un film che ci dice tanto anche se un po’ datato

Titolo addio alle armi

Regia Franz Borzage

Interpreti Gary Cooper, Helen Hayes Adolphe Menjou

Distribuzione svedese SVT Play

Può sembrare uan bizzarria scrivere in italiano su una rivista svedese su un film degli anni trenta del 1932 girato in studio da quello che era un onesto mestierante  Franz Borzage che utilizza il testo di Ernest Hemingway sulla sua esperienza italiana come un canovaccio e non è neanche la migliore edizione per mlti che preferiscono il film di King Vidor. Ma l’opera in bianco e nero fotografata in modo perfetto da da Charles Lang con una bellissimo montaggio a quattro mani da Otho Lovering e George Nichols Jr e per me non solo pú fedele ma meglio riuscita.- Le sequenze secondo me più belle sono quelle della fuga del protagonista (ritornerò su questa9 un magnifico Gary Cooper nei panni dell’avventuriero Frederic Federico Henry che ha deciso di fare la guerra sul fronte italiano come ufficiale della sanità. Una guerra che si presenta in due maniera quella di un ‘avventura goliardica donne buon vino bellissima la scena quasi di feticismo con l’elegante ma diciamo grosso piede di una prostituta veneta forse non dissimile al ruolo di Silvana Mangano nella Grande guerra di Monicelli per poi risvegliarsi con un bombardamento di un mortaio Skoda. Una guerra dove all’ombra di una statua che slemberebbe quella del Corleoni a Venezia fino al dialogo finale. Più che la ferita e la ritirata (descritta  con un linguaggio ancora dell’inizio dell’espressionismo che ricorda più il Dottor Caligari di Robert Veil che il “Nosferatu” di Frederich Wilkhem Munrau)ci fa vedere i vari aspetti dalla guerra la ritirata che è per tutti gli effetti una fuga prima leggermente ordinata per poi finire in plotoni di esecuzione dei carabinieri una via di mezzo tra quegli di Pinocchio e i nazifascisti di “rapiamo il duce” ai profughi civili ai bombardamenti o meglio mitragliamenti degli austro ungarici /tedeschi. Anche i ruoli piccoli come l’amica dell’eroina e nemica del eroe la legnosa ma vulcanica Helen Ferguson Interpretata dalla quasi sconosciuta Mary Philips al tenore americano sono molto ben deliniati piccoli ma precisi trasportai in un linguaggio sinettico. Tutto è esatto anche se i fucili sono malicher austriaci a parte i 1891 dei carabinieri alle uniforme agli ambienti ricreati che sono quelli dello stile fiorentino o liberty. Il viaggi cambia il ragazzotto americano Frederic che viene spogliato di tutte le sue certezze che sono la vita da avventuriero fino a ritornare un bimbo quando cerca con un’ingenua preghiera di fermare  davanti alla prospettiva della morte non solo del figlio ma anche dell’amata. Da notare che questa parte nel testo di Hemingway è un po’ prolissa e si divenne melodrammatica ma sempre vera. Frederic impara tanto e cambia diventando l’uomo comune un qualcosa che Cooper fará benissimo nelle opera di Frank Capra ma anche nei western crepuscolari . la guerra diventa vera è l’uso dello studio al fa così simile a quello che si vede oggi dall’Ucraina con mezzi che passano inspiegabilmente mancano gli austriaci in un industria che aveva acquistato molto materiale bellico ma ci sono personaggi veri tra gli italiani i soldati con i quali Federico fraternizza e le infermiere. Sembrano le crocerossine suore con una madre superiore severissima  Blache Federici ma anche la bella Catherine Barkely ragazza aristocratica inglese interpretata da helen hayes. Brava attrice brillante spassosissima da anziana nel duetto di Areport con jaquile Blisett che “legge” il ruolo dell’”eroina” un po’ tramite la Monaca di Monza ma anche con quello della signora delle camelie. Piccola minuta con piedini da bimba o da cenerentola anche lei è una ragazza comune come Frederic che si diverte con il lusso un roco posticcio dell’albergo vicino a Milano Rogoreto prima che la zona fosse azzerata dalla seconda guerra mondiale. La fine forse avviene per l’epidemia di spagnola che era ricordiamo nel 1932 ancora una memoria fresca senza la parte così “avventurosa” della guerra . Il discorso pacifista che è di buon senso la ricostruzione del paese è fatto dagli svizzeri che sono quegli classici amanti dell’ordine pacifici simili agli italiani ma non crudeli. Ho l’impressione che a parte molti italiani nei ruoli piccoli ci sono diversi svizzeri e il film ci fa sentire lì in un altro periodò Probabilmente il mestierante Franz Borzage sapeva lui israelita georgiano motivare  tutti facendogli ricordare la vita che conoscevano nel apese naatle. A deta di ogni storico del cinema due personaggi che fecero grande il film di King Vidor furono Alberto Sordi nel ruolo di padre Galli e soprattutto Vittorio de Sica in quello del maggiore Rinaldi. Qui il ruolo del sacerdote cattolico abruzzese venne interpretato dal bel Jackj le Rue personaggio simpatico elegante ma insipido che non ha risposte mentre il maggiore e niente poco di meno che Adolphe Menjou attore americano francese che farà lo stesso ruolo ma come generale francese in “Orizzonti di gloria” . Cinico vanaglorioso sempre pronto a fare il simpatico ma in realtà avaro scroccone e con secondi fini è un personaggio in quando molto meschino che non riesce a essere diabolico. Parla sempre di donne è afetato e innaturale e solo alla fine riesce a trovare una quasi assoluzione. Mentre la hayns era una credente fervida e Cooper ebbe una conversione quasi da San Francesco Adolphe Menjou era quasi uan merdaccia che non solo collaborò al più becero macartismo ma evase le tasse. Il film sa prima vista può apparire moralista e ben pensate ma non lo è perché riesce a dare un qualcosa di importante il messaggio sia pacifista che la tragedia individuale sullo sfondo di quella collettiva. Un film che merita ancora e magari una storia che la RAI potrebbe riproporre come fiction

Robert Fogelberg Rota

La grande storia dello sport

La sottile linea tra la felicitá e il dolore

Titolo la bella stagione

Regia Marco Ponti

Interpreti Robeto Mancini , Vujidain Boskov, Pietro Vierkavok e Luca Vailli

Distribuzione RAi

Voto nella storia del cinema

Parlare dello suddetto del 1990 vinto contro ogni previsione dalla Sampdoria fu per me un annata esalatene. Ve la racconterò un po’ descrivendo un prodotto quello Il primo anno d’università la Samp che aveva vinto a Göteborg una bellissima finale e loro due Roberto mancini e luca vialli. Tra interviste e altro vediamo con una cornice di lusso quello che fu quel anno ricordato e raccontato dai protagonisti il sempre giovanile Luca Pellegrini che forse e mi scus era il giocatore su cui avevo più dubbi il bravissimo Mancini che si scopre con le sue fobie e nervorsi che affronta con molto coraggio. Lo Zar Pietro Wirkavod bello e sempre più somigliante Tarsaas Bulba , i giovanili ma ormai invecchiati di brutto Giovanni Inveirmisi e Ivano Bonetti che non esce bene, il filosofico Cerezo, Nuciari che sembra ormia baccicia l’ironico Lombardo capace di essere veramente moderno e Gianluca paliuca tra il guascione e il vero Choristfer reve il presidente Lanna persona squisita nonché lui il magnifico Vialli. Più che gli altri le figlie di Boskov e i vari giornalisti Vialli è emblema il personaggio principale ma anche il filo conduttore è il destino di un uomo che è stato ma per ogni appassionato dello sport lo è ancora incredibilmente vero Gianluca Vialli. Nel bellissimo montaggio che alterna il passato prossimo la sorpresa dell’Italia purtroppo senza Audero vincitore dell’europeo con i leoni inglesi a Wembley dove Vialli precocemente invecchiato era come un padre anzi forse un nonno per i giocatori attuali che faceva il possibile e il Vialli gigantesco potente che vedevamo fare gola o essere villoso e scolpito in mutande da gigolo quando segnava i suoi gran goal. Un ritratto a tutto tondo dove davanti all’occhio della camera si confessa si fa apprezzare e soprattutto ancora più che nelle immagini anche descritte dai mitici tifosi della Sud Bosotin e soprattutto Enzo Tirotta che racconta quello che è successo e come è successo con i diversi problemi i diversi aneddoti e la creazione di un gruppo di amici che fecero un ‘impresa vincere lo scudetto in una delle edizioni più difficili di tutta la serie A e quasi a vincere la Champion leagu dopo aver passato con squadre molto ostiache come il Rosemborg che dominerà il calcio norvegese, il glorioso Honved e Anderlec al tempo un gran club come il paratinaikos e con lo Stella Rossa. Qui la storia che era soprattutto di cistume diviene storia tout court con quello che fu la tragedia della ex Jugoslavia. La sqaudra più gloriosa lo stella Rossa seguita da supporter al limite della criminalità armata che si diedero a una feroce caccia all’uomo ma anche loro conquistati dalla voglia di vivere e dalla capacitá della Sampdoria che vinse giocando lealmente questa battaglia. Purtroppo la finale di Wembly fu per una punizione dubbia il trionfo del calcio industriale il Barcellona qiule Barcellona che Ando d’accordo con il Real Madrid solo sull ‘idea super antidemocratica e contro l’essenza stessa dello sport della super leauge. La metafora che mi ha colpito di piú è quella dell’idea di vedere il cancro come un passeggero scomodo e purtroppo tutto è finito male. Però oltre che la metafisica c’è una certezza con questa bellissima opera che Ginaluca vialli continuerá a vivere stupire e essere seguito anche molto tempo dopo in quest’opera che per me sono le delusioni europea l’eliminazione dal legia Varsavia e anche la non conquista della Super Coppa. Un film imperdibile

Robert Fogelberg Rota

Miguel Sapochnuk non basta

Ne bene e ne male

Titolo the Princes and the queen

regi Miguel Sapochnuk

Intepreti Paddy Considine

Distrubuzione HBO

Hous of Dragon é la nuova serie basata sull’ universo di George Martin non deriva da nessuna delle opere dello scrittore italo ma molto americano e nonostante la sapeite regia di Miguel Sapochnik e tutto sommato una buonissima fotografia di fabian Wagner i due episodi centrali che avvieranno alla guerra civile nell’impero dei targareyan non sono per niente entusiasmanti. Complice e anche il fatto che l ‘attore principale in grado di dare lustro alla serie ovver demon antieroe forte personalità é personaggio a tutto tonto completo interpretato benissimo dal bello e dannato matt Smith so vede troppo poco. Scopriamo anche alcune caratteristiche simpatiche e umane senza che precisaemnte cal pari di Ivar The boneslees interpretato da Axel Hog in “Viking” non cambia molto ma scopriamo delle nuove caratteristiche come l’unione per la moglie la bellissima leanan interpretata da Leann Bornell. Mentre Valyrya era solo una presenza estranea in “Trono di Spade” in “House of Dragon” quest terra magica vive e vegerta non tanto negli anglossassoni e britanici Targerjan ma sopratutto nella casata velaryon della quale fa anche parte la coppia di ormar Colly … la mogöie e il fratello di lean che é il gaio …Leon che ha lun facsino abbastanza infantile di John Macmillan Personaggio minore ma simpatico. Purtroppo in una dose di cattivi troppo semplificati sembrano risaltare in uan serie dove la recitazione é pessima vedi ad esempio il malvagio e deforme Larys con un Matthew Needham che non é né bravo e né affascinate l’arrogante fratello harvuw Brone barkes che ha il volto inespressivo di Ryan Corr e anche il loro padre Lyonnel interpretato da Havin Spokes . A questi aggiungiamo anche personaggi veramente pessimi nel senso di incapaci di portare qualcosa d’altro come il giovane Aragon Targarian intepretato da Ty Tennant e soprattutt Agermor che ha il viso veramente inespressivo di Leo Ashton . Qeusti personaggi dovrebbero ricordare rispetivamente due dei cattivissimi jofJrey e Lancel lanister ma la loro recitazione rispetto a quelle dei buoni che sono Jacaerys 'Jace' Velaryon che ha il viso di leo hart e sorpatutto Lucerys 'Luke' Velaryon che ha il volto più noto di harver Sedler sono migliori coem le due figlie di deamon la la più grande e amazzonica lean Shani Smethurs ma anche la più piccola Leyans Eva Ossei-Gerning  questi sono bei personaggi come anche la figlia del re legegrmanete ritardata che ha il viso di Evelin Alen qui potrebbero venire personaggi interessanti perché personaggi nuovi mentre il grande ritorno di Otto Hightgarden é per me visto le capacitá veramente limitate di Rhys Ifans non coem attore in ses etsso ma come attore che possa fare un personaggio capace di essere regale o quanto meno aristocrarytico sono problematiche coem anche il cattivo di turno che é il malvagio omofobo e moralista ser Cristo Cole che ha il viso da bamboccione di Fabien Frankel e non riesce a solevar eil ruolo. Questi personaggi sono preferibili difficili da aprezzare anche in negativo e non danno assolutamente nulla e sopratutto fanno in modo da sembarre nulli visto che si trovano a dovere contrastare con personaggi come Twien Lannister l’enorme Charles dance e sorpatutto jamk9eLanister Nicolai Coster Waldeau. Questo fa anche in modo che uno dei personaggi più interessanti sia l’antenato dei Lanister Tyland inteprettato da Jefferson Hall . Un bravissimo attore come anche la nuova regisa Alister che é una Cerci in versione borghese intepretata anche con grazia oltre che con crideltá da Olivia Cooke che per me fa un buon lavoro coem la nuova anche se la vecchia era altrenato buona Ryana intpretta da l’attrice non binaria Emma D'Arcy che dá il volto a una Rheana più matura Rhaenyra Targaryen . Fredda ma pasionale ottima amdre e donna da appetiti sessuali mostruosi é un personaggio completo notevoli e soprattutto interessante superato solo da quello che é il dominatore ovvero il sovrano re per davvero Viserys I Targaryen interpretato da Paddy Considine:. Personaggio compelato é un uomo normale coem era edvard Strak ma aha differenza di Sean Bean é un attore ancora migliore anche tecnicamente. È questi é la persona che solleva notevolmente la seria e la fa vedere

Robert Fogelberg Rota

En lite stor film

Sexualitet och tradition

Titel Sir

Regi Rohena Gera

Medverkande Vivek Gombe Rahul Vohra
Vivek Gomber

Svensk distribution SVT

Betyg A

Den indiska filmen är vanligt viss delade i två Bollywood filmer med sitt underbara färgspäckade och roliga eskapism och den mera seriösa allvarliga presentation av sociala orättvisor i dena fall kast system och Rohena Gera är i den sistnämnda men har några aspekter av den första. Det ses i dem vilda sexuella danser som i ett virvelvindar av färger ypperlig g presenterade av Dominique Colin foto arbete  påbörjar när man ser en festival för Ganesh i vilken för första gången uppäcker vi att huvudroller innehavaren Ratna spelade av Tillotama Shome är inte enbart den perfekta tjänsteflickan som försöker att hjälpa sitt egen syster den tämligen otacksamma Raia spelade av Akasj Sinhatill vilken Ratna försöker att fanatisera  hennes studier men även en levande kvinnan meRai d starka känslor vilja att förverkliga hennes drömmar. Chiotti spelade av Bhagyashree Pandit den frispråkiga äldre kollega som försöker att ge goda råd till ratna men även skvalar rätt mycket  Hon lyckas att göra de delvis eftersom i ett atmosfär i vilken den vardagliga blir mer eller mindre drömliknande vi ser hur hon refusera kärlek som är den tama ibland icke sägande Awshin spelade av Vivek Gombe. En helt normal pojken som har varit tvungen att bli vuxen som vill inte gifta sig med det som familjen har bestämt för honom. En familjer som är dels i den mycket västerländsk inspirerade fadersgestalt av Rahul Vohra och den snobbiga modern Divya Seth Shah väldigt frånvarnade. fadern som har ett väldigt distanserade reaktion. Medn man förstår ganska kalrt att Ratna vill inte till vaje pris att inte få en relaktion med Ashin vi ser att samhället gör olika påtryckningar från många flera som den knasige sqausch spelade Vichy som är Awshin bästa vän spelade av den utåtagerande Chandrachoor Rai mera känd från kalssiska aktions roller. Det är just honom och även systern till Awshin spelade av Dilnaz Irani  som vågar vara mest ålderdomliga men även så pass icke hycklande som man kan var. Filmen ofta avrbryts av scener som skulle verka adels för icke sägande långrandiga som i själva verket bryter rytmen men istället lyckas att ge en viktig aspekt den av vardagen som har alltid varit så viktig i blanda annat andra genier av den vardagliga filmen som Eric Rohmer men även ännu mera av Michelangelo Antonioni och det är just det som ses i dem två moderna kvinnor Monica Vittis  kopia Devida spelade av Ahmareen Anjum  och Sabrina  som har Rashi Mal  bekanta ansikte den designer som kommer kanske att ge ratna en möjlighet en fint känslig och super delikat film

Robert Fogelberg Rota

En av dem svåraste episodiet

En kvinnlig touch hlen Sahave stora regi

Tittel Lost Soul

Regi Helen Shave

Medverkande Danila Kozlovskiy , Ragga Ragnars Ray Stevenson Oran Glynn O’Donocvan

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Vikings är mitt absolut favorit  serier dels för den omsorg av klippningen från och den fotografi som presenteras av .Christofen robertsson och Dan Briceno  klippninge . vad som har varit ett kännetecken är realismen att ha dessa legendariska figurer i ett precis kontext. Visligen kan man diskutera om till exempel kvinnor kostymer men inte om den starka självständiga kvinnor roller som skulle delvis vara ett konstant i Sverige innan industrialism och borgerskap triumf cementerade ännu mera partiaktivt. Någomting som presenteras här av den presenterade av den Finland svenska skådespelaren peter Franzen viken är en av antagonisterna som presentera en karaktär som är våldsbenägen och manipulativ skoningslös. Hans gestaltning är ypelig men den skickliga krigare är en tämligen medioker stads män mest i jämförelsen med dem som kommer att vara ännu ondare som är Ivan den benlöse och mest av allt prins Holger av Kiev profeten. Danila Kozlovskiy är underbart i att gestalta denna karaktär med hans handlingskraft hans humor svängningar och inte minst vilja att vara så extremt. Man ser den i den scen i vilken Chrihan låter sig själv piskas av patriarken Leon spelade av Ivo Alexandre förbannar alla vid hans första fru grav och senare i ett märklig scen in lever sig själv nästan med ett spirituell övning a la Ignacio de lojala med Jesus. Man ser dem två extrem med masochistiska i ett korsfästelsen som senare tar honom till det slutiga utgången. Under tiden vi ser hur brodern Dyr adels för lik honom spelade av Lenn Kudrjawizki och mest av allt katja den alltid skickliga Aliega Angarsson är i själva verket säkra att det finns någonting att hämta för den unge prisen Igor som har den oskuldsfulla ansikte av Oran Glynn O’Donocvan som försättr att drömma det är rent av slående hur pass mycket han och Ivar har mycket gemensam. Det är gång på gång med ombytta roller i den reaktion med fadern som Ivar hade med Floki och med Ragnar . Den av Ragnar  söner som är i ett ännu svåre situation är Ubbe som har den charm av Jordan Patrick Smith som är den av Ragnar söner som likar mest moder alsung med hans vilje och förmåga nu mera tillgångar i den svåra grönländska landskap med den vidriga och psykopatiska Kittei Föt nös en underbar Adam Copeland men få två allierade dels den som kommer från den andra livet siaren spelade av John Kavanagh och mest av allt Other som har  Ray Stevensonskicklighet och charm. Vi vet inte så mycket av honom kanske en munk en slag med skicklig i strid som talar om den mytiska Miklagård. Rollen är stor välgjord precis som den av Erik den röde den machiavelliska Eric Johnsson som lyckas att lura bjässen Skane spelade av  Brent Burns. Men Eric har redan frölorta kontakt med Ingrid Lucy Martin som är helt annorlunda till den riktiga krigar kvinnan Guthild spelade av Ragga Ragnars. Lite Laghtea och Brianne av Thar i Games of Throndes bara enklare mer intressant lojal och även varm hjärtande VILKEN GÖR HENNES OFFRADE TILL SÅ ÅT MINSTONDE FÖR MIG GRÅTFÄRDIG:
Robert Fogelberg Rota  

Sempre bravissimo Bellocchio

Un avvenimento

Il cinema d’autore incontra la televisione

titolo Esterno notte

Regia Marco belloccio

Interpreti toni Servillo

Distribuzione Ria

Voto capolavoro

Pochi autori sono stati e continuano a essere autori come Marco Bellocchio che a moti anni di distanza da buongiorno notte ritorna a uno degli avvenimenti più dermatici e difficili della storia italiana il sequestro moro. La forma é quella della memoria che diviene una memoria collettiva costruita a seconda di diversi punti di vista. Personalmente ricordo questo sequestro e questo delitto come un qualcosa di molto drammatico e la fotografia di Francesco di Giacomo é sgamata piena di ombre quasi un po’ vecchia molto simile a quella che si trova in un vecchio albo di famiglia e questo si nota anche nei particolari la cartella della figlia di Adriana la militante delle brigate rossa interpretata da Daniella Marra Si tratta di un ruolo ambiguo e qui abbiamo anche il mestiere o meglio la maestria di Belloccio che usa tutte i trucchi della macchina cinematografica in diverse presentazioni i diversi campi per capitoli che presentano un punto di vista. Questa giovane donna volitiva e quasi sensuale é decritta nella sua quotidianità negli affetti in una figlia in dei dubbi sull’utilizzo della forza bruta ma anche nel sadismo quando gambizza un professore di economia. La sua forza é quello che la fa complessa e proprio il dubbio lo strizzarsi il rimpiatto qualcosa che vediamo anche ne personaggio speculare che é Paolo VI interpretato da Toni Servillo ormai malato alla fine della vita e attanagliato da un dubbio quello di aver lasciato la figlia che é uguale a quello del Papa che forse ha abbandonato Moro. una meravigliosa intepretazione d Fabrizio Giuffi Il gioco del presentare le due ideologie quella marxista rivoluzionario materialista e quella cattolica conservatrice agli occhi di chi crede ma grazie a questo é particolarmente attanagliato da dubbi si vede bene negli incubi la figlia sola quando tutti gli altri ragazzini e ragazzine vengono portate via da scuola (successe anche a me a Genova) e la Via Cruxis di Mro che deve portare la croce da solo con dietro i compagni di partito. Ariana é crudele a tratti fanatica confortativa soprattutto con Valerio mentre i pappa é tranquillo sembra quasi placido anche nel confronto con Moro per criticare la sua apertura ai comunisti quando i due camminano insieme. Però é un papà oppresso un po ‘dal enorme quadro di un Sant’Agostino ma anche dall’uso del cilicio. Bellocchio non ha mai avuto una stima per il mondo cattolico per questo tipo di pratiche e quello che fa le presenta come gesti di fanatismo gesti irrazionali simili  altri gesti di fanatismo. Ma uil fanatismo religioso appare come qualcosa di piccolo di  quasi triviale rispetto al fanatismo politico che vediamo sia all’inizio quando una folla inferocita entra sfondando una saracinesca in un’armeria  visti dal bancone in un campo fisso. Questa scena è una citazione diretta da un altro film “politico” del regista di Bobbio “Vincere” e il movimento delle brigate rosse almeno per Bellocchio sembrerebbe una ripetizione del fascismo forse più borghese e intellettuale con quella figura che è la più fanatica nel senso che sembra avere nei confronti di moro un ‘antipatia personale. Ma Bellocchio è un registra troppo conoscitore dell’animo umano e soprattutto con una visione del mondo troppo smaliziata per presentare i brigatisti in maniera univoca e questo si vede nella figura di Valerio a prima vista quello che potrebbe essere il bello e dannato. Questo personaggio è in realtà molto ambiguo smaliziato e anche cinico ma anche infantile che come altri personaggi di Bellocchio va al cinema guarda quello che è l’occhio del secolo. In questo caso Valerio (gabriele montessi) va a vedere “Il mucchio selvaggio “ di Sam Pecking non uno spaghetti western anche perché il regista Hollywoodiano era da un certo punto di vista più romantico. Il personaggio speculare è niente poco di meno  che il senatore in seguito presidente della repubblica Francesco Cossig uan bellissima intensa non naturalistica come gli altri ma quasi espresionista di Fausto Ruso Alessi . Forse è il ruolo più vicino a quanto si possa considerare l’eroe. Tormentata pieno di una vera riconoscenza nei confronti di Moro  precisamente come Valerio vive in un mondo sommato idealizzato e sa anche comunicare con l’alter ego l’americano. Si alleggia e lo si vede in quello che è la scena del veggente lo spettro della follia. La figura di Cossiga è sicuramente quella che  è piú vicina a moro. Aldo Moro è un uomo comune é questa é la sua grandezz ala sua tragicità Gentile molto a modo anche con alcuni  studenti contestatori ma anche oppresso chiuso già sequestro da molte troppe correnti. la fermezza che si vede quando come un uomo comune e qui sta la sua grandezza ma anche la sua tragicità davanti a un prete deforme si confessa davanti a lquesti spiegando il suo odio o meglio il risentimento per i compagni di partito.  Il personaggio di moro é un personaggio da tragedia ma più che rifarsi alla tragedia greca Bellocchio si fa alla tragedia cristiana a quello che é forse uno dei testi piú sottovalutati dalla storia “The take of everyone” dove nell’epoca della peste l’uomo comune sta per morire e si confessa non vuole si tiene aggrappato a questa. Questo é quello che succede a Moro e nn diventa solo la figura di un certo periodo storico gli anni di piombo ma anche uan figura attuale quando molte persone vuoi martire o anche solo accaicate sono morte per il COVID come mio padre. Forse mi perdonerai lettore di questa divagazione di una confidenza ma ho sentito qualcosa di molto simile. Importante l’uso della famiglia degli affeti importantissimi di Moro e capisco anzi comprendo l’irritazione dei famigliari. Il dolore é un qualcosa di privato e per descriverli in maniera perfetta diventa essenziale il farli il più completi possibile quindi presentando anche delle difficoltà delle stranezze che non ci sono nel ricordo. Penso alla figura per certi aspetti dura scorbutica delle figli che però dice la verità che affronta anche i figli piú giovani la .. ma anche l figlio un sosia di John Lenon più vicino ai brigatisti o ai contestatori rispetto a quello che sono gli amici del padre Non dei conflitti ma possiamo intuire degli scambi d’opinione on il padre che probabilmente il figlio non capiva. Il tema dell’incompatibilità tra genitori e figli e uno dei topos nel cinema dedicato agli anni di piombo lo stesso si trova in quello che abbiamo in altre opere primo tra tutti colpire al cuore di Gianni Amelio. Ma il personaggio per me piú riuscito di tutta la serie é Eleonora Moro interpretata da margherita Buy nonostante le difficoltà lo stress e le incomprensioni riesce a dare uno spessore a questa donna tormentata ma forte e molto convincente e si vede soprattutto nelle scene nelle quali sbatte in faccia al suo prete Don pasquale marchi interpretato da un tranquillo sotto le righe Antonio Piovanelli precisamente come l’aiutante di Cossica Spinetta che ha il volto di Pier Giorgio Bellocchio. Questa é un personaggio magico che presto porta a quegli che sono i veri avversari l’establishment della DC come personaggi come Zaccagnini Giglio Alberti ma soprattutto Andreotti interpretato da un meraviglioso Fabrizio Contri. Non é un Andreotti tipico coem ce lo ricordiamo o come lo avevamo visto in Il divo ma un uomo pieno di difficoltà freddo calcolatore si ma umano senza lo stomaco questo spiega la scena di quando vomita. Un Andreotti che ha dei difetti ma è un uomo completo con le sue problematiche e anche i suoi pregi. Un ‘opera bellissima e molto interessane

Robert Fogelberg Rota

En oöverträfflig studier i våra perversione

En av de bästa studier i leken mellan offer och förrädaren

Titel Nattportieren

Regi lillina cavani

Medverkande Dirk Bogarde Lillian Cavni

Svensk distribution SVT play

Betyg Mästerverk

Få filmer har varit så svåra hårda och för allt del så provokativa som ”nattportieren ” elegant fotat i en dunkel och höst mesig Wien av Alfio Contini och med ett tagning som utforska och sätter ihop många tider och platser på ett tatil sätt av Franco Arcalli. Liliana Cavani bygger vidare på två tematiker  den av Alibido och den människan avgrund som hade vart typiska i många Freud verk och den trauma av förintelsen nazismen och dess arv. Nazisterna som hon presentera är med två undantag mycket väl placerade i 1950-talet Österrike precis som många fascister var det i Italien och är som den diaboliska Hans spelade av ett självsäkert Gabriele Ferzetti inte den minsta ledsna för det som dem har gjort. Många av dessa är fortfarande det samma hårda och skoningslösa som den diaboliske Klaurs spelade av den karismatiske Philippe Leroy och andra är enkla tam fattiga  medelålder gubbar som Stumm den som bär upp bagaget spelade av Giuseppe Addobbati Jag kommer inte att säga någonting om handlingen förutom att det är historia av en passion en kärlek som blir destruktiv och även perverterade mellan en före detta Stumbaum fürer Max spelade av Dirk Bogarde . Om rollen som Dirk Bogarde  spelade i den nästan samtida ”Döden i Venedig” var den av en stram sträng enkelt person den före detta nazist officeraren är nu en män fortfarande full av ångest , grymhet och disharmoni men som försöker att döljas under den perfekta fasade den humor som man ser i möte med grevinnan spelade av den 930 och 1940 talet divan isa Miranda som söker hans sexuell tjänster och bör med den irriterade och fåniga Adolf den alla yngsta av dessa nazister en gigolo och piccolo spelade Adolf som har den barnsliga men kanaljer likande utseende av Nino Bignamini. Vi ser hur denne lyckas att förföra den granne som är den ensamma medelålder dam spelade av Nora ricci.  Medan hotell med sitt strama lyx ger precis som Jacob ; lucias men som är en musiken dirigenter spelade av kai – Siegfrid Seefeld bild av en påklistrad nästan plastig fasad som max lägenhet precis som karaktärerna som vill endast vara sig själv att kunna leva ut hans anspråk. Max är alltid samma en profitaktör en person som vill i ett delirium av övermäktigt att visa ständigt sin makt precis som när han filmade lucia. Lucia spelade av Charlotte Ramping ses först Inet minst på opera en spektakulär och rolig scen som den person som har en fasad av en sofistikerade och någorlunda lycklig överklassdam men i själva verket är full av ångest av en trasig upplevelse men den som blev hennes far fast den straffade och på grund av det hon ger tillbaka men små gester som liknar den av en karaktär patienten spelade av Liv Ullman  mot sjuksköterska  Bibbi Anderson i Ingamr Bergman Persona. Bergman presenterade privata problem i skuggan av atom bomber och Cavni presentera den av förintelse tagen som en samling i vilken perverterade människor kunde under kriget få ett slags fr stat som ses tydligt i dem två scener i vilken man ser Bert den skickliga italienska dansaren Amedeo Maodio som dansar för dem andra nazister och även när Lucia tvingas att sjunga för dem och få ett makaber present. Det finns även Tydligt några andra figurer dem av människor som acceptera nazismen som dagportieren spelade av pedro Vidar som bara för att hålla sig lugnt gör ingenting. Ett riktigt mästerverk som måste ses och ses om
Robert Fogelberg Rota

Brutal om knark kriget

Denis Villeneuve full träff

Titel Sicario

Medverkade Benicio del Toro, Emily Bunt , Raoul Max Trujillo

Svensk distribution

Betyg A

Sicario är en mycket kritiskkrigs  film över vissa av uSA agerande i utlänska krig men den är förklädd till en action film  stora inslag av western . den utspelas i ett svårt gräns land den mellan Arizona och Mexico i vilken knark karteller håller till gissan flera städer. Den undersöker inte problematiken varför människor börjar att följa brottet och terrorisera varandra men bara hur man försöker att tillämpa den. Fotografi för vilken ansvara.. är långt ifrån en vackert bild och klippningen är snabbt har ett skärande rytm mellan det som vi skulle kunna definiera som närbilder och längre tagningar inte minst i staden juarsz i vilken vi ser ett fasan som skulle kunna påminna den som finns i den värsta tänkbara situationer under kriget i kanske Ukraina. Det som gör dessa scener så strarka skrämmande är att vi ser till skinnande ifrån början bilder av dem hängda korpar på avstånd. I centrum av händelserna finns den nyligen skilda och barnlös Klara Marcer spelade av Emily Bunt Hon är en sten tuff aktion kvinnan helt övertygande på rättvisan dess enorma förmåga vilken vi skulle alltid kunna tänka oss ifrån en FBI agent. Gast Emily Burt Fortum sitt enorma skönhet som nästan överträffar den av ett renässans målning för inne även en anna aspekt en sårbarhet en känslan av melankoli som låter någonting kliad som sand ifrån hennes händer ungdomen eller tror på rättvisans. Hon är möjligen förberett för kriget när det gäller den militära träning men inte när det gäller den psykotiska någonting som verkar vara fallet med den skumma alltid med bad tofflor eller även med smutsiga strumpor… spelade av Alexader Bordin. Det ’r en blandning av en gallen red neck en strateg och ett machiavellisk politiker som går inte inne med trupper eller försöker att föra tillsammans ett gemensam strategi men använder sig av odjuret- detta är trots allt ganska mänsklig och ganska förstöring i Benicio del ptro gestaltning av Alejandro. Det finns ingenting som är tilltalade i denna till synens elegant män han drar är en riktig desperado som vill utan någon som helst anledning mörda hans motståndaren bara för hämnd. Det är en roll som har visligen ingen som helst humor men ingen moral som påminner om en av John Wayne stora roller i ”the sercher”. Han kämpar för hämnd men hans hämnd blir för hämnden skuld och det finns ingen som helst rättvisan ingen vilja att kunna nå fram en medmänsklighet det ses tydligt i den som r filmen bästa scen var Joe Walker klippning och Roger Deakins fotografi bildar samma en perfekt samspel i slutet i razzia vid tunnel och i den avrättning som Aljecandro ger till en av kvartat Echefar. Just dessa två poliser som är inte negativa ses bra i deras jämföreslen med den som är dn lilla människan i så fall den korrupta polisen Rafale spelade av Raoul Max Trujillo som tillåter ha en familje och en killa som han tra hand om. ”Sicario 1” är en utmärk film verkligen sevärd

Robert Fogelberg Rota

Så bra

Äventyrar och intriger

Title The signal

Regi David Frazee

Medverkande Jordan Patrick Smith, Ragga Ragnars

Svensk distribution Cmore

Betyg Mästeerverk

David Frazee har gjort ett mmycket bra arbete i tv serier Viking i ett episod ”The signale ” som betyder den slutliga förvandlingen av ivar The boneless spelade som vanligt av Alex Høgh Andersen som kanske får sitt slutiga plasen som ett hjälten. Som alltid serier och det är just det som är för mig den rent av fantastsiksa i seriern förutom Pter Robersson foto och den underbara klippningen av mark Geragthy som väver samma olika händerlserna dels den svåra sjöfart av Ubbe den alltid sympatiska med Tovi en karismatisk Georgia Hirst som möter det som många andra kvinnor har behövt uppleva en barn död i denna fll när middgard ormen blir riktig och hur pass bra kung Harald Fin hår den kanaljers liknade Peter Fransson lyckas att ta makten med hjälp av ett troja spel mot Gunhild spelade mycket allvarlig av ett alltid sörjande Ragga Ragnars som för mig gör en av den strakaste roller i hela tv historia och Ingrid som har den vackra utseende av Lucy Martin men även hennes enorma skådespelar förmågor och lyckas åtminstone vi denna tillfälle att lägga Eirik de Rdö den kanadensiska Eric Johnsson i ett mycket svårt sits eftersom vi vet inte vad som kommer att ske om honom. Man även introducera en annan karaktär Skane spelade av den före detta kanadensiska hockey spelaren Bent Burns. Hans roll är enbart antydd. Den är en motiv av intersse men den riktiga starka delen är det som händer i Kiev var den alltid mer kontrolerade och paranoida prins Holger som visar allt den styrka och skådespelar förmågan av Danila Kozlovskiy vill bara få ett allt större makt genom att ta till staden en välvilja patriark som är grekisk leo spelade av ivo Alexnader som kommer dragande på ett kors. Precis som när det gällde kristendomen som man såg flera gånger i den anglo saxiska England den är inte en religion för folket men en religion för härskaren som ibland kläder sig som Jesus dels för att trösta dem fattiga men i Kiev är det mest för att prisa den handlings full furste som gillas mindre och mindre av katya den så duktiga Alicia Agneson som förstår vilka kan vara den svåra problem för den unge prins Igor spelade av Oran Glynn O'Donovan men det som är alltid den riktiga möståndaderen som leker med Olger på grund av hans slughet och intelligens är uppenbar ivar och den roll som spelas av Alex Høgh Andersen och den som är efter tt han lyckas att övetyga honom hans hjälparen Whizech spelade av Marco Ilsø och den action scene är slående med sitt enklehet. En annan bra episoder

Robert Fogelberg Rota

Je-mun Yun uteliggaren i moster film och samhällets kritik

Lagom rolig och lagom otäck

Titel The host

Regi Bong Ho ko

Medverkande Byun Hee-Bong

Svensk distribution SVT play

Betyg A

Få nationen har haft för mig ett sådan imponerade arbete när det gäller filmskapande som syd Korea. Det är ofta verk som är extrema när det gäller våld men även ett kritik till landets iper kapitalistiska idéer klass samhället och den ofta meningslösa lidande till USAs ställningar. Byun Hee-Bong ä patriarken som har hand om ett lite kiosk gator kök vid den floden som lugnt kommer nära den. Vi upptäcker hans liv med barnbarn Park Nam-Joo  spelade av Bae Doona och inte och hans dottern Park Hyun-seo som har den omogna skönheten av Ko Asung. Vi möter henne när hon förlorare en vikrig tävling med pilbpg och ända till sltet försöker hon att använda sig av den. Hon har en bror som spelas av Dong-ho Lesig ae som är den smärtare i familjen och försöker på sig att hitta barnbarnet och ständigt bråkar med den som är huvudrollens innehavaren den blonderade ofriviga hjälten Park Gang-Doo spelade av Song Kang-ho. Allting verkar fungera som perfekt från fotografi vad  av Hyung Koo Kim till den snabba klippningen av Sun-min Kim som lyckas att ge till långa tagningar ett klaustrofobisk kännetecken eftersom i dem har vi ett form av långa och svåra kapplöpningar med moster ett slags amfibier Alien som spelas av den naturligtvis häftig dator animerade  Dal-su Oh. Fillmen är just så annorlunda från dem klassiska asiatiska moster filmer eftersom det som man möte en figur som är inte övervinnlig men görs det dels av skaparen den rent av korkade amerikansk doktor spelade av Scott Wiliiams men även av myndigheterna som söker ett påtänkt virus och gör ingenting annat. Det blir nästan en parodi eftersom den enda som hjälper familjer är en psykisk störd utliggaren spelade av Je-mun Yun. En bra och smart film

Robert Fogelberg Rota

Utmärk indipendet film

Så bra som den kan blir

Den första filmen om COVID

Titel Wink

Regi Philippe Caland

Medverkande Philippe Caland Aries Sanders

Svensk distribution förhoppningsvis snart

 Betyg A

Philippe Caland har lyckas med att skapa i filmen ”Wink” en extremt bra film som har lyckas med att ta i tur en mycket svårt period för alla filmskaparen pandemi. Regiören Philippe Caland är kanske mera känd som manus författaren men han lyckas att vara oöverträfflig i denna Indie film både som regissör och även som skådespelarparen med ett magisk fotografi av Gonzallo Digenio lyckas att presentera en fotografi som går från den alla vanligaste som är olika  miljörör från staden Hollywood en plats som vi känner till väl och senare man går till mer och mer natur i California i platser som verkar komma dels från western filmer men inte minst för Sice Fi. Philippe Caland spelar jack en regissör som har olika problem i livet en film som kommer inte fram och Jack driver ut hans aggressioner mot det som är hans hjälparen Don spelade av Don Wallace och har ett komplicerade relation dels med fru den snälla Angela  spelade av Aries Sanders. Den stora problem är även relationen som utgår mellan jack och hans unga hjälparen Dina spelade av Madeleine Zima som retar upp det som är Jack  huvudsponsorer Gina som har Betsy Clark charmiga överklass fasoner. Hon har kontakt med Jim spelade av Michael Gruskoff en känd agent som har varit superaktiv i Hollywood och har varit producent till sådan fantastiska verk som ”det våras för Frankenstein” och mest av allt Werner Herzog ”Nosferatu. Jag tar parallell med den sist nämnda klassiker för användning av natur och även av erotik i den figurerna dels hippies som verkar komma ut från burning man festivalen men även med ett ung prostituerad som kallas Shiva och spelas av Erin Hammond. Det är genom henne och den svåra situation med filmen som lite i taget upptäcker även med den figur som är också spelade av Philippe Caland och kommer med dem stora svårigheter som har att göra med förflutna och med trauma från den libanesiska inbördeskrig. En extremt välgjord film

Robert Fogelberg Rota

What happen with cinema and Pandemia

When the real world come instead than movie

Tittle Wink

Director Philippe Caland

Cast Philippe Caland

Swedish distribution witing

Rate A

Few movie and screamer director has been for me so inspired as Philippe Caland. Wink is an excellent work about a tragedy that come out from nowhere and made a great dela of damage COVID. The film as a Godard theme relationship between cinema and reality but a very American form with a classic photo by Gonzallo Digenio that work in the same suburb in wchch one saw a very good movie of 2000 the Black Dahlia of Brian Depalma but so many year after. Philippe Caland

 A wonderful and charismatic actor plays jack a rather miserable but very human film maker that is trying with his crew that he almost abuse mostely his assent Don paly by Don Wallnce. He has a complicate relationship with his wife Aries Sanders and even worst with the young lady that he manipulate Diana the beautiful Madeline Zima and even worst with his daughter from a former marriage Charley play by Charley Mae Caland. beautiful often glamours and heroic landscape of Hollywwod that felas of adventure and dream The becomes more and more and little by littler less and less heroic more normal and the rather pleasant villa in which Jack try to save his film become a trapp. One can see it in the relationship with a luxury honker Shiva play by Erin Hammond and also in the prohibition of continuing his  affair with the helper for having more and more a breakdown due to the lack of support of Jim play by agent Michael Gruskoff a legendary figure for having produce Frankenstein Junior and motely for me Werner Herzog Nosferatu. Also for the presence of some hippies like burning man type little by little we  have the materialisation of Jack older himself in the chaos of the Lebanese civil war. This is shock via footage material actually of the Syrian civile war but this is a genius like decision because the war and mostly the founding of one self don’t have many tie and the final scene is a powerful as one of the best Hollywood film of all the time “Sunrise” by Friedrich Wilhelm Munrau a Film that one as really to see and apricate

Robert Fogelberg Rota

Tyvärr når inte fram

Men vad hade Trump att göra med Westein

Titel She said

Regi Maria Schrader

Medverkande Carey Mulligan Zoe Kazan Mike Houston mfl
Svensk distribution UP Stockholm film festivalen

Betyg D

Jag answer att filmene “She said” är en mycket viktig sådan efetrsom det finns en före och ett efter i film industru efter Harver Weistein men jag vet inte vilken av dem två är bättre och jag är säkert att många av den rent av grymma svinerier som gjordes av Weistein försäytter kanske i den dolda. Vad som jag gillar inte i filmen är den extremt konvetionella klippningen för vilken ansvara Hansjörg Weißbrich och jag gillar inte ens så mycket foto av Natasha Braier samt den tvångsmässiga musiken av Nicholas Britell som saknar mycket av den nyskaade men det finns även många starka bilder som dem av dem tumma hotell rummet och även när den unga i början efter ett trevlig intermezzo av ett kostym film kanske ”The patriot” skämtar. Tyvärr problemet med filmen är att det saknas många sådan stunder och med undantag av chef den afro amerikanska Dean spelade av Andre Braugher. Han gör en mycket bra tolkning fast vi vet inte om han är på riktig intresserade i dessa kvinnor eller om han vill bara utnyttja de historia precis som den som försöker att hjälpa journalisterna dem moderna amazonerna i deras kamp lance elelr Sean Cullen som har tydligen en groll mot Weistein. Hur det presenteras är bra och den scen i mörket som utgår från den mest symatiska av dem två journalist Jodi kantor spelade mycket väl av Zoe Kazan är magnifik precis som känslan av obehag när en huver kommer bakom henne i ett mörk gränd. Jordi har empati är skicklig och det ses även hur hon övertygar den kancer sjuka Jennifer Ehle att vittna och har dem två möter med dem som är utomstående i denna drama Rowenna Chu spelade av Angela Yeoh en kinesisk medhjälparen som Weistein ofredade även om han gillade inte asiatiska kvinnor enbart för att visa sitt amkt. Problemet är att i likhet med Hyll spelade av Wesley Holloway även Jordi män spelade av Stephen Dexter är en nolla adels för tam för att vara sympatisk en inget som vi kommer inte att ens märka som dem två påflugena nollar vid en bar. Megan är den första riktig vuxna roll åtminstone som jag har sett av   Carey Mulligan en osympatisk men skicklig kvinnan som brottas med söm problem och blir tillrätta visade par telefon av Donald Trump Senior extremt ovanligt och samma kan sägas av hennes dialoger när hon försöker att bryta när och få den som för mig har varit den största offer av denna skandal Rose MAcGrown som hörs bara genom ett röst den av en mobil telefon från Keilly McQuail . jag mpste erkänna att jag var väldigt förtjust och på sätt och viss är jag det fortfarande i den Certaldo födda skådespelerska och hon och många andra som Kate Beckinsale  delviss försvann när skandalen började . vad som jag gillar är hur man har presentera eller icke presenterade Weistein spelade av Mike Houston som vi ser bar vid ryggen som om han vore endast en symbol en figur som blev ett arketyp m. fast filmen i sitt iver att berätta om allt berättar adels för lite som varför vissa män gör så. Visligen är den värld skapade av vita ofta europeiska medelåldermän ett fiasko men varför beter dem sig så. Åtmonstonde i rösten Mike Houston Westein uppfattade inte att vara en förövaren men hur kan det vara och frågan är hur kunde han trots allt ha skapat så många och så bra filmer mycket bättre än den ganska dåliga och konventionella ”She said”. Jag ville inte klacka när på någon men hela filmen präglas av ett jobig känslan och är jag som var en lite knug i en av Westein arbet ”Gangs of New York” också en stor skit. Jag får många frågor känner mig utpekat och det är inte minst i den roll av en av Holyywowod tråkigaste med gammal dags skådespelar maner Patricia Clarkson i rollen av chef redaktör Rebecca och  Maria Schrader som läxar upp mig utan för mig att visa den episka som finns att avar övergiven. En film som behöver säga mycket lyckas att säga en del men inte i djupet som man måste se men kommer inte i närheten av Weisten arbete

Robert Fogelberg Rota

I ett labyrint av känslor

Syd koreansk drama förklädd som deckare

Titel Decision to leave

Regi Park Chan-wook

Medverkande Park Hae-il mfl

Svensk distribution Nonstop entraimant och Stockholm film festival

Betyg A minus

Park Chan-wook verk är i uppbyggande ganska lik en av dem vackraste filmer i hela film historia Michelangelo Antonioni ”Cronaca di un amore” och som den med utgång punkt av ett brott här i Park Chan-wook verk flera brott man men hjälp av förmäl och tekniska redskap i denna fall SMS meddelande och ljud upptagningar man upptäcker den problem och osäkerhet av ett medelklass i Syd Korea som är verkligen osäkert och har många fobier. Det är en imponerade film verk inte minst på grund av film fotografi för vilken ansvara KIM Ji-yong och klippningen av Sang-beom Kim som låter med närbilder och tagningar låta allting bli på riktig ses och bli levande del av dialoger Det är tydligt med huvudroller innehavaren den sömlösa , känsliga och helt osäkra polis som spelas av Park Hae-il med namnet Jang Hae-joon. Vi ser ständigt has problem med ett dominerade fru i ett äktenskap som han gör allt möjlighet för att det skall vara bra Jeong-ahn spelade av Lee Jung-hyun. Både hon och huvudrollsinnehavaren är fasta i ett relation som kan inte fungera på grund av hennes hårda skoningslösa karaktär och av ett kärlek som är för mycket som tvingar Jang Hae-joon till många absurditet och det blir bara hennes vilja till ett karriär som låter honom att kasta sig 100 % utan någon distans i ett arbete som håller för att bli i taget bryta honom och även att ta absurda situationer som när han följer på ett våldsamhet sätt bovar och här han släggar sig inne i ett bråk med ett ringbrynjan  handske mot en kniv. Scenen är spektakulär men ologisk. Hans disharmoni och infantilism ses tydligt i den relation med den som kanske är förbryterskan den kinesiska fast med koreanska ursprung Song Seo-rae spelade av den som skulle kunna vara den nya Go Li tang wei som vi har helt uppskatta i Ang Lee ”Lust”. I början är hon gift med ett svag men sadistiska män som älskar höjer och klättringen spelade mest med dialoger i form av Youtube video och sen blir tillsammans med ett sliskig finans coach Chelong Song som har den istrioniska kvaliteter av Seo Hyun-woo. Båda makar ger hsong Seo-rae lyx även om hon arbetar icgh vi ser hur hon börjar att manipulerade Jang hae -Joon ganska lätt för att kunna få ta i den djup och helt invävande passion som tar taget i en av dem mest övertygande scener som kan verkar omotiverade som är den kärleks möte vid en buddistisk tempel. Hon drömmer om någonting en liv i ett förfluten som ses i dem tv serier som hon bokstavligen formas försöker att göra rätt för sig men i själva verket det finns en sådan grym och skoningslös sidan som gör av henne en död ängel. Filmen rytm som är långsamt ger en bild som är betydligt mer realitisk än många andra Dark lady en för alla Chaterine Tramell i Sharon Stone mest populära roll i ”Basic instict”. Det som kan förvirrar mig är hennes om det finns eller inte finns relation med Hong San-o en annan kines som spelas av Jeong Min Park våldsbenägen full av hat alltid villig att slå är det en män som utnyttjar eller inte henne. Här får mig är det absolut spännande som finns i  Park Chan-wook regi att göra allt så otydligt så full av inte sagt av enbart antydd som låter oss fantastisera av det som kunde ha hänt . Tyvärr är dem som är Jang Hae-joon hjälparen är adels för komiska för att resultera intressanta det är så med den som är hjälpare i staden Soo-wan seplade av  Go Kyung-Pyo en duktig skådespelaren som gör någonting som är intressanta bara när han blir full och den lesbiska rent av butcher liknade Mee lee spelade av ett helt fysisk ändrade Jung Yi-seo som vi påminner i den kanske mest kända syd koreanska filmen Bong Jo hong ”parasiter” För mig dem tar bara åskådarens koncentration till historia och gör den lite för lång. Om dem hade undersökt mera hade det för mig varit så pass bättre. En mycket bra film som för mig kunde ha passat bättre som en mini tv serier och definitiv sevärd

Robert Fogelberg Rota

Alicia Agneson är fantastisk

När intriger är lika våldsamma som slag

Titel All change

Regi David Frazee

Medverkande, Danila Kozlovskiy ,Marco Ilsø, Alex Høgh Andersen

Svensk distribution Cmore

Betyg Till film historia

Jag vet att jag är ganska tjatig men jag anser att den av Michael Hirst skapande   serier är den bästa och bland hans kvalitet finns den magnifika gestaltning av Danila Kozlovskiy som prinsen Holger av Kiev pardon nu efter den rysk ukrainska kriget Holger av Novgorod  (som ironisk nog Danila Kozlovskiy försök att stoppa genom ett desperat samtal med Vladimir Putin) som nu kommer närdstämt och besegrade utan hans favorit kapten. Vi ser hur pass mycket allting stämmer i den fantastiska fotografi av Peter Robertson och den rytmiska klippet av Aaron Marshall som sätter ihop olika geografiska området som Island , den norsk svenska imaginära stad Kattegatt och den fantastiska Kiev. Med undantag av paris det är den som är den psykopatiska prins Holger dömena med hans dunkla mörka nästan grav likande representation våningar och den lite mer avslappande lekstugan av den unga och fortfarande icke förstörd prinsen Igor en helt underbart och intensiv Oran Glynn O'Donovan. Holger är en mångsidig karaktär och vi ser hur fasansfull dels är agerade av knekar men även Igors relation och visligen är Holger som förmyndaren grymt till sadismen men även på riktig intresserade i hans arvinge att vilja ge  till Igor förmågor att kunna styra en komplicerade land. Visligen kan Kiev verka inte mera än en borg men det har en annan central miljö torget i vilken man möter den andra av Russprinsar Dyr spelade av den närdtornade Lenn Kudrjawizki. Denna skådespelare lyckas att presentera den mest av ett någorlunda expressionistisk spel stil Hans gestaltning är magnifik i ett kort dialog precis som dem två dialoger som är en kättja och råttan lek av Katya spelade på ett fantastisk sätt av Alicia Agneson. Lika vackert och begåvande som Greta Grabo hon har haft två roller Frygis lju hårig och nu den mörkhåriga Katya som blir en slags dark lady. Katya är kanske på grund att hon kontrolleras precis som alla av Holger ännu skickligare och har ett teatralisk framtoning. Det är intressant att observera hur den alltid rår och själv säkra Ivar benlös som är för mig den magnifika  Alex Høgh Andersen. Rollen har inte så mycket i hela serien haft en omvandling till förmodligen den värsta av badguys i Skandinavien till en mer sympatisk och för allt del gående karaktär i Russ länder. Lite i taget ser vi hur Ivar dels med mycket ångest försöker att få en bra relation till Katja han som hade varit ständigt rädd för kvinnor men även en vilja till att var far att bli den som han kunde inte vara en normal människan med en normal affektiv liv. Förmodligen en av stora orosmoment är faktum att den possessiva relation med Hvitserk som har den intensiva  skådespelar förmågor av Marco Ilsø. Själv säkert i hans förhållning sätt och psykisk men utan en plan med ständigt dragen av olika passioner och viljor bland annat den av Holger som han möter i tarem. Hvitserk är den sonen som påminner minst om den mytiska Ragnar när den mest lika är Ubbe som är majestätisk spelad av Jordan Patrick Smith som tillsamnas med Torvi den fagra Georgia Hirst försöker att lirkar sig mellan två starka viljor den mörka Kettjel fat näsan Adam Copeland och inte minst Ottar spelade av den skicklige Ray Stevenson. Många skulle kunna tycka att den är en repetition av Athelstad fast det finns en tydligt skinnande att Othar är bara en praktisk person precis som Ubbe. En av dem strakaste prover är den av Gunhild spelade av Ragga Ragnars. Precis som den andra av Björn änkor Ingrid spelade av den duktiga Lucy Martin manipuleras henne av den makt lysande Eirik den Röde spelade av Eric Johnson. I episodet möter vi även den mest gåtfull karaktärerna den äldre siaren spelade av John Kavanagh. En hlet magisk moment i ett sådan spännande episoder

Robert Fogelberg Rota

Grekiska klassiker i vårt samtida miljö

Yorgos Gousis tolkar Antigone

Titel magnetit feals

Regi Yorgos Gousis

Medverkande

Svensk distribution Zita och Stiftelsen grekiska kulturhuset  

Betyg A

Få länder har under ett kort tid skapat en filmkultur som har varit så speciella så annorlunda i dess sätt att arbeta med den i alla högsta fall klassiska kulturen och med absurd komik som Grekland. Jag är medveten att det finns alltid ett risk att övertolka men här i magnetic Felas jag ser ett travesti på Antigone och den temat av reaktionen mellan laget och vad man vill göra med sina käraste kvarlevor i denna fall ask urnan från en icke välkänd tant. Jag skulle bedöma att mycket av den film är en film om desperation på grund av den faktum att dem andra europeiska länder har straffat den grekiska folket med ett bombardemang av spar krav och har stigmatiserat den. Ön Kefalinia är presterade av fotografen Giorgos Koutaliaris på ett kallt sätt under en vinter dag grå i skakiga hotell i restauranger som under ett gången och besvärande nog inte allt för länge  sedan och av denna anledning särskild besvärande förflutna. Huvudrollsinnehavaren är en helt vanlig knegaren Antonis spelade av Antonis Tsiotsiopoulos som vi ser först vid en fartyg när han tar en bil som kommer att störta och möter den kvinnan som kommer att få en relation med honom Elena spelade av Elena Topalidou som är eller kanske har varit en ballerinan på operan i Aten. Hon är mycket mera öppet belevade och kan mycket mera än honom och stöter honom. Medan Antonis är passiv klumpig i hans relation till omgivningen hon är extremt säkert full av en kontroll och börjar att projicera fanatisera dels av den relation mellan henne och Antonis men även om urnan och den extremt oseriösa föredraget att begrava den. Man ser det tydligt i den bryskt tal mellan Antonis och den som är gravgrävaren spelade av ett extremt självsäkert Nikos Spanides hur pass absurd är det som frågas av Antonis och hur pass löjlighet bir även den relation som han har med Elena. Viktig är användning av klippningen för vilken ansvara Dimitris Polyzos. Det är långa tagningar mera demokratiska men även nära precis som vi ser och senare som under Michelangelo Antonionis filmer vi förstår det som händer utan att se all . det finns ytligare åtminstone för mig en slags reflektion om dem två utländska donation som Grekland har lidit dels turkar med den vatten pippa som röks av den hotell receptionist som spelas
Dimitris Bouzos och av USA med den övergivna radarstation i ett scen i vilken den lunga dialoger och dem starka scener. En mycket stark film

Robert Fogelberg Rota

Dreyers bästa film var fransk

Den är fortfarande så nyskapande

Titel  Jeanne D’arcen kvinnas Martyr

Regi Carl Theodor Dreyer

Medverkande Maria Falconettii Aantoin Artaur---

Svenska distribution SVT play https://www.svtplay.se/video/ja47QAJ/en-kvinnas-martyrium

Betyg den är i film historia sedan länge

Carl Theodor Dreyer har varit ett andlig fadern frö många svenska, danska och i övrigt nordiska och inte minst för andra filmskaparen inte minst dem italienska regissörer Sergio Leone för den estetiska och för den rent av mer ideologiska Pier Paolo Pasolini. Onekligen den film som betydde mest för honom det var just Jeanne d’Arc. Det som gör filmen fortfarande så inflytelserik är hur Rudolph Maté den polskfödda filmfotografen klipparen Marguerite Beaugé och mest Carl Theodor Dreyer lyckas att utnyttja närbilder som för oss inte bara komma nära huvud rollerna men komma inne i dem i deras liv i ett psyke eller i deras själ. Ständigt man presentera mot åskådaren ansikte som landskap inte minst den av huvudrollsinnehaverska som spelas på ett legendarisk sät av maria Falconetti denna skådespelerska var närmare 40 än 30 och det förekommer en slags svart legend hur hon skulle ha varit misshandlat rent av torterade av Carl Theodor Dreyer som i själva verket ville framstå som en kvinnovänlig regissör. Vi kan säga att varje bild är på riktig det visar en känsla av förtivald av ånger inte minst till allt det som har hänt. Den historiska tiden som hade minutiöst skapades i bilder i kostymer och inte minst i frisyrer är en assessor ett redskap för att komma nära varje karaktär och det ses tydligt i Jeanne som tas ifrån den skriva ordet till skapades med sin hallucinerade blick som ständigt ser dels på domarna men även på sig själv som i den intensiva delen när hon gråter när hon tänker på modern. denna scen är en av dem mest intensiva som den sekvens i vilken hon tvångs klipps till en rakade skallen. Det är kanske ett motsägelsen när man har sett många tortyrerna men det känns tyger. Dreyer till skinnade från Hans Christiansen i den nästan samtida ”Häxan” stilisera tortyrer och låter domarna använda sig av ett närdtornade spel still som är ganska distansskapande det ses tydligt med den som är den första domaren spelade av veteranen Eugene Sillvain hans roll är enorm full av ett äktade gymmet som på grund av hans placera sig över. Det ses tydligt även när det gäller den engelska befäl havaren spelade av Jean D’ivre som är löjlighet och karikatyren med vid vinkel som visar hans uniform med samma hjälm som dem brittiska styrkor under första och andra världens kriget. För mig förutom polemiker på grund att Dreyer var verken fransk eller katolik det fanns även ytligare en problematik att under första och mellan krigats tider var reaktion mellan britter  och de tär slående även hur Dreyer använder sig av massan från det som är en klimat av den medeltida folk livet med sina akrobater och cirkus artister som visar att händelserna rättvisan har alltid kommersialiserats till den våldsamma scen i vilken man misshandlar folket som protesterade. En kritik det är mest klubbor som soldater använder sig av mot den triumferade fascism och autoritärs som blev ett konstant på 1920 och 30-talet. När man talar om denna film finns det en person som var djup inblanda teatern reformatör Antoine Artaud som spelar i ett besvärande tonsur den unge munken som agerade försvara advokat för Jeanne D’Arc. Rollen är till synes lugn närdtornade så olika skaparens gymmets teater detta är på grund att den Marseilles födde teatern männen tig inspiration från många av dem psykologer som han hade möte och var tämligen maktlösa. En film som man måste bara se o se om

Robert Fogelberg Rota

Ragga Ragnars och Mishäle Loepz Cardosso stjäl hela show

Den mest sorgliga och episka sidan i TV historia

Titel King of Kings

Regi Daniel Grupu

Medverkande Alexander Ludwg Mishâel Lopez Cardoss

svensk distribution Cmore

betyg Mästerverk

Få serier har lyckas att få mig så intresserade och mest av allt så full av beundrande som ”Viking ” och förutom ”the last ship” är  Daniel Grup regi av ”King odf kings” den som får mig blir så full av epik. Det verkar att allting stämmer perfekt dem så kallade små roller och den klippningen för vilken ansvara Dan Briceno som lyckas mycket väl att föra samam nu tid den dietetiska tiden i berättelse då tid den i vilken allt tar på riktig plats  och berättelsen som tas mesta v den magnifika Gunhild spelade av Ragga Ragnars. Hon berättare en historia som blir epik hur Björn Löngbrok för att kunna försvara sitt folk sitt kultur lyckas med den overkliga att ta sitt eget död som ett seger. Slutet när vi ser honom i ett pampig grav balsamerade med målningar som påminner i Peter Robertsson foto av den svenska grace från 1920-talet är så bara och så svårt precis som slaget. Det är en värdig avslutning för denna karaktär Björn som har lyckas men ändå inte kanske   av dem som var omkring honom för dem två avundsjuka bårder den cyniska och under denna avsnitt även hycklerska Ivar Bnlös som visar alla dem enorma förmågor av Alex Høgh Andersen en av dem många charmiga bovar som vi älskar att hata och av den desillusionerade Marco Ilsø som lyckas att ge tyngt till en lite roll av en  till synes föraren. Vi ser även i den förplägade laoch väl möblerade ladan hur man bygger upp den avslut från den andra hustru av Björn den vackra Ingrip spelade av Lucky Martin till den som är följeslagaren Erik den Röde den kanadensiska Eric Johnson till det som förbereder slutet döden för kung Olfa presneterade av Steven Berkoff. Denna enorma skådespelaren som gav pondus till två stycken roller i Kubrick filmer är en bra förberedelse med ett buddistisk forma v rit när han möter döden. En död som motvillig ges av den mest naiva och snälla karaktären den unge princ Igor som presenteras av Oran Glynn O'Donovan. Vad som är häpnad veckan är den aktualitet som “Viking “ har när den stora boven är prinsen Holger den som grundade ironisk nog den första “ryska” staten som låg i Kiev och spelas så bra av den ryska skådespelaren Danila Kozlovskiy. Observera nu hter karaktärerna prins Holger av Novgorod medan när serien utspelas dessa namn var prinse Olger av Kiev. Det är en våldsamt maktlysten psykopat sadist ett sätt på vilken västerlänningar uppfattar Vladimir Putin som för ett svårt historisk skämt möte innan att kriget i Donbass blev kriget i Ukraina Danila Kozlovskiy en blandning av några av Clark Gable tydliga maskulina bad guys roll och den skickliga galenskap av Klaus Kinski som uppmanade honom till att förhandlar. Observera tt förutom några ukrainska och Nato militärer och kanske våra egen befäl som drömmer av ett krig mot Ryssland sedan 1809. Var kriget i Ukraina inte ens påtänkt men det är en ödes ironi. Om man har sett hela Viking borde den logiska slutet att Rollo och hans frankiska krigaren samt bosättningar i Englad och Ryssland hade kommit till hjälp men nur är dem inhemska krafter bland dem många kvinnor som Jarl Holf presnterade av Amy De Bhrún som lyckas med fördraget att driva tillbaka den “ryska” armen. Någonting som gör likehet mellan vårt egen verklighet och serien är att den bästa krigaren och lönemördaren för Holger är gababrt som ser tjetjensk ut som spelas av maltesaren Andre Calude i ett kraftfull gesatlt En roll som gör avsnitet ännu större är den av kung Hakon spelade av hemaisten och stunt Mishaël Lopes Cardozo. Denne är till synes en förledaren och hycklaren men rollen med den fantastiska ansiktes mimik ger olika bottnar  en annan roll den som är närmare Björn som bygger fällan för den ryska armen. En roll som blir grädden på kakkan och personligen tycker jag att det är synd att vi har inte sett mera av Mishaël Lopes Cardozo i hela serien. Men det är inte enbart denna historia som vi ser men även den av Ubbe som alltid spelade av Jordan Patrick Smith en roll som påminner om den som borde ha varit den av Röde orm och man ser även den i hans relation med den andra den före detta munken spelade av Ray Stevenson som alltid i en fantastisk roll med mot den andra boven Kettil spelade av Adam Copeland. En klart lysande episod.

Robert Fogelberg Rota

Så bra

Kärlek döden och cirkus

Titel Freak out

Regi Gabriele Mainetti

Medverkande Caludio Santamaria , Astrid meloni

Svensk distribution Edge entrainemnt

Betyg Mästerverk

Få  filmer har påverkat mig så mycket som Freak out. Mycket är på grund av den perfekta fotografi av Michelel D’Annastassio som presentera ett obekväm naturalism i ett dunkel men färgspäckade värld som har mycket av två folkiga poeter i Italien Pier Paolo Pasolini och ännu mer Carlo Collodi. Dem Pinocchio som vi ser spelade i denna värld är en gäng cirkus artister som den unge poeten  (vilken på romersk dialekt betyder trasan) spelade av Pietro Castelitto en ung Albino som kan kontrollera insekter och är förälskade i matilde en ung icke mogen skönhet spelade av Aurora Giovinazzo . Just den första scenen är i sig ett liten mästerverk med Francesco Di Stefanos klippning som lyckas att smälya samma i ett snabbt modernt rytm både i aktion och i kärleks scener.

Vad som är en av filmens törsta kvalitéer är boven Franz en roll av den extremt duktiga Franz Rogowski en pianist med sex fingra som går i trans och ser en framtid i vilken den som man möter är guyd debord ”underhållnings samhället” en annan diktatur. Vad som är slående med frans är hans raffinerade maneter men även den hänsynslösa  grymhet och hyckleri mot dem annorlunda de så kallade freak. Observera att han och hr Mainetti hyllar den tyska filmen av Fassbinder Despelein men även av dem två första doktor Mabuse genom att placera honom i ett magisk och farlig rum i vilken han möter dubblarna bröderna mor mycket välspelade av Sebastian Hülk som alla ser som likna även om dem inte är den och den brutala versionen den polska kollaboratörer Gus spelade av Eric Gordon. Franz står trots hans gallerskap som den akustiska version på piano av GNR den eviga balladen ”Sweet child of Mine ” är en rationell människan som har som många nazister en tron på den vetenskap och följer inte instinkten någonting som görs av dem två antagonister den puckelriggade och stridslystna il Gobbo som sjunger på riktig ”Bella ciao” inet på den sätt av ”la casa de pape” en stridssång full av hat mot fiende dem tyska soldater som mördar och våldtar som Christofer h¨seel som spelare soldater Benjamin Smith . denna puckelryggige gerilla ledaren en föregångaren av Che Guevara spelas av Max Marzotta som gör för mig ett enormt expressionistisk roll inte minst i ett slag som på ”riktig” påminner den av ”San Lorenzos natten”. Många av dem diskurser av denna improviserade hjälte påminner strak om dem som Nicolò Machiavelli gjorde mot tyskar i slutet av hans verk. Den andra instinktiva karaktär är Fulvio spelade av ett icke kändbard Claudio Santamaria som är vargmännen en bjässen full av hår överallt som i början vill arbeta för Franz. Rollen är den av en män som läser är bildade och när han ser hans styrkan blir han kapabel att vara en suepr hjälte. Det finns mycket av ”Jega Robot” men även av andra icke brittiska talade super hjältar som dem ryska men även av den ödjur som folket skulle vara för Gian Batista Vico en av dem absolut mest lärorika filosofer. Den roll som står närmare honom är onekligen Mario den magnetiska dvärgen spelade av Giancarlo Martini men även den person till vilken Fulvio håller sig kritisk Israel den judiska cirkus direktör spelade av giorgio tirabassi så italienska som den kan bli som kan inte åstadkomma mycket förutom att drömma om USA. Det är en mjuk roll precis som den av dem unga älskaren den som har ett super makt på riktig Matilda den elektriska tjetjen spelade av Aurrora Giovanazzo men ett mjuk aning barnslig skönhet och cencio 8ett romersk utryck för att betäcka ett sliten trasan ) spelade av Pietro castellitto. Det är trots att han har toret och ADH eller kanske för den en mjuk sympatisk ung män som lär sig precis som Matilda att använda sig av hans super krafter som ör både bra och skadliga. För att göra en sånt är film så bra som möjlighet behöver man även små roller som dem icke onda tyskar dels den tma irina Sra trentao som är den kvinnan förälskade i honom och presenter den blinda tyska almähten och il guercio en före detta preussaren enög som har blivit partisan spelade av Oliver Boyn. Fast vad gör filmen ännu bättre är den super små roller som den tyska pansarföraren Wolf spelad eav den välbyggda emilio de Marci och apankvinnan eller skäggiga damen som är Astrid meloni. Slank vackert och fult av sexualitet med ett kinesisk skägg och en massa hår på armar som liknar håret på en afghanhund som gör henne sexuellt elegant och vackert inte minst i kärlek scen med Fulvio. En film som blandar Fellini aktion och är så vackert välgjord och fantastisk

Robert Fogelberg Rota