Ett måste Fritz Lang i tysk mästerverk

Fulländad

Tittel Fritz Lang

Regi Gordian Maugg

Medverkande Heino Ferch

Svensk distribution Stockholm film festivalen

Betyg absolut mästerverk

Filmens skapades av bröderna Lumière , George Mélies gjorde så at den kunde vara mera än ett form av levande fotografier och Fritz Lang lyckades att koreografera alla olika genre vara fulländade i dem och blev en av dem största filmskaparen. Hela HBO tv serier ”Games of Throndes” har följt hans idéen dem goda är skrukar som är i själva verket mindre skurkar. Nu med klassvision och inte minst kapacitet Gordian Maugg ger ett exempel på någonting liknade i filmen ”Fritz Lang” i vilken med ett klippning som är enaståendeav Florentine Bruck lyckas att förkroppsliga en tid dem svåra senaste år av den Tyska Weimar republik. Det finns en bild som är så stark som jag kommer att komma ihåg under hela mitt livs tid när bilderna av Heino Ferch tonas I rollen som mästerregissören tonas med bilder av Peter Lore I rollen som mördare I M. Just denna film är viktig eftersom den ger upphov till sökande av Fritz Lang. Året är 1930 talet och dem första bilder är utan någon som helst tvekan produkter av den tid i vilken filmen inspelades dem turbulenta år när Weimar republiken försvann. Vi möter en självsäkert raffinerade tät in till ytterst irriterade Lang i vilken Heino Ferch gör hans livs roll som ör vi en fest kanske för att fyra hand vackra “Moln raketen” hans mest lekfulla film med Hej

några vänner och vi dels för att upptäcka två saker hans humor som är rent av sarkastisk full av butter ironi och vi ser hans dåliga relaktionen med den autoritera fru som var en av film historia stora manusen förfataren thv mycket väl spelade av en något äldre v. den tur som Lang tar i Berlin är inte helt olik den av filmerna av den nya saklighet en rörsles som ville komma ifrån expressionismen ständiga symbolismen för att vara så pass nära som möjlighet verkligheten. Lang tar en prostitut och när han läser om en artikel tar hans sig till Düsseldorf var för att stoppa en grym serier mördaren man har skickat den bästa tyska detektiv Kriminalassistent Tölle i vars roll Christoph Bertram gör en emil jankis. Filmen löper på två spår och den svart vita fotografi av Lutz Reitemeier presi som tobias wagner musik för oss inne I mängder av allucinationer som Lang har och i hans eget förflutan den svåra barndomen och krigs tider. Maximilian von Pufendorf som har dels traumatiska erfarnhter under kriget när han kommer till ett rysk skyttegrav (I verklighten en italiensk) skjuter dem och får en splittra  I ögon och har ett kärleks historia med den vackra Lisa Friederich som spelar två roller den Lisa som är Langs  första hustru men även väninnan till en av dem kvinnor som brutala mördas. Denna resan tar hysteri i staden och vi ser den i sceneran i vilken man går från centrum till arbetar kvarter med ett bra gestaltning av taxichaufför bra spelade av Dieter Rupp men mest möte med det som kunde ha varit regissören dubbel som är mördaren v i vilken gestaltning Samuel Finzi gör en mycket bra roll. Möte med mördaren vill understrecka att det finns likheter dels i fadern rollen i deras sätt att var utstörta. En film som är en absolut måste

Roberto Fogelberg Rota   

Nattsvart indisk thriller

En sådan svart film

Titel Psycho Raman

Regi Anurag Kashyap

Medverkande Nawazuddin Siddiqui

Svensk distribution Stockholm film festivalen

Betyg A

Få filmer som jag har sett har varit så svara äckliga och svåara som v en thiller som visar att Bollywood film är långt ifrån det som väst har velat se den som enbart ett exapistiska form och utmärka amerikanska filmer som ”american psyko” eller christofer Nolan Batmans trilogier är i själva verket barn lke. Hanligen är väldigt enkelt två antihjältar den våldsamma lodis och Hooligan Ramanna (Raman) spelade med ett kraft som påminner stark om några av Robert De Niro stora roller av Nawazuddin Siddiqui möter en korupt polis som spelas lika bra av Vicky Kaushal som får namnet Raghavan (Raghav)sa namn har att göra med den indiska mytologi och någonting som ofta indier har sett och räknat mycket mera av än västerlänningar den destruktiva kraften. Med det vill jag räkna det som vi människor har den aggressiva lusten som är nödvändigt för skapande. Trots dessa allegoriska krafter och eftergift till sångarna som är extremt viktiga i Indien för lansera filmen den stil som en sådan stor och duktig cineast som Anurag Kashyap väljer att följa är den av den extrema realism ett naturalism som en brutal obekvämt och mest av allt med hjälp av Jay Oza utmärka fotografiska arbete tolkas med hjälp av noir film. Raman är ett utstår ett fattig stakare som i ett dimension av gårdar bakvända gator och inte minst av ett ständigt mörkret med järnrör massakrera allt och alla. Han är en smygtittare men hans kritik om organiserade religion familjen band han slår ihjäl på ett brutal sätt både hans snälla hustru Lashimie (i vars roll Amruta Subhash verkar den bild som man brukar ofta tillskriva den indiska kvinnan ) hennes make som är ett ganska sympatisk kille spelade av Rajesh Jais  och Lashime som är kanske en resultat av Rama våldtäck och denna roll spelas på ett sätt som är så hjärtskärande av v. raman är äcklig slug och han är det finns någonting Shakespeare liknade i hans roll den av den absoluta önskan. Anurag Kashyap delar denna långa och mycket vackra film med hjälp av diverse kapitel och dessa går snabbt vi följer dem utmärk med hjälp av v klippning som ger rytm och musikalitet. Filmen vill inte vara spektakulär och inte ens avsköljande i den del som berör Raman gestalt eftersom denna män är endast en enkelt karaktär som visar enbart en sidan tills den dialogen som han håller i fänglesen med v fast vänd mot oss mot viljan till vårt egen onda sätt till den grymhet som är trots allt djup mänsklig en dialog som tas med dem vända mot publiken. Raghavan (Raghav är en annorlunda typ av skurk han introducerade sig som en play boy den klassiak killen som får vilken tjej som helst under en disko kväll själv säkert som kan vara kanske den bästa detektiv i hela Indien men även en mycket dålig människan brutal i hans förhållande och som misshandlar r kvinnor så mycket verbal att gamla skurkar som Vicomte de Valmont i John Malkovich parad roll eller den ännu brutalaren v i Sena Bean parad roll i den klassiska serier ”Clarissa” verkar i själva verket snälla feministiska killa. Jag tra två exempel från 1700-talet eftersom denna var en tid med starka förändringar i mäns rollen och skapande av genus en tid som kanske man upplever i Indien. Som bekant och jag tycker att det är mycket bra att många cineaster tar i tur med en problem i den indiska samhället den extrema macho kulturer och Raghavan med hans kokain missbruk hans trång syndighet som kan inte tror att en människan från en lägre kraft kan vara en så planerade mördare är just en produkt av det. Den kraftiga kokain missbruk som låter honom mördar först en person och den extremt tyranniska fadern spelat med kraft och intensitet av Vipin Sharma visar att Raghavn är en producent av en samhället som låter honom leka med en laddande pistol och inte ta i tur med vanliga emotioner med det som är en vackert kvinnan modern men även traditionell som han skulle kunna bli lycklig av Simmy super väl spelade av Sobhita Dhulipala gans finnes empati och är den enda som kan argumentera med pondus till den nonsens som Ramanna (Raman ) presntera men dör på grund av en bråk. En roll som är mångsidig mycket mera än Raghavan inte på grund att skådespelaren är mindre skicklig men eftersom Vicky Kaushal arbetar efter en Brecht princip att presentera en till synes enkel karaktär som håller för att få oss att tänka. Han kan inte vara med Simmy eftersom hon sätter krav till honom hon är vackert mera bildade och kan förstå bättre den nya livet vad det betyder att leva i ett komplett samhället. förutom den tragiska slutet som jag tycker lite för mörk och inte i den klassiska indiska kulturerna en kultur i vilken hjälte till skinnade från den grekiska låter sig inte tryckas nere av en motsägelsefull öde men vinner det. Fast detta var i mytologi inte i verkligheten och det är bra att presentera dessa antihjältar. Jag tycker sen att man ger adels för lite utrymmet till en roll Ankita spelade av en miss India Anuschka Sawhney . Hon är ännu mera västerländsk är Simmy och vi känner för henne när hon löser sig i ett toalett. Hon är en kvinna som kan inte få leva som hon vill eftersom det är dessa strukturer som angriper henne. En film som ha allt och måste distribueras i Sverige

Robert Fogelberg Rota

Omo omi lupis est

I den bulgariska misären

Titel Goodsles

Regi Ralitza Petrova

Medverkande Irena Ivanova  Dimitar Petkov

Vad som är kännetecken I Godless är den total misär och mest av allt den totala desperationer I livet miljöerna och en känsla att allt det  som händer till dessa människor är trots allt ok eftersom människan har i sig ingeting gått. Det finns en vis natur som är den av berg som står avlägsna som finns som ett straffades kraft. Ralitza Petrova  med hjälp av fotografi från Krum Rodrigues lyckas att skapa en vitt väld smutsig Historia är grå enkelt och mycket lik den va verkligheten ett ytterst o aktiv kvinnan gana mycket väl spelade av (Irena Ivanova) som utsållar bara hårdhet och vilja att hata allt och alla. Den sätt på vilken förbereder rollen är mera lik den av en dansaren eftersom hon utgår från rörelserna precis som en dansaren. Här rörelserna minerna är mycket fina och vi ser hur pass bra skådespeleri kan arbeta med klippningen .Vi ser hur pass ynklig och isolerade hon är även i reaktionen till hennes kille eller sex partner som är en bil mekaniker och precis som så många andra roller det finns en misantropi i detta fall mot ett arbetarklass som försöker att leva fast gör det genom att skoningslös misshandlar äldre människor så att även det som skulle vara hjälten eller den mest sympatiska karaktären Aleko bra spelade av Ventzislav Konstantinov har många negativa sidor Pavel spelade av Alexandr Triffonov är negativ och hans är inte bara en kurupt polis men även en allmänt dålig människna. . Nota bene dessa äldre människor presenteras inte eller på ett bra sätt eftersom dem är inte bara smutsiga och senila men även nazister och har tydligt en form av nostalgi för Bulgarien allians med Tyskland. Det är ett sätt att specificera att det finns ingeting som var gott eller som skulle kunna ses bra. Poliser är nog det av dem mest negativa som man skall tänka sig giriga alltid förbädda att stora människor och att tortera.  Dessutom förutom den äckliga mat som man äter i ett fast food vad som dem kan tänka sig är vilja att kunna leva i en form av lyx som är irriterade. Den enda positiva kraften i filmen verkar vara en äldre män som är dirigent i ett kyrkokör. Pier Paolo Pasolini hade åtminstone när det gäller min kännedom började att sätta klassisk musik i svåra situationer under vilka man hade sjasgiga miljöer och det är samma som görs här av. Den musik som -. Ralitza Petrova. använder sig av är den slavoniska kyrkor musik som precis som icon konster strävar mot den asetiska någonting som verkar ett slags fönster mot en annan dimension. Fast .aleko . är inte en troende för guden men för människan och han är djup besviken på den på ett sätt som i själva verket liknar den inställning som har.. och dem två börjar att samtalar med varandra att lite i taget komma till det som är kärna i deras problemer i deras svårigheter och inte minst deras gåtor som är att ha varit ett tjällaren under kommunist tiden och att hablivit sexuellt utnyttjade som lite flickan. tyvärr vi ser inte dessa bilder och berättelserna är adels för teatraliska för lite i aktion i straka bilder som kunde ha kommit. Mitt frågan är varför när en filmskaparen som kan använda sig av miljöerna presentera en samhället i ett skal har en berättar from som är tyvärr så konventionell så full av små tricks som kanske skulle höra mera hemma i ett melodrama. En film som är intressanta och tydligen ganska svårt att smälta

Robert Fogelberg Rota

Inte bara Jonny i familjen

En film som är snygg men når inte fram

Titel Planetarium

Regi Rebecca Zlotowski

Medverkande

Svensk distribution Stockholm film fetsivalen

Betyg B

Man kan inte begära att alla filmer som presenteras vis Stockholms film festivalen skall vara mästerverk men tyvärr Planetarium känns inte som en lyckad film men den är välgjord. Jag ser många problem i rebecca Zlotowski film som har inte ett tydligt manus med extremt dåliga följd och endast ett kostym drama visligen mycket fint fotad av men helt onödigt när det gäller att undersöka perioden. Den är dessutom en elitistisk film både när det gäller historia men även filmen Historia som sådan har dels några anakronismer när det gäller tidslinjen eftersom det var inte på 1930 men i slutet av 1920 talet som den franska filmen var i en svackan och jag tycker att det är helt osannolik att en amerikanska kan vara i Paris 1943 utan att bli deporterade. Denna amerikanska är Natalie Portman en skådespelerska som jag verkligen beundrar för hennes roll i sådan verk som Black Swan , The other Bolyne girl och inte minst i komedi ”Fridens med benefit” fast här känner sig hon som så platt och icke sägande. Problemet är att hon är helt fel i rollen som Laura Barlow profitör soav henens lilla syster som hon tar fram med medium programmet. Först i ett mycket fint tåg resan som påminner stark om det som man har kunnat skådat i Alfred Hitchcock klassiska ”En dam försvinner” kommer med henne till paris för att uppträda i några cabarte lokaler. Dessa scener som vi återskapa med hjälp av regissören egna fantastisk fotografi Robin Coudert ger bokstavligen kött och blod och en av dem bästa klippningar (ansvarade av Julien Lacheray ) som jag har skådat på riktig är en hymn om ett gången tid en epok 1930 talet Frankrike eller Europa som vi ser i utsöka miljöer. En av dem är en hus som på ett parisisk sätt dvs lite mer raffinerade och mest av allt full av det som vi skulle kunna definiera som erotiska speglar är rummet som verkr till hälften en scenografi av Fritz Lang ”Mabuses filmer problemet för mig är den som spelar rollen dvsalias den manliga huvudrolen. Är stel lika karismatiska som Frankrikes presidet Farcois Holande och lika irriterade som före detta och jag tror att problemet är inte så mycket i den oförmåga övertagande skådespeleri av rollen som lämmar ycket i ett mystisk basis. Visligen under siar seansen får han besök av en intressant figur klädd precis som.. i frtz Lang redan citerade Doktor  Mabuse och vi är ständigt osäkra av hans sexualitet men han är plat enkelt språkig precis som den lopia av den Arey (en ytterst stor franska divan i Noiur filmer och inte minst i Marcel Carné enorma ”nattens besökare” och ”les enfantes du paradis”) fast hör hyllnings är platt. Jag vet att det låter förnedrande att säga så men enligt mig dessa roller om dem hade presenteras av två  andra skådespelaren som alias litler finger och Sophie tuner alias Sansa Stark kunde ha lyft filmen till ett mästerverk. Det roligaste är att det finns några scener som är riktiga mästerverk som den vid den franska Rivieran med bakkanteroch en yterst erotisk utan att han blivit pornografisk episod när vi först ser en nacken bild på Natalie Portman som påminner om den berömda som presenterades av Birgitte Bardot i Luc Godard utmärka ”förakten” och sen i några amatueru filmer som visa.. även som Mussolini. Till slut kommer ha att angripas eftersom han är jude. En annan av films kvalitet är Jul Rose Deep som är verkligen den sanna dottern till fadern Jonny och gör en roll som han kunde ha gjort i form av intesitet , kraft närvaro och tetaralitet. En teatern form som är teatern i den bemärkelse av teatern som någonting som är intressant som Kubrick brukade säga. Systern som har en alvarlig sjukdom är perfekt i rollen som en bror mellan dem döda och dem levande och som hon utrycker på ett perfekt franska mellan det som är den levande och dem glömma döda. Vi förstå att allt är fel i allt när hon väljer bort från filmer. En annan del som åtminstone för mig påverkar mitt trots allt positiva bedömning av filmen som kanske har blivit extremt nerklippt är när man citera en annan av Langs verk ”metropolis” under några experimenter med en ytterst oseriös vetenskaps män som misslyckas och under en dröm sekvens som är mycket välgjord. Rose Deep visar sig en mogen och seriös skådespelerska och jag hoppas att se henne i många nya roller.

Robert Fogelberg Rota

En historisk film

En film om vår gemensamma skuld

Tuttle the dark Wind

Regi Hussein Hassan

Medverkande Dimen Zandi, Rekish Shahbaz

Svesnk distribution Stockholm film festival

Betygg A

Få filmer har trots några tekniska brister så nödvändiga vackra och betydelse fulla som Roberto Rosellinis “Rom öppet stad”. Samma kan jag säga om detta verksom är inspelade i det irakiska Kurdistan och handlar om en av dem värsta dåd på den senare tid av Is har gjort mot yaziderna ett etnisk och religiös grupp som har fått folkmord. Det sätt på vilken historia är berättade är i bildspråk episka men ytterst realistiska slag bilder av dem två huvudpersoner som ofta är lämnade i närbilder mot ett stormade himmel eller dem långa panoreringar på flyttningsläget påminner om den sovjetiska filmen guld ålder och en titel som jag minns är berömda Gå och se vilken visade nazisternas dåd. Fast Hussein Hassan till skinnande från använder sig inte av en allegorisk version och istället fokusera sig på verkligheten som börjar som en sagan på enkelt sätt eller börjar när sagorna slutar. Med få tekniska medel vi ser förlovnings ceremoni mellan en man i övre trettio års ålder inte helt olik många personer som vi ser ofta på t banna eller på gatan Reko som förlovar sig med Pero en vackert och levande tjej som ser ut att komma från ett Elle eller Vogue. Ceremonierna filmade med Dimen Zandi, Rekish Shahbaz verkar komma från en avlägsen och antik dimension. Dem äldre kvinnor är närmare dem. I nästan sekvensen ser vi hur Reko den unge mannen spelade med kraft och intensitet av den kurdiska Brad Pitt talar med den av hans kammarader kan vi kontextualisera problem att man har hittat oljefält och då den lilla idylliska stad som verkar komma ut från en illustration som Carl Larson kunde ha gjort om ”Tussen och en natt” angreps av IS. Dessa är maskerade har samma bilar och trots motståndet av dem få Peshmerga krigar och civila kan ta stad. Hussein låter dem svart maskerade terorister med deras sovjetiska men mest västerländska vapen amerikanska automat geväret och svenska kulsprutor röra sig fri skjuta ta civila. Det är som verkligeten tränger sig inne i film duken och Pero i likhet med andra kvinnor gömmer sig i ett kapell. Där ber hon och åskådaren som kan sin historia minns om det som var religion krig i Europa. IS är ett grym opersonligt och perfekt krigsmaskin och deras skrik är den av odjur. Fast vem har skapat beväpnad och kanske till och med tränat denna massan? Ofta i långa tagningar vi ser vapen telefoner och bilar som kommer ifrån dem så kallade ”civiliserade länder” och i filmens kanske svåraste scen tjejer som skulle kunna lika dem som vi ser i vårt omgivning klädda i svart helt tackade och sen visade är av en så passa äcklig , effektiv och ljuvlig byråkrat sålda på markare för att kunna fantisera terrordåd. Is förstörde allt hade inget interesse att erövra men kvinnor kan säljas flera gånger och vi ser till och där vid dem lyxiga bilar vi ser att under turbanera ansikte är den av helt vanliga medelåldersmän som har familjer och kanske döttrar i samma ålder och köper dem. Hussein visar inte våldtäcker eftersom det inte kan visas och det skulle skapa mera hat men får oss att tänka hur pass mycket även vi i våra lunga civiliserade ländergenom att strunta i det som är händer är ansvariga och skyldiga. Ärligt tala även ajg som skriver tänker mera på min fotbolls lag resultat eller på olika fans teorier om ”games of Throndes”. Vad som Hussein Hassan Ali  gör är att med ett mycket äldre grepp den av katarsis av identifikation med hjälte Recko den långa resan för att kunna få tillbaka hennes älskade som fadern familjen ser förlorat. Vi ser först ett slag som i tagningar påminner om den av Stanley Kubricks ”Paths of Glory” Turaj Aslani  av samma typer av tagningar och Ebrahim Saeedi fantastiska verk. Efter någon aktion scener i vilka kurdiska kvinnliga soldater slås även mot självmordsbombare. Pero kommer tillbaka till det som kanske är hemmet dvs ett flyttnings läget och vi ser hur passa bra den Dimen Zandi  spela ett sådan trasig och sårade människan. En stumhet i vilken hon gömmer sig den känslan av obehag är inte helt olik den av liv Ullman i Ingmar Bergman ”Persona”. Recko blir själv extremt illa bemöt hatade och hans liv blir ett riktig helvete dem subjektiva ritter i kappeler med vatten och modern omhändertagande ger inget effekt som ges bara av kärlek en kärlek som är visligen vackert beskriven i ett fint båt tur men kommer aldrig att blomstra. Den andra delen i filmen visar dem skulder som finns inne i yazitera deras traditionella värderingar och faktum att kvinnor ses som smutsiga. Det är inte helt olik det som hände i Europa efter andra världskriget och kanske skulle hända igen. En film som behöver ses av alla och diskutera den borde vara obligatorisk del i vårt undervisning.

Roberto Fogelberg Rota

Bra film som angriper Europa

Den grekiska halvett

Titel Park

regi Sofia Exarchou

medverkande Yorgos Pandeleakis

svensk distribution Stockholm film festivalen.

Betyg A minus

trots några svårigheter när det gäller både den tekniska och vilja att ständigt presentera en allegorisk värld är park en mycket bra film. Det verkar som i takt med den ekonomiska krisen har Grekland utvecklat en raffinerade film form som vill beskriva sönderfallet. Det finns absurda tendenser och mycket av stumfilmens tidigare slapstick men är i fallet park mycket traditionella i sin uppbyggande med ett lek av interiörer och exteriörer (som tillåter film fotografen Monika Lenczewska amt klippningen av Sofia Exarchou ) samt av närbilder som går mera i den klassiska filmes A och Ö- I centrum under forsat scener av vi ett moln likade landskap som är den före detta Olympiska by och där härjar utanför allt from av kontroll några pockar och tjejer som har inte kommit i pubertet. Bland dem finns Dimitri ett mycket ungt grekisk version av Tom Cruise och den Penelope Crutz Anna mycket välspelade av Dimitra Vlagopoulou . Henens roll är både känslomässig och distanserade . Pojkarna brottas gör kullerbyttor och börjar att se på tjejer som sexuella objektet en roll som många av dem även den vackra Anna (Dimitra Vlagopoulou ). Bilden i samhället är verkligen helt snävriden och faktum att ungdomar tar hand om överdrivna hundar är rolig eftersom man låter dem paras istället än att slås  Aggiungi a dizionario slås. Vad man vill är en eget frisatt och vi märker hur pass brännbart det är för Dimitri som har problem med ett ensamstående mor (en Lena Kitsopoulousom verkar en pin upp girl från 1950 talet USA)  och hennes nuvarande älskaren som har anställt  Dimitri (välseplade av Yorgos Pandeleakis ) på en verkstad i vilken man skapar marmor. Jag tycker att just denna roll våldsamt , precis som den tama ryska turisten som Dimitri mobbar och den danska  turisten som han försöker att råna känns mycket fel . Det är stereotyper av den våldsamma greker som vi ser i den nazistiska paritet gillande gryningen, ett förkärlek för Ryssland och en bild av Europa som känns omotiverade. Mycket på grund av dessa erfarenheter för mig avlägsna filmen för den modell som regissören hade haft dvs “den ljuvla livet”. I denna film Sergio Rubini en oförglömlig Marcello Mastroiani störade omkring som en flanör på olika fester och det är just det som Dimitri gör i ett kontext inte av den italienska ekonomiska mirakler men av det grekiska närgången. Om Felinnis scener av bakanaler fick oss att tänka lunga näre er lilla vänner istället i “park “ det finns en känslan av äckel . Det ses tydligt i ett scene som kunde vara ganska “rolig” när Dimitri och Anna festar med ett brittisk turist och denne tvingar tjejer inklusive Anna till att för aett lapp dans. Den scene blir tung precis som när en serier Eu tjänstemännen vilka är danskar  tvingar Dimitri och hans nya vän Ulf till att föra ett stötte. Denna scen känns mycket svårt eftersom det är även vi åskådarna från andra europeiska länder som blir angripna och vi eftersom man visar tydligt tt kolonial sätt att behandla Grekland att låta deras invånarna kännas dålig att vara precis som några nollor. Den är hårt men filmen har även stunder av riktig poesi när Dimitri och Anna älskar och hon visar hennes olika skador på grund av många av dem akrobatiska lek. En film som man borde se.

Roberto Fogelberg Rota

En film om Tunisien

En film om ansvar

tittel heidi

regi Mohamed Al Bshidi

medverkande

svensk distribution stockholms film festivalen

betyg A

Den arabiska  filmen har åtminstonde för mig lyckas mycket bra att ger till åskådaren i present fantastiska film upplevelse av allt kontsverk slyckas dels med att understrycka den märktiga landskapet av många arbabiska länder och sånt är fallet i ”Hedi”. Namet är denen unge män som Miajd Mastoruda gestlatar en försäljaren av bilarpeguat som lever södere im Tunis. Miljöerna är interesanta eftersom trots at man talar ständigt om ett ekonomisk kris det som lyckas av Frederic Noirehome foto och av azza chaboui klippningen är att visa platser i vilka vi har olika närbilder dels på huvudpersoner men långa tagningar som visar det som en gång var ryggraden av den tunisista samhället från rika boreskap villor i vilka vi har den traditionella arabiska smak bland med fransk nytt rocko opersonliga och lyxiga hotle som skulle kunna vara överallt och ett serier kontrorls miljö i vilka vi ser många olika grupper som heidi försöker att besöka och inte mnst hans rom. Trots att han är lite lillgammal inte så mycket när han är klädd som ett affärs män men under hans fritids fast vi ser från hans ru i vilken han har ett serier alternativa teckningar hur pass mycket han är fortfarande ett tonårig. E tonårig som lever under ett mor Rym (Ryn Ben mesaure) som påminner om det yterst possisiva mor som fanns i den sista stora verket av den italiesnak neorealismen Luchino Viscontis ”Rocco och hans bröder”. Precis som i den modern vill kontrollera hennes söner och tar dem till milano i ”Hiedi” modern låter sönen stanna i den lilla staden och arrangera till honom ett giftermål med ett riktig skönhet baya som gestltas av Sabah Bouzoida som skulle kunna vina vilken sönhet tävling som helst. Flickan är trots att familjen har ararngerat ett giftermål västerlänsk inspirerade och vi ser att hon älskar Heidi och beundrar honom och trots att hennes far är anklade av mutor hon verkar extremt oroligt för hans hälsa. Heidi är djup disarmonisk stressade och vi upptäcker att varje lila motgång som en företags ledaren som frågar Heidi att lämna en visit kort eller giftermål förberädelse och möte med broden hackmed (hdi Bousatrmi) som har invadart till Frankrike. Det som kommer att betyda slutet för allt dem säkerhet och gamla vanor som har styrt huvudperson liv är möte med ett äldre kvinnan i 30 års ålder Kejdjara Omi abu basi som arbetar som dansare vid ett hotel. Denna är ingången till ett nytt värdl i vilken heidi som bara umgås visats med eureope andra afrikaner gör så att heidi får en annan vision som ses tydligt när han talr med fastmön och i hans diskusioner med skol kamerater för att uppgörelse. Dt är en mäns roll som har tydliga parraller med Vogel max Von Suydow i Vargtimmen men om i Inngarm bergman filmer problemer var mest psykologiska är har den problem den sociala. Vislingen är heidi en mytoman stängt i ett samhället men han känner även ett vist ansvar mot landet som kanske personifieras av flickvännen en hlet underbart film.

Roberto Fogelberg Rota

Caravaggio på kinesiska

En av dem bästa politiska filmer någonsin

Titel 500M800M

Regi Yao Tian

Medverkande Ling Chen mlf

Svensk distribution Stockholm Film festivalen

V är en fantastisk film som lyckas att vara tack vare den enorma arbete av regissören Yao Tian som inte enbart i likhet med Jan Troell klipper med även filmar och ljusätter ett fantastiskt verk om två stycken trauma för det kinesiska folket som är skapade av den enorma dam l 500M800M i ett berg området i vilken bör en minoritets folk som talar ett språk som tydligt liknar tibetanska och som hade byggd ett skogs området. I ett bild språk som verkligen kan stava till filmens alla regel möter vi den äldre Sun bra spelade av Peking opera skådespelaren v som har i likhet med andra äldre män i denna området har kämpat först mot den USA ledda koalitioner i Korea kriget och därefter mot den hårda naturen som dem har tyglat och förvandlat till en av dem vackraste området i hela Kina en grön lunga. Problemet är att det liv som dem lever med tillverkning av buddistiska statyer är verkligen enkelt och dem ör mycket lik och vi vet att filmen utspelas under 1997 som den som man kunde leva 1797 med inget elektricitet inget rinnande vatten och från den vackra gravida Hong Feng en roll i vilken Ling Chen visar alla hennes krafter klagar är att dotter bra spelade av den inte professionella Yanxi Shangguan som kan inte gå I skolan trots att hon är åtta. Livet i byn är mycket väl beskriven med en blandning av bilder med ett teatralisk ljust i ett svart miljö som påminner stark om dem som vi ser i Michelangelo Mendris annat kallade Caraviaggio måleri och i Vittorio Storaro kanske en återskapad Caravaggio i många av hans filmer. Allting stämmer och i den första delen av filmen som vi skulle kunna kalla för mer dokumentär. I den bemärkelse att det som är viktig i filmen är att föra fram magin av platsen den ljus och inte minst dem små statyer som ett Buddha staty skulpterade i en ek vid en kyrkogård eller den suggestiva begravningen av an av äldre Su stridskamrater och vänner samt lovet där. Det är metafilmiskt under ett visning av en av dem kinesiska stumfilms klassiker som överhuvud i byn berättar att man skall lämna platsen ortet som dem har skapat och vi ser hur förutom äldre sun alla verkar glad att röra sig mot ett by i vilken dem får visnigen fina men mest av allt icke personliga hus i vilka drama kommer när den hårda parti sekreterare spelade av Yuanzhe Xiang uppfatar att Hong Feng går emot enbart politik. Då blir film en aktion men utan någon form av effekter krusiduller en ganska hård sådan i vilken det är alltid från vår egna natur från verklighet som allting tillkommer. Filmen senare visar i slutet i en apokalyptisk scen dem rymmande människor och den politik. En film som jag är mycket glad att det kan ses av den svenska publiken.

Roberto Fogelberg Rota

Guld hästen eller guld åsna

En extremt bra roll prestation I en någorlunda svag film

Titel Manchester by the sea

Regi. Kenneth Lonergan

Medverkande Casey Affleck Michelel Willimas mfl

Svenskdistribution UP

Betyg B

”Manchester by the sea” kunde kanske ha blivit ett mästerverk men filmen är adels för långt och det medför att den faller trots en bra fotografi en mycket rolig och sympatisk klippning som lyckas att understryka på ett bra sätt hädelserna och intressanta miljöer i detta fall en vinter mesig New England ibland regnig och ibland täck av snö som kommer på alla passioner. Idéen och den är bra är att presentera vanliga människor i detta fall Lee en mycket bra gestaktning av Casey Affleck  en ”degenererade” amerikanska unga män som är lika bra som den i Wittenrom ”The killer inside me”- . I början ser vi havet Atlanten som är dunkle men inte helt ovänligt och det är ett bra sätt för att kunna undertrycka med Fiske båten Claude Marie hur pass mycket dessa människor kommer att kunna leva hur det som är en komplicerade och svårt relation till sitt ursprung. I centrum av händelserna och början är nästan komedi artig finns Lee som arbetar som fastighetskötaren vi följer honom mycket väl i dessa enklar sysslor och det finns i början av film ett komisk läget som kommer att försvinna.vi märker hur skådespeleri är fläckfri och som person intruktör är Kenneth Lonergan s som film fotografen Jody Lee Lipes klippninegn av Jennifer Lame känns mycket bra. Vi är inne i händelserna men lite defilerade i ett extremt bra och lärorik presentation av den fjäder väggen. Man ser först det när en överviktig afro amerikanska blir upphetsade när Lee.. håller på att fixa översvämning från toaletten och när han har ett bråk med en kvinnan som har minst sagt strunta i att söka hennes duch och Lee ber henne att dra åtskogen. Vi märker att denna män som lever i ett eländig situation i en etta som i själva verket är inte mera än en källaren har dolda aggressioner som explodera på ett våldsmat sätt vid en bar när han efter att ha avböjd ett ragg slår två killar som har bara kollat på honom. Hans liv och hela filmen får en dramatisk vändning när Lees bror Joes som spelas av en enligt mitt mening bäsat skådespelaren och mest underskattade i hela Hollywood Kyle Chandler  dör och då börjar filmen som får ett ljusare torn och bli helt olik i vilken vi ser hur Lee har djup icke läckbara sår i hans förflutna med hans giftemål med Rachel spelade som alltid mycket väl med ett distanserade stil av Michelle Williams. Lee är onekligen en white trash en kille som har verkan kultur fines och kan på många sätt och visa påminna en annan. Om Joe var fortfarande den amerikanska arbetare den som kunde skapa kunde ha humor är Lee en båt som styrs inte bra och allt han gör är fel. . Någonting som är djup lik den brors son som han möter. Dessa två karaktärer skådespeleri är ganska lik full av inlevelse och om med allt rätt . Casey Affleck. är näsran lika stor som Marlon Brandon i Elia Kazan fantastiska ”On the waterfront” resten av världen är likgiltig och vägra se dels vem han är och vart han vill samt att kunna förstå deras drämma. Om Lee är en omogen och ofta irriterade person Patrick en nästan lika bra Lucas Hedges  hans brorson är en riktig Don Juan och precis som den är han både ynklig och även hycklande i förhalade till två kvinnor den uppkäftiga intellektuella och den lite klumpiga rock sångerska Silvie(Kara Hayward   som spelas av  Anna Baryshnikov  n . Naturligt viss Lee som är precis som brorsonen förmåga till manipulera och han är känslor mesig kallt men även han bryter lås. Det är en film med djup social kritik eftersom dessa två konstiga individer är dem enda som försöker att sätta några frågor till sin tillvaro som andra kan inte svara och tar flykt i narcissismen som Rachel eller i ett fanatisk användning av religion enbart frö att rättfärdiga konstiga småborliga beteende som Patricks mor Elsie som spelas mycket bra av Gretchen Mol först en pundare och se ett proper hemma fru till Marc Rubios kopia Matthew Broderick blir filmen lite för lång och manga karaktärer som bara klimptar som Jill den sexiga trevliga och dröm lik kvinnan spelade av Heather Burns ha givit Lee en annan chans eller Lee barn var istället skådespeleri är lika mjäkig som en reklam för familjer företag.Det är synd eftersom det är en magnifik filmen spelade i ett stad Machester by the sea som förtjänar att besöka. En film som visar utan att vara tung alienation och svårigheter. Jag hoppas en kandidat för guld hästen

Roberto Fogelberg Rota

Indipendet film som vi gillar

No Body is the Lord
Titel: Hell or High Water
Regi: David Mackenzie
Medverkande: Ben Foster, Chris Pine, Jeff Bridges, Gil Birmingham m.fl.
Svensk distribution: Scanbox
Betyg: a
Western genre har på sistone fått ett uppsving.  ”Hell or High Water” är en mycket bra western film, trots att den spelas i samtiden och med samtida kläder. Huvudpersonerna är två bröder i Texas. De bestämmer sig för att råna banker särskild en kedja av Texas banker.

Tanner (Ben Foster) den äldre brodern är kriminell. Medan den yngre brodern Toby (Chris Pine) bara är våldsam med en svår skilsmässa bakom sig från en underbar kvinna.  Han har en svår relation till sina tonårs söner.

Den andra polen i filmen är den mellan två Texas rangers. Den cow boy artiga Markus, som praktiskt taget är samma roll som Jeff Bridges gjort i bröderna Coens, för mig helt underskattade magnifika ”True Grit". Markus är ensamstående och skall snart gå i pension. Hans partner är Alberto (Gil Birmingham) en mexikan men med indian blod. Deras historier kommer att smälta samman.

Det som är det viktigaste är omgivingen en känsla av desperation av övergivenhet, som ses mycket bra i landskapet. Det öppna western landskapet får plötsligt en annan dimension eftersom lite i taget förstå vi vilken den stora skillnaden är mellan dessa två bröder och karaktärer som ”Bonnie and Clyde” eller Dillinger (jag hänvisar till Michael Mann fantastiska ”Public Enemies” med Jonny Depp i parad rollen).

Dessa figurer var mytiska och glamorösa hade mycket av Robin Hood som stal från rika (banker) medan de två bröderna är ingeting annat än två lodisar. Medan figurer av de klassiska bankrånarna som i själva verket försökte men på helt fel sätt göra uppror mot kapitalismen, som förslavade dem.

Brödernas rån har samma kännetecken som ett snabbköp på landsbygden, som inte är en landsbygd men en enorm problematisk förort till en världs metropol med pumpade olja. Det är verkligheten i vilken dessa två desperados långt ifrån är de mest våldsamma i ett samhälle där våld är vanligt. När Tanner försöker vara ridderlig och tvingar en äldre skröplig cow boyunder ett rån att lägga ner sin revolver på en bänk missar Tanner att ta ut patronerna då blir han beskjutenoch bankrånet blir en fars.

Det är en dysfunktionell relation till våldet, vilket ses hos de unga människor som försöker att skrämma upp bröderna med förödandekonsekvenser för dem själva. Denna underökning av etnologi,  även om den till skillnad från Bunuels undersökningar ("Mordängeln") är Mackenzie inte alls intresserade av den surealistiska delen av intrigerna. Det framkommer när agenterna försöker samtala i undersökningen om vissa ledtrådar relaterade till rånoffren. Det är en serier absurda situationer, som när övervakningskameror inte kan spela upp bilden och man inte ser vilken vägen är.

Det finns två scener som för mig är mycket bra i skapandet av den komplexa karkatären, som när Tanner först bokstavligen antastas av en vacker med överviktig servitris, hon kommer att sätta rangers agenterna på plats. Och när bröderna försöker tvätta pengar på ett kasino. Då börjar en tjej, ganska lik en rock groupie, samtala med Tanner och vi ser tydligt hennes attraktionskraft på honom. Detta följs av allt mer våldsbenägna och galna scener som när Tanner spelar kort och lyckasvinna mot en comache ättling. De som tidigare var fienden har nu förvandlats till någonting som vi lätt kan definiera till annorlunda personer, som kan arbeta och verka i kapitalismen hårda regler.

Filmens slut scenarier med försök till lynchning avbröderna är spännande och spektakulär. Den våldsamma skottlossningen är en mycket bra liksom slutet med de två rivalenarna, som möts i den klassiska western mytologin. En beväpnade meden Winchester båda kan inte gå in i det som var civilisationens hem. Det påminner om John Wayne i hans parad roll i  ”The Scarchers” men om John Ford i denna klassiska western kunde se the land of the free vid horisonten kan man här bara se slutet på friheten.  Ett mycket bra arbete som är sevärt.
Roberto Fogelberg Rota

Tilda Swilton Briljera

Stark om ett oväntade super hjälte
Titel Doctor Strange
Regi Scott Derrickson
Medverkade Benedict Cumberbatch , madd Mikkelsen. Tilda Swindow Rachel Adams mfl
Svensk distribution Sonny Diseny
Betyg svag B
Filmer baserade på Marvels super hjältar är en viktig del i dagens allmänna publik medvetandeoch jag tycker att den appokalytiska tanke att välden skall gå under och den räddas av en ensam hjälte är någonting som man har sett många gånger i blandningar av effekter få karaktär och ett appartur av ofta bombastiska musik. Men det i den skickliga regin av den goda hantverkare .. fungera mycket bra eftersom man väljer ett nytt grepp ironi eller den bästa av den brittiska humor med några kanon bra skådespelaren. Dr Strangeär en vuxen henry potter eller snarare en mystisk version av Tony strak alias iron man och det är inget tillfälle att den som får spela den är den brittiska Sherlock Holmes Benedict Cumberbatch .Doctor Strnageär 3 Ds filmoch detta är precis som när James Camelot koreograferade mera än regisserade den ett sätt att ge till filmen en kropp och att låta oss vara medverkande. Vi är bokstavligen i filmen alla dimensioner och inte så mycket dem övertoningar. Scott Derrickson. är den enda som har använt sig så flitig av dem sedan sådan mästaren som Jean Epstein och mest av allt Victor Sjöström) för att visa den astralkorpen vilken är en kropp som kommer ute ifrån den normalaav hjältar och skurar är i själva verket åskådaren som i samma tagningen förflyttas sig från New York till London och till Nepal. Händelsena börjar rent realistisk när Dor stephen strange håller på att operera en vanlig person. Filmen prolog introducera skurken som är mycket väl spelade en av dem oändlig skickliga roller av Kaeciliusi vilken som alltidMadd Mikesen är mycket bättre än alla andra skådespelaren i hans generation.  Tagningar är traditionella närbilder och klippningen på aktion scener men miljöerna den spegel dimension som vrider verkligeten och i vilken hela det urbana landskapet förvandlas till ett enorm hjul som kan krossa allt är ytterst innovativa. För att inte avslöja för mycket det är frågan om vanliga människor som beskiter magiska kunskaper med två poler just den humor lösa garv allarliga farliga och bastat Mad Mikkelsen som ger ett känslanoch obehaglig maktlysten och den lätt graciösa den older one i vars roll Tilda Swinton ger med Jane Champion Orlando och Matteo garone ”Splash 2” den alla bästa roll i hennes karriär . Precis som den groteska svarte rockliknade look av Mikkelsen den helt rakade skallen den tunga make upp gö av henne en magisk varelse androgin men även mycket kvinnlig en blandning av dalai Lama och Sandro boticellivenus. Hon är inte bara ett tuff krigare och en hård guru men även ett slag fantastisk rolig mästaren och hon får någonting mycket mera och mycket bättre än en one liners men en rolig komedi mesig dialog. Den superhjälte och i likhet med alla super hjältar den människan som kommer att vara tredje polen i denna kosmiska slag är just bnedic Cumberg . han är en lökaren en kilurg och den klassiska personen som vi älskar att hata. I början han operera helt flkäk fritt emn vi börjar att hata att han håller på att roar sig genom att lyssna på munter 1970-talet rock musik och sen han fördmjukar med allt rätt .. och hjälper sitt älskaren att rädda en patient liv. En person som lekt full med en pistol och tackas av hans familj. Vi märker genast varför den relation mellan Strange och parker kan inte fungera eftersom strange trots hans uppenbarliga kunskaper är en bara ett människan utan någon som helt smak omogen och den lyxigaloften och vilken han bör är så smaklös och streil och hela hans humor han föraktade komentarer är endast ett sätt att maskera ett djup osäkerhet. Vi ser hur han först demonteras av ett olycka som tar bort hans händer och lite i taget under resan till nepal han genomgår ett iniktiations rit. Fast denna initiation med alla dem psykedeliska effekter (som är direkta citater från Stanly Kunbrick magnifika ”2001 en rymd odysen”) är någonting annorlunda eftersom det är först och främst ett sätt att godtag hans egna begräsningar att börja att läras sig på nytt och ta alla sina egna kvaliteter även dem som är mindre bra för att kunna besegra sina moståndare . Detta är like det som vi kan läsa i många klassiker som .. Sökande av den härliga gralen eller många nordiska sagor om Tor och mängder andra verkbland anant den delen av saga om Ringen som behandlar om Frodo . Visligen den spektakulära dimensionen finns alltid med tack vare den magnifika klippningen av .. eller utsöka foto och koreografi men den kraften som.. men kraften går av faktum att acceptera sig som man är. Stepen Strange experimentera flera olika look och till sist han blir egen och redan ifrån början vi märker att han är redan mycket bättre och mycket mera skicklig än Kaldius och han lyckas att stå emot ett absolut onda Gud på grund av hans riktiga vapen kunskapen intelligens och listighet. På sätt och vis den kraft som kaldius presentera, den raffinerade skådespeleri av Tilda Swilton och – distans och humor är dem tre grundpelaren av denna barocka (jag använder inte termen i ett negativ bemärkelsen ) eposet som kanske i andra händer kunde ha blivit årets bästa film. Problemen får mig är att medan den urbana landskapet och med det även den museala lågheten i London i vilken vi ser även många känsa föremål bland annat en reproduktion av Gävle vandel tid hjälm mostavaras inte av dem naturella landskamper. Både öken och Everts topp känns fläska precis som den ändringen i .. sinnerlag och kaWrong skådespelaren kapacitet . Detta får mig är stora begräsningen av Scott Derricksonatt han lyckas visligen att fånga dem fantastiska kvaliteter av Tilda Swildon, mad Mikkesn och . Benedict Cumberbatch eftersom dessa är riktiga liraren medan mera begränsade eller för rollen olämpliga skådespelaren som..  och försvinner. Tänk om vi hade haft Gustaf Skarsgård., Sophie Tuner och Chackie Chang i dessa roller men tyvärr dem finns inte. Dessutom jag finner mycket irriterade och nästan löjliga dem vapen med vilka hjältar och skurk slås som är enbart ljust. Onekligen det är en hyllning till den värld som förkommer i Star wrs trilogi fast dem fungera inte och är inte konsekventa. I början kaldius halshugger en moståndaren med två afrikanska mambele och histioriska vapen och dem är i sig någonting helt fantastisk exotiska men ändå riktiga och för mig om det hade funnit äktade svärd , äktade stridssolfjädern och andra blanka vapen filmen hade varit mycket bättre. Det är inte bara ett gnäll av en Hema fighter men även en klaga av en film älskaren som kunde ha åskådat ett riktig mästerverk och precis som ett center som inte lyckas att göra mål från ett meter vid ett ogarderade fotboll mållyckasScott Derrickson att missa en mästerverk. Fast ”Dr Strange är onekligen en bra film som man borde se och njuta av.
Roberto Fogelberg Rota

en återfunnen mästerverk

En oväntad film upplevelse
Titel Balletprimadonna
Regi Mauritz Stiller
Medverkande Lars Hanson
Svensk distribution Svenska filminstitutens arkiv
Det kan vara lite konstigt att placera en sådan äldre film 100 år bland dem vanliga recensioner men jag anser att desto mera personer ser på den desto bättre eftersom denna lite tyvärr lite för kortat och ofullbordat verk är en av dem bättre svenska filmer för fantasi kunskaper och inte minst vilja eftersom den är en bra summa dels av den svenska guldålder och av det som kom att avar en av dem stora nordiska filmauteurer (Stiller var lika mycket i den finska som i den svenska kulturen) verk. Guldeålder är en tid av starka passioner äktade melodrama eftersom utan den filogiska återskapelse som Matti brie musik skulle den vara ganska svårt att se. Historia är enkelt i ett generisk och abstraherade nordisk landskap med tall skog och vatten i detta fall Lidingö (vart filmer var inspeladeen ung fjol spelaren Woldo som alltid en bra är kär i en heder flickan som kn dansa och lever med ett sjaskig styrmoder som har ett longkrog eller greven som först verkar ett beskyddaren till .. och sen kommer att förvandlas till ett ynklig antagonist och hus tyrann. En av kännetecken av den skandinaviska guld ålder var den att man förde vidare informationer med små gester små ansikte utryck istället än i den som vara dekoren. Det finns en scen i vilken greven bestämmer sig för att göra sig av sitt rival .. och han gör det genom att polera ett duk innan han sitter ett sätt att visa förakt till Wodo vilken lever adels för enkelt. Som alltid i Stiller finns mycket komik eller det som kanske vi nordborna är duktigare med en slags sarkasmsom sen skulle utrycka sig i en annan parad roll av Lars Hansson Gösta Berling i Gösta Berlings sagan när han under ett kyrkor predika börjar att skrika skälla och det ses i balett scener i vilken den riktiga balett primadonna visar i klädd med stövlar en dans stycket av den moderna dansen den av Isadora Duncan. Denna är någonting oväntade och Julis Janson kamerablir mycket rörlig exploderade precis som under pistol duell mellan greven och Woldo. Denna sker i en jakt paviljong som lika stökig som en student korridor efter en fyllo fest som har försatt till gryningen med lösa skot precis som första duellen i Stanley Kubricks ”Barry Lyndon ” . Vi förstå mest av allt i slutet att baronen var inget skurk men enbart en svag människa som drevs av passioner. Denna långa ståtliga kapitalist är inte helt olyck i mina ögon en annan gestalt i stum filmer nordiska guldålder Max scherch som Nosferatu.  Jag vet att dem som är filmhistoriker eller filmen historia rent odlade purister kommer att bli irriterade men för mig den svensk äktade Murnauär i den svenska guldålder av stilistiska skäl som användning av naturen och den nertonade skådespeleri som den svensk födde Carl Theodor Dreyer.  Jag är evigt tacksamt till den svenska film institut och den skickliga arkivister och konservatorer som har först hittat i Zaragozza Bunuel stad den fantastiska film och har kompletterat det med stilbilder. Nu återstå för mig en frågan var denna verk en riktig mästerverksom Munrau N osfertau elelr Stilelrs ”herr arne penningar” och frö all del den redan citerat ”Gösta Berlings sagan” eller inte? Om man inte hittar dem återstående delar vi kommer kanske att se det
Roberto Fogelberg Rota

Filmen når inte riktig fram

Stark visuell men vad är historia

Tittel  jätte

Regi Johannes Nyholm

Medverkande Anna Carina Lovisa Bjelkerudsmfl

Svensk distribution triart film

Betyg C

Jätte är en annorlunda svensk film dels för den omsorg som det har dels i att skapa en dokumentär känslan men även i några effekter när vi får följa huvudrolles innehavaren med hans särskilda syntet på grund av hans handikalp eller när han äevn i slutet föreställer sig själv för att just vara ett Jätte. Början är viktig eftersom den etablera ett serier av konventioner mot det som är den stora problem i hans förhållande till omgivingen. Richard i Christian André när en efterföljare tillDavid lynck  Elefant man som lyckas att få en bol kulan i huvud i början i ett scen i vilken alt från Johanens Nyholm regi till den foto stram och extremt rå som presenteras av Johan Lundborg och den klippning mycket essentiell av  Morten Højbjerg vill etablera ett verklighet som är grå. Det som är problem i denna äventyr är inte så mycket den gemmenskap av funktion hindrare personer men snarare hur omgivningen ser på Rikard. Det finns tydligen i modern elisabeth i vars roll Anna Carina Lovisa Bjelkeruds prå av enorma problem en missbildning som är lika allvarlig som den som Richard har fysik mental.  Den lägenheten i vilken hon lever är mycket smutsig stökig och vi ser hur pass mycket även hennes papegoja blir ett kalejdoskop och en miniatyr av ett samhället välfärd samhället som har rasat. Den enda personen med vilken Rickard verkar ha ett slags relation är onekligen Roland en roll i vilken v lyckas att presenterad en äktade working class hero på svenska generös sympatisk och varmhjärtade men även fräck och med allt rätt våldbenägen. Om vi lämnar dem magiska scener när Rickard föreställer sig själv som den stora jätte som tar sig till naturen och över Öresund efter Danmark ännu mera än Yarlen är ”jätte” ett skoningslös kritik som kännes som ett mycket hård dom mot hela den svenska eller varför inte europeiska samhället. Visligen dem slödder för att utrycka den med den tem som används av den bastanta före detta hippie Kjel (Niclas Fransson) sa är överdrivan och trots mycket alkol inblandad  tror ajg att sällan man skulle även fysisk angripa en rörelse och funktion närde sättande precis som dem två danska Boul proffeller beach volly flickor som till slut lyckas att mörda Richard fast det finns i dessa scener en vilja att visa det som är tänk det som finns mellan raderna som är verken trevlig eller sympatisk. Samhället är inte bara hårt förutan men även någonting som låter till synes vanliga människor att agera som odjur som några slags hyenor. Jag tycker att budskapet är vikitig och vi får en efter tanke eftersom ingen lyckas överhuvudtaget att kunna resonera om denna och man måste lyfta fram denna problematik men jag kan inte låta bli att tycka att slut scenen kunde ha blivit dels mera spektakulär och mest av allt spännande men lite mera förklaringar och annorlunda typ av tagningar. En film som är bra men kunde ha blivit mycket bättre

Roberto Fogelberg Rota

En av dem bäsat filmer någonsin

En intensiv film

Titel: Gold Coast

Regi: Daniel Dencik

Medverkande: Jakob Oftebro, Luise Skov, Paakov Yankah, Morten Holst, Adam Ild Rohweder, Anders Heinrichsen, Wakefield Ackuaku, John Aggrey m.fl.

Svensk distribution: Stockholms filmfestival och Telia

Få länder har för nuvarande en så stark ställning, som den danska filmen. Nu presenterar danskarna någonting så ovanligt, som en western film som utspelas i deras kolonier på 1830-talet. Filmen börjar med en man som blir slagen och förnedras i ett fängelse, medan fångvaktarna kissar på honom. Det påminner om Steve MaQueens film ”12 years a Slave“ med en estetik som liknar den som Terrence Malick har visat oss. Slavhandel och misshandel var någonting helt vanligt under början på 1800-talet. Men denna man är vit och hela filmen kommer att visa oss hur han hamnade i denna situation.

Det är den danske botanisten Wulff, (Jakob Oftebro) som lätt kan ses som en förfader till Lars von Triers idealister. Fast här är vi i en annan tid och i en helt annan filmestetik. Det är långa tagningar men mjuka nästan omärkliga åkningar, som låter oss komma nära med vackert fotografi. Närbilder på slavar från Ghana och olika föremål vapen, möbler, verktyg och växter från en gången tid.

Historien är enkel Wulff en ung romantisk man (någonting som var norm i början på 1800-talet) som tror på mänskligheten och utveckling som tas i bruk för att bygga plantager i en åtminstone för mig okänd dansk koloni i Ghana. Början på 1800-talet betyder slutet på slavhandeln. Vad som blir viktigt för den danske kungen är inte längre slavar utan marken. Det är någonting som en krigisk stam, Ashanti, sätter sig emot. Lite i taget börjar vi att upptäcka genom de brev som Wulff skickar till sin fagra fästmö de olika invånarna i denna koloni. Människorna är väldigt desillusionerade och förstörda. Vi ser Frederica Bremen kopian Elenora, (Luise Skov) och hennes man (Paakov Yankah) som försöker att evangelisera de afrikanska stammarna.

Min recension kommer inte att vara i tur och ordning, som filmen, men från de olika karaktärer som befolkar detta märkliga och fantastiska verk. Frederik Wulff i Jacob Oftebro gestaltning är den unge idealisten som i början med tomt prat vill utveckla dels kolonien men även de före detta slavarna för att arbeta på kaffe plantager. Han välkomnas som en slags messias och snart under en middag börjar han upptäcka de olika personer som utgör den danska kolonin. Från den svårt sjuke guvernören (Morten Holst) till de två antagonisterna Herbst (Adam Ild Rohweder) en bastant kille, som verkar ha kommit ut från TV serien ”Vikings” och Dall (Anders Heinrichsen) en elak dandy. Lite i taget i några otroligt magiska scener upptäcker Wulff de underliggande problemen. Exempelvis när Wulf följer de fulla Herbst och Dall till en nattlig voodoo rit och vid vandringar i skogen med dem samt mötet med Richter (Wakefield Ackuaku). Denne är en dansk/afrikansk handelsman, som har ett riktigt imperium. Wulf blir nära vän med en liten slav pojke, Lumpa (John Aggrey) som tar honom till en övergiven stad. Under en feber attack kommer Wulff att se hur några människor drar ombord slavar. På egen hand med en styrka och egna krafter belägrar Wulff fortet. I slutet prisar Dall först honom, men sen blir Wulff tillfånga tagen men befriasav Richter. Wulff dör i en by som tillhör folket från vilket Lumpa kommer.

Angelo Baddalamentis moderna elektroniska musik lyfter filmen och gör den kraftfull.

Jag har fått möjlighet att ställa några frågor till regissören Daniel Dencik.

Hur fick du idén till filmen?

Jag gillar otroligt mycket att vara här på film festivalen i Stockholm. Jag har varit i Stockholm en gång tidigare. Då med en film av Daniel Espinosa. Jag har läst på danska Dramatiska institutet. Jag visste inte att vi hade haft slavhandeln i en så stor omfattning under en undersökning på det danska national biblioteket fick jag tag i dessa brev. De är skrivna av en byråkrat som hette Frederik Wulff. Breven var för mig explosiva. Jag började genast att tänka på att de skulle kunna vara underlag för att skapa en film. Jag ändrade lite grand på karaktärerna eftersom jag tänkte att en botaniker kunde vara mer intressant. Min ide var att med hjälp av voice over kunna ge en film, som skulle vara en resa, en slags psykedelisk trip, som skulle kunna ge tal till dessa röster och berätta denna historia.

Kan du berätta för mig hur du fick tag i Jacob Oftebro?

Han var inte det första valet, men han var den första kille som provfilmade. Han var mitt andra alternativ. Han är enligt mig mycket duktig och det vara hans idé att kraftigt gå ner i vikt innan vi flyttade till de platser som vi hade valt. Vi började att tala om filmen och diskutera den.

.

Skulle du kunna säga mig lite mer om den killen som kallades Richter?

Han var son till en dansk soldat och en slavinna. Han blev så mäktig att det danska/karibiska kompaniet köpte saker och ting från honom.

Skulle du kunna berätta för mig varför musiken är modern?

Jag ville skapa en kontrast mellan den moderna musiken och det äldre språket. Mitt syfte med musiken är att den ska hjälpa åskådaren att få en erfarenhet som liknar en psykedelisk och psykologisk resa.

Roberto Fogelberg Rota

Frågor och åter igen frågor

Snowen ställer frågor men svar inte på det

Tittel Snowed

Regi Oliver Stone

MedverkandJospeh gordon lewin

Betyg C

Få regissörer har för mig åtmintonde varit so kontroversiella Oliver  Stone visa av dem filmer som han har gjort har varit för mig helt super underskattade som Alexander eller ”world trade center” och nu är vi frame på en verk som kan uppfatas av väldigt många som en glorifiering av en av USA mest hatde personer ”Snowed” Verkt är rent teknisk och det är någonting som även dem som ogillar Stoone brukar erkänna i hans filmer och Snowed är inget som helst undat på grund av den fotografi som ed AnthonyDodMantle  presentera med många fina bilder och klippningen för vilken ansvara Alex Marquez Lee Percy

Snowed är en film om nya teknologier och visa scener är rent av spetakulära när vi till exempel ser vi hur huvudpersoner förklara allt det som har hänt med bilder som tar honom från den ena och den andra sidan av ett virtuellt labyrint för att förklara kontrollen och det sker med alltid idéen av en person som har olika kontakter. Filmen börjar med att vi ser Snowed i vars roll ingen kunde vara bättre än Joseph Gordon Levit in Hong Kong när han möter två ¨journalister som är Laura Polisasr i vars roll melisas Leo öar mycket duktig.  som kommer att berätta hans historia. Redan från den alla första början när vi ser honom komma med ett amgisk kub förstår vi den intensiva och svåra känslor messias livet livet av denna lilla människan som är visligen timid men även full av kraft och även av ett viljan. Denna struktur med flasckback hade redan experimenteras av Oliver Stone i mitt älskade Alexander och jag tycker att den fiungera bra även om vi tillkommer i ett tid. Om i början klippningen med förflyttningen hade inte varit så viktig nu blir den allt kraftigare och vi se honom på en ännu ,mer personlig plan mycket n-är det kommer den faderlika figuren som är den av Tom Wilkinson som seplar precis med samma intensitet som Gordon  Levin gör när han är Snowed den britiska jurnalisetn som är en av dem många adliga fadern som snowed kommer att få i denna film. Vi ser hans träningen och den stora problem för att et är saknade av en fysik som är den av USA samt vilja att tjäna landet på alla fall som ses med ytligare en fadern figur den av Cobin (Rhys Ifans ) den rigida sofistikerade CIA chef. Inträddae och möte med den två magiska hjälparen flickvännen som spelas mycket bra av… en levande post hippie liberal kvinnan som han precis som många andra hittar på nätet och Nicholas Cage den officiell som har kastat ut och håller på att förvalta minnet. Filmen bästa och kanske mest intensiva scener är dem när Snowed har sitt första uppdrag i Schweiz vid Genève sjö och han blir för första gången tillrättar visad och tack vare två skrupulösa  andra agenter möter dels det som är önska i form av dessa kontroll strukturer och ien trevlig pakistansk affärsmän som den blackmajlar. Det är vänd punkten i filmen när vi ser gradvis under tiden som Obama blir vald till president hur pass mycket Snowed håller på att falla hur hans förhållningssätt och värderingar mineras .Vi ser hur han blir sjuk i epilek och hur pass svårt är hans reaktion inte minst när dem två flyttas till Hawaii som är rent av ett kallt plats hur den är fotat kallar än virgina (användningen av ljuset är verkligen mycketviktig ) och hur illa han verkar kunna platsa på CIA och dem andra säkert tjänster super moderna central i ett bunker och hur illa mående han känns i två tillfälle den skype konferencen med fadern cobin och inte minst i förhållande till dem andra lek kamraters inte minst… jag tycker att gör ett extremt bra roll inte så olik den av superhjälte capitan america bara att det som var dygd i super hjälte filmer här visas sig vara endast problemer fyrkantiga uppfattningar i vilken man har verken distans eller medmänsklighet som om han skulle vara ett form av mänsklig hållning, stine emd allt rätt demonisera inte dena ”goda” CIA agent och under ett party när en leksaks drone kraschar visar han den faktum att i själva verket vi befinner oss framför några amerikanska collage ungdomar. Tyvärr den för mig mest spännande delan när snowed skall rymma och komma till Putins Ryslland är illa genomförd för rörig inte minst och det kan vara intressant eftersom  då kommer den stora historierna bilder som snowed sjäklv. Vi kommer vist nära honom men vi förstår inte varför han väljer Ryssland och inte Kina och det med rättegång. En film som kunde ha varit bättre men måste kunna ses

Roberto Fogelberg Rota 

Vi börjar i år

Stockholm den 1910/2016

Idag börjar vi med den press konferens som skall tillägna sig film festivalen. Stockholm är inte Venedig men den har en intressant film festival och jag kommer att publicera lite godbitar från dem gånga året. Hotellet i vilken vi kommer att sitta är Hotell Kungs trädgården, en väldigt vackert stället med en blandning av postmodern gustaviansk stil. Det är mycket kallt i rummet och vi börjar med hälsingar Susan Lidna och Andrea Jonson. dem kommer att vara på plats. vi kan intervju gerorge och Gity. . francis Ford Coppola som har två stycken Guld palmer och ken Loach lik samma. Vid sidan av dem gamla lejonen det finns även 68 nya regissörer. Det finns ett helt nytt sextioen som heter Discovery och Icon som tillägnar dem mest kända regissörerna. 200 filmer från 70 olika länder. Trailer säger inte mycket ett japansk film verkar särskilja sig från massan.  Vi känner igen några bilder. Tävling sektion 18 filmer den grekiska film park utspelas i ett övergiven olympisk by. Gödels en film från Bulgarien ett östereuropeisk noir. En kvinnan som begår bedrägeri mot äldre och korrupta poliser. Det är frågan om staternas sönderfall. "Edith" från Tunisien handlar om den arabiska våren Mohammed  Ben Hadian . Filmen att avsluta ör "manchester by the Sea". "Born of a nation" tyvärr kommer inte här. Sen turkiska "Albion" en par som fejkar en adopterade. Ton Ford en röd film för den regissör. "to the wall" en judisk ultra ortodox kvinnan. En tävling sektion om dokumentär filmer , kasper Bolin som startade en resan i Venedig filmen heter "I call it Morgna". Filmer om IS och Stockholm Impact som uppmuntrar vidare film eskapaden det är Ai Wwe som designade det. i denna sektion finns även en film "The dark wing" som handlar om IS folkmord. Rolan Wrani "The citzen" en kille som försöker att bli medborgaren i Ungen han är en afrikansk. Coppola gör två offentliga framträdande dels på Skandia den 11 i 11 är han på biografen Park. det som är Spotlight är identitet. Många av dessa filmer är en resan till en nytt identitet eller att hitta sig själv. "emma emmma sing way" från Botana som handlar om ett gräns land . trialler verkar intressant med lite turist mesig. "Open zone" James Chain "Indination" det är en debut som regissör. Ann Fontaine "Agus Day" av våldtagna nunnor. "paradise" Koncalovski film om en koncentration lager. Jim Jarmous Paradise. Syd Korea är en av fokus land . Vi har filmen "Trian to besn". Stockholm visionära Award. . Den ges till Francois Ozon mycket rolig men tyvärr teknisk dålig fransk regissör- Jag kommer ihåg det med Jane Fonda.  Han har gjort arton lång filmer. och vi kommer att se hans senaste film. Vi ser Hell och hight water som tar ut den amerikanska fattigdomen. "Morris from America" en afro amerikan som kommer till Tyskland. alica Wikander "Fyrer mellan havet" . Omoni oboni gör ett imponerade film debut från Nigeria. Discovery "port" med Anton Jelsy fint och sorglig .Johan Lövsted "Små stad" om att bo i ett svensk små stad . ytligare en interessant sextion heter Rising Stra. "Documania" är den sektion om dokumentär , Marie Louise Ekman "utflykt", Mitt sektion "Twilight Zone" det som kommer med Train to besn. det finns ett stipendier med 150 regissörer , man söker med en film och med ett projekt. Jag kommer ihåg Lovisa Siren ”baby2 det var en mörk film om Stockholm uteliv av förort människor. Man presentera dem folk som kommer hit. Det finns ett italeinsk film Claudio giovanessi ”Fiore”

lite si och så

En film som ställer svara utan frågor.

Titel Gretas guide till galaxen

Regi Astrid Asberg

Medverkande GetaJane Pedersen matt Busher mf

Svensk distribution Folkets bio

Betyg C

Astrid Asberg film är en dokumentär om en ung kvinna i USA just Greta Pede4rsen och hennes liv. Det verket är filmade under 15 år och rent teknisk det är ett problem mest av allt för ljudet som är mest i dem första delar i filmen.  Vi lär känna Greta Pedersen år 200 när hon går på hight school och den tid i vilken på grund av ett plötslig döds fall den av fadern kastas hennes typisk amerikanska familjen i ett svårt situation med ett modern som håller mer eller mindre på att supa ihjäl sig. Greta har uppenbarligen nordisk ursprung (även i familjen laster med alkolism som är en a våra folk sjukdomar) och Astrid vars röst hörs hela tiden vill specificera vilken är den stora svårigheten att se känna en historia och ha huvudrolles innehaverska som ett slags spegel bild. Hollywood och det känns lite att det är den värld med vilken den annans alldagliga Greta dialogerna. Hon är verkligen mest under några faser verkligen glamorös när det gäller kläder och av det som hon berättar har hon en livsstil som skulle påminna stark om en Hollywood stjärnan under 1920 talet. Det är för mig en av dem tydligaste minnet med hela filmen hur pass omsorgsfull är Greta med att dels välja kläder och även att utrycka hennes livs vision. Det ären livmed sex and rock and roll och kanske en boiler i ett scenen med vad Astrid väljer att visa är det som inte är action inte är fester inte är att ha kul men snarare det mitt emellan under i vilken hon spelar inne musik , stunder i vilken hon arbetar för ett franskiska som har ett slags ekologisk odling. Det är en form att inte visa passionerna att bara antyda för dem att få huvud karaktärer att bekänna sig själv och mest av allt kunna även ge en klar bild av ett land i denna fall USA och av en situation. Det som är den enda aktion i denna film vart det händer mycket och ändå ingenting är när Greta och hennes syster maj Britt möts och diskutera kör bil och låter ett barn familj passera förbi en övergångs stället. Det är en mycket enkelt scen som uppenbarligen säger ingenting men bli avbrutet och filmens stora kvalitet är att vara så meditativ som möjlighet ett dimension som ses blanda annat i dem scener i vilken great deltar i ett rit av nativ american eller när hon baddar vid ett semester ort. Dem stora strömningar som finns alltid i 14 år ändringar både för det som gäller kommunikationer och inte minst politik är helt obefintliga och det som skulle kunna ha varit en lycklig slut är kanske början på någonting tragisk. Filmen utstrålar självfortroende för själva film kosten och det gör den för mig en extremt bra fint och inte minst intressant arbete som tyvärr fäller för det tekniska

Roberto Fogelberg Rota

En film som man måste bara se

Woody Allens bästa film efter Manhattan

Tittel: Café society

Regi: Woody Allen

Medverkande: Steven Cander, Sheryl Lee, Jeannie Berlin, Ken Stott, Corey Stoll,  Sari Lannic, Stephen Kunker, Jesse

Eisenberg, Anna Camp, Kristen Steward, Blake Lively,  Woody Allen (röst) m.fl.

Svensk distribution: Scanboox 

Betyg: A +++++

Många filmskapare har skrivit filmhistoria och fortsätter att göra det men bland dessa är Woody Allen en av dem som jag håller kärast. Nu är han över 70 år har lyckats presentera en av 

sina allra bästa filmer, i vilken han berättar själv, med en fantastisk berättarröst. Handlingen är allmängiltig. Ett par som möts älskar varandra, 

tappar bort varandra och möts igen. Allen med hjälp av en annan enorm artist, Vittorio Storaro, 

mästarnas mästare när det gäller fotografi, ger oss som gåva en film vars filmremsa är lika 

vacker, som en målning av Raffello sedd och filtrerad av en guldepok i filmens historia, 1930-talet. 

“Café society” är en film som handlar om “filmen” om detta underbara kalejdoskop och två städer,

som är platser, vilka vi känner till bäst i vårt medvetande  Hollywood och New York. I centrum av 

händelserna, som börjar under ett elegant stiligt party i en villa (en rationell 1930 tals villa inte helt olik

dem som vi har alltid sett på film) möter vi kärleksrivalen Phil, som har Steven Canders manliga 

medelålders charm. Karaktären är en stor filmproducent. 

Jag tycker att efter alla skriverier och moraliseringar, som har gjorts mot Woody Allen har han svarat på 

anklagelserna på det bästa sättet om att vara gubbsjuk genom att presentera denna företeelse. Vi får

aldrig lära känna Karen, Phils fru, ( Sheryl Lee) men vi känner honom rätt väl hans bryska humor den alltid direkta linjen och inte minst kärleken till hans familj. 

En familj, som lever i Brocklyn och naturligtvis är av judisk härkomst uppenbarligen från östeuropa och lagom dysfunktionell. Det ses tydligt i rollen av Phils syster Rose, som spelas med klass, charm och en lagon komisk inställning av den smala och nervösa Jeannie Berlin

Hennes roll är rolig och maken, Marty, är en oigenkännlig  Ken Stott annars mest känd för sina roller som skurk. 

Marty är en mycket stolt jude, som arbetar som juvelerare och anklagar Phil för att inte vara judisk, men istället 

är det systern Rose, som tycker att Phil inte är tillräckligt begåvad för att vara jude. Deras älsta son är den charmiga bjässen Ben, (Corey Stoll) som har valt “att arbeta”, som gangster. Här ses tydliga språr av många gangster filmer både från 1930-talet till Sergio Leones ”Once Upon the time in America”. Precis som Leone gör Allen ett lika bra mästerverk, men Allen fångar det som Frankrfurt skolan brukade definiera som tidsandan i en atmosfär av jazzmusik, kostymmode, få bilar och drömmen om livet i New York, vilket alltid är sett med vemodig nostalgi, som inte är helt olik den nostalgi, som man mötte i Federico Fellinis enorma ”Amarcord”.

Vi börjar känna familjen med den klassiska judiska kvinnan den frispråkiga Evelyn, systerdottern, som spelas mycket bra av Sari Lannic. Hon är lågom ingorant och gift med Leonard (Stephen Kunker) en

sympatisk vänster inriktad filosofi professor, som citerar en av många one liners när han citerar Sokrates enligt vilken livet måste ha stora emotioner, men livet är alldeles för svårt. Det är Evelyn som blir med all rätt rädd för en våldsam ganne som arbetar som väktare. Han är den person som orsakar tragedin när samhället slår tillbaka på Ben (Correy Stoll verkar ha hämtas från några av 1930-talets ganster filmer) som är den ”större” brodern en bjäsen och ligist, som förkroppsligar den amerikanska drömmen i detta fall gangstern. Just i dessa scener om hans bravader är klippningen av Alisa Lapselter mera snabb.

Men filmens riktiga ”lirare” är onekligen Bobby, som spelas mycket väl av Jesse

Eisenberg. Denna moderna skådeseplar archetyp trots att han är skägglös är en hipster. Mycket av hans roll, som den ihopsjunkna Mark Zuckenberg, har en del av andra ihopsjunkna unga intelektuella personer från Allens tidigare filmer.

Vi ser det i en av de roliga scenerna när han ensam och frusterade försöker att anlita en prostituerad. En Jean Harlow kopia med namnet Candy spelade mycket väl av Anna Camp. Han kastar tar ut henne men ger henne betalt. Sen börjar hans relaktion med Vonnie en roll i vilken Kristen Steward är lika bra som Eisenberg. Vonnie är självsäker och vacker som en krigslysten Snövitt. Hon är charmig i komediscenerna och är glamorös trots den sportsliga stilen. Scenerna vid stränderna är vackra och extremt intensiva precis som när de kommer ut från den momumentala China biografen. Fast hon kan inte stanna kvar, som denna tjej hon måste fortsätta vidare och blir precis som Joan Crawford i filmen ”Grand Hotel”. Vi ser att hon har likadan klädsel som Crawford hade där.

Även Bobby måste ta mer ansvar och gå vidare bli den målmedvetna affärsman, som Ben inte kunde bli. Vi ser hur han blivit rak elegant och puching på det rätta sättet när han möter Veronica en roll som spelas mycket bra av Blake Lively, som på alla sätt och vis är en bra konkurent till Vonnie.

New York är den del i vilken kärlekshistorien utvecklas naturligt, som också kan relatera till våra egna minnen, som vi upplevt dem. Ett annat sätt att kunna få dessa människor närmare oss, att få dem så nära vår samtid är användningen av telefoner. Det är helt normalt fast vi använder mobiler de använder sig av fasta telfoner. En film som det borde vara olagligt att inte se.

Roberto Fogelberg Rota

Toni en som sätter Europa på palts

Vad kan vi lära oss av våra barn

Titel: Min pappa Toni Erdmann

Regi: Maren Ade

Medverkande: Peter Simonischek, Sandra Hüller, Anna Maria Bergold, Lucy Russell, Hadewych Minis, Trystan Putter m.fl

Svensk distribution: Triart film 

Betyg: A

“Min pappaToni Erdman” är en riktigt bra tysk komedi delvis inspelad i Rumänien, som på ett mycket roligt och underhållande sätt säger mycket om dagens samhälle och inte minst om hur den moderna markasekonomin fungerar. Denna Toni Erdmann eller som han 

egentligen heter Winfried Conradi är en avdankad musiklärare. Vi möter honom först i Tyskland och vi ser hur absurt detta självgoda och ynkliga samhälle är. En bluff i vilket människorna endast är små kuggar. Winfried har en dotter, Ines, som vi möter under en familje middag. Om Winfried verkar vara en bjässe är det mycket på grund av Peter Simonischek kroppsbyggnad och utåtriktade gestaltning.

Ines gestaltas av Sandra Hüller. Hon är en smal sprättig nervös affärskvinna i 30 årsåldern, som är oförmögen att kunna relatera till någon. 

Det fotografi som presenteras av Patrick Orth och klippningen av Heike Parplies påminner starkt om den rumänska nya vågen även om filmen här är mer estetiserad och visar rikedomen utan smak, som dessa rika kapitalister besitter. Det blir påtagligt efter att Winfried  förödmjukats av dottern och hennes chef. Då bestämmer han sig för att hämnas. 

Han kommer att söka upp dottern när han får en familjesorg dvs när hans hund dör. Då helt oanmäld åker han till Bukarest konstrasternas stad. För att ställa till svars de finans

pampar som numera är Europas  verkliga ledare såsom den torftiga och på många sätt löjliga chefen som gift sig med den vulgära före detta prostituerade Tabea (Anna Maria Bergold).  Det är en ny bild, som man får av östereuropeiska kvinnor. Regissören lånar en del grepp från Balkan film, men även av den nya rumänska vågen mest när det gäller filmens estetik ett stramt men elegant fotografi med huvudsakligen långa tagningar mest i lägenheter alla lika opersonliga, som hotell rum. Det som är det stora problemet är relationen 

mellan Toni och Ines. Hans hämnd på Ines blir överdrivet grotesk.

Smaken av skämt bllir allt roligare när de ges inte enbart av Ines men även av hennes väninnor, som Steph (Lucy Russell) och Tatjana ( Hadewych Minis). Två helt absurda och självgoda medelålders kvinnor tydligt brittisk talande och Tim (Trystan Putter) en sjasig och irriterande försäljare som

försöker sig på att ha en romans med Ines, men stoppas av hennes helt osexuella personlighet även om denna scen nästa blir lik en form av porr. Den satiriska  tonen blir mer och mer påtaglig. En intressant film som borde ses.

Roberto Fogelberg Rota

Film , teatern och kvicket

Komedier som den här jag vill se fler av

Titel: Love and Friendship

Regi: Whit Stillman

Medverkande: Kate Beckinsale, Stephen Fry,Tom Bennett, Morfydd Clark, Jenn Murray,  Chloè Sevigny, Xavier Samuel, Lochlann O'Mearáin, Emma Greewell, Justin Edwards m.fl

Svensk distribution: Nonstop Entertainment

Betyg: A plus

Få filmer som jag sett på sistone har varit så underhållande som ”Love and Friendship”. Ofta har man i de oändliga Jane Austens filmatiseringar presenterat komiken vid sidan om, men här är den eleganta salongsintrigen komisk nästan farsartad.

I centrum av händelserna finns en ung kvinna vacker, stark, självsäker och spännande. Lady Susan Vernon spelas av Kate Beckinsale. Hennes koketteri, det frispråkiga sättet och inte minst det som vi skulle kunna definiera, som hennes intressanta humor gör henne skandallös. I början av filmen ser vi hur hon blir utkastad från ett gods var hon har förvridit huvud på två friare, en av dem var gift. Nu  blir hon tvungen att bo hos sina rika släktningar som bor på det medeltida slottsliknade godset, men extremt bekvämt och elegant. Handlingen utspelas sekel skiftet mellan 1700 och 1800 talet.

Vi ser att filmen är stilistisk uppbyggd liksom en hyllning till Stanley Kubricks mästerverk "Barry Lyndon" men även till andra av mästarens verk. Ackompanjerad av Beethovens musik, men friare och mer avslappnad och mest mer komisk. Det som är ett roligt stilistisk knep är att man försöker behålla bokens struktur med presentation av karaktärerna och ibland några delar av texterna, mest brev, som avslöjar olika hemligheter.

I sin egenskap av änka är hon fri från patriarkatet. Kritiken mot patriarkatet, ses i två manliga huvudpersoner. Hennes bästa väninnas make, den torftiga tyranniska nästan kung Ubu liknande mr Johnson i vars roll Stephen Fry är helt fantastisk, men även den dumma rent av enfaldiga Sir James, som spelas av Tom Bennett, med en blandning av Jerry Lewis bästa komikerstil och en Harlekin. Denna figur är ett bevis på det absurda i detta samhälle, som tillåter sådana personer styra eftersom de är killar. Någonting som en kvinna inte tillåts göra.

Här har vi leken och de intriger som lady Susan använder sig av, att montera det som intresserar henne mest, att dottern skall få det bästa partiet. Just relation mellan Susan, som är en av Kate Beckinsales fantastiska roller, och dottern Frederica är för mig mycket komplett, mångsidig och sevärd, eftersom man aldrig har skådad en så snäll och samtidigt elak mor. Hennes roller har någonting av en action vampyr, som Kate Beckinsale har spelat och gjort henne till en super stjärna en kvinna som slåss mot män på samma sätt som män gör. När hon talar med väninnan är hon alltid väl medveten om att pointera att hon är ung och hennes dotter måste få den bästa uppfostran. Dottern är exakt som modern men lite blekare och snällare, känsligare och mer tillbakadragen. Fast det som är starkt i rollen är att hon redan vet vad hon vill och kan även tänka sig att arbeta som guvernant.  Denna roll som görs av Morfydd Clark som i varje stund är teatralisk utan att vara mossig. Hon är perfekt i rollen från denna romantiska period. Vi får plötsligt veta att hon inte har kunnat trivas bra, eller fått tillräckligt näringsrik kost på den internatskola som hon gick på.

Modern är långt ifrån sympatisk mot dottern. Fast vi märker att trots all rädsla för synden, religion och misär är lady Susan riktigt orolig för dottern och tydligen vill hon bespara henne ett liv med smärta. Det är det stora kännetecknet som skiljer lady Susan från rollfigurer från samma tid och gör henne olik dessa exempelvis markisinnan de Meretuil (jag tänker mest på hur hon har porträtteras i Milos Formans underskattade filmatisering av Choderlos de Laclos "Farligt begär" med titeln "Valmont"). När lady Susan använder sig av sanningen blir det ofta en del av den. Den episod som är den mest dramatisk är den med breven, som låter oss förstå att kvinnorna kämpar mot varandra i detta fall mot lady Lucy, somär i Jenn Murray karikatyr liknande gestaltning är en stereotyp precis som Sir James (Tom Bennett).

Fotot som presenteras av Richard Van Oosterhout försöker inte enbart efterlikna den tidens måleri, men även modern tidnings estetik medan klippningen av Sophie Corra är viktig eftersom den liknar mycket den av Joseph Loselys "Don Giovanni". Man får samma men olika miljöer, gator och trädgårdar.

En roll som placerar denna klassiker närmare oss är onekligen den som gestaltas av Chloè Sevigny, Alicia Johnson en amerikanska som är mer eller mindre flyktning i England och mobbas av sin man. När det gäller männen finns det förutom de, som är mest av allt roliga även en helt meningslös form av objektifiering av männen. Denna är enbart till för att kunna betraktas, som till exempel Reginald DeCourcy roll gestaltad av Xavier Samuel, som är mycket bra i denna tama roll medan Lochlann O'Mearàin, i rollen som lord Manwaring är ännu mer begränsad. Den delen av släktingarna, som presenterar samhälle och dess värderingar, som Catherine DeCourcy Vernon (Emma Greenwell) är mycket bra i sitt förhållande till män, särskilt den intelligenta och sympatiska Vernon i vars roll Justin Edwards är mycket bra.

Det sätt på vilket Whit Stillman har regisserat är verkligen mycket god regi.

Roberto Fogelberg Rota